Jan Nilssons blogg
En välda blandning...

Etikett: glesbygd

Skillnad på små och stora

Av , , Bli först att kommentera 9

…
Idag träffas moderata gruppledare, region- och kommunalråd till rådsmöte i Stockholm. Det har varit en mycket intressant dag hittills. Bland annat behöver man få mediebilderna nyanserade och balanserade.

Strax innan lunch möttes stor och liten på scenen. Region Skåne och numera moderatstyrda lilla Bengtsfors kommun. Båda med sina ekonomiska utmaningar att ta hand om för framtiden och de unga som ska ta hand om samhället efter oss.

Bengtsfors utmaningar är tveklöst störst. Här ser vi den nationella befolkningssammansättningens utveckling tio år framåt enligt SCB.

Så ser det inte ut i Bengtsfors. Där minskar befolkningen i arbetsför ålder med tio procent, de unga med två. Även där är kommunens politiker skyldiga att lägga en budget som ger hållbar och god ekonomisk hushållning, d.v.s. ett överskott på i alla fall två procent. En utmaning.

Roligt att också små glesbygdskommuner lyfts fram en dag som denna. Både små och stora kommuner ska skötas klokt och hållbart, idag och i morgon.

Strandnära byggande

Av , , Bli först att kommentera 7

…
Sverige är strandrikt, teoretiskt ska varje svensk ha uppemot 2 km strand till sitt förfogande. Då ligger i.o.f.s. en väldans massa strandmil i glesbygd. Vid våra 96 000 sjöar (bara i Arjeplogs kommun finns tusentals), längs 700 mil kust och otaliga kustnära öar och längs älvar som ofta är 40-50 mil långa.

Här har gällande lagar slagit knut på sig själva och medför ofta helt orimliga konsekvenser. Det är viktigt för både landsbygd och allmän förståelse och respekt för regelverk att lagområdet får en revidering värd namnet. Den senaste, som skulle förenkla, blev en liten katastrof. Sådana upprörande hinder som VK just nu uppmärksammar ska inte kunna förekomma.

Jag läser i detta nu ”Antagande av LIS-tillägg, tillägg till tematiskt tillägg (LIS-plan) till översiktsplan, i Vännäs kommun, Västerbottens Län.” Ett dokument på 57 sidor som ska behandlas på Kommunstyrelsens arbetsutskott i Vännäs på tisdag. Det mynnar ut i att kommunens sex teoretiskt byggbara LIS-områden ska bli tretton.

Det behövs regler utifrån miljö, rekreationsmöjligheter, ras- och översvämningsrisker m.m. Men för många strandområden längs Sveriges vatten innebär nuvarande regelverk ett enormt ”overkill”. Det måste göras om och hamna inom rimlighetens anpassningsbara ramar. För landsbygdens och medborgarnas skull, jag skulle även vilja säga miljöns skull. Jag rör mig personligen väldigt gärna också i naturområden där kultiverande stugor och hus ”lyser upp” med trivsel och möjlighet till kontakt vid behov.

Inga enkla kommunlösningar

Av , , Bli först att kommentera 16

…
Många kommuner sliter hårt med ekonomin idag. Åldersfördelning, utflyttning, mindre andel förvärvsarbetande skattebetalare, ökningar i försörjningsstöd m.m. pga stor invandring och trög integration är några orsaker. Faktum är ändå att många kommuners besvärande skulder byggdes upp för länge sedan. I ofta överglorifierade tider då kommunerna inte gjorde pensionsavsättningar utan lämnade de kostnaderna till framtiden, d.v.s. nutiden.
Ett antal större kommuner med goda förutsättningar tycks dessutom ha haft för lite respekt för utgifter och skuldsättningen i tro på intäktsökningar och i ”skönhetstävlingen” med andra.

