Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: uppväxt

Urbaniseringen?

Av , , Bli först att kommentera 7

Har mitt i de senaste dagarnas jobbmässiga högtryck läst ett antal initierade artiklar som ganska skarpt ifrågasätter om urbaniseringen är i närheten av att vara så stark som det sägs. Det verkar faktiskt inte så. Sammanfattningen av det jag läst kan vara ungefär att våra största städer främst växer på grund av befolkningstillväxt och invandring. 

I dagsläget flyttar fler till byarna än från dem och hindret för den utvecklingen tycks främst vara att de som inte längre bor i de familjegårdar och hus man ärvt inte vill sälja dem. Samt att boendemiljöer med stor andel äldre äldre minskar naturligt. Många småorter står kvar på ungefär samma nivåer trots att många äldre flyttar när man sålt huset. De barnfamiljer som söker en mindre ort och ett lite lugnare liv är inte få. Det är inte bara lägre huspriser som gör att Vännäs kommun ligger i Sverigetopp i andel barn. Eller att skolan i Bjurholm vuxit en del de senaste åren.

Även i storstäderna finns överraskningar. Enligt en undersökning som NCC och United Minds gjort vill fler bo i förorten än i innerstan, bara kommunikationerna är bra. Även där drar lugnet och närheten till grönområden som man läser i den länkade artikeln. 

Jag har fel ibland, men jag tror mycket talar för att ”lugnt och grönttrenden” i boendet kommer att tillta. Den som lever får se.

Fadderbarn

Av , , Bli först att kommentera 10


2013 blev ett lite speciellt år vad gäller våra fadderbarn. Ett av dem har gift sig för några veckor sedan och idag har ett firat sin 18-årsdag. Om man fläckvis har lite svårt att fatta tidens gång så går det upp en talgdank sådana märkesdagar.

Vi har inte varit några vidare faddrar, eller gudföräldrar som pappan till ett av barnen alltid sa. Samtidigt har de barn man fått bli faddrar för ett särskilt rum i hjärtat och bärs ibland också fram i bön lite oftare än andra närstående. Särskilt när livet inte bara blev lätt.

Tre barn fick vi förtroendet att bli faddrar för. Samtidigt som man som sagt känner sina brister tydliga så känns det det stort och viktigt. En lite speciell relation.