Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: etablering

Vilka skulle annars jobba?

Av , , Bli först att kommentera 7


Har de senaste dagarna läst flera klagomål på att det snart inte finns svenskfödda i serviceyrken. Undertonen har varit främlingsfientlig.

En våldsam överdrift skulle jag först vilja säga, att det snart ”bara” är utrikesfödda i servicen. Därefter, fundera på vilka som skulle ha arbetat i de jobb som utrikesfödda har? Var glad för varje arbetande människa du ser. Det fattas människor och inom en snar framtid har antalet i arbetsför och skattebetalande ålder minskat med 80-100 000 tusen enligt SKL:s beräkningar. Samtidigt som behoven av välfärd ökar.
Det vill jag definitivt kalla ett problem.

Man får inte vara naiv kring hur många Sverige kan ta emot och hjälpa till etablering och integration. Inte heller kring att vi har en del som vill ha ett annat Sverige med andra lagar – men tänk inte att det t.ex. är alla muslimer eller ännu dummare, alla med annan hudfärg.

Man får heller inte vara varken främlingsfientlig eller dum när det gäller Sveriges obalans i befolkningssammansättningen. Vi har inte för många äldre, vi har för få yngre och i den ekvationen får vi vara väldigt glada för dem som kan och vill arbeta. Det behöver bli ännu många fler av de invandrade som kommer i arbete. Inslaget av första, andra och tredje generationens invandrare kommer att öka i arbetslivet. Det finns inga som helst alternativ om vi tänker oss ett fortsatt välfärdssamhälle av liknande snitt som idag.

Och Gud bevara oss för vågen av fördummande generell främlingsfientlighet.

Svårare än kinesiska

Av , , Bli först att kommentera 4


Mötte idag en läkare från Asiens västra delar på Dalkarlsås öppet hus på Ålidhem. En trevlig och pratsam man som bl.a. studerat flera år i Kina.

Han var inte dålig på svenska efter så kort tid här, men han hävdade att kinesiska var mycket enklare att lära sig.
Han hade en teori varför det är så.
”-Kineserna är nyfikna på utlänningar och pratar med en hela tiden, det gör man inte alls i Sverige.”

SFI, etableringskurs på folkhögskola med mera är förhoppningsvis en bra input. Men hur ska vi få till mer output i vår ofta tillknäppta svenska vardag? Det behövs samtal, språkliga möten.
Språkutveckling består av båda delarna. Ord, uttryck och meningsbyggnad behöver höras, ses och passera både in och ut för att fastna och gro.

Sänka löner?

Av , , Bli först att kommentera 5


Om någon skulle komma på den galna tanken att lagstifta om sänkt lön för en viss procent genomsnittliga arbetstagare i ett yrke och verkligen kunna få igenom det skulle det påverka lönerna neråt i yrket.

Om man gör en procentuell sänkning av framförhandlad lön för en utvald grupp med så stora hinder att de trots stor arbetskraftsbrist aldrig får chansen att komma in på arbetsmarknaden påverkar det knappast lönerna alls. Hur skulle i så fall praktikplatser påverka?

Människor ”utanför” behöver få komma in och behövas på arbetsmarknaden. På många arbetsplatser och områden behövs fler medarbetare, direkt och långsiktigt. Som samhälle behöver vi arbetskraft i ett läge då de arbetade timmarna sjunker framöver. Många behöver flytta från försörjningsstöd till förvärvsarbete. Många människor behöver praktikplatser och språkpraktikplatser för att påbörja sin livsresa, men anställningar är så mycket bättre.
Därför finns förslaget om inträdesjobb för unga svenskfödda och för nyanlända.

Jag tror det skulle fungera och definitivt är värt att prova. Inga löner ska sänkas.

Kostnadskoll på invandringen

Av , , 4 kommentarer 7


Man bör ha koll på kostnaderna, i privatlivet och definitivt när man i offentlig sektor förvaltar andras pengar. Även när man ger till humanitära insatser bör man ha koll. Så det inte blir som när en av våra större hjälporganisationer sålde in ett månadsgivande till mig på ett sätt som gränsade till bedrägligt beteende.
Vi bör ha koll på våra utgifter hemma, i stat, landsting och kommun. Annars drabbas några förr eller senare av hålen som uppstår.
Man bör också samtidigt ha koll på intäkterna, vad som drar in medel så att vi kan betala för det vi vill göra.

