Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: partipolitik

Politiskt klimat

Av , , Bli först att kommentera 3


Även där ideologiska skiljelinjer ligger fasta kan ömsesidig respekt råda. Igår uttryckte en lokal ideologisk ”motståndare” en uppskattning för alla som verkligen engagerar sig för sin kommun, trots att det är i ”fel partier”.

Det goda och öppna klimatet i Vännäs kritiseras ibland, sällan med rätta.
Det kan vara riktigt t.ex. då hårda diskussioner och meningsskiljaktigheter inte alltid registreras utåt då det för sällan gjorts reservationer.
De gånger majoriteten vänder eller påverkas till en kompromiss utifrån prestigelösa samtal och borgerliga förslag registreras också sällan.

I tidningen Dagens Samhälle kom Vännäs nyss på delad andra plats i landet när man mätade frånvaron av käbbel och bråk.
Detta ska vi inte förakta och förringa, tvärtom, det är en tillgång för invånarna. Där långsint bråksjuka ligger och hämmar utvecklingen med prestige- och personstrider som ständiga släpankare, där måste det kännas slitsamt och skämmigt för både politiker och medborgare.

Kan Vännäsklimatet fungera också i den ansträngande processen när dagens osunda ekonomi ska vändas till en balanserad och långsiktigt hållbar? Jag hoppas verkligen det.
Att det sker är viktigt och avgörande för alla. Vem som får mest cred för det är långt mindre viktigt.

Nån ordning i ett parti

Av , , 2 kommentarer 5

En VPK-ledare sa en gång några välkända ord som handlade om att det måste vara någon ordning i ett parti. Det måste det.

Ett parti är en demokratisk organism, annars vore det illa. När stämmor och kongresser tenderar att bli mer och mer sidsteppade och marginaliserade brukar engagemang och entusiasm bli mindre. Det får inte bli alltför mycket solospel av en ledning, då är det inte säkert man håller distansen ut. Eller har med sig fotfolket hela vägen.

Det måste generellt finnas en acceptans för demokratiskt fattade beslut också. Även för dem man inte gillar. När en ledamots fronderande bara handlar om billiga egoistiska motiv, då är det för sorgligt.

Samtidigt – så måste det finnas ett friutrymme där exempelvis en riksdagsledamot följer sin övertygelse eller sina lokala understödjares majoritetsvilja i vissa frågor av speciell natur. Han eller hon måste t.ex. kunna vara sin landsändas talesman och markera detta.

Annars kan det väl  kvitta.

Ska vi slopa samhället?

Av , , Bli först att kommentera 2

Jag brukar påpeka att vi idag har mer älg än partimedlemmar i Sverige, alla partier inräknade.

Jag gillar både älgar och älgkött, men det är ett lite deprimerande förhållande. Det totala medlemsantalet närmar sig snart antalet förtroendevalda i landet på 50-talet. Då vår befolkning var neråt hälften så stor.

Partiernas minskande medlemsantal kan ge oss stora svårigheter framöver. Det kanske redan gör det. Demokratin tycks vara i kris.

I.o.f.s. är 70- och 80-talens betydligt större medlemsantal inte så mycket att vara stolt över. Det var massor med medlemsfusk då också, rakt över. Allra värst var väl fackens kollektivanslutning av både kommunister och borgare till socialdemokratiska partiet. Det var inte länge sedan jag mötte en som försvarade det "val- och bidragsfusket" och ville ha det tillbaka.

Jag önskar mig minst en femdubbling av antalet (frivilligt) partianslutna. Även ett mindre segregerat samhälle, rent politiskt. I Sverige får partianslutning ofta något  nästan religiöst över sig. Jag tror det är en anledning till att folk ryggar för att göra en insats för samhället genom partimedlemskap och politiskt engagemang.

Det är inte som i USA där jag under valkampanjen 2008 kunde se affärsinnehavare visa vilken de röstade på i butikernas skyltfönster. I Sverige känner sig ofta näringsidkare tvugna att mörka sitt medlemskap i ett parti för att inte tappa en stor del av kunderna.

Ju fler som slopar partiengagemang, ju närmare kommer vi slopandet av demokratin och samhället, så som vi nu känner det.

För övrigt anser jag att spärrarna för personval ska tas bort.

 

SvD DN