Etikett: diabetes

Andlig spänst

Av , , Bli först att kommentera 3

Vaknar i ottan. Kolsvart därute, tyst i huset, tyst från vägen. Har inte lika högt blodsocker längre, men det måste pressas lägre annars lever jag farligt. Min diabetes går liksom i vågor, ibland behövs nästan inget insulin alls, ibland stora mängder. Tolkar det som att min bukspottkörtel är en aning ojämn i sin funktion att bilda kroppseget insulin och att den även regleras av mitt psyke, beroende hur stressad jag är eller inte. Jag ”jobbade mig till” min diabetes genom stress, en obehandlad bipolär sjukdom och för mycket alkohol. Det var 2003 när jag jobbade heltid på länsstyrelsen, nyss hade publicerat min andra roman ”All världens lycka” och jobbade med ett TV-manus till samma bok. Dessutom försökte jag vara vara en bra pappa till Hanna, samtidigt som jag var ordförande i bostadsrättsföreningen och satt med i HSB Umeås styrelse. Ja, ni hör. Jag åkte karusell och förlorade kontrollen. Det var då jag började se dubbelt, drack litervis med vatten utan att kunna släcka törsten och sprang på toa dag som natt för att kissa stora mängder. Trots att jag var sjuksköterska kunde jag inte koppla samman dessa symtom med diabetes. Först när jag fick ont över njurarna gick jag till doktorn och blev inlagd på sjukhuset direkt.

andligheten2

Måste hitta tillbaka till min andlighet och på så sätt släppa lite av kontrollen. Det tar på att ständigt kontrollera allt, det är ett tecken på dålig tillit. Många tror att andlighet alltid är lika med religiositet, men så behöver det inte vara. Visserligen tycker jag att det i min andlighet finns en försonande tanke om att det finns något som är större än vad jag är. Detta större kan gott ta över jobbet med att hålla koll på det som sker i den stora världen, så ska jag försöka hålla koll på mig själv, mina närmaste och min lägenhet. Andligheten är ett förhållningssätt till världen, mig själv och människorna som omger mig. Det är så mycket här i livet som vi inte kan förklara och vi kan komma i kontakt med sådant som är omöjligt att beskriva med ord, men vars existens vi ändå inte betvivlar. Vi kan inte se vinden, men märker ju hur den får trädens löv att röra sig. Vi kan heller inte se elektriciteten, men vi vet att den finns när vi tänder våra lampor och slår på datorn. Luften kan vi omöjligt se, men försvann den skulle vi snart kvävas. Bakom varje målning finns en konstnär, det förstår vi. Andlighet handlar om sökande, som i bland leder till tro. Andlighet är frid, det är sinnesro, men det är också kärlek och inspiration. Så därför skadar det aldrig med att förbättra den andliga spänsten.

För övrigt så ska vi leva våra liv, annars blir det lätt att vi sover bort det.

 

Kortisolvarning

Av , , Bli först att kommentera 2

Sovit ganska länge, men så tog jag extra sömntablett vilket är nödvändigt när man som jag kommer in i ett ”stim” och sover max 2-4 timmar per natt och vaknar ”pigg” vid fyrasnåret. I dag sov jag ända fram till sjusnåret. När man är bipolär finns det tecken som gör en varse om att det kan vara ett nytt skov på gång. Ett annat tecken är när blodsockret börjar svaja, vilket är extra farligt om man är diabetiker – och det är jag, naturligtvis.

Diabetes

Man kan bära på en inre stress som varken syns utåt eller som man känner inombords. Vid negativ stress frigörs hormonet kortisol som bildas i binjurarna. Vid stress är kortisolhalten i blodet ständigt förhöjt och då minskar insulinets effekter vilket leder till höjd blodsockerhalt. De senaste tre dagarna har jag haft skyhöga blodsockervärlden, vilket triggar igång min oro, som går ut över sömnen och ökar kortisolhalten. Trots dubbel dos av insulinet har jag svårt att få ner blodsockret – trots  en hög dos av insulin så var värdet i morse 18,2. Kroppen och psyket avlöser varandra för att jag inte ska få en enda lugn stund. Jag tror att detta är konsekvenserna av det liv jag levt och en känga från den stroke jag drabbades av för ett år sedan.