Lösningarna man hoppas på ser också olika ut. Mer pengar från staten leder kanske. Sammanslagning, helst med rikare kommuner finns också med som hopp för många mindre.
Här finns knappast enskilda lösningar. Statens börs är inte hur stor som helst, där är begränsad hjälp att vänta. Att ”gifta sig rikt” kan bli dyrköpt när konjunkturen vänder eller räntan stiger för en högbelånad partner. De som vill lösa problemen med att kasta ut alla invandrade blundar för några grundläggande fakta. Till exempel bristen på arbetskraft.

Om inte näringslivet vill satsa och kan blomstra har vi ingenstans att hämta grundfinansieringen av samhället ifrån. Det får bli en egen blogg, vi lämnar det nu.
Staten måste sluta att vältra krav och kostnader på kommunerna och statens bidrag till kommunsektorn måste öka. Främst till kommuner med utflyttning, arbetskraftsbrist och särskilda integrationssvårigheter. Framför allt måste administrationstillväxten mer än bromsas. Vi kommer att måsta backa, på alla adminnivåer (stat, region och kommun) till förmån för utförarkraft. Detta mycket svåra svåra måste ske samtidigt som vi noga vakar över arbetsmiljön för våra ofta hårt pressade anställda. Många i.o.f.s. nyttiga saker måste helt enkelt lyftas bort, inte utföras. I kommunerna måste också både oppositioner och majoriteter i och mellan valrörelserna sluta inbilla invånarna att det finns ”fria luncher”. Så allt för ofta matas det på med nya, röstfiskande förslag på utvidgningar och subventioner. Skamligt ofta från partier som i bokslutstider klagar på majoriteternas brist på återhållsamhet. Här bör våra profileringssträvanden och maktkamper generellt bli hederligare. Morgondagens medborgare har inte råd med dessa överbud.

Låter det här tråkigt? Inte så röstmagnetiskt? Känns det mer lockande med en kraftfull och enkel lösning från vänster eller nationalistisk höger?
Glöm drömmarna om snabba lösningar. Morgondagen kommer att se bäst ut där nyanserade gnetare med ambition att hålla ihop samhället har tungt inflytande.

När billigt blir dyrt

Av , , Bli först att kommentera 14

…
Det kan vara lätt att räkna bort sig som offentlig myndighet, stat, region eller kommun. Vi ser på vad en tjänst kostar per timme och jämför det med vad företaget tar. Vi beslutar att göra det i egen regi. Det är ofta helt rätt att göra saker i egen regi, ibland tveksamt, omoraliskt eller rent olagligt. Att konkurrera med näringslivet genom att vara både beställare, utförare, myndighetsutövare och delvis finansiär genom medborgarnas skattemedel, det är mer än osunt.
Oftare än man tror blir tveksam ”egen regi” dyrt för skattebetalarna. Det är lite som den gamla historien med hästen som äter jämt, medan traktorn bara ”äter” när den går. Det kan vara billigt att köpa en funktion lite dyrare när man inte behöver eller kan använda den på heltid.

I Norrbotten läggs den extremt landsbygdsnyttiga bussgodsverksamheten ner som gradvis sker i Jämtland/Härjedalen. Detta hotar även Västerbottens transporter. En synergirik, vittförgrenad transportmöjlighet som ändå rullar kontinuerligt försvinner och gör det svårare att verka på landsbygden.

Vad har detta att göra med onödigt stor offentlig kostym?
Läs Petter Bergners artikel om saken, den är klargörandeZ
I korthet handlar ser det ut att handla om två olika sätt att hantera en viktig verksamhet. Västerbotten kör slimmat och med delvis inhyrd utförarkraft. Norrbotten verkar med egna lastbilar och stor egen verksamhet. En verksamhet levererar service och pengar till skattebetalarna, en kostar pengar och lägger i år ner hela sin verksamhet.
Tyvärr slår detta hårt även mot Västerbotten. https://www.vk.se/2019-06-27/kraver-att-bussgods-nedlaggning-stoppas

En offentlighet som på vettigt vis söker samförstånd och samarbete med näringslivet är det bästa för skattebetalarna.

