Etikett: Adhd

En ojämn man

Av , , 1 kommentar 3

Trots det vackra vädret, har jag likt en troglodyt hållit mig inomhus. Har fått mycket gjort. Inte minst har jag städat merparten av de rum jag lever mitt liv i. Detta med att städa har under hela livet varit ett stort bekymmer. Stora pappershögar, travar med böcker på golvet, kartonger som borde ha blivit öppnade för månader sedan och körda till återvinningen. Dammråttor. Många är de kvinnor jag levt ihop med som tyckt jag varit en slarver och latoxe ifråga om städningen i det gemensamma boendet. År 2013 fick jag veta vad det berodde på. Det var då (på ålderns höst) jag fick diagnosen ADHD.

cleanup

Vi som lever med ADHD är ofta ojämna människor. Vi kan vara genier på vissa områden, men som måste räkna på fingrarna när vi betala för en vara och som aldrig begripit sig multiplikationstabellen. Klumpig och oslög har jag alltid varit och kan knappt slå i en spik. Men jag kan skriva romaner och utan besvär hålla låda på en scen inför hundratals åhörare. Jo, jag är en ojämn människa.

Vad har då detta med städningen att göra? Jo, typiskt för ADHD är vi har svårt att finna en balans mellan gas och broms. Antingen är det gasen i botten och full fart framåt, eller så tvärnit så att man blir stående på stället. Det har även att göra med vi ADHD:are kan ha svårt att starta projekt, att vi oroar oss för att påbörja, låt säga städningen. Vi har även problem med att avsluta påbörjade projekt. Var gång det sker blir det till ett nederlag – och vi har har vuxit upp med ständiga förluster och nederlag, från barndomen och upp i vuxen ålder. Med tiden lär vi oss undvika det skapar ångest och nederlag. Som att städa. Man låter sig bli kallad latoxe och svikare; hellre det än att bli stående mellan två pappershögar utan att riktigt fatta var man ska börja.

smiley-2616203_960_720

Jag fick hjälp med att komma över min städångest av en skicklig arbetsterapeut. Hon lärde mig att förlägga städningen till vissa tider, med inte allt för långa pass. Sedan lärde hon mig att ta ett rum per dag. Ett bra knep. Istället för ett nederlag med att städa hela lägenheten, så vändes till en seger när toan var rengjord. Numera går det riktigt bra att städa – om jag får göra det i ensamhet och på mitt sätt. Däremot lär jag aldrig bli av med ångesten just innan jag ska börja städa. Men då gnider jag in mig med grönsåpa och rullar fram på golvet som en levande skurmaskin …

För övrigt börjar det dra ihop sig till deklaration och momsredovisning. Projekt som jag har svårt att starta …

Hockey i påsktider

Av , , Bli först att kommentera 3

Stilla veckan är snart slut – sista veckan i fastan och dagarna innan Jesus dog. Jo, nog har min vecka varit stillsam, då jag mest legat och pinats av en förkylning. Men någon fasta har det inte varit fråga om. Tyvärr. Borde nog införa någon typ av fasta för att tappa några kilon. Men det är en helt annan fråga. Nu är det dags att fira påsk. Ja, fira å fira … Den kristna påsken handlar ju om att påminna oss om hur Jesus korsfästes, led, dog och sedan återuppstod. Ingen munter historia, även om trösten ska ligga i att han tog på sig våra synder. Jesus dog alltså för våran skull.

påsk

I min barndom var Långfredagen verkligen lång. Även om min familj inte var troende, så  satt traditionen kring påskfirandet djupt i mamma och pappas sinnen. På långfredagen skulle alla ta på sig finkläa och hålla sig i stillhet; inget bus, inga skrik. Bara en obegriplig, plågsam stillhet. Något som var en pina för en liten blond grabb med massor med ADHD-spring i benen.

