Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: anpassning

Sverige får inte krossas

Av , , 3 kommentarer 18


Allt är inte ekonomi. Det bästa och det mesta i livet är inte det. Det kommer också en dag fortare än vi tänker då inget ekonomiskt Längre spelar oss någon som helst roll. Ekonomin har dock en koppling till det mesta i samhället. Oberoende av system.

I företagen blir pengar till. Av tid, kunnande och arbete, råvaror, service och tillverkning blir det värden som människor lever av och här betalar världens högsta skatter på. Av dessa skatter blir det mycket. Sjukhus, vägar, lärartimmar, vård, barn- och äldreomsorg, försvar, polis och del av pensioner. Bland annat.

Skulle Sverige och världen mer eller mindre stå still i tre månader har väldigt många förlorat jobbet. Man kan tycka att det är okänsligt att lyfta dessa frågor nu, medan virusets verkan ännu är i sin linda hos oss. Men vi måste tänka bredare och se längre än löpsedlar och säljsugna medier.

Några talar om att stänga ner Sverige i ett halvt år. Det verkar finnas de som hoppas på det, om inte annat för miljöns skull. Tänk så mycket mindre utsläpp det skulle bli.
Det skulle bli mycket mindre av annat också. Till exempel resurser till långsiktigt hållbar omställning.

Jag är inte expert på något område och gubbgissar till stor del här, så rätta mig gärna om du tror att jag har tokfel.
Låt oss säga att vi stänger ner alla skolor och stora delar av Sverige till i mitten på sommaren. Hur stor del av våra arbetsplatser skulle försvinna? Hur många halveras? Hur många bussbolag skulle t.ex. vara kvar och hur stor del skulle ta med sig kollektivtrafik i fallet? Hur många butiker utanför dagligvaruhandeln skulle stå pall? Hur många service- och tillverkningsföretag skulle klara sig? Hur skulle det gå för fastighetsbolagen som till stor del ägs av våra pensionsfonder när verksamhet efter verksamhet ställer in betalningarna? Vilka pensionskonsekvenser skulle detta få?

Ekonomi är inte allt, men den sitter ihop med obehagligt mycket. Med ett kraschat näringsliv skulle skatteinbetalningarna till kommuner, regioner och stat gå ner med otäcka procentsiffror och starta en nedåtgående spiral med okänt slut. Hur skulle skola, vård och omsorg se ut i kommunen vid en depression med kraftigt minskade skatteintäkter och exploderande försörjningsstöd? Kanske under det närmaste decenniet. Vilka skulle styra?

För att motverka en härdsmälta behöver vi öppna upp samhället så gott det går tidigare än vad som känns alldeles bra. Riktigt när vet jag inte, men signalerna kan inte dröja länge. Det kan komma att skörda lidande och död hos en del av oss som liksom jag medicinerar för astma eller lider av andra sjukdomar. Det skulle under en tid innebära en otäckt ökad press på en vårdens hjältar och räddare som redan går på skrapade knän.

De största frågorna kommer nära nu, i den tillvaro där dödligheten faktiskt är 100 procent. Några av oss kanske inte överlever det här perioden, men så länge vi lever och jorden snurrar måste vi göra det bästa vi förstår för människor, samhälle och morgondag.
Vi måste tänka Både hälsomässig riskminimering och försiktighet på kort sikt och samhällelig riskminimering för stora och små på lång.

Har vi besinning, mod, omdöme och handlingskraft till det?

Skillnad på små och stora

Av , , Bli först att kommentera 9


Idag träffas moderata gruppledare, region- och kommunalråd till rådsmöte i Stockholm. Det har varit en mycket intressant dag hittills. Bland annat behöver man få mediebilderna nyanserade och balanserade.

Strax innan lunch möttes stor och liten på scenen. Region Skåne och numera moderatstyrda lilla Bengtsfors kommun. Båda med sina ekonomiska utmaningar att ta hand om för framtiden och de unga som ska ta hand om samhället efter oss.

Bengtsfors utmaningar är tveklöst störst. Här ser vi den nationella befolkningssammansättningens utveckling tio år framåt enligt SCB.

Så ser det inte ut i Bengtsfors. Där minskar befolkningen i arbetsför ålder med tio procent, de unga med två. Även där är kommunens politiker skyldiga att lägga en budget som ger hållbar och god ekonomisk hushållning, d.v.s. ett överskott på i alla fall två procent. En utmaning.

Roligt att också små glesbygdskommuner lyfts fram en dag som denna. Både små och stora kommuner ska skötas klokt och hållbart, idag och i morgon.

GodMorgon

Av , , Bli först att kommentera 4

Är på ”GodMorgon” på Café Station just nu.  Det är projektet Stödstruktur för socialt företagande som anordnar dessa frukostmöten. Projektet är en samverkan mellan Umeå och Vännäs kommuner, Samordningsförbundet Umeå-Vännäs och AF.

Det finns ganska många människor som kan behöva det sociala företagets verklighet. Att få verka i ett skarpt sammanhang där man bidrar och gör nytta och kan göra det utifrån sina egna förutsättningar. Kanske under en period när man behöver arbetsträning inför återvändandet till arbetsmarknaden. Det finns de som fnyser åt sociala företag, men om ett år kanske skulle behöva sammanhanget när olycka, sjukdom eller utmattning totalt förändrat bilden.

Visst finns möjligheter till arbetsträning, praktik och anpassning i vanliga företag och i offentlig sektor, men trots många fina insatser blir de i praktiken för få. Det finns folk till fler. 

Just nu presenteras det sociala företaget ”Prästgården på Holmön”, ett nystartat Bed’n breakfast som drivs av Sävar församling som socialt företag. 

Jag hade så gärna sett fler sådana här företag i Umeåregionen, inte minst med inriktning mot unga som behöver behövas. Det är inte alldeles ovanligt att människor som jobbat på sociala företag med tiden blir entreprenörer med vanliga företag och många går vidare med studier och ”vanliga” jobb.

När särskolan inte fanns

Av , , 5 kommentarer 9


Rättigheten och plikten för utvecklingsstörda att gå i skola är snart 45 år ung. 1968 kom förändringen, i samband med omsorgslagen. Det var då särskolan kom – hur hade de som behövde den det innan?(Är det förresten inte dags att utlysa en namntävling för att få fram en bättre benämning?)

När man läser vad läkare och andra kunde skriva om dem som kallades helt andra saker på 10-20-30-talet blir man upprörd. Det dåtida bemötandet och hanteringen av dessa som jag tror vi fått för att för att ha några att visa särskild barmhärtighet och vänlighet emot går idag inte att förstå.

Att grund- och gymnasiesärskolan idag ger människor möjligheter att utvecklas och hitta meningsfulla och tillfredsställande livsuppgifter även om man har större svårigheter än oss normalstörda, det är riktigt bra. Men man undrar hur det var för flickorna och pojkarna som behövde hjälpen tidigare?