Om länkkärlek

Av Josefin Isaksson, 12 februari 2010 kl 16:19, 1 kommentar

Hej, hej. Och förresten.

Jag har tänkt länge att jag ska tipsa om Kicki Fagerlunds blogg, men har helt enkelt glömt bort det, snart tjugotvå år och senildement som jag är. Hon är i alla fall en av Umeås mest inspirerande och begåvade kvinnor, och en fantastiskt duktig musiker. Snygg och cool är hon också. Här har ni Brita Kristina.

P.S. Fler länkar till fantastiska människor hittar ni ju under "Josefin läser". Som exempelvis till min vän Bettys blogg. D.S.

Om en intressant diskussion

Av Josefin Isaksson, 12 februari 2010 kl 16:11, Bli först att kommentera

Hej, hej.

Åh, vilken underbar fredag. Det är fortfarande hyfsat ljust ute, jag har ännu inte slarvat bort några av Västerbottens-Kurirens abonnemangsintäkter och jag och mina kollegor har under fikat diskuterat hur det skulle se ut om allt ens… hm… avfall åkte direkt ut på vägen när man gick på toaletten på bussen (och hur kul det skulle vara att cykla, gå eller köra bil efter en sådan buss), eller om man skulle kunna döda någon på marken om man sket i ett flygande flygplan som bara lät allt störta neråt. Intressant!

Om ungefär en timme flexar jag ut och knallar till busshållplatsen för att möta upp mother dear, men innan dess tänkte jag göra ytterligare några försök att få tag på en man som jag har sökt i ett par dagar, men som aldrig svarar. Kan väl inte direkt påstå att jag ser fram emot det, eftersom han verkar heligt förbannad, men i dag kan nog ingenting få mig på dåligt humör. Bring it on bara!

Om en tant som ska till Vännäs

Av Josefin Isaksson, 11 februari 2010 kl 18:37, Bli först att kommentera

Hej, hej.

Satt och längtade efter morsan i dag på jobbet och bestämde mig för att ringa och fråga om hon ville hänga lite med mig i helgen. Det ville hon, så i morgon när vi båda slutat jobbet brassar vi med bussen till Vännäs. Tyvärr kan jag bara stanna en natt eftersom jag ska recensera Lushes & Tramps på Scharinska på lördag (vilket i och för sig ska bli roligt), men vi hinner i alla fall spendera lite kvalitetstid ihop. Äta god mammamat och kanske titta på något avsnitt Mad Men tillsammans (om jag lyckas övertala morsan, tror ju verkligen att hon skulle tycka om det) med en kall öl i ena näven och korsstygnsbroderiet i den andra.

Nu blir det nog en liten tantlur innan Antikrundan börjar klockan åtta. Det är jag värd.

Bästa hälsningar,

Tant Josefin
(som blir tjugotvå år inom en väldigt snar framtid)

Jag och Tolou är nygaddade. Rock ’n’ roll!

Av Josefin Isaksson, 11 februari 2010 kl 14:24, 3 kommentarer

Från mobilen

Jag och min kollega Tolou är nygaddade. Rock ’n’ roll!

Om att ha haft mycket i munnen

Av Josefin Isaksson, 11 februari 2010 kl 13:50, Bli först att kommentera

Hej, hej.

Vilken strålande dag, va. Steg upp klockan kvart i sex, slet åt mig träningsväskan och gick sedan till Medley. Därefter sprang jag fyra kilometer på en halvtimme, svettades som en gris (och såg ut som just exakt precis en sådan efteråt), brände lite vitt daller och knallade sedan till jobbet.

I veckan har jag inbetalningar och autogiro som arbetsuppgift, och för första gången någonsin kommer jag och alla pappershögar, hålslag, pärmar och bokföringsallegat riktigt bra överens. Kul. Lämnade dock mina nya vänner inbetalningarna i en liten stund i dag för att dra till tandläkaren på en kontroll för att se hur mina numera så reglerade och uppstyrda tänder sköter sig.

Själva kontrollen var över på ett par minuter, men jag stannade ändå kvar i några minuter till för att surra med mina vitklädda kompisar på specialistkliniken (efter att ha varit där en miljon gånger så kanske det kanske inte är så konstigt att man lär känna varandra litegrann) och de visade ett gäng bilder på mig, vissa med fjorton år på nacken, iförd alla märkliga tandställningar som jag haft genom åren.

”Jaha, du har haft en sådan där också”, sa min favoritspecialist i hela världen, Nina, och pekade på en riktig Frankenstein-nattandställning som jag var tvungen att använda när jag var åtta år gammal.

”Jo, alltså, jag har ju haft en hel del i munnen!”

Exakt så sa jag. Sedan dog jag, svepte in mig själv i en stor skämssäck och grävde ner mig själv tio meter under Norrlands Universitetssjukhus.

Skrev just ut min biljett till Cock Sparrer-konserten…

Av Josefin Isaksson, 10 februari 2010 kl 12:20, 4 kommentarer

Från mobilen

Skrev just ut min biljett till Cock Sparrer-konserten på Fryshuset i april och det känns så ljuvligt, underbart och fantastiskt att jag slår nakenkullerbyttor av lycka. Hade hjulat också om jag hade kunnat. Detta band har jag velat se sedan jag var tretton-fjorton bast och hörde dem första gången, och de har stått med på min lista över band jag måste se innan jag dör. Så nu må ni tro att Josefjant är en lycklig donna.

Om en hurtbulle

Av Josefin Isaksson, 9 februari 2010 kl 12:48, 1 kommentar

Hej, hej.