Dagen innan, på Skärtorsdagen, var det en gammal hednisk folktro som gällde. Då brukade jag och syrrorna klä ut oss till påskkärringarna och knata iväg till farbror Filip och Elon och fylla våra kassar med kilovis med godis. Sedan blev vi höga av sockret. Skärtorsdagsnatten var i folktron häxornas natt. Häxorna flyger på smorda kvastar till Blåkulla för att umgås med Djävulen och hans anhang. Men det fattade varken jag eller mina systrar. Det var godiset vi var ute efter.

aik ske

Igår fick jag ett ryck. Kom på att jag inte varit på hockey sedan 2015 (tror jag), då jag och Johansson såg en trist match mellan AIK och Modo. AIK vann, förstås. Jag började söka biljetter på nätet. Hade inget hopp eftersom det var dagen för en viktig slutspelsmatch mot Färjestad, men jäklar i min lilla låda: där fanns två fina platser i mitten av C-läktaren. Jag fick tag i två biljetter á 360 kronor. Ska bli kul. Under åttiotalet, då jag pluggade och jobbade i Skellefteå, var jag och polarna på arenan en gång i veckan. Det var tider det. Mest ståplatser och en hall som svalde drygt 8000 åskådare. Det var på den tiden då AIK och Björklöven slogs på lika villkor. Synd att Björklöven blivit så usla – skulle vara kul om de tog sig upp till elitnivå igen.

honken

För övrigt är Honken fortfarande den störste av dem alla. I VM-finalen 1970 mot Sovjet, vaktade han buren utan ansiktsmask.

Arv eller miljö

Av , , Bli först att kommentera 3

Vad är hönan och vad är ägget. Arv eller miljö – eller både och. Forskning visar att ADHD till 75 procent är medfött. Man har hittat sex riskgener som leder till ADHD. Man vet också att en trasslig uppväxten (miljön) ökar sårbarheten att utveckla ADHD. Missbrukande och rökande föräldrar ökar risken. 5 procent av barnen drabbas av ADHD. I vuxen ålder ökar risken för missbruk. Det finns siffror på att hela 50 procent av de med obehandlad ADHD trillar dit på ett missbruk – narkotika eller alkohol. Så nog torde det löna sig att ställa en tidig diagnos och erbjuda någon typ av hjälp – både till barnet och familjen. Det lönar sig också ge skolorna ökade resurser att hjälpa dessa barn.

skammen

Det sägs och beskrivs att vi med ADHD är svåra att leva med, att älska. Att närma sig oss med ADHD, är som att gå över ett minfält. När som helst kan det smälla. Vi testar dem vi älskar, prövar deras gränser – för att kontrollera hur mycket de älskar oss. Vi är impulsiva och får lätt för oss saker och ting. Ständigt svänger vårt humör. Allt detta riskerar att bryta sönder förhållandet. Vi tröttar helt sonika ut våra nära och kära.

Snart dags att besöka min doktor.

För övrigt är sårbarheten livets stora vågspel.

Rastlös högtidsfirare

Av , , Bli först att kommentera 3

Så där ja, nu var julen (äntligen) slut – och jag är inte den som faller in i klagosång, tar på mig tagelskjorta och går barfota mellan Vännäs och Vindeln för att visa min stora sorg över att det är slut med pysslandet, korvkoken, griljeringen av skinkan och det mysiga prasslet från öppnandet av alla klapparna. Nä, jag har alltid varit den som lämnat det som varit och gått vidare, eftersom jag blir så satans fort uttråkad. Så har det varit hela livet – inte bara med julen. Nä, det började redan tidigt i livet när jag fick mina första jobb. Ett halvår, möjligen ett år var lagom, sedan sade jag upp mig och drog, glad i hågen, vidare mot nya djärva mål. Efter att ha utbildat mig till sjuksköterska i början av 80-talet, så hade jag en turbo i min tankevärld, Efter fyra år hade jag passerat drygt 60 arbetsplatser i Lycksele, Skellefteå, Umeå, Oslo, Mo i Rana, Arvidsjaur.

