Etikett: bipolär

Fin recension ger mod

Av , , Bli först att kommentera 0

Uppe i ottan och försöker bli vaken. Det fattas kaffe, svart kaffe. Ska ta fixa mig en kopp. Ska åka till Skellefteå idag, till Lena, och vid tvåtiden ska jag träffa Norrans kulturredaktör för en intervju. I morgon är det dags för en berättarföreställning tillsammans med Linda Marklund i Bodbysund utanför Burträsk. Det rullar på.

Såja, nu står det en kopp kaffe på skrivbordet. I går kväll kom ett mejl från min förläggare. ”Grattis Kent”, skrev han och skickade med en fil med recensionen från BTJ. En bra recension från BTJ kan leda till rätt så stora inköp av boken till landets bibliotek.

Citat ur recensionen: ”Språket är detaljerat, vackert och väl avvägt. […] Öppet, ocensurerat och oerhört angeläget innehåll som är mästerligt välskrivet.” / Katharina Jacobsson BTJ

20160315_163208

Beställ boken >>> Ord&visor förlag

Dagens utbildning. Okej, nu över till något annat, men något som knyter an till min självbiografi ”Spring Kent, spring!”  Texterna är hämtade ur en faktabok jag jobbar med.

hjärnan stroke

BIPOLÄR SJUKDOM är kronisk. Alltså, det inget som växer bort eller helas på något vidunderligt sätt, och den kräver precis som andra sjukdomar, exempelvis diabetes och hjärtsvikt, en livslång behandling. I mitt fall hann jag bli femtio år innan jag fick diagnosen BS – som bröt ut när jag var nitton år och gjorde lumpen på I 20 i Umeå. Redan då hade jag kunnat stryka med, men jag överlevde. Bipolär sjukdom är en underdiagnostiserad sjukdom, vilket gör att det finns ett mörkertal för hur många som idag har sjukdomen, men som ännu inte fått diagnosen. Man räknar med att så många som 70 procent av de bipolära i början får en annan diagnos och att 35 procent är obehandlade i tio år. Det kan få många konsekvenser om man inte får rätt diagnos. Någonstans mellan två och fem procent av befolkningen drabbas av sjukdomen, och den är lika vanlig bland män som kvinnor. Vanligtvis bryter den ut i puberteten eller i tidig vuxenålder, fast även yngre barn finns beskrivna som bipolära. Det är vanligt att bipolär sjukdom och ADHD går armkrok, och ibland går symtomen i varandra. Det kan vara svårt att säga vad som är vad. Det är viktigt att få kontroll över sin ADHD, eftersom den har en förmåga att ”riva upp” nya skov i sjukdomen.

Många av oss med bipolär sjukdom har högpresterande yrken och det tycks finnas ett samband mellan sjukdomen och ökad kreativitet – i varje fall är sjukdomen vanligare hos konstnärer, författare och vetenskapsmän. Det har förmodligen sin orsak i sjukdomens hypomana fas som kan ”förlösa” tankar och känslor; vilket gör att förmågan att tänka ”brett och associationsrikt” ökar. Det är som om man får obegränsat med energi som man måste göra något av. Sova har man inte tid med. Däremot finns det inte mycket konstruktiv och bestående kreativitet när det slår över i manin eller när man fastnar i en djup bipolär depression.

I den bipolära sjukdomen finns starka inslag av ärftlighet och ofta finns det en familjehistoria där flera har insjuknat i sjukdomen. Om en förälder är bipolär, så ökar risken med 65 procent att barnet får sjukdomen, och om båda föräldrarna är bipolära, så är risken upp mot 75 procent. Däremot föds man inte bipolär, utan med en ”genetisk sårbarhet”, en ökad känslighet för exempelvis stress, som gör att man senare utvecklar sjukdomen. Det är inte helt  ovanligt att alkohol och andra droger blir en väg till självmedicinering. Därför är det viktigt med att få en diagnos. Men ofta går man bara till doktorn när man är deprimerad – knappast när man är hypoman då tankarna flyger lätt och då man har hundra idéer som ska genomföras. Då är man allt annat än ”sjuk”. Därför blir man ofta sedd som en person som lider av depression och blir behandlad som en sådan. Vilket kan få förödande konsekvenser. Risken är stor att vissa av de antideprimerande medicinerna startar ett hypomant/maniskt skov.

