Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: indienresa

Vid spetsen

Av , , Bli först att kommentera 3

Spurgeons tog oss till Indiens sydspets samma dag som vi kom. Dagen eftert skulle det vara en hinduisk fest som tillsammans med tusentals pilgrimmer skulle göra det omöjligt att vistas där.

Man finner bl.a. Mahatma Ghandis mausoleum där. Han som spelade en stor roll vid befrielsen från engelsmännen. Så här ser det ut utanpå.

Och så här innuti. Hans aska ligger i kuben där framme sedan mordet 1948. I taket finns ett litet hål där solen skiner in en stund just på hans födelsedag, andra oktober.

 

 

Ny betydelse av ordet resväska

Av , , Bli först att kommentera 1

Har flera gånger väntat att få se min resväska "ryka och resa" när den hamnat på biltaken, lindrigt förankrad.

Det blev liksom värre och värre. Andra gången var när vi en tidig morgon skulle åka med minitaxi från Chennais järnvägsstation till dess flytplats. Titta hur det såg ut. Fastsättningen av Bengts och min väska utgjordes av en  värdelös flexibel "stropp" med lättlossnade krokar, tvärs över.

Föraren körde hyfsat jämt i den glesare morgontrafiken, men vid skarpare vänstersvängar (alltid farliga!) eller vid häftiga inbromsningar väntade jag satt få se mina skjortor virvla mellan autorikshornas små hjul.

Värre blev det när vi flugit ner till Trivandrum där prof. em. D.S. Spurgeom och hans fru Evangeline tog emot oss. Deras chaufför tyckte att väskan var så tung att den skulle ligga kvar utan surrning. Vi skulle åka drygt 7 mil på snirkliga och hårt trafikerade vägar. En panikinbromsning eller en krock hade kunnat förvandla väskan till ett mordvapen.

Oerhört skönt vara hemma

Av , , Bli först att kommentera 1

Ligger på soffan och njuter av att vara hemma. Av att höra gammelklockan ticka bakom mig på väggen.

Glatt mig över att bli mött av Agneta, över att prata med henne. Alldeles gratis också. Njutit av snön, av att handla mat och frukt, njutit av allt man känner igen. Låter som man varit borta i månader och det känns nästan lite så.

Gläder mig över Sverige och allt som fungerar.

Natt i myllret

Av , , Bli först att kommentera 2

Chennai var ingen toppenupplevelse för oss. Bara en övernattning på hotell i närheten av järnvägsstationen. Hårt att se slummen som inte bara fanns i själva slumkvarteren.

På bilden nedanför ser du en man och en kvinna. Man ser dem inte, men när vi gick förbi dem första gången var det tydligt att det var just en man och en kvinna.

 

Åt en bit mat på andra sidan gatan, sedan hade man stängt av gångvägen under den hårt trafikerade vägen. Vi fick ta oss över på indiskt vis.

 

Indiska tåg är indiska

Av , , 1 kommentar 1

Från Chirala bar det iväg till Chennai, Madras, för flygresa till Trivandrum för bilresa till Nagercoil.

Indiska lok behöver inte plogen för snön, som synes.

Indiskt säkerhetstänkande är också just indiskt. Tåget på bilden har redan börjat rulla när mannen på perrongen kommer på att han nog ska med. Ibland svepte godståg i full fart genom stationen. Folk promenerade över strax innan ändå.

Den här vagnen var behagligare än den första resan i totalöppen liggvagn.

Ändrade referensramar

Av , , Bli först att kommentera 1

Har ju satt in bilder från Chirala tidigare, där Sony som tidigare forskade i Umeå har sitt föräldrahem. Sätter in några till, är en del i Umeå som känner henne.

På första blden är hon ute med oss vid Bengaliska viken, duktigt solskyddad. Hon sa att hon numera tycker att det svenska klimatet är behagligare än det indiska.

Vi fick en härlig indisk hemmamiddag innan vi reste iväg från Chirala. Hennes man Sanjay har också fått ändrade referensramar. Hans mage trivs numera bättre med svenska mat och kryddning.

Det är många indiska föräldrar som har sina barn i andra länder. Sonys (kortform för oss svenskar) föräldrar har bara henne och hon ska snart till Sverige och Smittskyddsinstitutet igen.

Jag äter sallad

Av , , Bli först att kommentera 1

Det har jag inte gjort på ett tag. Äter svensk mat, egentligen italiensk, och har aldrig upplevt Arlanda så hemtrevligt vad jag minns.

Lugn och närmast händelseslös hemresa då allt gick som på räls. Förutom turbulens som hette duga någonstans över Irak-Iran-Turkiet. Trodde man satt i en flygande fästning någonstans över Tyskland 1944 med full beskjutning nerifrån. Skakade och for, knakade och gnällde.

Sov innan en mycket god natt i stolen, längre än snittet i Indien. Tror jag är lite trött.

Tacksam över att allt gått så bra. En välsignelserik resa, med lite föklädda välsignelser där i början.