Etikett: diabetes

Besök på lyxkrog

Av , , Bli först att kommentera 4

Sov ut till åtta. Sen en tallrik med gröt. Efter det en bryta med piller. Insulininjektioner. Inser att jag måste åka en sväng till ”mitt andra hem” – apoteket. Slut på ett flertal mediciner. Besökte igår min diabetesläkare som ordinerade högre insulindoser och mer motion. Sa att jag blivit skraj för att på egen hand ge mig ut på långa färder, då jag fallit och slagit mig tre gånger. Hon är en av dessa somatiska läkare som lägger sig platt ifall patienten har någon psykiatrisk åkomma. Jag föll undan, orkade inte ta strid, trots att jag vet att det beror på någon neurologisk orsak.

0

I söndags bjöd jag min dotter Hanna på lyxmiddag. Vi gick till den omtalade Gotthards krog och åt en trerätters middag. Till förrätt fick vi Carpaccio på ko, lime, koriander, lök & rostade jordnötter. Var väl så där. Rå ko har aldrig varit min grej. Huvudrätt var Olivkokt sejrygg, tomat, saffran, potatisaioli & rostad paprika – vilket var riktigt gott. Men bäst av dem alla var efterrätten: Crème brûlée, vanilj & rörsocker. Totalt tusen spänn. Tjosan. Som tur var kunde jag använda presentkortet jag fick på min 60 årsdag. Tack till grabbarna bus.

För övrigt tror jag att vi kan finna sanningen därute i världen. Knappast därinne i oss själv.

Ryska maffian

Av , , Bli först att kommentera 3

I går kväll besökte jag Väven för att lyssna på ett föredrag om maffian i S:t Petersburg. Föreläsare var författaren (och min förläggare) Göran Lundin, som under en lång rad år besökte den ryska staden. Eftersom jag själv har dåliga erfarenheter av den ryska maffian (skrev om detta i min självbiografi ”Spring Kent, spring!”) så fick dessa händelser en djupare mening efter att ha lyssnat på Lundin. Nu har Göran skrivit en roman om sina upplevelser i Ryssland – ”Dagar som återstår”.

I dag är det Stora Tvättardagen. Det lär ta hela dagen och en bit in på kvällen att besegra berget av smutstvätt.

buddha-231607_960_720

Gårdagens läkarbesök blev givande. Dock fick jag inga direkta svar på mina knäppa åkommor. Klart är att min nya ADHD-medicin förbättrat motoriken så att det blivit lättare att gå i trappor. Nu måste jag få ordning på mitt svajiga blodsocker och lösningen på det är en rejäl viktnedgång. Har därför plockat fram min motionscykel. Pust.

För övrigt lär det vara på det viset, att om ingen berättar för mig när jag gör fel, torde jag ha små möjligheter att ändra mitt beteende.

Superfokus och diabetes

Av , , Bli först att kommentera 3

Är uppslukad av min text. Brukar bli det när korrekturläsningen nått nivån för att jobba med kommatering, bindeord, ändelser. Då har det hänt att jag ramlat in i texten och blivit ett med den. Det kan vara farligt. När jag varit inne i slutfasen på mina tidigare romaner, har det hänt att jag ”förlorat” mig själv. Har kanske att göra med den superfokusering som kopplas på, som får oss med ADHD att hamna i en tunnel utan tid och ljud.

adult-2242164_960_720

Jag kan bli sittande till dess arslet domnat bort och ögonen blöder. Men det var nog värre förr. Jag har slutat att skriva om nätterna och håller mig mest till tidiga morgnar och ett pass på eftermiddagen. Det krävs struktur – för det blir ju inte bättre om man skriver tio timmar på raken. Snarare tvärtom. Det blir mer effektivt med pass på två timmar. Men jag känner av mitt superfokus, det finns där och vill få mig att skriva dygnet runt. Jag svarar nej.

