Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: miljötänk

Det omedvetna miljötänket

Av , , 2 kommentarer 16


Härom dagen såg jag något av en relik hemma hos mamma, nyss fyllda 91. Jag blir inte förvånad om den är 45 år. En sak jag skämts mycket för, en av ”shoppingväskorna”. Brunt tunt, starkt tyg med genomskinliga plastslangar över handtagen. En gång var de mjuka.

Skämdes gjorde jag i tonåren. Varför kunde hon inte köpa plastkassar som andra? Hon hörde inte på det örat.
Hon hade en större väska också, när det skulle handlas mer. Den fick åka på pakethållaren på den röda DBS:en, bruna bagen på styret. Hon hade en cykel från 1966 tills, ja nyss. Hon slutade cykla för några år sedan. Det kanske hände, men jag minns inte att hon tog bilen till sin affär ”Litet Bo”, en enda dag. Oavsett väder. När pappa var borta på veckorna stod bilen i garaget. När de skaffade stugan i Österselet blev det mer bilkörning sommartid.

Den gamla shoppingbagen ja. Skulle gissa att den fraktat hem 10-15 ton mat. Lågt räknat. Om hon varit så ”modern” som jag ville och köpt en kasse varje gång hade det kanske blivit 2500-3000 fler.

Att man inte blev skjutsad just någonstans alls har jag ofta tänkt på. Det var inte någon oginhet bakom det, man använde bara inte bilen så. Bilen gick mycket i jobb och ideell verksamhet och bränslet var ju minst lika dyrt då. Det fanns ju spark och cykel! Sen blev det förstås moped då. Bil så fort det var möjligt, eller strax innan.

Inte var familjen några miljöhelgon även om vi flyttade till Vännäs mycket för tågresornas skull sedan pappa kommit in i riksdagen. Få hade sådana tankar överhuvud taget på 60- och 70-talet. Mina föräldrar kom båda från bondhem och hade levt på nästan ingenting i början av äktenskapet. Det var fråga om att hushålla och då kom mycket ”miljö” på köpet. Potatis, morötter och annat skulle man odla och långtidsförvara hos farbror Kjells i Österselet och korttidsförvara bland syltburkar och saftflaskor i matkällaren hemma. Potatis sätter hon än vid sin sommarstuga, lilltanten. En syltburk har hon knappast köpt hittills.

Om vi ska prata miljöavtryck och resurshushållning, och det bör vi, så ska vi inte tro att det är nya uppfinningar.

Hållbar Umeåregion

Av , , Bli först att kommentera 5

Såg just om ett litet försök att få bilpendlare som jobbar i Umeå att cykla sista biten.

Det kan ju fungera för några, men det handlade inte om så många ”cykelgarage”. En annan idé dök upp i huvudet när jag läste artikeln. Tänk om det kunde finnas möjlighet att parkera och låsa en cykel under tak i närheten av busstationen, Umeå C och Ö. Antalet kollektivpendlare skulle kunna öka en hel del.

En lätt googling visade att tanken redan tänkts. Första träffen låg på Moderaternas hemsida, men för extra känsliga läsare länkar jag istället till Stockholms stad. Här invigs Sveriges första cykelparkeringshus. Så här avancerat behöver det inte bli i Umeå. Ett upplyst och kanske TV-bevakat område med tak och goda möjligheter att låsa cykeln, eller kanske Falcogarage som i VK-artikeln?

Räknar man både med dem som kan pendla med tåg och buss, men har för långt till jobbet för att gå inom Umeå, så skulle jag inte vara förvånad om man fick bort något hundratal bilar eller mer med en attraktiv satsning. Frågan är förstås var man hittar ytorna och hur man finansierar, men för stadsmiljön och cykelpendlarnas hälsa vore det mumma med en sån möjlighet. Mindre trångt i de kvarvarande parkeringshusen skulle det också bli.

Vad säger ni, Anders Ågren, Lennart Holmlund och Hans Lindberg? Det är bra med cykeltak för stadsborna, men många som arbetar i Umeå och lämnar både pengar och avgaser efter sig bor i andra kommuner och kommundelar.