glädje

Jag blev uttråkad hela tiden och sökte mig till arbetsplatser där det hände något häftigt: ambulans och räddningshelikoptern i Arvidsjaur, hjärtintensiven i Umeå. Men inte ens det räckte till. Så när jag vandrande genom ett regnigt Umeå, skitåret 1986, såg jag en affisch av kinesiska muren i skyltfönstret till en resebyrå, så klev jag in och köpte tvärsäkert en enkelbiljett till Kina. Och på den vägen var det. Det är så vi med ADHD brukar hålla på. Aldrig i nuet, alltid på väg. På gott och ont.

epost mm

Snart nyår. 2018. Herregud nyss var det ju år 2000, då jag fick i uppdrag av landshövdingen att sitta i en bombsäker bunker och rapportera till en sambandscentral i Stockholm om det var lugnt eller om alla datorer börjat löpa amok eller tagit eld. Vilken hysteri. Men jäklar vad de småfjuniga grabbarna som visste allt om Millenniebuggen täljde guld; men så visste de ju också vad som skulle ske när datorerna skulle sluta att fungera efter den 31/12 1999. Ha, ha, ha skrattade de hela vägen till banken.

För övrigt så vill jag och Lena önska er alla ett gott nytt år!

unnamed

Föreläser på Blåsippan

Av , , Bli först att kommentera 3

Om en halvtimme åker jag till behandlingshemmet Blåsippan här i Umeå. Ett ställe för de som tappat kontrollen över drogerna och som med hjälp av AA:s tolvstegsprogram får hjälp att inse att de har ett problem och att de tappat kontrollen. 2010-2011 tillbringade jag ett år på Blåsippan – en ovanligt lång tid, då den genomsnittliga behandlingen brukar vara sju veckor. Men jag behövde varenda dag på Blåsippan för att läka ihop så pass att jag orkade med att jobba, skriva och påbörja steg 2 – KBT-behandlingen.

skam

Jag har varit en återkommande gäst på Blåsippan, då jag brukar dela om mitt liv och undervisa i ämnet Dubbeldiagnoser. En dubbeldiagnos är när man lider av en psykiatrisk diagnos och/eller ADHD och har fastnat i ett missbruk. Något som är mycket vanligt hos de som har D.D. Problemet genom åren är att vården behandlat den psykiska sjukdomen och missbruket var för sig, separat, när man MÅSTE behandla det sjuka samtidigt. Gör man inte det, ja då kommer återfallet som ett brev på posten.

Åren har gått och tiden på Blåsippan känns en aning overklig. Men jag är glad att personalen aldrig gav upp, att de aldrig slutade att tro på mig. Jag överlevde. Hade aldrig klarat det utan hjälp (både från Blåsippan och psykiatrin) – för ett är klart, i en sådan situation är det INGEN som kan hantera sådana problem på egen hand. Jo, jag stötte på några under behandlingen. De var mest på plats för att äta upp sig, sedan skulle de på egen hand bli fri från spriten. Dessa killar brukar jag se lite då och då utanför systemet eller i någon av busskurarna på Vasaplan. Några har dött.

För övrigt ska jag dricka upp kaffet och klä på mig. Sedan bär det av i rusningstrafiken.

Ingen lagspelare

Av , , Bli först att kommentera 3

En skrivardag. Ute faller snön, så där lagom mycket. Pressar mig igenom sida för sida, stryker, lägger till, gör dialogerna mjukare, lägger till prepositioner, konjunktioner, ändelser, komman. Sådant tar tid. Återigen: Författare torde ha världens lägsta timpenning och vi får betalt först efter 2-3 år, när boken är i tryck. Det jag tjänar pengar på är mina framträdanden, inte på bokförsäljningen och detta trots att jag under åren sålt bra.

