Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: försoning

Vad hände idag?

Av , , 10 kommentarer 8

De flesta har idag minst en aning om vad som enligt Bibeln hände under påsken och som ”den kristna världen” firar. Men det kan snart vara historia. Halveringstiden på kännedom om kristendomen är kort. Många barn har idag inte fått veta mycket mera än godiset, kycklingarna och häxeriet, bl.a. för att undervisningen i skolan inte alltid lever upp till skollagens krav vad gäller kristendomskunskap. Kraven är inte så lama som många tror.

Så här står det bland annat:

”Eleven kan ge exempel på någon högtid, symbol och central berättelse från kristendomen, islam och judendomen. Eleven återger delar av innehållet i några berättelser ur Bibeln samt i berättelser om gudar och hjältar i olika myter. Dessutom ger eleven exempel på kristendomens roll i skolan och hemorten förr i tiden.”

Det är ändå en del, man ska ha hört så pass mycket av bibelberättelser att man kan återge en del av dem. Då ska man veta att detta är kunskspskravet i trean. En lärare sa nyligen till mig att skolmyndigheterna skrämt upp lärarna så mycket vad gäller kristna inslag att lärarna inte ens vågar uppfylla skollagen. Kan det vara så?

Nåväl, här nedanför har jag satt in femte akten av de sex som utgör en sammanfattning av evangeliernas berättelse om det som hände där i Jerusalem. När Jesus utlämnades i människornas ställe.

Femte akten 

Vad Kristus gör och lider på Golgata och vad som sker i hans dödsstund

När de hade hånat honom, tog de av honom manteln och satte på honom hans egna kläder och förde bort honom till att korsfästas. Och han bar själv sitt kors. När de förde bort honom, grep de en man som kom från landet, Simon från Cyrene. På honom lade de korset, för att han skulle bära det efter Jesus. (Matt 27:31-32, Mark 15:20-21, Luk 23:26, Joh 19:16-17)

En stor folkmassa följde honom, bland dem många kvinnor som sörjde och grät över honom. Då vände Jesus sig om och sade till dem: ”Jerusalems döttrar, gråt inte över mig, utan gråt över er själva och era barn. Ty det kommer en tid då man skall säga: Saliga är de ofruktsamma, de moderliv som inte har fött, och de bröst som inte har gett di. Då skall man säga till bergen: Fall över oss, och till höjderna: Dölj oss! Ty om man gör så med det friska trädet, vad skall då inte ske med det torra?” (Luk 23:27-31)

Två andra brottslingar fördes också ut för att avrättas tillsammans med honom. Och de förde Jesus till Golgata, det betyder Huvudskalleplatsen. De gav honom vin att dricka blandat med galla. Han smakade på det men ville inte dricka. (Matt 27:33-34, Mark 15:22-23, Luk 23:32)

Där korsfäste de honom, och tillsammans med honom två andra, en på var sida och Jesus i mitten. Det var vid tredje timmen som de korsfäste honom. Men Jesus sade: ”Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör.” Pilatus hade också låtit göra ett anslag som sattes upp på korset. Där stod: ”Jesus från Nasaret, judarnas konung.” Det anslaget läste många judar, eftersom platsen där Jesus korsfästes låg nära staden och texten var skriven på hebreiska, latin och grekiska. Då sade judarnas överstepräster till Pilatus: ”Skriv inte judarnas konung, utan skriv att han har sagt sig vara judarnas konung.” Pilatus svarade: ”Vad jag har skrivit, det har jag skrivit.” (Matt 27:37-38, Mark 15:25-28, Luk 23:33-34, 38, Joh 19:18-22)

Soldaterna som hade korsfäst Jesus tog hans kläder och delade dem i fyra delar, en åt varje soldat. Också livklädnaden tog de. Men den var utan sömmar, vävd i ett enda stycke, uppifrån och ända ner. Därför sade de till varandra: ”Vi skall inte skära sönder den utan kasta lott om vem som skall få den.” Ty Skriften skulle uppfyllas: De delade mina kläder mellan sig och kastade lott om min klädnad. Så gjorde nu soldaterna. (Matt 27:35, Mark 15:24, Luk 23:34, Joh 19:23-24)

Vid Jesu kors stod hans mor och hennes syster Maria som var Klopas hustru och Maria från Magdala. När Jesus såg sin mor och bredvid henne den lärjunge som han älskade, sade han till sin mor: ”Kvinna, se din son.” Sedan sade han till lärjungen: ”Se din mor.” Och från den stunden tog lärjungen henne hem till sig. (Joh 19:25-27)

