Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: Särskolan

Vägar till utveckling

Av , , Bli först att kommentera 9


På upploppet till Mötesplats Lycksele tar Katarina Norlin och Tomas Boman från högskolan i Gävle upp problematiken med att särskoleinskrivna inte får studera vidare efter gymnasiesärskolan. Man har haft ett projekt där inskrivna elever fått gå en högskoleutbildning under ett par år.

Problemet kanske verkar väldigt teoretiskt, men är inte det. Bland annat för att så många som uppåt 40 % av särskoleeleverna kan ha varit felinskrivna genom åren. En annan orsak är att vårt samhälle behöver ta vara på alla sina resurser, främst människorna. Särskilt när befolkningspyramiden ser ut som den gör i västvärlden. Det kommer att saknas människor som är utbildade och villiga att ta många nödvändiga arbeten.

Orsakerna till felinskrivning kan vara många. Man kan t.ex. vara extremt sen i sin utveckling. Själv glömmer jag inte när jag fick höra om en flicka som var aktuell för särskoleinskrivning, men som till slut blev läkare. Föreläsarna beskrev hur många elever utvecklats fantastiskt bra under sin högskoletid.
Jag skulle vilja se ett mindre fyrkantigt utbildningssystem när det gäller funktionshindrade. Det borde också bli lättare att som vuxen få sin inskrivning prövad.

När särskolan inte fanns

Av , , 5 kommentarer 9


Rättigheten och plikten för utvecklingsstörda att gå i skola är snart 45 år ung. 1968 kom förändringen, i samband med omsorgslagen. Det var då särskolan kom – hur hade de som behövde den det innan?(Är det förresten inte dags att utlysa en namntävling för att få fram en bättre benämning?)

När man läser vad läkare och andra kunde skriva om dem som kallades helt andra saker på 10-20-30-talet blir man upprörd. Det dåtida bemötandet och hanteringen av dessa som jag tror vi fått för att för att ha några att visa särskild barmhärtighet och vänlighet emot går idag inte att förstå.

Att grund- och gymnasiesärskolan idag ger människor möjligheter att utvecklas och hitta meningsfulla och tillfredsställande livsuppgifter även om man har större svårigheter än oss normalstörda, det är riktigt bra. Men man undrar hur det var för flickorna och pojkarna som behövde hjälpen tidigare?