Är också inne i en för författare välkänd fas. ”Stora skräcken!” Det är nu, när man dyker ner i texten och börjar fråga sig: Men herregud, det här kommer ju ingen att vilja läsa. Det är ju värdelöst! Den här skräcken håller i sig till någon på förlaget läst texten och säger att boken kan publiceras. Det är en plågsam period.

värden

Jag fick en fråga härförleden som handlade om politik. Frågeställaren undrade om jag aldrig funderat på att bli politiker. jag behövde inte fundera länge innan jag svarade. ”Nej, faktiskt aldrig!” Orsaken är att jag aldrig varit någon vidare lagspelare. Det började redan i barndomen, då min usla motorik gjorde att jag inte kunde hantera vare sig boll eller puck och för att kompensera detta (dölja?) så försökte jag mest vara i vägen, allt medan jag skrattade hysteriskt. Jag var så att säga bäst utan boll och puck, och det fanns inte behov för sådana lirare i Lycksele på 60-talet.

Likadant var det socialt. Jag hade svårt att begripa mig på de sociala koderna, och kom därför ofta att bryta mot etiketten. Detta har följt med mig genom livet. Har svårt att sortera det som sägs vid ett matbord och blir därför helt tyst, vilket gör folk osäkra. I själv verket sitter jag och tänker på annat. Det är så som en med ADHD fungerar och jag kan inte hjälpa det.

Adhd forsk

Trots detta har jag fått en del förtroendeuppdrag genom livet. Jag var i mitten av 80-talet ordförande för Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen i Skellefteå, Jämställdhetsombud på Folkbladet, ordförande i Brf.Irrblosset, ledamot i HSB Umeå. Men jag gillade aldrig dessa roller. Kände mig obekväm. Så någon politiker tänker jag inte bli. Jag skulle förmodligen vara en politisk vilde efter några få månader.

Däremot är jag ett politiskt djur. Följer med i debatten och har tydliga åsikter. Ibland skiner de igenom i denna blogg, och gjorde så också i de krönikor jag skrev i Folkbladet under en lång rad år.

För övrigt bör vi återvinna rätten att klaga. Det finns faktiskt dåligt väder.

Kurs i psykisk ohälsa

Av , , Bli först att kommentera 2

ADHD+B.S – något att ta på allvar

Var går gränsen mellan en person som har en diagnos och en annan som lever ut sin yviga, framåtsträvande personlighet, och som ständigt är på väg ut nya äventyr. En ADHD-person brukar handla impulsivt, obekymrad över vad som väntar och vilka konsekvenserna ska bli. Men det händer alltid något kring oss med ADHD och jag läste en historiker som skrivit att ”Utan dessa människor med ADHD och de bipolära, skulle elden aldrig blivit uppfunnen, inga broar blivit byggda. Vi brukar med fog kallas problemlösare – kanske för att vi ser det som inte andra ser. Vi tycks ha ett högre tempo i våra hjärnor. Jag ska slå fast en gång alla att ADHD är en neuropsykiatriskt funktionsnedsättning. Så är det gjort.Symtomen rör sig på en glidande skala.

different-nationalities-1743392_960_720

Lite fakta

Man föds med ADHD och den är genetiskt betingad. Vid Bipolär sjukdom föds man med en sårbarhet att senare i livet utveckla sjukdomen.

Larm från WHO

  1. WHO har rapporterat att psykisk ohälsa är den största utmaning för folkhälsan i världen.
  2. Socialstyrelsen har larmat gånger flera. 20-40 % av den svenska befolkningen lever i psykisk ohälsa. I denna grupp kan så många som 15 procent behöva psykiatrisk behandling.
  3. Överdödlighet. Män med en kronisk psykisk sjukdom har en medellivslängd som är 20 år kortare (som i Haiti), kvinnor 15 år mindre (Nepal)

Hur har det kunnat bli på detta sätt? Att jag som kämpat mig fram varenda dag och aldrig gett upp, ska alltså, enligt statistiken, bara ska få leva till jag blir knappa sextiofem år, kanske yngre. (Var det därför jag drabbades av en stroke för två år sedan?) En av orsakerna är att den psykiatriska vården under en lång rad år försummat den somatiska vården – och att den somatiska vården ansett att psykiatrin får hålla på med sitt. Det är då sådana som jag hamnar mellan stolarna.

