Hej, hej.

Så här i flyttningstider (inte flytningstider) är det hemskt jobbigt att vara en sådan som sparar på allt. Slängde i alla fall nyss tre böcker om Hare Krishna, en om vit magi och salt- och pepparkar i form av två grisar som sätter på varandra, trots att jag fått de sistnämnda i födelsedagspresent (när jag fyllde femton, av Elin och Hanna som var med i Ungjävlar som jag spelade med då). Nu står jag och klurar på vad jag ska göra av en fet gammal åttiotalsskateboard som jag köpt på loppis för en herrans massa år sedan. Jag åker inte skateboard och vill inte ha med den till Haga, men tycker samtidigt att den är rätt ball. Någon som vill ha den?

I övrigt går flyttpackandet bra, trots att det är fruktansvärt tråkigt. Nu ska jag suga i mig lite medicin och sedan fortsätta.

Hej, hej.

’Hej på dig, min dotter på 5 år fick en sådan som du har till julklapp. Nu har den slutat fungera för att nätkabeln är trasig. Med din så skulle den funka igen och hon skulle få den största bilbanan i Sverige’.

Låter det lockande?’

Det är klart att din dotter ska ha Sveriges största bilbana, Jonas! Släng i väg ett mail till [email protected] så styr vi upp något. Måste försöka pilla ner alla delar lite bättre i kartongen först bara, just nu går inte locket att stänga ens.

Till Stippe och Gimonäsmannen vill jag säga att ni hade ypperliga motiveringar, och att jag väldigt gärna gett er bilbanor också.

Hej, hej.

Vem har inte drömt om att, i vuxen ålder, få äga en bilbana? Det gjorde jag, och därför köpte jag mig också en i vintras. Jag och Ylva lekte med denna bilbana en kväll i december, och hade hemskt roligt i ungefär tjugo minuter. Sedan var den inte så festlig längre.

Är det någon som vill ha den här bilbanan? Synd att slänga den, tänker jag. Någon som har barn, är ett barn eller kanske är vuxen och vill ha roligt med den i tjugo minuter, precis som jag och Ylva? Se i så fall till att vara först med att kommentera eller maila. Den är helt gratis.

Hej, hej.

Har känt mig stark, glad, frisk och inte så gorillalik idag, och har därför varit på ett helt strålande humör ända sedan jag vaknade i morse. Besökte VK-huset en stund på eftermiddagen och drack kaffe och kramades med några av mina favoritkontorister i hela världen, och därefter åkte jag till Sofiehem och träffade Becker och Emelie en stund, och sedan tvingade jag Becker att köpa sopsäckar åt mig (jag gillar fortfaranade inte att prata med folk jag inte känner, eftersom jag sluddrar ungefär som om jag pimplat i mig två kartor öl) innan jag skjutsade henne till jobbet.

Alla barnen söp ner sig på krogen, utom Josefin för hon var mycket mer mogen. Fast egentligen handlar det inte om mognad på något sätt och vis. Det handlar om att det inte är en sådan bra idé att supa på fastande mage, däcka och sedan kvävas av sina egna spyor för att ingen vet hur käklås-tången ska användas. Så därför ägnar jag alltså den här helgen åt läkning av min totalrenoverade mun och åt flyttpackning och rensning av rövarkulan på Sandbacka. Därav sopsäckarna. Ska göra mig av med så mycket som det bara går. På tal om det så måste jag fråga: är det möjligtvis någon som vill köpa en bullteve som varit mig trogen sedan 2003 för ett par hundralappar? Vet inte exakt hur många tum den är, men rätt liten är den. Kanonbra skick. Passar ypperligt i typ ett tonårsrum eller så. Hojta bara till och kom sedan och plocka upp den. Det vore jättebussigt, för jag behöver den inte längre.

Dagens applåd går förresten till mig själv och det faktum att jag inte gått till pappersåtervinningen sedan i höstas, och i stället har tryckt in en miljard lokalblaskor i städskåpet tills dörren knappt gått att stänga. Fantastiskt såhär i flyttningstider!

Hej, hej.

MOTORCYKELMANNEN HAR REDAN SKRIVIT PÅ KONTRAKTET!!!!! JAG SLIPPER DUBBELHYROR! JAG BEHÖVER INTE BLI FATTIG IGEN!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!1111 JAG FÅR VARA RIIIIIIIIK!!!!

Alltså, så himla skönt.

Hej, hej.

När jag gick på förskolan och en bit in i första klass blev jag ofta retad för att jag hade stora läppar. Skitledsen över min jävla jättemun var jag, och kom ofta hem från skolan och var helt förstörd över vad några sagt, och sökte då tröst hos min ömma moder. Det hon gjorde var att:

1. Bli fly förbannad och plocka fram klasskortet.
2. Först peka på mig och säga att jag var jättesöt och att jag skulle älska mina pussvänliga läppar när jag blev äldre, och att alla andra skulle vara avundsjuka.
3. Sedan peka på de killar i klassen som sagt taskiga saker och säga exakt allt hon tyckte var fult och löjligt med deras utseenden, så att jag kunde använda det när jag gav igen (vilket jag i och för sig aldrig gjorde).
4. Ringa min fröken, som i sin tur tvingade killarna att be om ursäkt.

Ha ha, så fantastiskt pedagogiskt! Jag älskar morsan så och blir helt varm i hjärtat när jag minns tillbaka.