Den nya diabetesmedicinen har verkligen haft god effekt. Minus sju kilo på sex veckor och blodsockernivåer som halverats. Varför har ingen läkare ordinerat Victoza tidigare? Särskilt efter jag fick min stroke. En dåligt inställd diabetes i kombination med övervikt är en av de vanligaste orsakerna för att få ytterligare en stroke. Hade jag nu inte varit sjuksköterska i grunden och tjatat mig till en akutremiss till Diabetesenheten på NUS, hade jag väl fått fortsätta med höga blodsockernivåer till dess det exploderat i min skalle.

injecting insulin new

Victoza hjälper kroppen att sänka blodsockret. Det gör även att maten passerar magsäcken långsammare (mättnadskänslan håller i sig längre) och kan hjälpa till att förebygga hjärtsjukdom. Man tappar helt sonika aptiten, vilket är bra om man är en tjockis – som lider av diabetes. Men så var det biverkningarna. Det tycks vara så att ju bättre effekt en medicin har, dess då fler är biverkningarna. Men det är bara att bita ihop.

Det lär ska vara Black Friday i dag. Superrea. Borde kanske åka ut en sväng och köpa några julklappar till reapris, men jag blir så vansinnigt störd av att vistas på platser där folk trängs och pratar i mun på varandra. Så jag skiter i det. Tror mer på mellandagsrean – som fenomen.

4646232e-3e15-4855-bd4e-a5a4ab3281c0

William Robertson Davies, (1913-1995) en kanadensisk författare. Han har bland annat skrivit den geniala Deptfordtrilogin.

För övrigt håller jag med författaren Robertson Davies analys: ”Förnuftsmänniskor uppfattar sin lilla avkroksvärld som hela universum och sätet för all kunskap.”

 

En flanerande diabetiker

Av , , Bli först att kommentera 2

Fredag. Vackert väder verkar det bli. Torde bli en promenad i det bleka solskenet. Måste ju röra mycket på min lekamen för att hålla min diabetes i schack. Lovande utveckling av mina blodsockerkurvor sedan jag fick den nya medicinen, som gör att maten stannar längre i magsäcken och skapar på sätt en längre mättnadskänsla. Dessutom är jag inte lika hungrig längre, vilket varit ett bekymmer för mig. Har ju jämt gått omkring och tuggat på något. Minus fem kilo på en månad är heller inte fy skam. Den nya medicinen lär även minska risken för hjärtinfarkt och stroke, vilket är högrisksjukdomar för oss diabetiker.

På måndag är det dags att äntra scenen i Väven (Umeå) och prata om och kring psykisk ohälsa; en föreläsning som kretsar kring min självbiografi ”Spring Kent, spring!”

KentPsy

 

Köp boken för 119 kr  >>> BOKUS

Intensivt korrekturläsande av min kommande roman. Röda, rinnande ögon – men en rolig fas i skrivandet. Jagar fakta- och stavfel, stryker en hel del.

Nog gjordes det väl bättre musik förr? Jag vill då påstå det – som under tidigt 70-tal när Genesis gjorde denna låt som räcker i drygt 23 minuter. Nu finns denna mastodontlåt vackert illustrerad vilket med tydlighet lyfter fram den lysande, geniala texten. Älskar dessutom Peter Gabriels hesa, skrapande röst.

För övrigt vill jag denna dag citera den nu avlidne och saknade författaren Peter Nilson: ”Vi är närsynta i tidens landskap. Livet rinner ifrån oss, men det är oändligt gott om tid i universum.”

Författare med högt blodsocker

Av , , Bli först att kommentera 2

Dagarnas brus. Regn som smattrar mot fönstren. Inte många vackra höstdagar i år; ni vet dom där när solen lyser på lövträden så att allt tycks stå i lågor, när luften är klar och hög, när man kan sitta på en stubbe och dricka starkt kaffe med en hink nyplockade lingon vid fötterna. I år blev det inte ett lingon – inte en svamp. Bara en massa inomhusarbete. Tur att vi åkte till Saxnäs och tvingade oss att vara ute, trots regn och snålblåst. Det räddade den här hösten.