Missbruk

Faktum är nog för de allra flesta med ADHD och ADD att man har lättare att bli missbrukare, och att vi tenderar att fastna hårdare i ett missbruk och dessutom får svårare att ta sig loss från missbruket.

buddha-231607_960_720

Medicinerna gör oss tjocka

När jag väl fått mina våra diagnoser, vilket brukar ta lång tid.Det handlar ofta om många år. I mitt fall dröjde det till jag fyllt 48 år innan en läkare grundligt undersökte mig i dagarna tre och till slut kallade mig till sitt rum och meddelade att jag nu hade en diagnos.  Under ett års tid, kanske mer, testade läkarna olika piller på mig, som antingen förpassade mig till en glasbubbla där jag satt, trött och seg. Hur skulle jag någonsin kunna skriva ytterligare en roman när jag saknade ord. Utslag på hela kroppen svårt att andas. Ambulans till akuten. Anafylaktisk chock. Stora mängder kortison. Då fick jag ett nytt piller.

Pillret var runt och stort. Kunde ha varit till en häst. Redan tredje dagen kom biverkningen. Jag blev rasande hungrig dygnet runt, kunde äta upp en helstekt gris Återigen tappade jag min kreativitet. Hade en roman i huvudet – men all min tid gick ju åt att äta, dygnet runt. Men då var jag redan smällfet. Jag har under åren fått mediciner som gjort mig sjuk- och så tjocka att jag fick diabetes. Men under dessa åren var det aldrig någon av läkarna inom psykiatrin som kollade mitt blodsocker eller mitt skyhöga blodtryck. Det först när jag besökte min distriktsläkare som han upptäckte att mitt blodsocker var farligt höjt och att kolesterol sköt i höjden.Då gick larmet och jag skickades till Lycksele för att genomgå en gastric bypass-operation.

Kreativiteten

Måste säga att jag haft tur vad gäller min kreativitet. Först sattes de in Lithium, som ska vara en erkänt tablett som ”planar” ens personlighet. När detta var som allra värst med nyupptäckta diagnoser (fick ADHD-diagnosen) när jag jag nåt den anmärkningsvärda åldern av 53 år. Då började utprovningen av alla de ADHD-pillren som fanns på marknaden. De första pillren, de ”långsamma” depottabletterna skapade bara ångest och panik. Men inte heller ADHD-medicinerna slog ut min kreativitet. Jag har skrivit en roman ”Vedtjuven” (2012) och självbiografin ”Spring Kent, spring!” (2016) och nu är jag i färd med min femte roman. Snarare har pillren gjort mig mer fokuserad och mindre hyperaktiv.

coast-guard-2912912_960_720

Rädda sig själv

Jag drevs av en kuslig känsla av denna skulle leda mig rakt ner helvete. Trots allt är jag utbildad och hade jobbat på akutmottagningar i Oslo, Lycksele, hjärtintensiven i Umeå och under ett par somrar och vintrar varit ambulanssköterska och helikoptersyrra i Arvidsjaur.Jag var bekant med döden – men även i den glädje som uppstod när jag kunde rädda en och annan patient. Men mig själv kunde jag inte rädda …

De tillstånd jag skrivit om tyckts ofta gå armkrok med varandra. B.S+ADHD+ångest och panik+dyslexi. Ur detta är det inte helt ovanligt att det leder till självmedicinering som i slutänden leder till alkoholism och/eller narkomani. I vissa fall kriminalitet. Alkoholen kan lägga sig som en skyddande plym över det som läkarna försöker sätta diagnos. Man ser en missbrukare – men inte att denne lider av ADHD, B.S och paniksyndrom.

Orsak

Vi som har ADHD saknar Dopamin och Noradrenalin.Med medicinerna försöker höja uppmärksamhetsnivåerna, så inte hjärnan ”somnar” hela tiden. Vi är urusla på att vara i NUET. Man försöker få bort springet i benen och förbättra arbetsminnet. Sist men inte minst, medicinen gör en lugnare och mindre orolig. I mitt fall, efter att ha testat sex-sju olika medel, så blev det en snabbverkande medicin, Ritalin, som jag tar 6-7 gånger under dagen. Det är inget vaccin, om ni tror det. Det kräver en daglig kamp i tillvaron för att jag ska orka vistas bland folk, engagera mig i föreningar, gå på operan, hockey.

