Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: Örnsköldsvik

Orätt av Region Västerbotten

Av , , Bli först att kommentera 23


Petter Bergner har i dagens VK en mycket bra och viktig artikel om Region Västerbottens orättvisa behandling av de rörelsedrivna folkhögskolorna.

De återigen allt viktigare folkhögskolorna har finansiering från både stat och region, tidigare landsting. Det mesta kommer från staten.
Region Västerbotten sticker ut rejält. Här betalar man ca 850 kronor per kursdeltagarvecka till sina egna skolor. Civilsamhällets ( rörelsedrivna) skolor får 209 kronor per vecka via en klumpsumma på drygt 7 700 000 till Dalkarlså, Strömbäck, Edelvik, Medlefors och Solvik. En summa som legat fast sedan 1998, utan ens indexuppräkning. Löner, hyror har däremot ökat under 22 år…

SKR rekommenderar regionerna att betala 400 kronor till skolor där länsinvånare väljer att gå. Det gör Region Västerbotten, till alla skolor i hela Sverige. Det är bara länets rörelseskolor som istället bara får 209. Skolor som drar in tiotals miljoner i statsbidrag till regionen som det blir anställningar, intäkter och skattepengar av.

Det finns fler principiella skevheter. 2011 sökte Västerbotten momskompensation hos staten för Västerbottens folkhögskolor. Detta gör också kommunerna för sina friskolor. En kommunal skola köper sina varor och tjänster utan moms, en friskola eller folkhögskola måste betala moms. Ett kollegieblock som kostar kommunala skolan 10 kronor kostar de andra skolorna 12,50. Därför ges dessa momskompensation på 6 % av sina bidrag.
Region Västerbotten sökte alltså detta för alla folkhögskolor. Däremot betalar man inte ut dessa pengar. Man sänkte bidraget genom att ge samma 7 700 000, med ”momskompensationen” inbakad.

Hur motiverar man dessa markanta orättvisor? En deltagare som läser in t.ex. grundskolan eller gymnasiekompetens på en av regionens folkhögskolor ger ca 2 500 mer per månad till skolan än om man väljer oss andra.
Man kallar det ”ägartillskott” och menar att huvudmännen för oss andra får göra detsamma.
Vänta nu, vi betalar alla skatt till regionen som i det här fallet till största delen går till ett flerdubbelt högre bidrag till regionens skolor. Sen ska vi andra betala ägartillskott till våra egna ur plånboken.
Det resonemanget håller inte.

Rörelseskolorna vill inte att bidragen för kollegorna Vindeln och Storuman dras ner, de gör ett viktigt och bra jobb. Man begär inte ens full likabehandling, även om vissa regioner betalar nästan samma summor till region- och rörelseskolor. Men, det måste bli mycket rättvisare än det är nu för dessa rörelseskolor som tar allt större samhällsansvar.
Region Västerbotten, det är skämmigt att vara absolut Sverigesämst.

Vem ska göra AF:s jobb?

Av , , 2 kommentarer 6


Det drar ihop sig till storm på arbetsmarknadsområdet, efter en tids stiltje på vissa områden.

Vi får fler äldre äldre med ökande behov av vård och omsorg och har litet tillflöde i arbetsföra åldrar. I många kommuner minskar befolkning och arbetskraft. Färre arbetande skattebetalare. En stor del utrikesfödda arbetar, men många i etableringen är på väg in i JOB, andra till försörjningsstöd. Flera kommuner måste minska vux-utbildningen och studerande får läsa på distans. Inte bäst för alla.

M/KD—budgeten drog ner 5 % på AF:s förvaltningsanslag, 10 nästa år, och 50 % drogs ner på AF:s programanslag. Pengar till arbetsmarknadsutbildningar, aktivitetsstöd och lönesubventioner m.m. Regeringsbildningen och Jök:en medförde full privatisering av matchningen av arbetssökande. Allt sker momentant, rakt av. Det finns medarbetare även inom AF som tror att det som helhet är rätt åtgärder, men takten ger svåra problem.

