Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: E12

På bättringsvägen

Av , , Bli först att kommentera 7


Det finns en lite slingrigare väg man kan ta från Umeå till Vännäsby. En som passar bättre för motorcykel än rationell och tidsoptimerad biltransport. (Allra mest tidseffektivt är förstås pendeltåget)

I en nittigradare längs alternativvägen fick jag idag syn på skylten här nedanför som pekade längs en grusväg. Jag tror det bor minst en humoristisk filosof längs sträckningen.

Inför morgondagens kommunfullmäktige hoppas jag att jag är på bättringsvägen. Jag delar lågintensiv höstförkylning med ganska många och börjar tycka att det räcker nu. Morgondagens fullmäktige är inte det mest fullspäckade och krävande, särskilt för att vara ett heldagsmöte, men man vill ju vara på hugget ändå.

20130922-225428.jpg

Håller med Holmlund ibland

Av , , Bli först att kommentera 6


För att inte tala om Ågren.

Det jag tänker på är Umeå kommuns yttrande till Trafikverket om deras förslag till hastighetsbegränsningar i Umeå och dess närhet. Det kan ses på Umeås hemsida eller Anders Ågrens blogg här på vk.se eller på folkbladet.nu.

Det jag allra främst tänker på är att Umeå motsätter sig Trafikverkets idé att sätta ner hastigheten på E12 mellan Norrfors och Brattby från 110 till 100. Det gör kommunalråden rätt i. För egen del går det oftare sakta nuförtiden. Många gånger kommer jag inte upp i 100 på sträckan. Andra gånger behövs rättigheten att köra 110. 2+1-vägen är byggd och lämpad för 110 och många pendlar åt båda hållen på denna väg. Flödet vinner på 110. Det är också betydelsefullt för respekten för hastighetsgränserna att de känns rimliga.

Så Trafikverket, se till att bygga nästa 2+1-etapp snart nog och behåll 110-gränsen så att de som har mer bråttom kan köra om mig.

Vill ta tåget till jobbet

Av , , Bli först att kommentera 3


Ja, jag förväntar mig inte dubbelspår till Bjurholm i brådrasket. Jag tänker på Lycksele dit jag ska i morgon för en duvning i juridik för skola och offentlig förvaltning.

När jag ikväll körde hem till Vännäsby var vädret ganska bistert, i alla fall att köra i. Med en viss förhoppning gick jag in och kollade tidtabellen. Skulle det gå att ta tåget in till Umeå och sen tillbaka mot Lycksele, eller kanske bilen till Vindeln och tåget därifrån? Allt för ett slippa snöröken och den potentiella smällen bakom några dussin lastbilar och bussar längs en alldeles för smal E12:a. Att sova, läsa eller arbeta sig till och från Lycksele skulle bli ytterligare plus i kanten.

Men nix, första tåget är framme 10:11, en mängd paragrafer senare än jag behöver vara framme. Det finns en buss som passar till Lycksele, däremot inte hem. 2,5 timmar extra väntetid kan fungera ibland, men det passar inte alla kvällar. Det blir tyvärr bil.

Fort och bra

Av , , 2 kommentarer 9


Hämtade i afton en som åkte tåg från Umeå till Vännäs. Klev på vid NUS, åkte in till Umeå C och sedan till Vännäs, allt på 25 minuter. ”Det tog nästan för kort tid”, tyckte hon. Vännäs har kommit mycket närmare Umeås centrum.

När tåget rullar som det är tänkt blir det mycket bra. Jag ser fram emot perrongen i Vännäsby. Det kommer att bli en del resor till Umeå som bilen inte får vara med om. Hur man än räknar blir det svårt att inte spara en hundralapp på att slappna av på tåget istället för att ta bilen med alla rörliga kostnader som följer med. Det är redan nu smidigt att parkera bilen vid järnvägsstationen i Vännäs, knappa in motorvärmaren på tidpunkten man tänker hämta den och sen vila sig till Umeå.

Hoppas att nya bussbolaget väldigt snart börjar fungera fullt ut och att länstrafikens turlista revideras snabbt vad gäller Bjurholm, Vännäs och byarna och kapaciteten morgon och kväll. Det är inte ok med skolelever som regelmässigt måste stå i bussgången. Vi har inte råd att göra en mängd människor rejält negativa till kollektiv trafik. Inte några grupper och särskilt inte unga.

Härom natten

Av , , Bli först att kommentera 4

Det var en fantastisk himmel längs Blå Vägen på lördagens kväll. Jag gjorde lite ärenden och lite fotograferande på vägen och hann se en hel del vackert på vägen hem från Tärnaby.

Första bilden här ovanför togs på den svajiga hängbron i Granö där bara en bil åt gången får befinna sig. Ni som är hemma i bygden känner igen kyrkspiran lite till vänster i bild. I riktning från solnedgången var det en lila himmel med aprikosfärgade inslag. I andra riktningen brann himlen.

Ovanför, och i vattnet nedanför "det brinnande bältet"  gick det mot blålila och aprikos även uppströms. Solnedgången hade inte direkt uppfattats så naturlig om den målats.