farligt

BS är en farlig sjukdom med hög dödlighet. Men tro nu inte att det beror enbart på självmord. Medellivslängden bland män i Sverige som har en kronisk psykisk sjukdom är 20 år kortare och 15 år bland kvinnor. Det betyder att dessa mäns medellivslängd är på samma nivå som på Haiti, medan kvinnornas nivå är jämförbar med Nepal. I ”det tysta” dör psykiskt sjuka femton-tjugo år förtidigt. Det är kanske lätt att tro att det är självmorden som ökat, men det är fel. Den främsta orsaken till för tidig död hos kroniskt psyksjuka människor är hjärt- och kärlsjukdomar. Detta sker i en tid då dödligheten i hjärt- och kärlsjukdomar bland befolkningen i stort halverats under de senaste 50 åren.Orsaken till dessa skrämmande siffror är att man på grund av passivitet och felaktig kost, går upp i vikt och får dålig kondition, som leder till högt blodtryck, höga blodfetter och i slutänden diabetes. Det är inte alltid så lätt att ge sig iväg till gymmet eller ut i joggingspåret när man är djupt deprimerad, psykotisk eller lider av panikattacker. Dessutom kan de mediciner som måste tas i sig leda till högt blodtryck och viktuppgång. De som lider av kroniska psykiska sjukdomar borde därför ha ett större behov av somatisk vård än andra grupper, men så ser inte verkligheten ut. Socialstyrelsen har kunnat visa att just den här patientgruppen har avsevärt mindre tillgång till den typen av vård. Sedan ska vi inte glömma den stressfaktor det är att som sjuk hamna utanför ett socialt sammanhang. Man kan bli av med jobbet, förlora familj och vänner och utan meningsfull sysselsättning så är det svårt att äta rätt och motionera.

Som sagt, många med BS är kreativa, skapande människor med ett starkt driv. För mellan skoven är vi ”normala”, sköter våra jobb, skriver våra böcker, sjunger våra sånger. Den här listan på bipolära personer hittade jag på Aftonbladets webb 2015.

peter-gabriel
Peter Gabriel f.d sångare i Genesis

  • Sinead O’connor
  • Robin Williams
  • Tracy Ullman
  • Peter Gabriel
  • Sting
  • Jean Claude Van Damme
  • Catherine Zeta-Jones
  • Ben Stiller
  • Carrie Fisher
  • Robert Downey Jr
  • Linda Hamilton
  • Jim Carrey

För övrigt är det svårt att säga: ”Jag är bipolär.” Man säger ju knappast ”Jag är cancer.” Det gäller att skilja på mitt jag, min personlighet och den sjukdom jag lider av.

ADHD – en kemisk otålighet

Av , , 3 kommentarer 3

Gryning på Pig Hill. Grått utanför fönstret. Bruset från en och annan bil som passerar nere på Backenvägen. Jag har verkligen en usel sömn och har så haft hela mitt liv. Men så har jag ju också en ”motor” som ständigt står och brummar inne i min skalle. Dålig sömn och ADHD är två polare som håller ihop, och som gör det svårt att varva ner på kvällen och som får mig att vakna tidigt, mycket tidigt. Jag är glad om jag får sova fem timmar, överlycklig om det blir sex timmar, men snittet ligger kring fyra.