Folket stod där och såg på. De som gick förbi smädade honom och skakade på huvudet och sade: ”Du som bryter ner templet och bygger upp det på tre dagar, hjälp dig själv, om du är Guds Son, och stig ner från korset!” Också översteprästerna och de skriftlärda och de äldste gjorde narr av honom och sade: ”Andra har han hjälpt. Sig själv kan han inte hjälpa. Han är Israels konung. Han må nu stiga ner från korset, så skall vi tro på honom. Han litar på Gud. Nu får Gud rädda honom, om han har honom kär. Han har ju sagt: Jag är Guds Son.” Även soldaterna gick fram och hånade honom. De räckte honom surt vin och sade: ”Om du är judarnas konung, så hjälp dig själv.” (Matt 27:39-43, Mark 15:29-32, Luk 23:35-37)

En av brottslingarna som var upphängda där skymfade honom och sade: ”Är inte du Messias? Hjälp då dig själv och oss!” Men den andre tillrättavisade honom och sade: ”Fruktar inte heller du Gud, du som är under samma dom? Vår dom är rättvis. Vi får vad vi har förtjänat. Men han har inte gjort något ont.” Och han sade: ”Jesus, tänk på mig, när du kommer till ditt rike.” Jesus svarade: ”Amen säger jag dig: I dag skall du vara med mig i paradiset.” (Matt 27:44, Mark 15:32, Luk 23:39-43)

Vid sjätte timmen kom över hela landet ett mörker, som varade ända till nionde timmen. Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: ”Eli, Eli, lema sabaktani?” Det betyder: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?” Några av dem som stod där hörde det och sade: ”Han ropar på Elia.” Jesus visste att allt redan var fullbordat, och han sade därefter för att Skriften skulle uppfyllas: ”Jag törstar.” En av dem sprang då och fyllde en svamp med ättikvin, fäste den runt ett spö och gav honom att dricka. Men de andra sade: ”Låt oss se om Elia kommer och tar ner honom.” När Jesus hade fått det sura vinet, sade han: ”Det är fullbordat.” Och Jesus ropade med hög röst: ”Fader, i dina händer överlämnar jag min ande.” Och när han hade sagt detta gav han upp andan. (Matt 27:45-50, Mark 15:33-37, Luk 23:44-46, Joh 19:28-30)

Och se, då brast förlåten i templet i två delar, uppifrån och ända ner, jorden skakade och klipporna rämnade, gravarna öppnades, och många heliga som hade insomnat fick liv i sina kroppar. De gick efter hans uppståndelse ut ur gravarna och kom in i den heliga staden och visade sig för många. (Matt 27:51-53, Mark 15:38)

När officeren och de som tillsammans med honom bevakade Jesus såg jordbävningen och det som hände, blev de mycket förskräckta och sade: ”Denne var verkligen Guds Son.” Allt folket hade samlats för att se på, och de slog sig för bröstet när de såg vad som skedde och vände hem igen. (Matt 27:54, Mark 15:39, Luk 23:47-48)

Men alla hans vänner, också de kvinnor som hade följt honom från Galileen, hade stått på avstånd och sett detta. Bland dem var Maria från Magdala och den Maria som var Jakob den yngres och Joses mor, samt Salome. De hade följt Jesus och tjänat honom, när han var i Galileen. Där var också många andra kvinnor som hade gått upp till Jerusalem tillsammans med honom. (Matt 27:55-56, Mark 15:40-41, Luk 23:49)

Eftersom det var tillredelsedag och judarna inte ville att kropparna skulle hänga kvar på korset över sabbaten – det var nämligen en stor sabbatsdag – bad de Pilatus att de korsfästas ben skulle krossas och kropparna föras bort. Soldaterna kom därför och krossade benen på dem som var korsfästa tillsammans med honom, först på den ene och sedan på den andre. När de därefter kom till Jesus och såg att han redan var död, krossade de inte hans ben, men en av soldaterna stack upp hans sida med sitt spjut, och genast kom det ut blod och vatten. Den som har sett detta har vittnat för att också ni skall tro, och hans vittnesbörd är sant, och han vet att han talar sanning. Ty detta skedde för att Skriften skulle uppfyllas: Inget ben skall krossas på honom. Och ett annat skriftställe säger: De skall se upp till honom som de har genomborrat. (Joh 19:31-37)

Religiöst våld och generaliseringar

Av , , 6 kommentarer 6


Det är oerhört skrämmande våldsutbrott som sker i Islams namn på många håll i världen just nu. De mest fruktansvärda har inte med provocerande teckningar att göra, det är saker som ISIS härjningar och de kanske 2000, mestadels kristna, som Boko Haram nyligen dödade i Nigeria.

Mest horribelt stötande är de offentliga avrättningar som skett av både kvinnor och små flickor som anses ha varit för nära män och pojkar, ofta på sätt som hos oss anses som allmänt normalt umgängessätt. Detta ibland utfört av personer som kan mena att det är rätt att våldta kvinnor och ganska små flickor som inte delar deras religiösa variant och bakgrund.