Har haft fullt upp med att sköta min kropp. Har till slut hamnat på diabetesenheten och fått hjälp med min minskande insluinkänslighet, vilket sedan i augusti lett till sanslöst höga blodsockervärden. Var rejält orolig ett tag och rädd att njurarna skulle ta stryk eller att jag skulle råka ut för ytterligare en stroke. Nu är jag inne på andra veckans behandling av ett preparat som heter Victoza. Redan är blodsockervärdena halverade – men jag plågas av biverkningarna. Biter ihop. Viktigt att stressnivåerna hålls nere, för direkt jag jagar upp mig stiger blodsockret. Har därför tackat nej till ett flertal uppdrag och ”förlorat” drygt 20 000 kronor.

KentÖvik

Däremot ska jag fullfölja berättarturnén och reser till Bjurholm på tisdag. Ska visst sedan till Åsele, vad det lider. På söndag ska jag föreläsa här i Umeå – ämnet: psykisk ohälsa. Försöker däremellan få till slutet på romanen. Var och varannan morgon vaknar jag och vet exakt hur den ska sluta – men jag väntar till dess jag är absolut säker. Brukar ha problem med slutet på mina romaner. Kan bero på att jag inte vet det när jag börjar skriva. Det får liksom växa fram under processen.

Städat mest hela dagen. Burit ner möblerna från balkongen – har solat klart.

För övrigt tar jag ett steg tillbaka när jag möter människor som  säger ”jag är alltid ärlig och säger minsann alltid vad jag tycker!” Sådana människor gör det enkelt för sig och begriper inte vilken förödelse de kan lämna efter sig.

Sociala rum

Av , , Bli först att kommentera 2

Slö och trött under gårdagen. Vad vid åttasnåret på Tegs HC för att lämna en massa prover inför besöket hos diabetesspecialisten på torsdag. Sedan lite skrivande, innan jag hamnade i soffan. Blodsockret svänger mellan 25 och 8 och ibland går det i snabba kast, andra gånger verkar inte insulinet bita. Dagens uppdrag blir att skriva lite mer än igår – och jag är redan på god väg att fixa det. Sedan blir det ett besök på posten (Ica Kvantum) för att hämta ut teststickor till att mäta sockerhalten i blodet. Borde promenera eller sitta en halvtimme på motionscykeln.

Trump gör sig ovänner med de rysligt avgudade basketstjärnorna. Han verkar ha noll socialkompetens – som om han tror sig spela med i såpopera.

För övrigt så speglar vi oss i varandra vid varje möte. Då bildas ett socialt rum.

Tid för läkning

Av , , Bli först att kommentera 3

I morgon är tiden häruppe i Saxnäs över. Vädret har skiftat mellan sol och brinnande lövträd och snöblandat regn med kraftiga vindar. Men vi har varit ute varje dag och rört på fläsket.

saxnäsvyfatkent

I onsdags valde vi simhallen på Saxnäsgården där vi simmade lugnt och sen värmde oss i bastun. Jag har sett resan hit, stipendiet, som en rekreationsresa för att förbättra min hälsa som med åren blivit riktigt usel – inte minst vad gäller min galopperande diabetes med ständigt höga blodsockervärden. Det verkar som om insulinet inte vill bita längre. Ska till en diabetesspecialist nästa vecka för att få veta om det finns andra tillägg eller nyare sorter av insulin. Jo, jag är orolig att jag tillhör gruppen män med kroniska former av psykiatriska sjukdomar som får sina liv förkortade med 20 år.

skammen

Det finns alltså en grupp bland psykiskt sjuka som dör i förtid av somatiska sjukdomar som stroke, hjärtinfarkt. Orsaken är att man i den gruppen fått mindre somatiskt vård än andra grupper, vilket lett till högt blodtryck, höga blodfetter och i förlängningen diabetes. Många mediciner som ges till psykiskt sjuka leder ovillkorligen till snabb viktuppgång och då ökar blodtrycket. När jag 2004 fick diagnosen bipolär sjukdom, gjorde medicinerna att jag gick upp dryga 20 kg på sex månader – och ökningen bara fortsatte. Då fick jag min diabetes. Stroken slog till hösten 2015.

