Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: samhällsbygge

De som inte vill det ska gå bra

Av , , 2 kommentarer 10


Det finns krafter som faktiskt inte vill att saker ska fungera. Som hellre tar ökade konflikter, motsättningar och högt uppskruvad rädsla än integration, överbryggning och framtidslösningar utifrån vårt faktiska och mångfacetterade nuläge.
För framtiden skrämmer nedbrytarnas ambitioner mig minst lika mycket som de kriminellas fruktansvärda och blodiga uppgörelser.

Ingen ska inbilla sig att det går lätt att återskapa tillit och verklighetsförankrade trygghetsnivåer om man lyckats rasera dem hos en stor majoritet. Risken är överhängande att dessa strömningar sår vind och skördar storm.

Sprängningar, påtryckningar och skrämsel

Av , , 8 kommentarer 13


Jag har länge tvivlat på att en majoritet av sprängningarna (många så helt mål- och meningslösa) är ”gängrelaterade” i vanlig bemärkelse. Skjutningarna är däremot en del av kriget mellan knarklevererande ligor. Där ser man en mening ur de samvetslösas perspektiv.

Ibland kan man ana syften när sprängdåd drabbar restauranger och näringsverksamheter i gråzon, men varför skulle klangäng och allmänkriminella blåsa av slumpvisa sprängladdningar, ofta vid tomma fastigheter och kontorshus? Inget att vinna, men risk att upptäckas, åka fast och hindras i liv och kriminell karriär.

Var finns nyttan? Vilka tjänar på gagnlösa explosioner?
GW Persson och andra börjar nu tala om att många sannolikt görs av nationalistiska våldsinriktad grupper som vill piska upp motsättningar, hat, rädsla och en opinion någorlunda i deras riktning. De kan i sin tur vara stödda av krafter som inte smutsar ner egna händer, men vill trycka landet i en önskad riktning. Bilbränder i utsatta områden har förmodligen i huvudsak orsakats av unga arga nysvenskar, kanske AFA-liknande grupper ibland, men har ibland även avslöjats som försäkringsbedrägerier. Unga invandrare uppger också att det hänt att man erbjudits pengar av utländska journalister för att bränna bilar. Man kanske kan tjäna en hacka på att cykla ut med lite byggdynamit också.

I några länder göds bilden av Sverige som ett kriminellt, brinnande kaos. Den bilden är helt enkelt inte sann, inte i storstäderna heller. Det ökande antalet galenskaper och våldsdåd till trots. Ryssland och Kina tycks toppa svartmålningen. Det är sorgligt att de får så mycket aningslös hjälp inifrån vårt eget land. Ingen politisk makt och karriär kan vara värd att man hjälper till med denna nedbrytande verksamhet. Att man skrämmer människor med de ”snednationalistiska” hemsidornas skruvade, enögda bild av ett undergångsland där morden flerdubblas, automatsalvorna viner över gatorna och sprängningarna liknar dem i Afghanistan. Det är ju inte sant.

Vi har verkligen seriösa problem med utanförskap, utsatta områden och knarkbruk som gör några kriminella stormrika och extremt våldsbenägna, de flesta bara våldsbenägna och utnyttjade. Vi har människor som vuxit upp mitt i våld vi aldrig sett maken till, vant sig vid detta och som tappat respekten för liv. (Och så oerhört många fler som ser likadana ut, men som flytt för att undkomma vansinnet) Vi har problem med ett rättsväsende som ofta upplevs för tandlöst och på sina håll skolor som inte fungerat för sin målgrupp vilket medverkat till att unga, ofta invandrade, valt fel väg. Vi behöver fler synliga poliser med nya strategier. Vi behöver skarpare konsekvenser för dem som väljer kriminaliteten, tidiga insatser i utsatta områden och måste bevisa för så många fler att den kriminella vägen är den ultimata loservägen. Vi behöver få samköra register i rimlig omfattning för att stoppa dem som idag t.ex. har flera identiteter (inte bara vissa försvarsministrar) och kan plocka pengar man inte ska ha av sina medmänniskor. Det gäller även pursvenska gängkriminella knarkleverantörer som HA och andra som i överväldigande omfattning har visat sig ha orättmätiga bidrag som basinkomst som ger dem tid att vidareutveckla kriminaliteten. Vi kan inte ta emot och fylla på de utsatta, trångbodda områdena med människor i den omfattning vi gjort de senaste åren. Samhället måste inte minst i högre grad utbilda människor till jobb som finns och bli bättre på att styra i den riktningen. Vi behöver varje hederligt arbetande människa, oavsett ursprung. Så tror jag det är.