Då ser väl morgondagens AF-aktörer, bolag och folkhögskolor, ljust på framtiden? Inte direkt. Några av bolagen har upphört, dragit ner, slagits ihop eller konkursat. Några försöker lämna igen sina upphandlade uppdrag. De flesta har få deltagare och blöder kraftigt.

Folkhögskolor som på regeringsuppdrag samarbetar med AF i särskilda utbildningar upplever en tvärbromsning. Dels naturligt på grund av lägre inflöde av utrikesfödda, dels för att AF sagt upp viss utbildning och inte orkar/hinner anvisa svensk- och utrikesfödda till arbetsmarknadskurser eller ”kortare reguljära” utbildningar – ofta mot vård och omsorg. Nödvändiga utbildningar som inte kostar kommuner eller AF regionalt några pengar.

Nu bromsar konjunkturen, många kommer tillbaka från extratjänsterna samtidigt som insatser och resurser som kan lindra används inte. Det gläder att det högt i AF förs diskussioner om fler folkhögskoleinsatser, men nu skickar skolorna tillbaka anvisade pengar. Många arbetssökande går istället hemma utan utbildning medan folkhögskolor måste lägga ner arbete och enheter som absolut behövs i morgon. Vem ska då göra jobbet?

Att kommunerna vill bygga ut sin verksamhet och konkurrera med aktörerna om matchningen är förståeligt, men också oroande. Alla kommuner kommer inte att ha aktörer, särskilt inte när de etablerade nu svälts ihjäl. Att vi i kommunerna blir både beställare, utförare och kanske kontrollanter är inte bra. Jag ser växande administration, ökade kommunala kostnader och än förre utförare då få vågar lita på att kommunal verksamhet inte favoriseras.

En mörk bild? Jag har försökt teckna den som jag ser den, utan alltför mycket partiskhet.
Vad måste göras?

Arbetsförmedlingen lokalt: Mitt i krutröken måste AF ändå fokusera på att flytta sina inskrivna framåt. Människor måste in i utbildning och matchas vidare till jobb där de behövs. Utrikesfödda får inte gå hemma och tappa språk, motivation och fart. De måste aktivt föras vidare i trappan mot arbete och integration. Det finns lämpliga påverkansbara utbildningar, folkhögskolans behöver AF inte betala för.
Förs människor inte vidare knäcks de kommunala ekonomierna då många hamnar i försörjningsstöd istället för förvärvsarbete.

Arbetsförmedlingen centralt: Huvuduppgiften måste få fokus ner genom organisationen. Omorganisation får inte ta all tid. Avtal måste nyttjas, nya måste till. För folkhögskolan måste det snabbt fram kurser med svenska, samhällsinformation och arbetsmarknadsinsatser för dem som gått från etableringsprogrammet till Jobb- och utvecklingsgarantin. Utrikesfödda som varit här några år, men inte kommit längre än de i etableringen. Det behövs även mer aktivering för svenskfödda som av olika anledningar blivit långtidsarbetslösa.
Folkhögskolornas bristyrkesutbildningar måste också komma tillbaka.

Kommunerna: Vi måste bryta ryggmärgsreflexen att vilja göra mest möjligt själva. Vilka samarbeten kan vi få till? Med andra kommuner, folkhögskolor och andra. Ibland behövs delande av kostnader, med folkhögskolor blir utbildningen oftast gratis fast man kan resonera sig fram till utformningen utifrån förutsättningarna. Kanske till och med samarbeta om lärare.
Människor i försörjningsstödet måste kunna studera till vissa kortutbildningsjobb. Personer i svårigheter av olika slag kan få en start mot studier i Studiemotiverande folkhögskolekurs, SMF. Upp till 6 månaders utbildning utan kostnad för kommunen. Till exempel.

Politiken lokalt: Vi måste uppmuntra och initiera samarbeten innan vi ”bygger ut”. Fundera på vad vi ska driva själva och inte.