Jag hade tänkt redan i går kväll att jag skulle träna i morse, men eftersom jag är totalt karaktärslös vågade jag inte skriva om det i bloggen eftersom träningen mest största sannolikhet inte skulle bli av. Men se på tusan, Josefjant Is-hacksson var på Medley klockan sex i morse och simmade i fyrtiofem minuter. Sedan duschade jag, gjorde mig i ordning och knallade till Västerslätt. Mitt ena öga var alldeles rött, litet och mystiskt efteråt men det var det värt. Kände mig hur grym som helst i alla fall, där jag knallade vägen fram med mitt kuköga.

Men det var faktiskt nära ett tag att det inte blev av. Vaknade tjugo över fem och var nästintill medvetslös, tänkte att ”jag har ju ändå inget hänglås så att jag kan låsa in mina prylar” och sedan somnade jag om. När jag vaknade nästa gång hade jag lite dåligt samvete och trodde att klockan skulle vara över sju, men när jag kikade på mobilen och såg att den bara var tjugo i sex blev jag så överlycklig att jag bestämde mig för att genast kliva upp och dra till Simhallen i alla fall. Man kan ju ta med sig handväskan in, liksom. När jag sedan anlände till Medley visade det sig förresten att kassan var öppen trots allt, så jag fick mig minsann ett hänglås. Bara flyt och ingen flytning, alltså.

Om att vara Johanna till lags

Av Josefin Isaksson, 8 februari 2010 kl 22:35, 1 kommentar

Hej, hej.

I två veckors tid har Johanna tjatat på mig att jag ska lägga upp bilderna från farsans sextioårsfest. Så okej, jag gör väl det då.

Det var ju förrsten världens bästa fest. Bordsplaceringen var grym, majoriteten av alla de hundrafemtio gästerna var ljuvliga, bandet lirade inte deppblues (vilket jag var inställd på) utan rätt mycket rock ’n roll’ också och medelhavsbuffén var hur god som helst. Min farbror höll ett fantastiskt och roligt tal om hur han och farsan hade längdpissningstävlingar och sådant hemma i Morjärv förr i tiden och pratade även om det faktum att han först inte hade känt igen mig eftersom jag, senast vi sågs, hade haft "ansiktet fullt med skrot och hår åt alla håll" men att förmodligen skulle bli bortgift under kvällen (Ve och fasa! Bloggarens anm.). Disa och Johanna var ypperliga dejter och pappaskatten var så fin och glad och härlig. Vi dansade allihop (till och med pappa och min äldsta bror Johan) och firade som om det inte fanns någon morgondag.

Men nu till de suddiga mobilbilderna som Johanna har längtat så mycket efter att det verkar ha värkt ordentligt i hjärteroten:

En skolsköterska och en studievägledare – två mycket festliga sådana som satt vid samma bord som mig och mina dejter.

Lisa, min pappas fru Annas brorsdotter (eller hur? Brorsdotter, va?). Och Johanna.

Fin-Disa, min högt älskade barndomsvän.

Johanna (som faktiskt är helt sjukt snygg på den här bilden) och den svenska fanan.

Om en Hulk i sängen

Av Josefin Isaksson, 8 februari 2010 kl 16:07, Bli först att kommentera

Hej, hej.

Jag skrev i går en lite märklig krönika till dagens pappersblaska, men så kan det ju bli ibland. Hur som helst så hade tydligen den här krönikan diskuterats i matsalen här på jobbet i dag, och en av annonsförsäljarna hade frågat en av mina kollegor: "Har Josefin haft en Hulk i sängen i helgen?"

Men det var ju inte riktigt det jag hade skrivit. Men nästan.

Om en stökig lördag

Av Josefin Isaksson, 7 februari 2010 kl 23:56, Bli först att kommentera

Hej, hej.

Kollade ni Melodifestival-uppslaget i gårdagens pappersblaska? I så fall vet ni att jag tippade helt åt helvete. Men skit i det, jag ägnade då inte en minut av gårdagen åt att deppa. I stället drog jag till Lottas med Anton och Rob och käkade god mat, och sedan kom Bibi hem till mig och tittade på schlagerspektaklet innan hon skulle vidare på någon slags fest med Ung Vänster. Själv knallade jag hem till Rob för att hänga med honom och en massa andra rövare. Anton och Nick, till exempel.

Under en liten pisspaus hos Rob ringde helt plötsligt morsan och berättade att hon befann sig på sjukhuset. Under eftermiddagen hade hon haft ovanligt låg puls, känt sig yr och som att det var något fel på pacemakern, så till slut hade hon och Göran valt att åka in till sjukhuset och hon blev inlagd över natten. I vanlig ordning blev jag jätteledsen och orolig, trots att morsan själv, som vanligt, var hur nöjd och glad som helst, och jag tror att Anton och Nick tyckte att jag var lite fånig som satt och var nära att börja böla. Men det är fan svårt att förklara det där. Varför jag blir så ledsen trots att jag inte behöver bli det, alltså. Vet liksom bara inte vad jag skulle ta mig till om inte mamma fanns. Mitt stora stöd i livet och min bästa vän. Hon hör inte hemma på sjukhus och så är det bara. Nu är hon i alla fall hemma i Vännäs igen, och förhoppningsvis slipper hon besöka det där stället igen.

Efter att ha snörvlat en stund och blivit tröstad av blev jag i alla fall glad igen, och vi drog till O’learys och stökade. Det var roligt, trots att jag var… ja, lätt ballongsserusad.

Lite bilder från kvällen:

På Lottas. Robert käkade både en schnitzel stor som mosad ekorre och till det lite sniglar som badade i vitlök. Jag och Anton var båda väldigt skeptiska och vägrade smaka.