Staten, skogen och kapitalet

Av , , Bli först att kommentera 8

…
Jag tycker det är klinkande klart att markägare ska ha god och snabb ersättning om de nekas att avverka sin egen ägandes skog. Det är ett överhetens ingrepp mot äganderätten som i en rättsstat måste kompenseras av det allmänna, av oss alla. Det var glädjande att skogsägarna vann.

Skogsstyrelsens chef som överklagat domen har trots allt en tungt vägande poäng i sitt resonemang. Det måste klargöras vem som kan få ersättning och när. Det kan inte bli någon cirkus á la den fornnordiske galten Särimner som åts upp på kvällen och levde igen morgonen efter. Det blir orimligt om en skogsägare som nekas avverkning får ersättning, säljer marken och nästa ägare också kan få 125 % av skogens värde vid ett nej.

Det är högst rimligt att detta oreglerade reds ut, men låt det ske riktigt snabbt för de drabbade skogsägarnas skull.

Läs gärna Skogsstyrelsens chefs debattinlägg.

Urbaniseringen?

Av , , Bli först att kommentera 7

…

Har mitt i de senaste dagarnas jobbmässiga högtryck läst ett antal initierade artiklar som ganska skarpt ifrågasätter om urbaniseringen är i närheten av att vara så stark som det sägs. Det verkar faktiskt inte så. Sammanfattningen av det jag läst kan vara ungefär att våra största städer främst växer på grund av befolkningstillväxt och invandring. 

I dagsläget flyttar fler till byarna än från dem och hindret för den utvecklingen tycks främst vara att de som inte längre bor i de familjegårdar och hus man ärvt inte vill sälja dem. Samt att boendemiljöer med stor andel äldre äldre minskar naturligt. Många småorter står kvar på ungefär samma nivåer trots att många äldre flyttar när man sålt huset. De barnfamiljer som söker en mindre ort och ett lite lugnare liv är inte få. Det är inte bara lägre huspriser som gör att Vännäs kommun ligger i Sverigetopp i andel barn. Eller att skolan i Bjurholm vuxit en del de senaste åren.

Även i storstäderna finns överraskningar. Enligt en undersökning som NCC och United Minds gjort vill fler bo i förorten än i innerstan, bara kommunikationerna är bra. Även där drar lugnet och närheten till grönområden som man läser i den länkade artikeln. 

Jag har fel ibland, men jag tror mycket talar för att ”lugnt och grönttrenden” i boendet kommer att tillta. Den som lever får se.

Styr statliga jobb

Av , , Bli först att kommentera 5

…

Allt kan inte handla om regionalpolitik när det gäller statliga jobb. Att ingenting handlar om regionalpolitik i styrningen av statliga jobb är nästan lika galet det.

I den här artikeln tar den ofta mycket kloke politiske redaktören vid Hudiksvalls tidning, Patrik Oksanen, upp idén med ett tak för antalet statliga jobb i Stockholm. Om det ska utformas som ett förbud kan diskuteras, men jag är övertygad om att det finns mycket statlig verksamhet som skulle bli billigare och minst lika bra med en decentraliserad placering. 

Och det kan bli mycket dyrt att inte göra något i den här riktningen. Glesare bygder behöver fler sorters jobb och vi behöver att de glesare bygderna fungerar.

Vem tar hand om?

Av , , 2 kommentarer 11

…
SKL presenterade häromdagen en undersökning som pekar på att det behövs 225 000 nyanställningar inom vården de närmaste tio åren. De flesta inom äldreomsorgen.

129 000 undersköterskor och vårdbiträden, 38 000 sjuksköterskor och 12 000 läkare behöver nyanställas, enligt SKL. De flesta på grund av pensionsavgångarna. För varje år som går så förbrukas ju kring 2,5 % av vårt arbetsliv och många inom vården är i slutet av sin aktiva tid.