Politiken centralt: Utan att fastna i vems fel det ena och det andra var och är måste politiken få fram verktygen att få fler av arbetskraftsreserven i arbete. Människor långt ifrån arbetsmarknaden måste komma närmare – få bli behövda och självförsörjande.
”The perfect storm” måste undvikas.

Det är förståeligt att många i myndigheter och verksamheter mår mindre bra idag, men om vi inte får jobbet gjort nu mår vi ännu sämre i morgon.

Bra gjort Nordmaling!

Av , , Bli först att kommentera 13

Väldigt roligt att se integrationsresultaten i Nordmaling. Det finns många goda exempel här i Västerbotten, men Nordmaling har jobbat riktigt målmedvetet med att få utrikesfödda i arbete inom vård och omsorg.
Vi har definitivt många kommuner där vi är helt beroende av våra utrikesfödda för att äldreomsorgen ska fungera. Vi behöver flytta fler närmare jobben, var det nu än är. Det är olika lång väg beroende på startläge, personliga förutsättningar och yrkesmål.

B28DB9BB-E1E9-44E5-AC3F-DE2CA17A56B7

Bild och artikel kommer från Västerbottningen.

Vem ska vårda din mamma?

Av , , 2 kommentarer 7


Länge har jag utgått ifrån uppgiften att att Umeåregionen inklusive Övik behöver totalt 4 000 undersköterskor till 2025. Det är värre, enligt vad Dalkarlsås vårdlärare och jag fick höra under tisdagen.

Bara i Umeå kommun, utan kransen och Övik och med landstingets/regionens verksamheter oräknade, beräknas 4 500 undersköterskor och vårdbiträden behövas till 2028. Utbildningstakten är nu 100-120 st per år om man räknar ihop samtliga gymnasie- och vuxutbildningar i kommunen. Hoppas man räknat in att de ”äldre äldre”, över 80, ökar med 40 % på ungefär samma tid.

Digitaliseringen kan i den bästa av världar kapa personalbehovet med 30 %. Då behövs kanske bara 3000 fler vårdanställda i kommunen till 2028. (NUS och primärvården behöver några också) Hela Umeås alla utbildningar får med nuvarande takt fram drygt 1000 nya till dess. Hur många utbildas för Övik, Nordmaling, Bjurholm, Vännäs, Vindeln, Robertsfors och Lycksele m.fl. kommuner?

Den enda arbetskraftsreserv vi har nu är de utrikesfödda och svenskfödda som av olika skäl hamnat utanför utbildning och arbetsmarknad. Domen kommer att bli stenhård över politiker, profession, fack och utbildare om vi inte snabbt och resolut börjar flytta så många som möjligt mot framtid inom vården. För de flesta i arbetskraftsreserven behöver det ske i flera steg. Man går inte från SFI till en vårdutbildning på gymnasienivå.

Nyss har en utbildningsväg stängts då Folkhögskolornas bristyrkesutbildningar stoppats. En ny väg där grupper av utrikesfödda har kunnat utbildas med teori och praktik till tidsbegränsade anställningar, skaffa sig branscherfarenhet och fackspråkkunskaper så att man framöver också kan klara ”betygsutbildning” till vårdbiträde, undersköterska och sen kanske sjuksköterska. Utbildningsvägen har varit ett oerhört mycket bättre alternativ än att ta in totalt outbildade i verksamheterna. Som man tyvärr måste göra allt oftare.

Det är sannerligen inte lätt att ta fram fler vägar till vårdutbildning på passande nivåer. Ofta tycks det intressantare att bevaka principiella ståndpunkter, hävda olika intressen och orealistiska målsättningar eller att söka formella hinder. Tyvärr kommer det framöver en salt nota på det som inte blir gjort. Jag ser framför mig bilder från en drastiskt försämrad vård och mediadrevens frågor varför vi lät tiden gå när arbetskraftsbristen varit känd så länge.
Att många som kunnat bidra hamnar i försörjningsstöd istället för i förvärvsarbete för vår handlingsförlamnings skull dränerar oss dessutom på ekonomiska resurser.

