Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: stuga

Strandnära byggande

Av , , Bli först att kommentera 7


Sverige är strandrikt, teoretiskt ska varje svensk ha uppemot 2 km strand till sitt förfogande. Då ligger i.o.f.s. en väldans massa strandmil i glesbygd. Vid våra 96 000 sjöar (bara i Arjeplogs kommun finns tusentals), längs 700 mil kust och otaliga kustnära öar och längs älvar som ofta är 40-50 mil långa.

Här har gällande lagar slagit knut på sig själva och medför ofta helt orimliga konsekvenser. Det är viktigt för både landsbygd och allmän förståelse och respekt för regelverk att lagområdet får en revidering värd namnet. Den senaste, som skulle förenkla, blev en liten katastrof. Sådana upprörande hinder som VK just nu uppmärksammar ska inte kunna förekomma.

Jag läser i detta nu ”Antagande av LIS-tillägg, tillägg till tematiskt tillägg (LIS-plan) till översiktsplan, i Vännäs kommun, Västerbottens Län.” Ett dokument på 57 sidor som ska behandlas på Kommunstyrelsens arbetsutskott i Vännäs på tisdag. Det mynnar ut i att kommunens sex teoretiskt byggbara LIS-områden ska bli tretton.

Det behövs regler utifrån miljö, rekreationsmöjligheter, ras- och översvämningsrisker m.m. Men för många strandområden längs Sveriges vatten innebär nuvarande regelverk ett enormt ”overkill”. Det måste göras om och hamna inom rimlighetens anpassningsbara ramar. För landsbygdens och medborgarnas skull, jag skulle även vilja säga miljöns skull. Jag rör mig personligen väldigt gärna också i naturområden där kultiverande stugor och hus ”lyser upp” med trivsel och möjlighet till kontakt vid behov.

Samverkar till det bästa

Av , , Bli först att kommentera 2


I går var det lite mulet, inte bara på den synliga låghimlen. Det var min trevliga svägerskas 40-årsdag och vi skulle ha varit i deras stuga (har svårt för stockholmsuttrycket "landställe") i Roslagen för firande och sedvanlig sommarträff.

I går kväll skulle vi ha ätit middag med de närmaste i ett båthus ombyggt till restaurant. Men, någonting i ett knä kom emellan. Vi divlade fram och tillbaka, men när det var som sämst var det klart att det var bäst hemma. Nu blev det middag med nära och kära ändå, bara på en annan breddgrad och utan sjöutsikt. Knäet känns också betydligt bättre och rörligheten är en annan.

I morse gick så solen upp, ja inte bara den stora där ute. En humoristisk man från NUS ringde och erbjöd en tid för magnetröntgen på någon timme. Det som skulle bli i oktober-november, som tidigast, och som jag gissade skulle bli i maj efter normal och onormal fördröjning.

Ibland samverkar saker till det bästa så att man får se det. Det var väl att vi var hemma!