ADHD-775x390

Jag fick min ADHD-diagnos vid en ålder av 54 år – en bokstavskombination som i vanliga fall brukar ges till barn. Men jag tjatade mig till en utredning, då jag anade att jag led av ADHD. Inom mig fanns en ”demon” som gång på gång skrapade hål i min sårbarhet och triggade igång skov i min bipolära sjukdom. Även om mycket skett på senare tid, så är vuxenpsykiatrin steget efter barnpsykiatrin när det gäller att diagnostisera och behandla ADHD. Manualerna som används för att ställa diagnos är gjorda för barn. Det ställer till det för utredarna, då symtomen kan skilja sig mellan barn och vuxna. Överaktiviteten tonas ner hos oss äldre, samtidigt som stresskänsligheten ökar. Dessutom har vi äldre under livets resa hunnit få andra psykiatriska diagnoser, och kanske även missbruksproblem. Allt detta lägger sig som en skyddande plym över symtomen från ADHD. Men efter tre dagars utredning med massor av tester och intervjuer, och när man kunde finna ett trovärdigt ”vittne” (min syster) som kunde beskriva mig som barn, ett ADHD-barn, så var saken klar. Ganska snart började man medicinera mig och även om det var segt i början och skapade en del panik inom mig, så blev resultatet mycket bra. Genom medicineringen har jag fått en ökad kontroll över mitt liv och förstår mina beteenden på ett bättre sätt. Jag har helt enkelt fått mer tid över i detta mitt enda liv, då jag inte längre behöver reagera på alla impulser som strömmar in utifrån. Jag har fått bättre koncentrationsförmåga, vilket resulterat i att minns bättre vad jag gör och läser. Framför allt har jag blivit lugnare. Men det är viktigt att poängtera att medicinerna inte botar, inte löser alla problem och inte är någon vaccination mot fortsatt strul i livet. Det är heller inte på det sättet att alla behöver medicineras. Den absolut bästa behandlingen är att kombinera KBT och mediciner – lägg sedan till ökad kunskap hos oss med ADHD, men även hos anhöriga, skolpersonal, vänner och bekanta, så blir prognosen mycket bättre.

stress

Det är få psykiatriska tillstånd som med åren blivit så genomforskade som ADHD. Neuropsykiatrin har utifrån dessa rön kunnat ge bra, tillförlitliga förklaringar om vad som sker i hjärnan hos oss med ADHD. Det man idag vet är att vi med ADHD har lägre aktiviteter i överföringen i hjärnan av signalsubstanserna dopamin och noradrenalin. Dessa substanser är nödvändiga för att nervcellerna ska kunna kommunicera med varandra. Dessutom finns bristen på dopamin i de delar av hjärnan som är centrum för belöningssystemet. Man har kunnat se att belöningssystemet fungerar annorlunda hos oss med ADHD, då vi ständigt/ofta väljer de kortsiktiga belöningarna före de belöningar som kräver väntan. Det går ofta fort och fel … Vi tycks sakna tålamod. Det är som om det ständigt handlade om den sista måltiden och finns där starka drycker så ska varenda flaska tömmas, på en gång. Allt detta kan förklara varför vi med ADHD är så rysligt förtjusta i olika slags ”kickar”, som exempelvis alkohol. Våra belöningssystem är stukade, felgjorda och det kan med åren leda till att ett missbruk ockuperar hela hjärnan.

Adhd forsk

Det rör sig alltså om en kemisk ”otålighet” som kan ge konsekvenser senare i livet. Dopaminet behövs även till uppmärksamheten och arbetsminnet. Noradrenalinet behövs för att sortera bort onödig information och till vår förmåga att motstå impulser. Störningar i dopaminsystemet påverkar även vår förmåga att planera, samordna och organisera, något som ofta fallerar vid ADHD. Denna ”oordning” påverkar samarbetet mellan olika centra i hjärnan, som fortplantar sig ut i systemet, sprider sig in i känslolivet och tankarna. Det påverkar förmågan att koncentrera sig och att styra impulserna. Världen uppfattas ur ett ADHD-perspektiv och i den världen är mycket annorlunda. Det kan jag lova.