Att jag kom att tänka på det här var för att jag just stod framför spegeln och inspekterade mitt ansikte medan jag förde in stolpillret i röven (ha ha, förlåt, jag lider av bloggtourettes), och då noterade att det mer ser ut som att jag gjort en läppförstoring än en käkoperation. Kan inte förklara varför, men så är det i alla fall. Beror väl på svullnaden. Ser ut lite som en anka för tillfället.

Hej, hej.

Jag och min vän Gustaf har en sådan otroligt varm och härlig relation. Detta trots att han bor långt nere i Skåne nu för tiden. Fick just ett sms av karl’n i fråga som jag känner att jag måste dela med mig av, då det innehåller ett smaskigt recept. Gustaf jobbar som kock och lagar den godaste maten i hela världen, och jag tänker mig att ni kanske uppskattar recept, kära läsare.

Hej fetto! Koka en soppa på brysselkål och gröna ärtor. Det låter kanske blä men är inte dumt. Bara koka kålen länge och smaka av med buljong och skit och sedan mixar du den med ärtorna så den blir grön! Kräm Joségris, tänker på dig. Hälsa mamma.

Tack, Gustaf! Det låter i sanning inte det minsta blä med en grön, mixad kålsoppa som man smakat av med skit.

Hej, hej.

Dagen innan min operation sade Riksbyggen att det var okej att jag själv letade efter en hyresgäst till min lägenhet, men just då hade jag annat att tänka på, och brydde mig inte om att göra en annons. Såhär efter operationen har jag tänkt att det inte är någon idé, eftersom ingen ändå kommer vilja ta över grävlingsgrytet från första maj, då det ju är redan nästa vecka. Jag trodde att det var kört, och hade accepterat tanken på dubbelhyror fram till första juli. Ända fram till…

… igår eftermiddag då jag trots allt fick tummen ur och annonserade ut min lägenhet på Lokus. Bara för att min mor var som en jävla böld i röven och inte slutade tjata om det. Och tur var väl det! För…

… i morse, när brudarna på Privatmarknad frisläppt min annons så att den hamnat på nätet, började folk ringa som galningar, och bara ikväll har morsan visat min lägenhet fyra personer. Alla verkade intresserade…

… och nu sitter till och med morsan i min lägenhet och väntar på ytterligare två personer som ska komma och titta. Men bara under tiden hon har väntat på dessa snigelmänniskor har det hunnit ringa en nyskild man som nyss dök upp på motorcykel och sa att han tar min lägenhet. Utan tvekan. Stensäkert. Från nästa fredag. Den första maj. Vilket betyder att jag slipper den ångestklump i magen över min ekonomi som jag haft i en månads tid.

Tack mamma, för att du är så grym på att tjata sår i öronen på mig, och tack för att du agerat mäklare hela kvällen. Tack mig själv, för att jag är så jävla grym på att skriva annonser. Jag skulle fan kunna sälja bajs toppat med bajs. Tack, du nyskilde man på motorcykel för att du räddat mig från min misär.

(Nu ber vi bara till Gud hela natten och håller tummarna hårt, hårt för att han inte ska hinna ändra sig eller att det skiter sig på något annat sätt. Jag orkar inte det.)

Hej, hej.

Har inte varit ute och promenerat idag, men däremot så har jag faktiskt klätt mig i rena, riktiga kläder och sminkat mig exakt som jag brukade (brukar, egentligen, men det var så länge sedan nu). Förvånansvärt upplyftande inte se ut som en lodis för en stund, faktiskt.

Sitter just nu på diskbänken och pimplar i mig kaffe medan Lovisa lagar soppa åt mig. Hon är sådan där som inte vill att man lägger sig i hennes matlagning eller att man hjälps åt, så jag är helt inställd på att jag kommer att få ägna den här eftermiddagen åt att som mest få bestämma vilken musik vi ska lyssna på under tiden. Kanske får jag även mixa och sila maten, då jag utvecklats till något utav en expert inom det området.

Hej, hej.

Vet ni vad jag saknar nästan lika mycket som jag saknar mat? Att gäspa. Det finns ju ingenting så skönt som att gäspa, och detta har inte jag kunnat göra på över en vecka.

Det är lite svårt att förklara hur det här med käklåset funkar och ser ut, men hela min mun är i alla fall i princip proppfull med ståltråd, plast och tandställning och käkarna är ihop hela tiden. Som att jag ständigt går och biter allt jag kan, ungefär. Detta tillstånd gör ju att det inte går att gäspa som man brukar, alltså genom att gapa som en vrålapa. Så i stället blir det en slags kvävd gäspning som gör fruktansvärt ont och där jag liksom måste hålla i underkäken samtidigt för att den inte ska åka rakt åt helvete, i stället för en sådan där vanlig, skön orgasm-gäspning.

Hittade just käklås-klippet nedan. I det används det visserligen som bantningsmetod, och det ser heller inte riktigt ut som mitt käklås (min glipa för att få i mig föda är mycket mindre, och mina käkar sitter fast med ståltråd och inte några jävla gummisnoddar). Men nästan i alla fall. En likhet mellan mig och Pommacsbottenglasögon-kvinnan i klippet är att vi sölar likadant när vi äter med sked. Att jag, liksom hon i klippet, hela tiden måste sitta och badda med en jävla servett medan vi äter för att inte äckla omvärlden. Därför dricker jag allt med sugrör i stället.