På några håll sker våldsamma övergrepp av terrorister med kristet förtecken, som ”Herrens armé” i Norra Uganda och södra Sydsudan. Galningen och massmördaren Breivik anser sig också som ”kulturkristen”. Ingen borde dock kunna komma ifrån att Islam har fler ytterst våldsamma utövare som på något sätt hänvisar till religionen och alltför många passiva understödjare som tycks kunna ursäkta terrorn. Trots att kristendomen har ungefär 50 % fler ”nominella” anhängare i världen.

Trots statistiken blir det så fel och kontraproduktivt när man nyanslöst klistrar våldsutbrotten på religionen som sådan och därmed på alla utövare. Den stora delen muslimska anhängare är inte våldsamma och på några håll har man stått upp för att skydda kristna och kyrkor som angripits av terrorister och muslimsk mobb. Så t.ex. i Egypten där man bildade ring för att hindra attacker mot kyrkor. Det hör på ett sätt också med till bilden att de flesta som dödas av muslimska jihadister och terrorister själva är muslimer.

Att bidra till ökade spänningar genom att gruppanklaga och att trissa upp motsättningarna generellt är varken rätt eller klokt. Inte kristligt heller, om man är kristen och bryr sig om det.
Mot jihadisterna måste vi däremot vara klara och skarpa. Tanken på en sorts positiv särbehandling av hemvändande ISIS-terrorister borde inte kunna uppstå över huvud taget. Jag är varken främmande för återvändandeförbud eller åtal för brott mot mänskligheten om det går att verkställa. Uppviglande hatpredikanter och verksamheter som ger plats åt dem som uppmanar till våld ska inte ha något sorts offentligt stöd.
Tvärtom.

Påsken

Av , , 2 kommentarer 7


Här har det varit bloggsemester under helgen. Lugnt och stillsamt, på den fronten alltså.

Skärtorsdagen, långfredagen, påsklördag och påskdagen har passerat. Och så annandag påsk idag.
Kristendomens största högtidshelg.
Den handlar om Guds Sons ställföreträdarskap, medlaruppgiften, de mänskliga sveken och hjälplösheten, korsfästelsen, sonandet av den samlade skulden, uppståndelsen, en dödad död och ett levande hopp. Allt beskrivet både i gamla och nya testamentet.

Påsken är över för i år, men en stor del av jordens befolkning tror liksom jag att det som berättas är verkligare och mer bestående än allt det vi kan se, mäta och ta på. Så, när vi önskar Glad Påsk är det inte bara en önskan om några bra lediga helgdagar. Vi tror att han som blev gjord till våra synder och svek och tog straffet för allt har stått upp från graven. Som ett tecken på att det Ställföreträdaren, Medlaren, gjorde ”gills”, för alla människor. Att livet främst handlar om att ta emot det.

Så, de här allra sista minuterna av påsken 2014 vill jag önska dig en Glad Påsk!

Mandelas minne

Av , , 4 kommentarer 7


Det jag främst kommer att minnas är hur han hanterade situationen sedan apartheidsystemet var borta och maktstrukturen var totalt förändrad. Försonligheten, frånvaron av hämd.

Stort.

4 kommentarer
Etiketter: , , , ,

Till slut åker man dit

Av , , Bli först att kommentera 3


Det har varit lite körigt på sistone och jag har sagt ja till lite för många saker och varit ledig för sällan. Till slut blir det oftast konsekvenser, så även nu.

Med hjälp av lite piller (snälla) lyckades jag även sitta ordförande vid ett årsmöte idag, men sen var det stopp. Nu firar mina vänner påsk medan jag ägnar mig åt halsont, feber och lite kroppsvärk. Det är alltid lite bökigare att vara sjuk borta.
Nåja, jag har det riktigt bra jämfört med många andra.

Jag får dessutom glädja mig åt påskens innehåll och centrum. Apropå det kan jag rekommendera att du läser Psaltaren 22. Ganska märkligt bibelkapitel när man betänker när det är skrivet, långt innan år noll, 30 eller 40. Jämför gärna med t.ex. Lukas 23 i nya testamentet.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,

Långfredag. ”Good friday” på engelska. Här…

Av , , 2 kommentarer 5

Långfredag. "Good friday" på engelska. Här ligger vi efter mot vårt vanliga påskfirande. Det brukar inledas med nattvardsfirande på skärtorsdagskvällen. Det blev av olika anledningar inte så i år. Men långfredagen och påskdagen kommer att kretsa kring vad Jesus egentligen gjorde. Vad som skedde på korset när hela världens synd hängde där och vad uppståndelsen betyder för oss. Vad meningen med livet är. Glad påsk, så här lite i förväg.

2 kommentarer
Etiketter: , , , ,