Det finns de som menar att ADHD orsakas av en viss typ av mat, och att exempelvis socker och livsmedelstillsatser kan bidra till hyperaktivitet och uppmärksamhetsproblem. Teorin om skräpmat, socker och livsmedelstillsatser har framförallt blivit föremål för en mycket livlig debatt. Det är klart att hälsosam kost bidrar till alla barns välbefinnande. Det finns ett visst stöd, men det finns inga avgörande bevis, för att en viss kost skulle ha avgörande betydelse för att påverka symtomen av ADHD. Det preparat som ofta nämns är Omega 3 (fiskolja) och som innehåller det fett som finns i stora delar av hjärnan. Den ska ha en positiv inverkan på inlärningsförmågan, minnet och koncentrationen. Men Omega 3 ska nog främst ses som ett komplement till medicinering och övrig behandling. Vad gäller miljöpåverkan, så har man kunnat se att gravida som utsatts för vissa gifter, bekämpningsmedel (organofosfat) och tungmetaller löper en ökad risk att föda barn med ADHD.

Stoppskylt

Det finns en grupp, en liten klick, som menar att ADHD inte finns, som menar att psykiatrin blivit en lekstuga för läkarna och att medicineringen gör barnen till narkomaner. Den amerikanske neurologen Richard Saul som skrivit boken ”ADHD does not exist” är en av dessa kritiker. Hans bok har med jämna mellanrum dykt upp som en ”nyhet” i svensk media. Bakom de pressmeddelande som skickas ut (och som media ibland totalt okritiskt nappar på) finner vi ”Kommittén för Mänskliga rättigheter” som grundades 1969 av Scientologkyrkan med ett enda syfte – att rensa upp inom psykiatrin som man menar har skapat en missbruksindustri. Man menar på fullt allvar att läkarna hittat på ADHD för att tjäna pengar på diagnosen då de är avlönade av de stora läkemedelsjättarna. En riktig häftig konspirationsteori med andra ord – men som folk verkar köpa. Ser ibland på sociala medier citat  från Scientologerna där rubriken brukar vara, kort och gott: ADHD finns inte! Faktum är att ADHD har varit ett erkänt funktionshinder i femtio år! Medicineringen har pågått i trettio år. Att då påstå att vi som fått diagnosen skulle vara feldiagnostiserade och att vi med ADHD skulle gå omkring och ”inbilla” oss alla dessa symtom, låter en aning bisarrt. Rent av förolämpande. Eftersom man har lika stränga diagnoskrav för ADHD som för andra psykiska tillstånd och sjukdomar, så skulle man i ”rättvisans namn” påstå att även de med schizofreni, depression, anorexi går omkring här på jorden och inbillar sig allt.

För övrigt är hjärnan ett fascinerande organ. 1,5 kilo fett med miljarder nervtrådar som kommunicerar med varandra. Hjärna bygger ständigt om sig – och därför kan det löna sig att tänka positivt. Tänker du positivt tillräckligt ofta så kan dessa tankar ersätta några av allt de negativa du bär omkring i skallen.

ADHD och bipolär sjukdom

Av , , 14 kommentarer 6

Under arbetet med min självbiografiska bok ”Spring Kent, spring!”(2016 Ord & visor förlag) började jakten på kunskap för att om möjligt förstå mig själv och det som hänt under livet. De senaste åren har jag läst mängder med böcker och forskningsrapporter om ADHD, bipolär sjukdom, och tagit del av senaste rönen om vad som sker i hjärnan. Jag har genom åren träffat många människor med ADHD och bipolär sjukdom (ofta båda), och har otaliga gånger lyssnat på de som med dessa diagnoser fastnat i ett alkoholmissbruk. Tror mig veta vad jag talar om. När det gäller obehandlad bipolär sjukdom så lever man farligt, man riskerar hälften att utveckla ett missbruk och fastna i ett beroende. Liknande siffror finns för vuxna med ADHD. Båda ger humörsvängningar och en ökad impulsivitet. Vilket i kombination med alkohol/droger ökar självmordsrisken.