Att veta vad invandringens olika delar kostar, det är inget ont i sig, tvärtom. Vi ska inte luras och mörkar samhället finns andra som räknar, mörkar på sitt sätt och använder siffror till maximal intressekonflikt. Några för att få samhället att likna kampen mellan ett gäng tokkategoriserande fotbollshuliganer. Typen som kan knocka en okänd person med fel halsduk eller hämnas för vad någon ur en folkgrupp ska ha gjort ens släkting. I en annan världsdel för några generationer sedan.

Vi måste se hela bilden också när vi talar ekonomi. Vad betyder t.ex. de utrikesföddas arbetade timmar för oss idag? I morgon när bortåt 100 000 nu arbetande inte längre jobbar och inte har ersatts? Hur ser hela ekvationen ut, så där ungefär? Vad betyder det för stat, landsting, kommun, näringsliv, oss och samhället när någon kommer in och arbetar osubventionerad heltid efter 2-3 år i Sverige? Eller gör det efter några år med särskilt anställningsstöd eller nystartsjobb? Jämför den personens kostnads- och intäktsbalans med en jämnårig svensksvensks. Det finns så många goda exempel som också med till helhetsbilden.

Hur skulle vårt allt äldre samhälle, vars ålderspyramid inte är någon pyramid, se ut utan första och andra generationens invandrare? Hur skulle äldreomsorgen på Lidingö se ut, busstrafiken i Norrland eller äldreomsorgen i Vännäs? Hur skulle det vara i mängder med företag, organisationer och myndigheter i arbetskraftsbristens Sverige? Hur kommer det att se ut i morgon i kommunerna som idag har 40-50 procent pensionärer? I hela riket när vi 50- och 60-talister blivit 80 och den åldersgruppen ökat med ca 40 procent?
I min hemkommun, som vill ha Sveriges bästa hemtjänst, hade äldreomsorgen skurit ihop redan i somras utan de ensamkommande. Värt att reflektera kring.

Nej, vi kan inte ha öppna gränser.
Ja, vi måste ha en ordnad invandring där vi kan ta emot och integrera de allra flesta som kommer.
Nej, vi klarar oss inte utan våra invandrare.
Ja, vi måste bli mycket vassare på att utbilda och få dem i jobb och nyttja civilsamhället mer, inte bara institutioner och bolag.
Nej, det är inte lätt att hitta den lagstiftning som håller och vidmakthålla den.
Ja, vi måste göra det bästa av situationen.
Det finns ingen backväxel.

Arbete eller försörjningsstöd?

Av , , Bli först att kommentera 10

Det är glädjande att fler hittar arbete. Trenden har jag fått ordentligt bekräftad från ett par arbetsförmedlingar i två län idag. Ändå står många utanför, särskilt vissa unga och utrikesfödda. Och många kommer till. 

Saker måste göras för individer och samhälle, vi kan inte vänta och se eller göra som förr. Inte låtsas som det vore -65, -97 eller ens -14. Det är 2016 och snart 2020.

Mitt i debatten och intressemotsättningarna behöver vi ett hittills osett samförstånd. Mellan fack, näringsliv, offentliga arbetsgivare, myndigheter, politik – och allmänhet. Det finns inga band att backa, inga lätta lösningar som snabbt ”simsalabimmar” bort verkligheten. Och Trumptypernas oneliners är värdelösa när showen är slut och strålkastarna släckta.

Förutsättningarna är förändrade och förändras mer. Nu avgör vi åt vilket håll genom att göra något eller ingenting. Båda är ett val. Målet måste vara att få ett hållbart samhälle genom att så många människor som möjligt blir inkluderade i arbete och så få som möjligt beroende av försörjningsstöd.

Hur får vi det ”pengaskapande” näringslivet och samhällets välfärdskärna att kunna anställa fler i servicejobb och andra ”enkla” jobb? Det tror jag är ödesfråga 1A. Vi är förresten väldigt många som har haft låglönejobb och var glada att vi hade dem. Tänk om man inte fått det första…

Det finns fler frågor. Samtidigt med inflödet av nya människor där många har låg utbildning och långt till fullt användbar svenska har vi arbetskraftsbrist på flera områden. Från hela välfärden till näringslivets teknikområden. Hur får vi ihop dessa utmaningar och möjligheter? Hur kan vi göra jobben möjligare och attraktivare för bristyrkenas medarbetare samtidigt som vi får färre i försörjningsstöd och fler i arbete och ”yrkeskarriär”? Här behövs många innovationer, mycket nytänk, nya – även korta – anpassade utbildningar. Bl.a. till nygamla arbetsuppgifter av typen vårdbiträde eller vårdnära tjänster.