schackbräde

Det finns en del tankeexperiment som vid första anblicken verkar vara fiffel å båg. Som detta med riskornen och schackbrädet. Om man på den första rutan placerar ett riskorn och därefter dubblar antalet för varje ruta, det vill säga på den andra rutan lägger 2, på den tredje 4, på den fjärde 8 etcetera, hur många riskorn kommer då att ligga på schackbrädet när det lagts ut riskorn på samtliga 64 rutor? Svar: Många riskorn blir det. Talet blir ofattbara 18 446 744 073 709 551 615 (Drygt 18 triljoner riskorn).  Det är ungefär tusen gånger större än vad den årliga världsproduktionen av ris var år 2010.

Mänskligheten förstör i en rasande takt det jordklot som vi snart inte ryms på. Växter och djurarter försvinner på grund av klimatförändringarna. Det är djurarter som dör ut 100 gånger snabbare än normalt. Det är ett fenomen som kallas för massutdöendet, det sjätte i ordningen. Det senaste inträffade för 65 miljoner år sedan som tog död på dinosaurierna. Den enda art som kan stoppa detta är människan, samma art som förstör vår jord. Vem annars än människan ska vi sätta vår tillit till? Aporna, Blåvalarna?

För övrigt kan det vara värt att lägga ner lite tid på att försöka förstå sig själv – innan någon annan kliver fram och gör det.

 

Ständig tidsbrist

Av , , Bli först att kommentera 2

Sovit på soffan. Fråga mig inte varför. Skulle bara se slutet på en film, sedan vaknade jag i ottan på skinnsoffan, så där där äckligt mosig som man blir av att sova på en skinnsoffa. Nåväl, nu sitter jag här med en mugg svart, starkt kaffe. Väntar på att det ska svalna en aning, då jag har svårt för att dricka det som är kokhett. Dels bränner jag mig alltid på tungan, dels så tar värmen bort smaken. Det smakar bara hett, ungefär som när man brassar på med för mycket av chili på maten.

diabetes

I går eftermiddag började jag känna mig underlig. Svettades, fick en skrämmande hög puls. Panik? tänkte jag. Nä, det är nåt annat. Katastroftankarna slog till: en ny stroke? Sedan förstod jag. Att jag aldrig lär mig. Lågt blodsocker. Stack mig i fingret och fick fram ett värde på 3.0 vilket är lågt för mig. Efter den tredje nektarinen slutade händerna att darra, pulsen gick ner och oron släppte. Jag har haft diabetes sedan 2003 då sjukdomen förmodligen utlöstes av stress och har varit tvungen att ta insulin sedan dess. När jag dimper i blodsockret har jag ofta ätit för litet, men ibland så dimper det utan synbar anledning. Det är en obehaglig upplevelse, särskilt när tankeverksamheten stannar upp. Blir det tillräckligt lågt svimmar man och blir medvetslös. I psykiatrins ungdom fanns det något som kallades för insulinterapi. Man gav helt sonika störande, oroliga patienterna så höga doser insulin att de hamnade i koma. Då blev de lättare att handskas med.

klockor

Vi lever i en tid då det tycks råda kronisk tidsbrist, vilket har sin förklaring i att vi klämt in för många aktiviteter i våra liv. Någon klok person har sagt: Om du lägger till en ny aktivitet, så måste du plocka bort en annan. Annars kommer du till slut att ”sprängas”. I denna kroniska tidsbrist finns en massa rastlösa människorna. När tempot blir för högt finns till slut ingen närvarande, eftersom vi ständigt går förbi varandra och gör vi det tillräckligt ofta kommer vi till slut inte att möta någon heller. Nä, så är det, för om vi inte ens har tid för oss själva, hur ska vi då ha tid för andra? Hela tiden är vi på väg någon annanstans för att uträtta nästa (meningslösa) ärende. Det tycks inte finnas tid över till vila, eller för att fördjupa vår andlighet, vår inre värld, vårt själsliv. Det tycks vara så att somliga vårdar sina bilar och staket mer än vad de har tid att ta hand om sig själva, sina nära och kära och vänner. Bristen på tid upplevs som stress vilket ger oss magsår och hjärtinfarkt, när bristen på tid egentligen bara är en upplevelse. Tiden själv flyter fram i jämn takt och är omöjlig att påverka. Det enda vi kan påverka är hur många aktiviteter vi stoppar in i våra tidsbegränsade liv. Vi är alla är ansvariga hur vi använder tiden. Vi måste våga leva i långsamheten, i varje fall någon stund då och då. Istället för att ständigt simma motströms, lägg dig på rygg och flyt medströms, titta upp mot himlen, se fåglarna korsa det blåa, se träden du passerar. Jo, jag vet – det är lättare sagt än gjort. Men visst låter tanken befriande.