Allt är inte bara svart. Det händer positiva saker här och där, på komvux, folkhögskolor, yrkeshögskolor och vissa gymnasier där man har fler sökande än tidigare. Det snickras på kreativa initiativ, men vi är ändå milsvitt från behoven. Det behövs mer.

Vi måste få ändan ur vagnen!

Begravning istället för samverkan

Av , , Bli först att kommentera 9


Fredagens Folkbildningsforum i Umeå har jag verkligen sett fram emot.
En dag om samverkan för etablering och delaktighet i samhället.

Det är så mycket som inte sker när vi fokuserar alltför stinnt på ”vårt eget bord”, området där vi själva har den trygga kontrollen. Det är så lätt att hitta gamla och nya argument för att låta bli att samordna och samnyttja resurser som ändå kommer från samma skattebetalare. Trots att så mycket krävs och kan göras när andelen arbetande och skattebetalande i befolkningen minskar och vi samtidigt har så många som behöver behövas. Både svensk- och utrikesfödda.

Det är roligt att fler inser att folkhögskolan kan erbjuda många möjligheter till växt, ”förvärmning” och utbildning av människor som behövs i samhälle och arbetsliv. Behoven är idag ofta ganska handfasta, som när folkhögskolan såg dagens ljus i Sverige för 150 år sedan, på 20- och 30-talet och även senare. Samtidigt som den fria och frivilliga bildningen sannerligen också behövs i en allt mer inrutad värld.

Arbetsmarknadens möjligheter och behov ser väldigt olika ut. Det som syns sant i Malmö och Stockholm är inte nödvändigtvis sant i Malå och Sollefteå och platser där bristen på arbetskraft snart blir riktigt allvarlig. Det behövs riktad, lokal samverkan mellan samhällsaktörerna. Inte bara konfererande, men handling. Och saker är på gång.

På Folkbildningsforum såg jag särskilt fram emot att höra mer om ”Påfart Västerås”, ett samarbete mellan Västerås folkhögskola och Arbetsförmedlingen där. Man berättade om arbetet på SKL:s arbetsmarknadsdagar nyligen och jag skulle gärna höra det igen.

I morgon skulle jag även delta i en panel och samtala. Bland annat om möjligheterna till samarbete med självstyrande, men samverkansvilliga folkhögskolor. Civilsamhällets utbildningsform.

Nu blir det inte så. Min moster och äldsta släkting som nästan nådde 101 ska begravas, mammas sista syskon, och då får viktigt vika för viktigast. Dalkarlsås rektor Stig Åsbringer blir en bra ersättare i panelen.

Samverkan för etablering och delaktighet i samhället

Hoppas att ni som ska vara på P5 får en riktigt bra och tankeväckande dag.
EC933B34-76E3-4D6E-8FF8-F8767417DE01

Mer sällan på plats

Av , , Bli först att kommentera 4

Jag får ibland frågan varför jag numera är relativt osynlig lokalt. Svaret är främst att arbetet gradvis har förändrats. När jag började hos min nuvarande arbetsgivare Eductus gällde Umeå, sen startade vi i Vännäs och Örnsköldsvik under 2015. Nu har även Sollefteå, Östersund och Åre/Järpen blivit mitt ansvar. 

Eductus uppdrag ser olika ut på olika orter. Gemensam nämnare är att människor ska ut i jobb – 100 %. Det mesta utförs på uppdrag av Arbetsförmedlingen och det som finns på flest ställen är yrkessvenska. Där får utrikesfödda i arbetsmarknadsutbildning undervisning i svenska för sitt yrke. Inom mitt område har vi hittills 13 SVA-lärare (svenska som andraspråk) som jobbar på 3 orter, alla behöriga. 

Ett uppdrag som är stort i Umeå och Vännäs är Stöd och matchning där arbetssökande kan välja oss och få hjälp av handledare och SYV att hitta nästa jobb. Ibland det första. Här är de flesta svenskfödda. 

