Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: jihad

Vilka ska tas emot hur?

Av , , 2 kommentarer 15


Några i mina ögon vilsna borgerliga politiker i Örebro föreslår enligt media, påhejade av Mona Sahlin, att hemvändande ISIS-terrorister ska få både terapi och jobb när de kommer tillbaka. Saken väcker många tankar hos många. Även hos mig.

Vilka är det som kommer? Det uppges från Syrien att ett rätt stort antal terrorister som velat lämna ISIS har dödats. Är de som kommer tillbaka skickligare eller mer tursamma, eller har man lovat något?

Jag undrar hur våra svenska soldatveteraner känner det? De som kämpat i livsfara, stressade och pressade, för att människor i Afghanistan och på andra ställen ska kunna leva ett drägligt liv. För att flickor ska kunna utbilda sig utan risk för att skjutas till döds eller sprängas i bitar.

De svenska veteranerna har inte fått mycket när de kom hem. Sällan har de uppmärksammats och jag tror inte att de erbjuds några jobb för vad de gjort. Jag finner det mycket mer än märkligt om terroristerna skulle behandlas bättre.

Jag tror omvärlden häpnar. Även jihadisterna.

Religiöst våld och generaliseringar

Av , , 6 kommentarer 6


Det är oerhört skrämmande våldsutbrott som sker i Islams namn på många håll i världen just nu. De mest fruktansvärda har inte med provocerande teckningar att göra, det är saker som ISIS härjningar och de kanske 2000, mestadels kristna, som Boko Haram nyligen dödade i Nigeria.

Mest horribelt stötande är de offentliga avrättningar som skett av både kvinnor och små flickor som anses ha varit för nära män och pojkar, ofta på sätt som hos oss anses som allmänt normalt umgängessätt. Detta ibland utfört av personer som kan mena att det är rätt att våldta kvinnor och ganska små flickor som inte delar deras religiösa variant och bakgrund.

På några håll sker våldsamma övergrepp av terrorister med kristet förtecken, som ”Herrens armé” i Norra Uganda och södra Sydsudan. Galningen och massmördaren Breivik anser sig också som ”kulturkristen”. Ingen borde dock kunna komma ifrån att Islam har fler ytterst våldsamma utövare som på något sätt hänvisar till religionen och alltför många passiva understödjare som tycks kunna ursäkta terrorn. Trots att kristendomen har ungefär 50 % fler ”nominella” anhängare i världen.

Trots statistiken blir det så fel och kontraproduktivt när man nyanslöst klistrar våldsutbrotten på religionen som sådan och därmed på alla utövare. Den stora delen muslimska anhängare är inte våldsamma och på några håll har man stått upp för att skydda kristna och kyrkor som angripits av terrorister och muslimsk mobb. Så t.ex. i Egypten där man bildade ring för att hindra attacker mot kyrkor. Det hör på ett sätt också med till bilden att de flesta som dödas av muslimska jihadister och terrorister själva är muslimer.

Att bidra till ökade spänningar genom att gruppanklaga och att trissa upp motsättningarna generellt är varken rätt eller klokt. Inte kristligt heller, om man är kristen och bryr sig om det.
Mot jihadisterna måste vi däremot vara klara och skarpa. Tanken på en sorts positiv särbehandling av hemvändande ISIS-terrorister borde inte kunna uppstå över huvud taget. Jag är varken främmande för återvändandeförbud eller åtal för brott mot mänskligheten om det går att verkställa. Uppviglande hatpredikanter och verksamheter som ger plats åt dem som uppmanar till våld ska inte ha något sorts offentligt stöd.
Tvärtom.

200 år igår

Av , , Bli först att kommentera 10


Den 14 augusti 1814 ägde de senaste regelrätta krigshandlingarna rum på svensk mark. Jag vet inte om något land kan visa upp en sådan period av fred. Det är kanske unikt, i alla fall något att tacka Gud för.

Samtidigt ser vi att världen inte ändrat sig. Ikväll rullade enligt uppgift okamouflerade ryska stridsfordon in i Ukraina. Ganska få, för få för invasion. Ett knappt tiotal stridsvagnar t.ex, sägs det. Kanske en test för att se om väst vågar bry sig, kanske för att skydda ryskspråkiga som flyr när separatisterna nu trängs tillbaka. Kanske en gest för Putins ryska publik ska glömma andra sorger, många tycks beundra hans ”handlingskraft”.
I Östersjön övar Ryssland ubåtsjakt igen.