Problemet blir inte minst i de bygder som exporterat sina unga till städerna. I vissa glesare kommuner säger man att behovet av vårdpersonal inte täcks ens om alla som går ut gymnasiet söker sig till vården. Och tendensen ser inte ut riktigt så.

I förrgår besökte jag en sedan länge avsidestagen 84-åring som inte haft medvind i livet under solen. Just då var en glad kvinna från hemtjänsten där. 37 år hade hon arbetat med gamla. Ofta hade det varit tungt, ibland hade hon kommit hem arg, men inte hade hon ångrat yrkesvalet. Meningsfullt hade det varit. Hon hade fått göra skillnad. Alla hennes döttrar hade valt samma yrkesbana.

Frågan är hur fler ska hitta tillfredställelsen i vårdarbetena? Jag tror det finns en del att göra i arbetsmiljön och styrningen och vi måste absolut hitta något som kryddar och lockar. Något mer än lönen.

En dellösning kan vara våra invandrare. Synen på gamla är ofta positivare i andra kulturer. Här har det blivit – ska vi säga svalare? Förhoppningsvis kan vi med medvetna åtgärder och goda utbildningsinsatser överbrygga hindren och få fram fler som vill göra skillnad till dess det är vår tur att behöva hjälp.

Annars ser det bistert ut. Om SKL bara har tillnärmelsevis rätt.

Fler till glesbygd än därifrån

Av , , 2 kommentarer 5

…
Vad som är glesbygd kan diskuteras, det finns olika definitioner. Det är hur som helst roligt att läsa att inflyttningen till glesbygden för första gången på många år är större än utflyttningen därifrån. Enligt SCB och DN. Vissa glesbygdskommuner minskar och har det fortsatt tufft pga födelseunderskott och obalans mellan åldrarna.

”Livsstilsinvandringen” till glesbygden ökar, enligt myndigheten Tillväxtanalys. Inflyttningen handlar inte bara om ”lättflyktiga” flyktingar, många tyskar och nederländare blir svenska glesbygdsbor. Den påtagliga urbaniseringen i Sverige beror enligt DN-artikeln mest på högre födelsenetto och invandring.

Intressant. En utveckling man haft på känn, och som kan komma att förstärkas.

Skört samhälle

Av , , Bli först att kommentera 8

…
Mobilnätet i inlandet slogs ut på bred front under den senaste stormen. De tysta fälten nådde långt in i Umeåregionen. Trygghetslarmen upphörde att fungera för många äldre. När kommunikationen behövdes som bäst fungerade den inte.

Det var olyckligt att Telia fick börja riva upp det fasta telenätet, att man fick domstolsstöd när PTS ville stoppa beslutet. Kopparnätet var ett hyfsat hållbart och säkert sätt att binda ihop kommunikationen i alla delar av Sverige. Det mobila nätet är tyvärr inte i närheten vad gäller täckning och robusthet.

Även blåljussektorns nya system Rakel slogs ut då elen försvann i helgen. Det finns tydligen inte alls reservkraft i tillräcklig omfattning för att det ska fungera när vädret avviker så här pass mycket från det normala.

Vi håller på att bygga ett komplext ”vackert vädersystem” för telekommunikationen som normalt och på många sätt fungerar bättre än förr, men som är skört och känsligt för störningar.

Man önskar att Telias nedmontering av landsbygdens fasta nät aldrig hade skett och i alla fall kunde stoppas omedelbart. Det kan komma att blåsa fler gånger.

För övrigt oroar det när man hör att ställen som äldreboendet i Örträsk fortfarande saknar ström…

Presentation

Tomas o Emelies bröllop 60 D 1284 - Kopia (2)

Jan  


Blogg listad på Bloggtoppen.se

 

 

 

 

Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Kategorier
Arkiv
RSS Nytt från vk.se