Jag ser baksidor med att sänka nya ingångslöner, och det kan inte ske hur som helst. Jag ser fler problem om ingångströsklarna inte sänks så att fler kan få första jobbet, däremot önskar man flera branscher högre slutlön. Lönespridningen blir större om ingångslöner blir lägre, men jag tror inte på generell lönesänkning som ett resultat. Suget efter utbildad arbetskraft motverkar generell lönesänkning och med fler i arbete stärks samhällsekonomin och löneutrymmet. 

Vad är alternativet? Finns andra hållbara förslag att hantera nuet och morgondagen, då blir jag verkligen glad. De bör komma fram fort. Verkligheten knackar på. 

Grattis Grannar!

Av , , Bli först att kommentera 8

Bjurholm är som vanligt ”värst” och hamnade högst av Västerbottens kommuner, på plats 34 nationellt. Umeå kommer rätt starkt och Nordmaling tar ett ordentligt kliv efter tunga år.

Det handlar om Svenskt Näringslivs ranking av kommuners företagsklimat och i slutänden inte lite om jobb, tillväxt och skatteintäkter. I någon mån om allas bästa och möjligheter och verktyg för politiken. 

Även Vännäs har något att glädja sig åt. Vi har kommit upp ett tjog platser och är nummer 216 i årets ranking. Vi har en väg att gå för att få företagen och arbetsskaparna att känna sig riktiga viktiga och välkomna. För det är man!

Vi har en del att ödmjukt lära av grannarna. Både stora och små.

Urbaniseringen?

Av , , Bli först att kommentera 7

Har mitt i de senaste dagarnas jobbmässiga högtryck läst ett antal initierade artiklar som ganska skarpt ifrågasätter om urbaniseringen är i närheten av att vara så stark som det sägs. Det verkar faktiskt inte så. Sammanfattningen av det jag läst kan vara ungefär att våra största städer främst växer på grund av befolkningstillväxt och invandring. 

I dagsläget flyttar fler till byarna än från dem och hindret för den utvecklingen tycks främst vara att de som inte längre bor i de familjegårdar och hus man ärvt inte vill sälja dem. Samt att boendemiljöer med stor andel äldre äldre minskar naturligt. Många småorter står kvar på ungefär samma nivåer trots att många äldre flyttar när man sålt huset. De barnfamiljer som söker en mindre ort och ett lite lugnare liv är inte få. Det är inte bara lägre huspriser som gör att Vännäs kommun ligger i Sverigetopp i andel barn. Eller att skolan i Bjurholm vuxit en del de senaste åren.

Även i storstäderna finns överraskningar. Enligt en undersökning som NCC och United Minds gjort vill fler bo i förorten än i innerstan, bara kommunikationerna är bra. Även där drar lugnet och närheten till grönområden som man läser i den länkade artikeln. 

Jag har fel ibland, men jag tror mycket talar för att ”lugnt och grönttrenden” i boendet kommer att tillta. Den som lever får se.

Roligt möte en körig dag

Av , , Bli först att kommentera 7


Efter en sen politikkväll och lite efterjobb skulle jag fylla tanken med lite rysk diesel. Det kom en bil till macken strax efter mig och man kom ut och hejade med ett brett leende.

När han kom till Sverige var jag kommunal tjänsteman. Jag träffade honom först i Umeå dit han kommit för att han ville flytta till en liten ort i Sverige. Flytta, som om jag hade velat flytta till hans dåvarande varma, vackra hemland.
Han hade läst svenska i ett par intensiva månader, talade redan riktigt bra och ville nu veta mer om skola och utbildning innan han kom hit med sin familj. Naturligtvis ville vi hjälpa till med det.

Idag, lite drygt två år senare, har han fast heltidsjobb och talar en väldigt bra svenska. Hans fru har också arbete och tjänar Sverige med sina specialistkunskaper inom ett område där vi har arbetskraftsbrist. Svenskan är god, vilket också krävs i en sådan uppgift.