masker

Medan ADHD inte är en sjukdom, utan är ett neurologiskt fenomen, en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som leder till svårigheter att koncentrera sig, att reglera nivån på aktiviteterna, och att hålla tillbaka sina impulser, så är Bipolär sjukdom en kronisk hjärnsjukdom där det svänger mellan mani/hypomani och djupa depressioner. Medan man fått allt finare verktyg att diagnostisera ADHD, så är bipolär sjukdom fortfarande underdiagnostiserad. Man räknar med att så många som 70 procent av de bipolära i början får en annan diagnos och att 35 procent är obehandlade i tio år. Det kan leda till många konsekvenser om man inte får rätt diagnos. Riktigt många konsekvenser. Det är jag ett levande bevis på, men så tog det 30 år att sätta rätt diagnos på mig.

Ett av problemen med  att ställa diagnos, är att vi som är bipolära dyker upp hos läkarna när vi är i en depressiv fas – inte då vi känner oss uppåt och energiska i en hypoman fas och i en mani så är man Kung över djungeln. Manierna är livsfarliga. Kroppen går på högvarv, det finns ofta psykotiska inslag i manin, man säger och gör dumma saker. Då är det klokt att bli inlagd. Det är en myt att man i manin skulle vara himmelskt lycklig. Jag har varianten typ 1, där jag under skoven svänger snabbt mellan mani och depressionen. Jag har varit manisk på förmiddagen och djupt deprimerad om kvällarna (med en djävulsk ångest). Fallet blir högt, från toppen av manin, och ner i mörkret. Det är stor risk för suicidförsök. Då är risken stor för att man självmedicinerar sig med alkohol/droger.

bipolär

Det är vanligt att bipolär sjukdom och ADHD går armkrok, och ibland går symtomen i varandra. Det kan vara svårt att säga vad som är vad. Det är en annan orsak till att det är svårt att diagnostisera BS. En annan orsak kan vara att ett missbruk ”ställer sig i vägen” för upptäckten av BS. Vi som bär på dessa tillstånd brukar ofta bli ojämna människor. Det är rätt så vanligt att vi utåt sett är högpresterande och kreativa, att vi skaffar oss höga utbildningar, bra jobb – för att sedan leva ett dubbelliv där vi har svårt att klara de mest elementära vardagsuppgifterna. Jag har alltid haft svårt att städa min lägenhet, att öppna brev som innehåller räkningar och jag har dessutom varit rejält ”oteknisk”. Senast jag höll i en borrmaskin, för åtta år sedan, då lyckades jag borra mig i armen. ”Detta är inte möjligt”, sa läkaren på akuten. ”Jo, det är fullt möjligt”, svarade jag.

ADHD är inte bara elände. Ofta blir vi kreativa och det är inte ovanligt att vi får kreativa superkrafter, då vi blir intresserad av ett ämne och sätter allt fokus på det. Mitt superfokus blev skrivandet och när jag väl börjar skriva, kan jag bli sittande i 10 timmar – men så har det resulterat i sex romaner och en sjunde på gång. Däremot klarar jag inte av att lösa de mest elementära matematiska problemen. Åter igen – ojämnheten. Vanligt är att vi får en usel motorik, blir lite klumpiga. Jag kunde aldrig lära mig att jonglera med en fotboll, åka slalom, balansera på stockar.