Fördomar

Fördomar = rädsla + okunskap

(Hämtat från Hjärnkolls enkät)

Myt: En psykiskt sjuk person blir ALDRIG frisk.
Sanning: De flesta återhämtar sig till ett fungerande liv.

Myt: En psykiskt sjuk person kan inte jobba.
Sanning: Många med psykisk sjukdom som vill och kan arbeta är inte välkomna på arbetsmarknaden.

För övrigt har den psykiskt sjuke nytta av att få leva i en miljö som är känslomässigt öppen och hälsosam.

20160315_163208

Mycket mer kan ni läsa i min självbiografi ”Spring Kent, spring!”

Ord&Visor 119 kr.  >>>>> Beställ

 

Superfokus och diabetes

Av , , Bli först att kommentera 3

Är uppslukad av min text. Brukar bli det när korrekturläsningen nått nivån för att jobba med kommatering, bindeord, ändelser. Då har det hänt att jag ramlat in i texten och blivit ett med den. Det kan vara farligt. När jag varit inne i slutfasen på mina tidigare romaner, har det hänt att jag ”förlorat” mig själv. Har kanske att göra med den superfokusering som kopplas på, som får oss med ADHD att hamna i en tunnel utan tid och ljud.

adult-2242164_960_720

Jag kan bli sittande till dess arslet domnat bort och ögonen blöder. Men det var nog värre förr. Jag har slutat att skriva om nätterna och håller mig mest till tidiga morgnar och ett pass på eftermiddagen. Det krävs struktur – för det blir ju inte bättre om man skriver tio timmar på raken. Snarare tvärtom. Det blir mer effektivt med pass på två timmar. Men jag känner av mitt superfokus, det finns där och vill få mig att skriva dygnet runt. Jag svarar nej.

Den nya diabetesmedicinen har verkligen haft god effekt. Minus sju kilo på sex veckor och blodsockernivåer som halverats. Varför har ingen läkare ordinerat Victoza tidigare? Särskilt efter jag fick min stroke. En dåligt inställd diabetes i kombination med övervikt är en av de vanligaste orsakerna för att få ytterligare en stroke. Hade jag nu inte varit sjuksköterska i grunden och tjatat mig till en akutremiss till Diabetesenheten på NUS, hade jag väl fått fortsätta med höga blodsockernivåer till dess det exploderat i min skalle.

injecting insulin new

Victoza hjälper kroppen att sänka blodsockret. Det gör även att maten passerar magsäcken långsammare (mättnadskänslan håller i sig längre) och kan hjälpa till att förebygga hjärtsjukdom. Man tappar helt sonika aptiten, vilket är bra om man är en tjockis – som lider av diabetes. Men så var det biverkningarna. Det tycks vara så att ju bättre effekt en medicin har, dess då fler är biverkningarna. Men det är bara att bita ihop.

Det lär ska vara Black Friday i dag. Superrea. Borde kanske åka ut en sväng och köpa några julklappar till reapris, men jag blir så vansinnigt störd av att vistas på platser där folk trängs och pratar i mun på varandra. Så jag skiter i det. Tror mer på mellandagsrean – som fenomen.

4646232e-3e15-4855-bd4e-a5a4ab3281c0

William Robertson Davies, (1913-1995) en kanadensisk författare. Han har bland annat skrivit den geniala Deptfordtrilogin.

För övrigt håller jag med författaren Robertson Davies analys: ”Förnuftsmänniskor uppfattar sin lilla avkroksvärld som hela universum och sätet för all kunskap.”