För övrigt hoppas jag på uppehåll, så att jag kan cykla upp till NUS och träffa min doktor. Jag behöver onekligen motionera mera. Blir andfådd för snart ingenting. Väger nog drygt tio kilo för mycket. Måste plocka bort något ur mitt liv, för att få tid för mer motionerande. Det låter väl som en god idé? Vi kör på det.

Talar om högmod i Granö

Av , , Bli först att kommentera 1

Sovit uselt, och har mest hela natten sprungit på toa och kissat. Det kopplade inte i min tröga skalle, trots att jag är sjuksköterska och haft diabetes sedan 2003, att ett ökat spring på toaletten för att kissa i parti och minut i kombination med en ökad törst, är ett tecken på högt blodsocker. När jag till slut kollande värdet vid tresnåret visade mätaren på 25, vilket är högt, mycket högt. Ibland är det märkligt. Åt lite glass och melon efter middagen och min vanliga kvällsmacka, efter att jag tagit mitt insulin, så blodsockret borde inte ha rusat iväg på det sättet. Men jag har blivit förkyld och infektioner kan öka blodsockret, sedan rörde jag mig för lite i går, gick typ tio steg. Dessutom har jag de senaste dagarna varit utsatt för hög stress och vi vet att stress ökar produktionen av kortisol som i sin tur höjer blodsockret. Vi människor är komplicerade varelser. Vi är så mycket mer än den kemi som bygger upp oss, syre, kol, väte och kväve för att ta några exempel. Men det som gör oss unika är vårt medvetande och vår förmåga till abstrakt tänkande.

diabeteskoll

Efter min stroke förra hösten (snart ett år sedan) tog läkarna ett nappatag med mitt blodtryck och min diabetes. Insulindoserna höjdes, det lades till olika piller vilka ska sätta fart på de delar i bukspottskörteln som producerar insulin. Det är ju allmänt känt av en misskött diabetes i kombination med högt blodtryck kan leda till stroke eller hjärtinfarkt. Jag har levt farligt under många år av mitt liv, men när jag gjorde min gastic-by-passoperation och gick ner 35 kilo på ett år, ”försvann” min diabetes under två år. Jag hade perfekta värden och behövde inget insulin. Men sedan kom diabetesen tillbaka. Även om jag tappade så mycket av fläsket, på så kort tid, borde jag borde jag promenera och gympa bort minst tio kilo till. Det skulle förmodligen öka min livslängd med tio år. Om det nu inte vore för min lättja, som får mig att hellre att sitta inomhus, tillsammans med mina romanfigurer och skriva om Baklandet istället för att ta en uppfriskande morgonpromenad.

Klockan ett kommer vännen Gösta Nilsson i sin nya, fina Skoda för att hämta mig och Lena. Vi ska ut på en liten lustresa, ett äventyr i miniatyr. Vi ställer kosan mot Granö som vi tänker utforska genom att se oss omkring, kika på husen de byggt uppe i tallar och granar, äta en bit mat, helt enkelt ladda upp inför mitt framträdande i Sångargården klockan 18.00, då jag under denna kyrkovecka ska kåsera kring ämnet högmod – en av de förfärliga dödssynderna.

egenkärlek

De som lider av högmod har ofta åt fanders för höga och stora tankar om sig själv, vilket leder till att de inte kan inse vare sig sina styrkor eller svagheter. De anser av hävd vara perfekta och besitta sanningen, vilket ofta leder till deras förakt för sina medmänniskor. Jag skulle vilja påstå att högmodet numera blivit en dygd då höjden av lycka enbart tycks vara ett chefsjobb, hög lön, ny villa och bil, där man bakom höga staket lever så pass skyddat att man  slipper se de som ser annorlunda ut, som anammar en annan livsstil, har en usel musiksmak och som lever i en kultur som i alla hänseenden är sämre än vår. Men – högmod går före fall. Så står det skrivet.