Ibland är det helt obegripligt fantastiskt hur snabbt det kan gå. De är också en del av berättelsen om de nya svenskarna.

Vi ska träffas mer framöver.

Etablering för välfärd

Av , , Bli först att kommentera 5


Ikväll var det ett möte i Umeå där Länstyrelsen, Migrationsverket, Arbetsförmedlingen och företrädare för Umeåregionen mötte politiker i regionen. Träffen kretsade kring flyktingmottagande och etablering.

Det var intressant att få informationen från inblandade myndigheter presenterad så här samlat. Att få både dagens och morgondagens arbetskraftsbehov, vår felvända befolkningspyramid och migrationens strömmar presenterade i konkreta siffror. Det finns så många myter, vrångbilder och sifferfel som är ute och går. Några av dessa kunde rättas ikväll.

Helt klart är att vi behöver bli bättre. Att t.ex. vi i kommuner och landsting i regel är sämst på att erbjuda praktikplatser är inte ok. Fasta sådana i olika verksamheter var ett förslag som kom fram. Kommunala överenskommelser – mellan de egna verksamheterna – en annan. Fler borde kunna lämna etableringsfasen och vara i jobb eller studier. Att många efter SFI-undervisningen inte får tillfälle att praktisera svenskan och börjar backa i sina kunskaper är definitivt inte ok.

Lite knepigt är det en sån här kväll att både vara politiker och att arbeta inom området. Att se och alltmer förstå behoven som är kopplade till området, ha ett politiskt ansvar samtidigt som man har till vardagsuppgift att lösa en del av dem.
Lite dubbla stolar blir det. Men, man måste kunna vara lokalpolitiker i nästan alla yrken.

Femton dar och framtid

Av , , Bli först att kommentera 5

Tar mig tid till lite snabbreflektion så här vid förmiddagskaffet. Femton intensiva arbetsdagar har gjorts på nya arbetsplatsen. Har fått lite mjukstart och ”smekmånad”, men det lurar saker i vassen som kan förändra det med blixtens hastighet – och kanske nästan med dess kraft. Det intensiva har kommit mer inifrån mig själv än utifrån. Det har funnits en positiv stress att lära och få grepp om det som sker, kan och borde ske. En hel del avtalstext har det blivit.

Jobbet omfattar olika områden och kräver absolut sitt. Några möten med AF-företrädare har gett mycket att tänka på och sätta sig in i. Bland alla utmaningar finns mycket positivt som sporrar och många glädjeämnen i att leda en verksamhet som rustar medmänniskor för arbete eller vidare studier. Det är ett härligt driv i mina kompetenta medarbetare och jag uppskattar den ständigt närvarande humorn som smörjer vardagsmaskineriet. Igår fick vi tillsammans glädja oss lite mer än vanligt då rätt många fick komma ut i arbete.

Som vanligt har jag med min bakgrund i de små sammanhangen lite svårt att hålla mig från det ”personoperativa”. Jag har varnat mina medarbetare för några av mina svagheter och bett dem säga till när jag engagerar mig för mycket i människor och möjligheter. Att hjälpa till med att knyta ihop behov och resurser, arbetsplatser och människor, är ju bara så oerhört stimulerande att det är svårt att hålla sig ifrån. Den här morgonen började med tre spontanbesök på olika arbetsplatser och på en blev det napp. Förhoppningsvis innebär det en positiv förändring i en människas liv.

Samtidigt rullar de strategiska uppgifterna på. De där sakerna som sällan har ett stoppdatum, men som avgör mycket för många på lång sikt. Det finns utmaningar och intressanta möjligheter att jobba på.

Min arbetsgivare visste att jag var politiker när jag sökte och intervjuades för jobbet. Tyvärr är det idag många som lägger en ansökan åt sidan när man ser att man har sidoengagemang av den typen, men det gjorde inte Eductus. Just nu är jag i ett skede som påminner om när man lär sig cykla eller simma. Man är fokuserad, oautomatiserad och man spänner många fler muskler än man behöver. Tanken är att jag ska kunna bidra mer hemma i vännäspolitiken framöver, men hittills i år har det varit svårt.

På måndag är det KF och extra KS, då tänker jag vara på plats.