Vi har kommunal vuxenutbildning för Umeå och andra kommuner genom Hotell och turism. För denna stora och växande bransch fokuserar vi på grunderna genom teori och praktik under 25 veckor. Är man utrikesfödd kan man gå 30 veckor och få språkstöd på plats. Kursen är öppen även för den som bara hunnit gå SFI och klarat C- eller D-nivå. Utbildningen kan också vara aktuell för unga i åldern 20-24 som inte gjort grund- eller gymnasieskolan klar.På andra orter handlar det även om service-, starta-eget-utbildning med mera. 

På sikt får man se hur politiskt engagerad man alls kan vara med det här jobbet. Det handlar både om tid och eventuellt jäv eller ”delikatessjäv”. Det sista måste man tänka på när man sitter i beslutande organ och samtidigt kan komma att jobba med närstående kommuner. Hittills är det bara tiden som krockar, men jag håller ögonen på saken.

Saker kan ändras snabbt och ett, tu, tre är man kanske mer inne i den lokala politiken igen. Hur det än är får jag arbeta med samhällsviktiga frågor och att göra skillnad för människor.

Lite för mycket detaljer här, men nu blir det kanske lite mindre att svara på. 🙂

Att ta vara på människorna

Av , , Bli först att kommentera 3

I onsdags var det en träff för Umeåregionens arbetssökande, AF:s Umeåhandläggare och leverantörerna av arbetsmarknadsutbildningar (AUB) på Arbetsförmedlingen i Umeå. Eductus har idag ingen AUB i Umeå, men vi har yrkessvenskan för sådana utbildningar. Tyvärr saknar vi ett antal lärare som möter AF:s nuvarande krav på utbildning och erfarenhet för att kunna ge all hjälp som behövs.

Handläggarna fick först bekanta sig med utbildningsutbudet och möjligheterna för utrikesfödda att få språkhjälp för snabbare väg till arbetslivet. Sen var det möjlighet för  arbetssökande att få information.

Vi fick många intressanta möten, jag bland annat med ett ambitiöst syrisk par. Hon var mer utbildad och såg yrkeskarriären i Sverige rätt utstakad. Han överraskade mig när han berättade vilka två, mycket välkända, varumärken han jobbat med i hemlandet. Nu var nyfikenheten stor på vägen ut i arbetslivet. Hoppas vi inte begränsar drivet alltför mycket…

När det idag från höger och vänster talas om flyktingar i svepande ordalag kan man bli bedrövad över alla generaliseringar och bitvis helt ohederliga överdrifter, förenklingar och förkrånglingar. Åt alla håll. Om vi nu skulle gå förbi de humanitära behoven av hjälp och resurser för kortare eller längre tid så finns fler aspekter. Många av de ofta initiativrika och välutbildade människor som brutit upp från sitt älskade ”hemma” har vi behov av. Fler svenskar går i pension än kommer ut i arbete just nu, det är ett större resurs- och välfärdsproblem än folk flest förstår. På flera områden får arbetskraftsbristen allt större konsekvenser. Frågan är hur vi snabbt nog ska bli bättre på att slussa ut nya svenskar till arbetslivet. Inte minst till våra bristyrken och där vi saknar kompetens. Situationen kommer att kräva förändringar i flera ändar.

På onsdag kommer kranskommunernas AF-handläggare och AUB-anordnare till Eductus vid Renmarkstorget för en liknande informationsdag. Det underlättar med information, förbättringsarbete, dialog och samarbetsklimat.

”Grattis team Umeå!”

Av , , 2 kommentarer 10

  
Det kändes verkligen roligt att i dagarna få hälsningen att Eductus personal i Umeå och Vännäs hittills i år har coachat flest till jobb i hela Sverige inom vårt företag. Vi unnar våra kollegor bra resultat och vill förstås att arbetssökande överallt hittar fram till sina jobb, men lite roligt är det i norrlandssjälen att passera de riktigt stora städerna. 😉
Det här har skett i tjänsten ”Stöd och matchning” som är upphandlad av Arbetsförmedlingen och kan vara aktuell för dem som är i Jobb- och utvecklingsgarantin. Den är en LOV vilket innebär att man får välja utförare om handläggaren på AF beviljar att man får ta del av den.