Och ändå. Bilden som många alt-right-sidor på nätet ensidigt trummar fram stämmer inte. Sanningar, halvsanningar och lögner processas till en enkelriktad, giftig och fördummande cocktail med en tes – allt ont i samhället är den stora invandringens fel och nu krävs enkla, resoluta lösningar och ett annat sorts ledarskap. En nationalistisk ”skränhöger” med skrämselagenda och oklara mål förtjänar inte stöd från någon. Definitivt inte från en konservativ som vill bevara det som fungerar, lyssna, samla och agera konstruktivt istället för att driva isär. Som vill ersätta eller förbättra det som inte gör det och inte vill se snabba, oöverlagda ”revolutioner” med lösningar alltför enkla för att fungera.

Sammanfattningsvis, det finns de som vill skrämma oss i sin riktning och vill vi ska bli ”nyttiga idioter” (Kolla Wikipedia). Jag tror sprängningarna till stor del kan vara en del av deras projekt. Något jag inte på något vis vill underlätta. Jag är tacksam för mitt Sverige, ett av världens bästa länder som jag vill vara med och ta hand om, skydda och förbättra så gott det bara går.

Vår demokrati är inte självklar

Av , , Bli först att kommentera 5


40 % av våra riksdagsledamöter anser att den svenska demokratin är hotad. Inifrån.

Vi är några som tänkt i de banorna, men då kanske ur delvis andra perspektiv. Bryr du dig om hur det ser ut i morgon och i övermorgon, missa inte Jan Schermans programserie; ”Länge leve demokratin”.

Börja med det viktiga första programmet.

Ljus under mörka skyar

Av , , 2 kommentarer 8

Har idag tittat runt i vår nya skola i Vännäs. Mycket roligt att se den tillgängliga och ljusa byggnaden.

  
Allas vår Sverker har frågat och resonerat med både stora och små och med ansvariga av olika slag. Nyss berättade Jögge Sundqvist som tillsammans med Monika Gora stått för  den konstnärliga utsmyckningen. Bland annat historien bakom räddaren, stegen och ”kraftkorset” i foajèn.

  
Huset är som sagt ljust, även extremt energisnålt. Förr byggdes skolorna ofta gediget som kyrkan, banken och sjukhuset. En signal om att utbildning är viktigt och långsiktigt. Det känns som nya Vegaskolan är en sån signal.

Den här dagen hänger mörka tunga skyar över tillvaron efter attentatet i Paris. Jag har tänkt lite på Churchill och Londonborna som slet och grät under anfallen av hitlertysklands bombplan – men inte gav upp, inte slutade att leva och envist arbeta framåt. Inte lät ondskan stuka sinnena och få som den ville.

Jag menar att vi ska tänka på det stora och det eviga, men inte lägga ner livet och den eventuella morgondagen oavsett hur ondskan härjar.

Vegaskolan kan just idag få vara en enkel bild på det. En ljus och fin framtidsbyggnad, ibruktagen i en orostid – för morgondagen.

  

Utmaningar

Av , , Bli först att kommentera 8

Igår förmiddag Bjurholm, en ledig eftermiddag och så idag Liljaskolan.

Att kliva in i en helt ny verksamhet och skolform är onekligen spännande. Det finns mycket jag just nu hade velat kunna lägga in i minnet via ett generöst usb-minne, men det är ju lite svårt. Det är väl nyttigt att ibland bli ordentligt påmind om sina begränsningar.