Ser ut att vara lite grått idag, trots att det utlovats blå himmel och sol. Men vi ska ju åka ståndsmässigt i Göstas fina bil och i den är vi skyddade från eventuellt regn. Ska nog ta med mitt paraply om det skulle börja pissregna i Granö.

För övrigt är ensamhet för somliga av oss ett behov, inte ett önskemål.

Ps! Är du intresserad av mina böcker: beställ dem här >>> (klicka på loggan!)

logo_ordvisor_original

 

Stress ger högt bodsocker

Av , , Bli först att kommentera 2

Grått, regn och kallare. Men det måste väl få finnas rum även för sådana dagar. Dessutom – om det är något som jag inte kan påverka, så är det just vädret. Lika lite som jag torde bära skulden för jordbävningar, översvämningar och eventuella kometnedslag. Således gör man klokt i att satsa krutet på det man verkligen kan påverka och förändra, det som finns i mitt beteende och mitt förhållande till andra människor – och inte ödsla krafterna på uselt väder.

20160315_163208

Hittills har recensionerna av ”Spring Kent, spring!” varit mycket bra. Jag har nog aldrig fått så fina recensioner, möjligen fanns där en del guldkorn när ”Konungarnas konung från Baklandet” släpptes 2006. Nåväl, nu har BTJ:s vårkatalog kommit och i den finns helhetsbetyg på vårens alla böcker. Min bok fick 5 (av 5 möjliga). Vad jag förstår av en god vän som är bibliotekarie, så brukar ett sådant högt betyg leda till att många böcker köps in av landets bibliotek – och många bibliotek finns det … Om jag nu även kunde bli recenserad i någon av storstadstidningarna, så skulle jag nå ut med boken till än fler. Men som författare på ett litet förlag i Norrland, så torde detta stanna vid en dröm. Det är inte fiiint nog att ge ut sina böcker på små förlag.

Gårdagens läkarbesök gick bra. Min distriktsläkare Lars är en trevlig, empatisk äldre herre som är noga med att se till att inget missas – och detta med bakgrund av den stroke jag drabbades av förra hösten. Men med medicinering och lite motion så är blodtrycket mycket bra (120/80), blodfetterna, både goda och onda, är under kontroll – det är bara blodsockret som har svajat en aning. Som vanligt är jag övertygad om att det har med stress att göra.

diabetes

För sex-sju veckor sedan, när det var som mest intensivt med berättarföreställningen samtidigt som det började dra ihop sig till boksläpp av min självbiografi, började min bipolära sjukdom att gå på höga varv och jag kände att jag låg på gränsen till det hypomana, särskilt när jag inte sov mer än fyra timmar per natt. Vaknade sedan en av dessa nätter och kände att nåt var på tok. Hade varit uppe och kissat stora mängder och däremellan druckit litervis med kallt vatten. Jo, jag visste redan vad som hänt innan jag stack mig i fingret och kollade sockervärdet: 35. Ett mycket, mycket högt värde. Kortisol, som är ett steroidhormon som frigörs i binjurarna, har en stark koppling till stress, och påverkar ämnesomsättningen. Förutom att det försämrar insulinets effekt så att blodsockret skjuter i höjden, så kan det även på sikt påverka psyket och leda till depression – i mitt fall till ett depressivt skov i min bipolära sjukdom. Men värst är – höga halter av kortisol kan leda till proppbildningar, i mitt fall till en ny stroke. Allt detta visste jag där jag stod i köket, någonstans vid tvåsnåret på natten, och såg 35 lysa i fönstret på min blodsockermätare. Jo, jag blev rädd.