På grund av min försämrade hälsa har jag blivit tvungen att tacka nej till ett jobb vid Socialpsykriatriskt kunskapscentrum – trots att jag behöver varenda krona jag kan tjäna in. Att verka som Kulturman är sannerligen inte lukrativt, men nu måste hälsan gå före allt. Jag har ju ett par-tre berättarföreställningar att ro i land och slutförandet av romanen. Måste frigöra tid till motion och viktnedgång – sen måste jag kanske inse att jag inte orkar dra in 6000-7000 kr i månaden för att kompensera bortfallet från sjukersättningen. I så fall blir jag pensionär och drar mig undan från den världsliga scenen.

sunset-1207326_960_720

Har märkt en förändrad attityd mot mig som person sedan jag öppet berättade om min psykiska ohälsa i min självbiografi ”Spring Kent, spring!” Medan jag bland ”vanligt folk”, de jag möter under mina föreläsningar, känner värme och förståelse och att flertalet känner sympati för den kamp jag utkämpat och i nutid utkämpar – märker jag hur dörrarna stängts till de rum där den ”politiska och kulturella eliten” håller till. Märkligt. Men jag hade det på känn redan innan utgivningen av boken. Det finns så många fördomar kring psykisk ohälsa som lever och frodas medan de gror i rädsla och okunskap.

För övrigt så består visdom mer av nyfikna frågor än av de svar man får.

 

 

 

Orättvis överdödlighet

Av , , Bli först att kommentera 3

Varit en vecka i Umeå och jobbat intensivt med romanen, texterna till berättarföreställningen ”Mitt ibland oss” och de texter som ”Här Litt” beställt om poeten Anna Halling och en kortis om Elisabeth Rynells vistelse i Betsele. Jag har varit produktiv och känner att jag har koll på de högar av papper som växer på skrivbordet. Har blivit kontaktad av P4 som ville göra en intervju angående Socialstyrelsens larmrapport som kom för ett par år sedan. Jag skrev själv ett uppslag i Vasaplan om det.

psyket2

Rapporten handlade om överdödligheten hos kroniskt psyksjuka – i somatiska sjukdomar som hjärtinfarkt, stroke och cancer. Vi dör 20-30 år i förtid på grund av att psykiskt sjuka fått mindre/sämre somatisk vård. Många av de psykmediciner som används leder till ökad hunger och kraftig viktuppgång – och med tiden ökar blodtrycket, blodfetterna, som ingen håller koll på, vilket leder till diabetes. Så det är inte på det viset att psykiskt sjuka dör av självmord, de dör av hjärt- och kärlsjukdomar. 20-30 år i förtid.

Det ska visst bli fint väder idag, men ännu är det grått upp i skyarna.

För övrigt måste livet förstås bakåt, men måste levas framåt.

Hjärtats järnväg

Av , , Bli först att kommentera 4

Uppe med tuppen och hostar in den nya dagen. Varit frisk i en dryg vecka, sen börjar skiten om igen. Hostat hela går kvällen och bitvis under natten för att nu på morgonen köra igång hela tröskverket nere i lungorna. Innan det genomled jag 7-8 veckors influensa+sekundär infektion (förkylning). Då hostade jag åtminstone i två veckor, och så jäkligt en period att jag bara kunde sova ett par timmar per natt och till slut satt jag på sängkanten och pratade med väggen. Jo, så kan det bli om man inte kan sova under en längre period. Som tur är ska jag idag träffa min kloke distriktsläkare ute på Tegs hälsocentral; då för en allmän hälsokontroll, en översyn av min diabetes, mina strokemediciner, en koll av blodtrycket och blodfetterna.

hjärtat

Det är när jag går till min distriktsläkare som jag tvingas erkänna för mig själv hur multisjuk jag i grund och botten är: stroke, diabetes, hypertoni, övervikt och till de kroniska hjärnsjukdomarna bipolär, ADHD och nykter alkoholist. Jag har ännu inte fyllt sextio, men min anamnes påminner om en 80-årings journal. Men så har jag också levt mitt liv i 180, gasen i botten, för att sedan bromsa och då bli sittande under långa perioder – sittande utan att kunna göra något, förutom att tröstäta. Men så levde jag stora delar av mitt liv med diagnoser som jag inte kände till (som läkarna inte lyckades ställa), vilket kom att resultera i enorma konsekvenser för mig som person och för min arma kropp.