De svenska gymnasieskolorna har en hel del utmaningar som ”möjliggörare” för den unga generationen. Att fylla programmen som leder till rätt säker anställning, yrkesutbildningar eller studieförberedande, är inte alltid lätt. Det blir anledning att komma tillbaka till det framöver, men man kan till exempel nämna teknikprogrammet. Tidigare generationers många tekniker ska ersättas, men det kunde vara betydligt fler som valde det spåret. De skulle behövas.

Lokalt finns också många utmaningar. Snart börjar 300 nya elever vid Liljaskolan i Vännäs. Några har gångavstånd, andra kommer direkt från föräldrahemmet i ca 60 olika kommuner eller andra länder. Det är en utmaning och en uppgift för hela kommunen att välkomna dem på bästa sätt. En del kunde säkert behöva mer lokala kontakter än de brukar få, även med vuxna. Hur skulle det kunna bli verklighet? Fler behöver också husrum. Har du något att hyra ut?

Statistiska Centralbyrån

Av , , 6 kommentarer 12


Som alla kommuner får vi i Bjurholm frottera oss rätt mycket med Statistiska Centralbyrån. En del insamlande är nödvändigt och bra, annat kan säkert vara nyttigt, på något vis. Sen finns det som man ler åt, i bästa fall. När hanteringen stressiga dagar tar rejält med tid brukar man inte skratta.

Enkäten som gällde resultaten i gymnasiets nationella prov hade jag inte möjlighet att besvara i höstas. Jag mailade varför, men si för ett tag sedan kom påminnelsen.

Idag ringde jag och förklarade att min ovilja att svara bottnade i att Bjurholm helt enkelt inte har något gymnasium. Tjänstemannen trodde mig inte först. ”-Har ni inget gymnasium alls?”, frågade han förvånat. Jag förklarade att det finns 2423 invånare i kommunen och då får gymnasieeleverna gå på andra ställen. Det lät nog för fantastiskt för han kontrade lite osäkert med frågan om det verkligen finns en kommun som heter Bjurholm. Ungefär där undrade jag vart jag blivit kopplad. Om det verkligen var till stället där man har örnkoll på allt. Hade det varit han som ringt hade jag nog trott det handlade om Kalle Sändares barnbarn eller något ditåt.

Den grundlige skrev upp mina uppgifter. Namnet, orten och kommunkoden. Som den noggranne statistiker han säkert var frågade han även upp antalet invånare. Han var bara trevlig och bekräftade snart att han hittat kommunen och skulle kontakta den projektansvariga.

Innan dagen var all fick jag mailvägen bekräftelse på att vi skulle få en enkät mindre framöver.
I sig glädjande.

Så mycket vackert

Av , , Bli först att kommentera 5


Skulle vilja ha tid att fotografera i detta vackra vinterväder, men det har inte alls blivit tid. Snökristallerna i naturen återger och bryter ljuset i tusen vackra skiftningar som kompenserar oss för kylan. I morse hade det lockat att stanna här och där på vägen till jobbet, men det var inte läge. Har bl.a. haft tre APT idag, det är nytt rekord.

Dagen har varit slitsam men tillfredställande. SFI:ns nya lokaler och omfattning känns riktigt bra, även det framväxande samarbetet inom Umeåregionen. Ett av dagens mer inspirerande och lovande möten var just om den verksamheten. På fredag ska de två lärarna och jag på en nätverksträff med SFI Online, ett projekt inom bl.a. Umeåregionen som syftar till större IT-användning inom svenska för invandrare och mer distanssamarbete SFI-skolorna emellan. Förbättring och effektivisering helt enkelt.

Föreningarnas och församlingarnas engagemang i våra nysvenskar känns också bra. Andelen invandrare som stannar i Bjurholm är osedvanligt stor, större än i t.ex. Umeå. För orter med låg arbetslöshet och relativt hög medelålder kan sådant bli riktigt betydelsefullt.