stetoskop

Jag fick goda råd av min gamle, käre vän diabetesläkaren (sådana vänner är bra att ha), som sa att jag skulle höja insulindoserna rejält, äta regelbundet och röra på mig mer. Men med högre insulindoser, fick jag vara vaksam för att inte drabbas av hypoglykemi, när blodsockret dimper och kan förpassa en in i medvetslöshet. Är man som jag nervöst lagd, så kan det med den vetskapen kännas otryggt att på egen hand ge sig ut på långpromenader. Men med bananer, äpplen och druvsocker i fickorna utmanade jag min rädsla och började fotvandra, allt för att förbättra min diabetes. Dessutom menade han (precis som de på strokeenheten) att jag skulle vara noga med att vila min ”stresshjärna”, att ligga ner och blunda flera gånger per dag. Det har tagit sex veckor att pressa ner blodsockret till mer normala världen – men det långtidssocker som mättes härom dagen var således för högt.

bipolär

Min husläkare tycker att jag är en mycket komplex patient, där mina diagnoser går in i varandra, ibland gifter sig med varandra, ibland ställer de till det för någon annan diagnos, som detta att med att min sårbarhet för stress pumpar ut kortisol i blodet och påverkar min diabetes så att jag antingen kan få en ny stroke eller ett bipolärt skov. Eller både också. Men i grunden behöver jag ha flera olika typer av läkare, dels en som tar hand om mitt fysiska välmående, håller koll på kemin i min kropp, dels en läkare som ansvarar får mina psykiska diagnoser så att jag kan leva i ett någorlunda välbefinnande, så att inte stressen river upp min diabetes. Komplicerat? Jo, men är det inte det vi människor är – komplicerade.

Allt det här har jag skrivit om i min självbiografi ”Spring Kent, spring!”  >>> min webb

För övrigt ska vi ta det lugnt idag. Möjligen någon liten biltur under eftermiddagen – vi får se.

 

Det krävs kunskap

Av , , Bli först att kommentera 1

Lördag, en grå sådan. Det talas om snöfall. Sovit hela åtta timmar, vilket är ett mindre rekord. Det är säkert ett halvår sedan jag sovit så länge. Känner mig klar i knoppen, rent av spirituell. Idag ska jag försöka köpa ett par skor, en till varje fot – något jag misslyckats med i Umeå.

Sitter här vid köksbordet och tänker på mina begränsningar och möjligheter. Onekligen är det en fördel att känna till vad som bromsar mig och vad som driver mig framåt. Det räcker inte att konstatera att jag har en massa diagnoser, det krävs kunskap för att kunna leva med dem. När det gäller min diabetes, krävs det kunskaper om den kost jag ska äta, om vikten av motion och om hur insulinet verkar i min kropp. Det krävs även kunskaper om kopplingarna mellan diabetes och bipolär sjukdom. Plötsligt högt blodsocker kan uppstå av stress, vilket gör att hormonet kortisol pumpas ut i kroppen som i sin tur kan leda till ett depressivt skov. Allt hänger ihop.

bipolär

Vi som har ADHD tvingas tidigt i livet lära oss olika strategier för att kompensera och ibland dölja våra brister och svårigheter. Trots att det kan bli rejäla omvägar, så går det att med olika knep lösa en del av de problem som uppstår. Jag som knappt kunde läsa och skriva när jag gick ut årskurs sex blev senare i livet journalist och författare.

Det är inte ovanligt att vi med ADHD kan verka ojämna. Vi kan vara otroligt kunniga och skickliga på flera områden, men totalt bortkomna inom andra. Vi kan mycket väl göra karriär på olika områden, men samtidigt ha svårt att knyta slipsen, åka skidor, räkna ut enkla tal och att städa vår lägenhet. Det kan inte nog poängteras:  ADHD är inte ett attitydproblem eller resultatet av dålig uppfostran. Det är klart att miljön kan ha inverkan, för en dålig uppväxtmiljö kan onekligen förstärka symtomen. Det är ett neuropsykiatriskt funktionshinder. Det sitter i hjärnan, inte i knäna.  ADHD är något man föds med, men är inget som påverkar den intellektuella förmågan.

För övrigt så är det bara ett par dagar kvar innan Skellefteå berättarfestival kör igång. Det blir en intensiv vecka. Torde vara trött när den är avklarad.