 

Publikrekord

Av , , Bli först att kommentera 3

Gårdagens föreläsning om och kring min självbiografi ”Spring Kent, spring!” gick riktigt bra. Massor med åhörare kom till kaféscenen i Väven – så många att att arrangörerna meddelade att jag satt publikrekord. Drygt 170 kom och lyssnade. Jag föreläste under den som kallade Psykeveckan. Runt om i länet är det föreläsningar kring ämnet ”Psykisk ohälsa”. Det är bra att vi pratar öppet om ett ämne som förr varit tabubelagt. WHO har meddelat att psykisk ohälsa runt om i världen kommer att bli en stor utmaning och här i Sverige är psykisk ohälsa numera den vanligast sjukskrivningsorsaken.

Väven2017

Väven igår kväll. Fullsatt.

Nu ska jag redovisa till förlaget antal böcker jag sålde under går kvällen. Hade tretton kvar och de försvann direkt. Hade nog kunnat sälja 50-60. Dags att beställa fler.

För övrigt sov jag som en stock i natt.

ADHD kraft eller boja

Av , , 1 kommentar 2

Gomorron på er alla. Klockan är sju och det är ännu inte ljust. Mer grått. Det ska väl till att regna vad det lider. Hoppas på uppehåll på eftermiddagen och under kvällen då jag och min dotter ska köra till och från Bjurholm, där jag ska framträda tillsammans med Linda Marklund. Under årens lopp har jag besökt alla kommuner, utom Storuman och Dorotea. Ibland kan det bli många mil och timmar i bilen för att framträda en dryg timme.

Det har uppstått en diskussion om ADHD är en boja om foten eller en märklig superkraft. Sedan finns det en tredje ståndpunkt: ADHD finns inte. Men den sista gruppen tror väl istället på tomtar och troll. Vad gäller ADHD kan det finnas en spännvidd mellan ”superkrafter” och ständiga misslyckanden. ADHD är ingen sjukdom utan ett neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Det är något man föds med och för många sitter symtomen i resten av livet. För att få diagnosen krävs en omfattande utredning och då finner man en gemensam symtombild: Svårt med uppmärksamheten. Impulsivitet. Överaktivitet.

ADHD-775x390

Jag växte upp på 60-talet och på den tiden var det ingen som visste vad ADHD var för något, vilket gjorde att jag fick stämpeln som odåga och ögontjänare. I min barndom fanns inget ”superfokus” som idag blivit populärt att beskriva ADHD – utan jag kunde omöjligt fokusera på något, var glömsk, hade svårt att sitta stilla, hade svårt att tyda de sociala reglerna, hade svårt att sova och var motoriskt klumpig. Kunde inte knyta mina skosnören, fattade inte hur jag skulle hålla i besticken, kunde omöjligt jonglera med en boll, var usel på att åka skidor och skridskor – och lillsyrran lärde sig cykla före mig. Jag misslyckades med allt. Inte underligt att jag redan som barn kände mig annorlunda och människor som känner så börjar till slut att skämmas. Skam är en känsla av inte duga, att vara sämre. Det är fel på mig! Det är mitt fel!

epost mm

Sedan var det detta med superfokus. Jo, mitt i smeten av alla de funktionsnedsättningar som omger oss med ADHD, så händer det att en del av oss kan bli riktigt intresserade av ett ämne. Det breda ljuset från pannlampan pressas samman till en smal ljusstråle som fokuserar på ett ämne. På högstadiet fick jag ett sådant superfokus på historia, vilket snart resulterade i högsta betyg. Däremot var jag knappt godkänd i matte och engelska. Senare i livet fick jag fokus på att skriva litterärt, vilket ofta har fått mig att glömma tid och rum – samtidigt som jag inte kunde städa min lägenhet och gick vilse i ett rum med fler än fem personer. Det jag vill ha sagt kring detta med debatten om ”superfokus” är att det stämmer till viss del – men att en mer korrekt beskrivning av folk med ADHD är att vi är rysligt ojämna människor. Jag kan skriva en roman, men inte borra ett hål i väggen eller sätta samman en IKEA-hylla.

För övrigt kan förakt mot svaghet, vara en flykt från sin egen svaghet.

Läs mer i min självbiografi. >>> KÖP

20160315_163208