Dagen har också handlat om fritids och förskola. Det blir kanske lite om det senare.

En alldeles ny gammal stad

Av , , Bli först att kommentera 4

Är i en stad jag inte besökt förut. Tycker den är oväntat vacker.

Bor i historiska lokaler och hoppas hinna besöka museet här intill i morgon. Gått genom några av hotellets korridorer och sett bilderna från förr. Industri kan vara vackert. Även om den säkert inte var direkt hälsosam.

Är en smula trött efter tidig morgon och lång dag, men ska bestämt ta kameran och stativet och gå en liten sväng vid vattnet.

Undrar hur det gått till att man missat den här stan?

Från andra sidan politiken

Av , , Bli först att kommentera 9


Idag har det varit en politisk dag, men ändå inte. Det har varit KUN, Kultur- och utbildningsnämnd, i Bjurholm. Innimellan har det för mig varit möte med kommunens ledningsgrupp som består av kommunchefen och en handfull av tjänstemän.

Av dessa har jag redan lärt mycket, bl.a. annat om ”kommunal idealitet”, om arbetsinsatser som liknar dem man gör när man är sin egen. Jag tror en och annan som odlar fördommar om den kommunala sfären skulle bli förvånade om man fick följa vissa tjänstemän en dag.

Det är en ny erfarenhet att sitta inför sina förtroendevalda uppdragsgivare som ansvarig chef för en verksamhet. Jag är van att sitta på andra sidan bordet och saknar tidigare erfarenhet av att jobba kommunalt. Efter bara 40-50 arbetsdagar på ett nytt och omfattande jobb – under arbetsplatsens händelserikaste årstid – är det också mycket man kan lite om.

Uppgifterna och utmaningarna är många i en liten kommun. Vissa saker i verksamheten går alldeles väldigt bra. Som Salsavärden (återkommer om det) och annat visar görs mycket fantastiskt arbete av lärare och elever på Castorskolan, andra saker kräver sina tankar. Efter en höst med mycket ”detaljpet” och saker på volley måste det tas tid till mer långsiktigt tänkande. Vissa områden kräver rektorsdagar utan många överraskningar, avbrott och andra normalt förekommande skolhändelser.

Sen är det det där med att komma ner till heltid…

Ska vi slopa samhället?

Av , , Bli först att kommentera 2

Jag brukar påpeka att vi idag har mer älg än partimedlemmar i Sverige, alla partier inräknade.

Jag gillar både älgar och älgkött, men det är ett lite deprimerande förhållande. Det totala medlemsantalet närmar sig snart antalet förtroendevalda i landet på 50-talet. Då vår befolkning var neråt hälften så stor.

Partiernas minskande medlemsantal kan ge oss stora svårigheter framöver. Det kanske redan gör det. Demokratin tycks vara i kris.

I.o.f.s. är 70- och 80-talens betydligt större medlemsantal inte så mycket att vara stolt över. Det var massor med medlemsfusk då också, rakt över. Allra värst var väl fackens kollektivanslutning av både kommunister och borgare till socialdemokratiska partiet. Det var inte länge sedan jag mötte en som försvarade det "val- och bidragsfusket" och ville ha det tillbaka.

Jag önskar mig minst en femdubbling av antalet (frivilligt) partianslutna. Även ett mindre segregerat samhälle, rent politiskt. I Sverige får partianslutning ofta något  nästan religiöst över sig. Jag tror det är en anledning till att folk ryggar för att göra en insats för samhället genom partimedlemskap och politiskt engagemang.

Det är inte som i USA där jag under valkampanjen 2008 kunde se affärsinnehavare visa vilken de röstade på i butikernas skyltfönster. I Sverige känner sig ofta näringsidkare tvugna att mörka sitt medlemskap i ett parti för att inte tappa en stor del av kunderna.

Ju fler som slopar partiengagemang, ju närmare kommer vi slopandet av demokratin och samhället, så som vi nu känner det.

För övrigt anser jag att spärrarna för personval ska tas bort.

 

SvD DN