Vi lider brist på dopamin. Eller snarare, vi har ett för dåligt upptag av denna signalsubstans. Med denna brist i vår kemiska fabrik (hjärnan) får vi svårt med koncentrationen, att sitta stila och arbetsminnet blir uruselt (minnet som vi använder i Nuet). Om jag ska gå till affären och köpa en banan och en liter mjölk, så återvänder jag med en toaborste och diskmedel + en massa annat som jag impulsivt inhandlat. allt som ska göras, köpas in måste finnas nedskrivet på en papperslapp. Jag fick ett ”nytt” liv då jag sattes in på ADHD-medicinering – men jag fick vänta till dess jag var 54 år innan jag ens fick diagnosen.

Med min bok ”Spring Kent, spring!” hoppas jag sprida en del ljus över vad ADHD och BS är, och jag skriver även öppet och ärligt om vad konsekvenserna kan bli om man lever utan diagnoser. Ett helt liv. Jag har alltid känt mig annorlunda, nalta eljest, vilket gjort att jag ofta känt en skam. Skam, rädsla och ständig ångest gjorde att jag började kurera mig mig själv. Jag drack alkohol när jag försökte komma ner från de maniska topparna och upp ur de svarta hålen. Till slut blev jag alkoholist – vilket per definition är ytterligare en allvarlig hjärnsjukdom.

Nu har jag i 10 år (2021) levt ett nyktert liv. Jag är bra medicinerad, vilket dämpar en del ADHD-symtom och håller min BS i schack. Men resan tillbaka var svår och många gånger var jag på väg att ge upp. Trodde ju i min enfald att bara jag slutade supa, skulle allt bli bra. Men det var då som helvetet började. Alla de känslor som jag under åren bedövat exploderade och forsade in över mig, på en och samma gång. Men jag gav aldrig upp. Jag hade ju överlevt och skulle därför fortsätta att leva. Beställ boken!

kärleken

Nu har jag funnit kärleken och med den även hoppet. Jag finns i ett sammanhang och trots att jag även fortsättningsvis känner mig annorlunda, så lever jag i en flock som accepterar mig för den jag är. Nu är nästa steg att få komma ut i ”verkligheten” och berätta om BS, ADHD, missbruk – om hur man ska undvika att hamna i den nedåtgående spiralen. Den som tar våra liv. Har en del på G, men får återkomma med det.

Kan även rekommendera KBT – som hjälpte mig att bli av med mina rädslor.

För övrigt har jag varit trött de senaste dagarna. Orsaken torde vara att mitt blodsocker har legat på tok för högt. Har ju levt under hög stress de senaste veckorna och då pumpas kortisol ut i kroppen – som minskar insulinets effekter och då ökar blodsockret. Jag som har BS måste då vara observant eftersom förhöjda mängder av hormonet kortisol kan leda till en depression. Ibland är vi inte annat än kemiska fabriker.

Sedan denna text skrevs har jag drabbats av en stroke och Parkinson.

Läs mer under Kategorier! (145 blogg inlägg om ADHD och Bipolär sjukdom)

Min webb: Kent Lundholm, författare

Ständiga strategier

Av , , Bli först att kommentera 2

Jag och Uffe tog igår en kvällspromenad och hälsade på vår gemensamma vän Rose. Kaffe och nybakad sockerkaka, sedan bytte vi minnen och en hel del skratt. Jag och Rose gick gymnasiet ihop i Lycksele och har sedan hållit kontakten. Ibland intensivt, ibland med långa uppehåll – men vi alltid kunnat återvända till vår vänskap. Vänskap som håller över tid är värdefull – vänskap som inte slits itu av förflugna ord och som tycks växa genom kriser ska man vara rädd om och vårda. Jag har några sådana vänner. Det finns en trygghet i att veta att de finns, att känna att de kommer när det tar emot och som jag kan besöka och dela ett tokskratt med.

friends-1013691__180

Har försökt landa efter urladdningen i onsdags, som kulminerade under kvällen med boksläppet av ”Spring Kent, spring!” Väl hemma satte jag mig i soffan och blev en grönsak. Var helt tom i skallen.Sedan en ovanligt tung sömn. Inga drömmar. Igår lufsade jag och Ulf Isenborg runt på stan och köpte presenter åt lillan – min alldeles egna Hanna fyller 17 år till veckan. Men vi ska fira henne idag, eftersom jag är i Skellefteå till veckan för att köra berättarföreställningen i Bodbysund utanför Bursträsk. Efter det väntar Skellefteå berättarfestival med fyra föreställningar och ett par veckor senare är det dags för boksläpp nummer två i Lycksele. Det rullar på.

