…
I morgon måndag är det sista dagen för Åsele marknad det här året. ”Traditionsenligt” är det Vännäsmoderaterna som bemannar M-montern under dagen.
Ett utmärkt tillfälle om någon vill orda en smula, eller kanske bli medlem? Förutom några raster och lunch så kommer jag att befinna mig i montern.
Demokratin är mer illa ute i vårt land än vad folk i allmänhet tänker sig. Det är tvivelsutan hög tid att bli medlem i ett parti där man delar mest möjligt av värderingar och åsikter.
…
Har försökt sända ett mail till gruppledarna i de moderata inlandsföreningarna, men det har inte gått bra.
I värsta fall har det gått iväg ett kvarts e-brev, innan mailen sa upp sig och slutade fungera. Vore förstås bättre om inget alls hann gå iväg. Hoppas mailen behagar självläka innan det det blir senkväll. Nästa vecka blir det iaf besök i en av inlandskommunerna där den moderata föreningen uppstår efter en tids vila.
Idag uppstår det olika intresseföreningar och aktionsgrupper här och där. Små partier uppstår också, lokala eller regionala. Något man brukar upptäcka efter ett tag är att det inte är så mycket som kan göras om man saknar den regionala och nationella dimensionen, kontakten med länet och landet. Vissa saker kan gärna vara små, partier kan inte vara hur små som helst om de ska fungera effektivt och långsiktigt.
Det finns olika partier att engagera sig i. Det jag tycker är bäst är, föga förvånande, Moderaterna. Vill man bli medlem är det en enkel väg att slå ett signal. Ringer man 0939-100 30 00 så blir man medlem i Moderaterna. Första årets medlemsavgift på 100 kronor hamnar på teleräkningen.
Man bör vara med i ett parti. Så länge demokratin fungerar får man faktiskt välja vilket. Vid diktatur eller diktatur light, kollektivanslutning, får man inte det.
Hur kom det sig att det i Sverige blev så mycket "hysch-hysch" omkring att man är med i ett parti? Hur blev "valhemligheten" obligatorisk, i alla fall mer än i många andra länder? När blev det så fult att bry sig om det gemensamma? Vänder vi inte den här utvecklingen så vet jag inte hur det här landet ska styras efter 2020. Då har många partier enligt en undersökning upphört med dagens utveckling. Undrar vilken sorts diktatur vi får då.
…
Jag brukar påpeka att vi idag har mer älg än partimedlemmar i Sverige, alla partier inräknade.
Jag gillar både älgar och älgkött, men det är ett lite deprimerande förhållande. Det totala medlemsantalet närmar sig snart antalet förtroendevalda i landet på 50-talet. Då vår befolkning var neråt hälften så stor.
Partiernas minskande medlemsantal kan ge oss stora svårigheter framöver. Det kanske redan gör det. Demokratin tycks vara i kris.
I.o.f.s. är 70- och 80-talens betydligt större medlemsantal inte så mycket att vara stolt över. Det var massor med medlemsfusk då också, rakt över. Allra värst var väl fackens kollektivanslutning av både kommunister och borgare till socialdemokratiska partiet. Det var inte länge sedan jag mötte en som försvarade det "val- och bidragsfusket" och ville ha det tillbaka.
Jag önskar mig minst en femdubbling av antalet (frivilligt) partianslutna. Även ett mindre segregerat samhälle, rent politiskt. I Sverige får partianslutning ofta något nästan religiöst över sig. Jag tror det är en anledning till att folk ryggar för att göra en insats för samhället genom partimedlemskap och politiskt engagemang.
Det är inte som i USA där jag under valkampanjen 2008 kunde se affärsinnehavare visa vilken de röstade på i butikernas skyltfönster. I Sverige känner sig ofta näringsidkare tvugna att mörka sitt medlemskap i ett parti för att inte tappa en stor del av kunderna.
Ju fler som slopar partiengagemang, ju närmare kommer vi slopandet av demokratin och samhället, så som vi nu känner det.
För övrigt anser jag att spärrarna för personval ska tas bort.
Jan
Senaste kommentarerna