I Irak riskerar tiotusentals kristna och andra svält- eller terrordöden. IS dokumenterat onda gärningar är ofattbara i sin grymhet. Här talar vi om FN, men det lär inte hjälpa dem på berget. Varken pratet eller FN.

Vi vet inte om vi förskonas från krig och våldshandlingar i morgon. Eller hur våldet skulle se ut om de skulle inträffa. Men händelserna i omvärlden visar att det måste finnas en beredskap. En liberal muslimsk kvinna uppmärksammas idag på sociala medier när hon frågar hur Sverige skulle bemöta och klara ett utbrott av någon sorts galenskapsjihad? Det kan man fråga sig, var skulle gränsen gå mellan det polisiära och det militära, vid vilka handlingar och antal?

Vi behöver kanske inte tänka på det, vi kanske besparas igen, men jag hoppas verkligen någon tänker. Härom dagen vimsade en person från Försvarshögskolan runt i TV med tankar hur man skulle kunna stötta jihadister som kommer tillbaka från vad man nu gjort och har hemska minnen och trauman. Det är gott och väl, men jag hoppas verkligen att några i huset där han jobbar även tänker på hur vi ska kunna stoppa dem som inte kommer med fred.

Freden är inte självklar.
Gud hjälpe.

Svårt dilemma

Av , , Bli först att kommentera 7


Jag tycker att Fredrik Reinfeldt tagit ett klokt beslut i frågan om Syrien. Hans budskap är att vi inte ska delta militärt och att väst bör vara återhållsamt. Trots den fruktansvärda situationen i landet med alla dessa offer och med de många gasade vars död regimen mycket troligt också ligger bakom är ett anfall mycket vanskligt.

Den välrustade och oberäknelige Assads reaktioner är helt oförutsägbara och jag hoppas att västmakterna har självkänsla nog att stå emot hans hetsande hån. Ingen kan förutse följderna av varken begränsade angrepp eller av att regimen kanske försvagas så mycket att den stora jihadistdelen i oppositionen får fritt spelrum.

Arabförbundet vill ha hjälp, men inte militär sådan. Det behövs heller inte många exempel på ”friendly fire” eller tillfällen med ovanligt många civila offer för att anfallande västmakter ska tappa vänskapen hos dem som vill se västs kryssningsmissiler flyga in över Syrien.

Att Syrienstöttaren Ryssland inte använder sin makt och sitt inflytande till att få slut på övergreppen mot civilbefolkningen är en skam. Kanske hoppas man på ett amerikanskt anfall som kan leda till att den gamle arvfienden tappar mark, kraft och stöd.

Obeskrivligt sorgligt

Av , , 8 kommentarer 8

Det är tragiskt med 11-åringen som kom hit till Umeå i början 1992 och som dog som knappt 30 -årig "jihadist" i Somalia.

Av raderna i VK förstår man att han inte ägnat ungdomen åt koranstudier på kammaren. Han verkar inte vara ensam om att ha en stökig ungdom och sedan hamna bland al-Shabab:s unga jihadkrigare.

Vad får en ungdom att lämna Umeå och Vännäs och bli krigare i Somalia? Handlar det om hämd och revansch för lidna förödmjukelser? Är det ett sökande efter rening och förlåtelse för orena ting man gjort?  (Jag tror att fölåtelsen finns någon annanstans och är en fri gåva, byggd på en annans helt annorlunda gärningar)

Eller gör man det för lockelsen i att leva ut all våldsamhet med gott samvete, i tron att man gör gott om man dödar så många man kan? Är det de himmelska "hemmanet" och martyrernas jungfrur som är saken?’ Eller en mix av mest alltihop?

När t.o.m. några av mammorna till de döda sönerna verkar kunna glädjas åt deras "offer" och "nuvarande situation" så anar man att det blir fler som åker. De är få och man ska inte bli alarmistisk. Samtidigt kan man inte låtsas som om problemet inte finns.

Det är illa nog hur som helst, för både nya och gamla svenskar, men man hoppas att det som avslöjats och förhoppningsvis hindrats i Göteborg inte handlar om en svensk jhiadvariant.

Jag som också oroas för det skrämmande övervakningssamhälle som växer fram tycker att det är sorgligt att de som vill bygga upp det har vissa goda skäl.