Jag har fått många hejarop och ryggdunkningar efter boksläppet och det som blivit sagt och skrivet i olika medier. Många har talat om mitt mod och om hur viktigt det är att vi talar öppet om de bekymmer jag drabbats av: ADHD, bipolär sjukdom, paniksyndrom, dyslexi och missbruk.

Neat

Vi är ju rätt så många som försöker leva våra liv med neuropsykiatriska funktionshinder i ett samhälle som det kan vara svårt att anpassa sig i. Vi tvingas uppfinna strategier för att passa in, söka genvägar eller ta stora omvägar för att lösa problemen som ständigt uppstår. Jag skriver ju också om en problematik som var okänd på 60-talet, då rastlösa och okoncentrerade ungar stämplades som odågor och som på olika sätt skulle straffas. Det var en tid då föräldrarna till ADHD-barn anklagades för att haft en slapp uppfostran som gjort så att ungarna inte kunde sitta stilla eller hålla käften. Det skapade skuld och skam. Ungefär på samma sätt som de grupper som idag högljutt ropar ut att den medicinska behandlingen av ADHD-barn kommer att skapa en massa narkomaner – när det i själva verket är så att obehandlade barn leds in i missbruk och kriminalitet. Sånt trams skapar skuld och skam både hos barn och föräldrar. Vi som levt med obehandlad ADHD vet hur plågsamt livet kan bli.

Har inte hunnit (eller haft ork) att skriva på min roman den senaste veckan. Men det må så vara, tror att jag måste lägga det projektet åt sidan några dagar till. Ibland ska man bara leva, lägga sig på rygg i floden och flyta medströms; ligga med utsträckta armar och se den blå himlen passera ovanför, medan mängder av människor kämpar och sliter för att simma motströms.

För övrigt kan jag konstatera att det är rysligt ensamt att bära på hemligheter. För att bli fri från dem måste vi söka bundsförvanter att dela hemligheterna med; några som förstår vad det handlar om; några att spegla sig i.

Katastrof inom psykiatrin

Av , , Bli först att kommentera 2

Läser i dagens Aftonblad om hur psykiatrin halkar efter. Eller sjunker – som en gråsten. Det finns inga platser, det fattas psykiatriker – som om samhället gett kampen att hjälpa alla de som lider av psykiska sjukdomar. De senaste 20 åren har 70 procent av vårdplatserna försvunnit. Vad ska man säga när överdödligheten (läs: självmord) för schizofreni och bipolär sjukdom har ökat med 11 respektive 21 procent mellan åren 2000 och 2011. Hade detta gällt för vilken annan somatiska sjukdom, så hade rikslarmet hörts tjuta och undantagstillstånd införts. Men inte nu. Detta sker trots att den psykiska ohälsan på senare år har ökat drastiskt.

En grå och tung dag, men ska ändå ut en sväng. Ska förbi Bakfickan och hämta lite tidningar; gamla exemplar av Vasaplan. Sedan ska jag göra ett studiebesök på Kärnhuset för att se vad de sysslar med där. Alltid lär jag mig nåt nytt.

Min dotter speglade sig härom helgen i vuxenvärlden, när hon konstaterade att Svampbob Fyrkant blivit riktigt mossig. Hon håller på att bli vuxen. Jag sa inget, utan ruvade på hemligheten om hur rysligt länge sedan jag såg på mina barndomsfavoriter: Humle och Dumle, Pellepenna och Suddagumman, för att inte tala om Televinken. När blir man en fossil?