Oroar min för min gode vän S. som fått domen: cancer. Cancern har slagit rot i ena lungan, sprits sig till lymfkörtlarna i armhålorna och i skelettet – förmodligen även på binjurarna. Han 55 år. Vill hjälpa honom, men det är sådana här gånger man tvingas inse sina begränsningar. Detta är utom min kontroll. Livet måste dagligen föra en ursinnig kraft mot döden. Vi måste ta tillvara på varje ögonblick av kärlek för att slåss för vår överlevnad.

ånglok

Jag har gjort många resor längs mitt hjärtas järnväg, där jag suttit ensam i en kupé och sett livet flimra förbi utanför ett illa putsat fönster. Jag har sett vackra ögon blixtra förbi, leende som närmat sig och försvunnit och när jag upptäckt kända ansikten som jag inte sett på mycket länge, har jag dragit i nödbromsen – men sådana tåg kan man inte kliva av. Först vid ändstationen bromsar tåget in och dörrarna öppnas. Då får man kliva av – rakt ut i tomma intet.

För övrigt avslutar jag med att citera den danske filosofen Kierkegaard: ”Detta är början, och jag är särskilt skicklig i konsten att börja.”

 

 

 

Behandla hela patienten

Av , , Bli först att kommentera 4

Tufft väglag hem från Övik. Snöslask, halt, bitvis spårigt, samtidigt som jag var rätt slut i huvudet efter föreläsningen tidigare under dagen. Det var 25 vetgiriga elever på sjuksköterskeutbildningen som kommit för att lyssna på min historia och ta del av de kunskaper jag skaffat mig under årens lopp. Det var roligt att få vara magister, efter alla mina litterära framträdanden. Nu var det mer fakta som levererades och jag tror att de kommer ha nytta av dem när de om ett år ska ut i verkligheten på något av landets sjukhus. Av dessa 25 var det bara en som tänker satsa på psykiatrin. Då som nu står det inte högt i kurs att jobba med psykiskt sjuka och som ny syrra vill man istället åka ambulans, jobba på akuten eller operation för att testa sina färdigheter att rädda liv.

KentÖvik
Minuterna innan föreläsningen i Övik.

Som vanligt var det några som efter föreläsningen ville ha personliga råd. Några av dem hade personliga problem av psykisk ohälsa, antingen själv eller som anhörig. Svarade så gott jag kunde. Slogs åter igen av hur snårigt det är att få adekvat hjälp, att man fortfarande ska övertyga (tjata sönder) en distrtiktsläkare för att få denne att skriva en remiss till psykiatrin för utredning eller få tillgång till välutbildade KBT-terapeuter. Enda chansen att få träffa en psykiatriker när man mår som sämst är att sätta sig på akuten och vänta i timmar, sedan få utskrivet en burk Stesolid och rådet att återvända till vårdcentralen och boka en tid hos en kurator.

Psykiatrin och somatiken måste börja samarbeta mer, för som det är nu hamnar patienterna lätt mellan stolarna. När man väl blir behandlad inom psykiatrin och får sina mediciner och sin terapi, är det vanligt att medicinerna i kombination med att man blir inaktiv av sjukdomen, går upp i vikt, får högt blodtryck, förhöjda kolesterolvärden, högt blodsocker och på sikt diabetes. Detta måste behandlas parallellt. Annars blir det som socialstyrelsen varnar för. Jo, man får ordning på den psykiska sjukdomen men patienten dör lik förbannat 20-30 år i förtid. Inte av självmord – utan av hjärt- och kärlsjukdomar (hjärtinfarkt, stroke.) Men så går det när man bara behandlar ”halva” patienten.

Lite skrivjobb, sedan diska och städa i köket, för att avrund detta med att traska iväg till Coop och handla mat inför helgen. Lena kommer idag vid middagstid. Härligt.

För övrigt lönar det sig att ha dörren på glänt. Om inte annat för att släppa in de människor som vill en väl och som har förslag på positiva lösningar.