Jag vill tacka mina duktiga coachande medarbetare av olika yrkeskategorier för ett riktigt bra arbete och bemötande. Vi som hunnit prova att vara arbetslösa vet vad bemötandet och engagemanget kan innebära. Alla medarbetare kunde inte vara med på bilden, men dryga hälften av dem som är i tjänst.

Vi är också glada att vi får ha ett bra samarbete med Arbetsförmedlingens ledning och handläggare på våra orter. Fanns inte det vore förutsättningarna helt annorlunda för oss leverantörer.

Att vi nu flyttar från Ersboda till Renmarkstorget 5D är kanske inte positivt för riktigt alla. För de flesta innanför och utanför stan passar det ändå bäst med ett centralt läge som också nås snabbt och lätt med allmänna kommunikationer. 

Själv tänker jag ta tåget så ofta jag kan. 🙂

Flyttar med kort varsel

Av , , 2 kommentarer 7

Det har varit en hektisk vår och nu ökar det. Att vara i en bransch där det mesta börjar med upphandling kan vara tålamodsprövande. Ibland är det nödvändigt att överklaga, allt som sker inom offentlig sektor är tyvärr inte ok. Andra gånger sätts överklagningar i skadligt system. För tredje part, för anställda, företag, myndigheter och skattebetalare.

För ett tag sedan fick AF rätt mot överklagande företag när det gäller yrkessvenska. Det är svenskutbildning för utrikesfödda som ska börja, har börjat eller är på väg mot  yrkesutbildning.

Detta innebär bl.a. att Eductus får starta upp nya yrkessvenskan på ett 40-tal orter. I Umeåregionen blir det Umeå och Övik, vilket känns spännande och roligt.

Förra veckan blev det också klart att vi ska flytta vår verksamhet från Ersboda till Renmarkstorget 5D i centrala Umeå. Något som underlättar för många som nyttjar våra tjänster. Där ska vi fortsätta med ”Stöd och matchning”, en tjänst för AF och arbetssökande i Jobb- och utvecklingsgarantin, och den nya yrkessvenskan. Vi ska också i augusti starta KOMVUX-utbildning inom Hotell och turism – mitt ibland Umeås många hotell. Första starten är 17 augusti, sedan i oktober, januari, mars och juni. Vår hyresvärd är HH Fastighets AB, där HH står för Hilding Holmqvist, en trevlig man att ha att göra med. Jag satt på hans ”praktiskt operativa” kontor i våra blivande lokaler när allt blev klart och vi firade med kaffe och skorpor. Innan Hilding stack ut och handlade tapeter till oss. 🙂

Överklaganden och andra processer försenade flyttbeslutet. Nu ska hela verksamheten flytta ut och in innan juli och det med ”Stöd och matchning” rullande som vanligt för våra deltagare. I praktiken har vi på oss lite mer än en arbetsvecka då det samtidigt ska vara uppstartsmöten med AF i både Umeå och Övik och medarbetarna och jag ska hinna göra mycket annat på olika håll. Livet är spännande. 

Tyvärr ryker dagens fullmäktige i Vännäs med budget och allt. Tur det finns ersättare.

Större sortens olikheter

Av , , 2 kommentarer 4


Är i Övik idag. Har just klarat av lejonparten av dagens fem möten och träffar med privatpersoner och representanter för olika delar av samhället.

Trivs väldigt bra i Örnsköldsvik. En sak är närheten till allt, en annan vattnet mitt i stan. En tredje är småföretagsamheten och driftigheten som lyser igenom även i det offentliga, på ett sätt. Ingenting verkar riktigt omöjligt och allt ligger inte på någon annans bord, någon annanstans.
Men ytterst är det kanske mina gener som känner sig hemma.

Just ätit god lunch där bl.a. en person med en ganska grav funktionsnedsättning person också arbetar. En som vill, kan, strävar och gör nytta. Få saker gör mig så glad och positivt inställd till en arbetsplats som när det finns plats för människor med större sortens olikheter. När fler får behövas.