Etikett: kent lundholm

Jag och Vi

Av Kent Lundholm, 30 september 2021 kl 14:33, 2 kommentarer

Sent i mitt författarskap så lossnar det. Min roman säljs över hela landet, jag har uppmärksammats i rikstäckande media. Sex sidor i tidningen Vi är inte fy skam (40 000 prenumeranter och lika många som köper lösnummer). Det är fullsmockat vid mina författarbesök, särskilt när jag har med mig trubaduren Patrik Frohm.

I tidningen Vi blev det fem sidor om jag och Ester, då jag var i Lycksele den 1 september. Verkligen bra skrivet av Tomas Fläckman och kanonbilder av Elin Berge. Jag har svårt att hänga med i svängarna. Dagen innan ett uppslag i Parkinson Journalen.

Ovan på det, en lyckad turné – och ett hästjobb med att färdigställa manus. Ett kortare med musik, ett längre utan musik, ett för Lyckselepubliken som känner Ester, ett för de orter där Ester är okänd, som nästa veckas långtur till Storuman och ett särskilt manus till ForsLitt i Åmsele där texten bör ha något med vatten att göra – som tur är har jag en bifigur i romanen, den verklige Häradshövdingen Erik Thomasson som var en av förgrundsfigurerna i striden om Vindelälven. Han kallades av Vattenfall för ”Vattenfalls fiende nummer ett.”

Vem smyger ut bakvägen vid ett bröllop i Lycksele?

Japp, Ester Duva har varit på plats och fikat lite gräddtårta. Nu ska gumman hem och vila innan aftonens föreställningar börjar. Allestädes närvarande.

Esterturnén – en succé

Av Kent Lundholm, 24 september 2021 kl 11:11, 2 kommentarer

Efter vår extra föreställning i Lycksele.

Jag och Patrik Frohm har sannerligen blivit ett med varandra och ser varandra och delar historia. Förutom att han sjunger och spelar vackert är han en perfekt medhjälpare; särskilt då vi av ödets nyck råkar ha ungefär lite sjuka humor. Åter ett hundratal i publiken och det ropas redan om ett tredje framträdande, då så många i Lycksele (där Ester verkade fram till 1985). Nästa anhalt blir Storuman (utan Patrik), sedan väntar Åmsele tillsammans med Patrik.

>>> Se turnéschema

Skrivandet av Älskade Ester blev mitt livs svåraste uppgift. Är fortfarande förvånad över att den blev av. Att sedan sammanfatta 600 sidor på en timme är omöjligt. Särskilt när det fiktiva har kokats samman med det dokumentära. Vad är vad? Som livet självt. Ibland fri sikt mot horisonten, ibland förblindad av snödrevan. Jag kåserar fritt kring och om skrivandets glädje och helvete, tar med publiken till köpingen Lycksele anno 1929 – året då Ester anlände till ålderdomshemmet nere vid Lugnet, där hon blev kvar i 56 år. Får ofta frågan: ”Hur bar du dig åt? Alla dess sidor och ord, var kom dom ifrån? Hur kunde du beskriva Ester så sann, så verklig? Du var ju trots allt sjuk.

Ingen aning! Vet ej! Minns inte!

Sanning och fiktion sida vid sida, som smälte ihop. Dessutom var jag allvarligt sjuk. Parkinson och med två samtidigt pågående romanprojekt. Men en sak vet jag. En sådan roman skriver man ENDAST ENDA GÅNG I LIVET.

Behovet av platser på ålderdomshemmen var den här tiden stort, kommunen har svårt att finna personal. Den tidens ålderdomshem är rena rama sjukstugan. Många hinner fram lagom till att de ska dör. Här placeras även svårplacerade människor. Familjen Nilsson splittrades då samkönade tvingades dela rum. Ester fick ett eget rum.

30-talet var en farlig tid för de som var eljest.

30-talet var en farlig tid då det runt om i Europa ropades ut att gruppen Vi var ett bättre slags människor än DOM. Reaktionära, främlingsfientliga idéer tar allt mer plats. Samtidigt syntes tecken på en framväxande välfärd och trygghet. Sverige var fortfarande ett orättvist land. I början av trettiotalet blev Ester synlig i Lyckseles stadsbild och hon sökte sig till kyrkan.

Ester blev en främmande fågel. De såg en kvinna med krökt rygg som hasade sig fram längs gatorna, långsamt, i knapp styrfart. Alltid klädd i en svart lång, luggsliten kappa, med en underlig hatt nertryckt över öronen, en rutig handväska som hon höll med båda händerna … och med ett par på tok för stora skor på fötterna.

Ryktet sade att hon var nalta eljest och några lustigkurrar hade döpt henne till kyrkråttan. Det var till och med farligt att vara en annorlunda männisch —sådana ansågs vara störande, i vägen—eller om en skolunge krävde för mycket hjälp av lärarna—så kom stämpeln fram. IDIOT.

Agiterar mot fördomar.

Det kallades ARVSHYGIEN. Tanken var välja bort dåliga anlag och genom idogt steriliserande se till att just den här idioterna inte äla å sä någon fler gång. Speciella Idiotskolor (även för sinnesslöa, i olika grad).

Under ytan fanns en allmänbildad autodidakt som lärt sig läsa och skriva vid tio årsåldern och som kunde allt om fornstora dagars kungahov. Men det kunde ju ingen se. Folk såg ju bara en krumryggad kvinna som led av långsamhet i ben och i sitt tal.

Häradshövdingen Thomasson räddade Vindelälven från att bli reglerad och utbyggd.

Men hon var en modig överlevare och folk gillar människor som kämpar. Inför framträdandet i Åmsele ska jag väva in häradshövdingen Thomasson; en passande, verklig person som var en förgrundsfigur i räddandet av Vindelälven. Han blev kallad för Vattenfalls fiende nummer 1.

Häradshövdingen Thomasson var chef över Domsagan Lycksele, Storuman, Åsele – till ytan landets största. Häradshövdingen var en märklig högerman: Struntade i frågorna om skatterna. Han vurmade för naturen, var hjälpsam mot små och fattiga, förstod att folk tjuvsköt sig en älg när hungern blev svår.

Han var en utpräglad humanist som litade på förnuftet, som av hävd fått sin framtid utstakad som en man för riksdag och regering, men som bröt sig loss och flyttade till Lycksele, en plats på jorden han älskade intill sin död 1981. Dessutom tog han sig alltid tid att stanna till och prata med Ester och faktiskt BJÖD hem Ester på fika.

När Ester av häradshövdingen blev inbjuden till tingsfikat, sträckte hon armarna mot skyn, slöt ögonen och ropade av pur glädje: ”

”Å då jer jag å bjudd”

Beställ Älskade Ester

(239 kr inklusive frakt (600 sidor): Bokus.com

”Årets utgivning av svensk litteratur måste vara riktigt högklassig om det i höst visar sig finnas ett halvdussin böcker mer värdiga att nominera till det skönlitterära Augustpriset än den här.”

Hans Olov Ohlson NSD

Beställ idag!

Skulden och upprättelsen

Av Kent Lundholm, 10 september 2021 kl 04:42, Bli först att kommentera

Lilly vid Esters grav. (VK)

Det går i ett rasande tempo. Hänger inte med. Allt det som sker kring Ester tycks drivas av en själv gående maskin. Allt sprunget ur min roman ”Älskade Ester”. En katalysator som öppnat Lycksele kollektiva minne. Jag är glad. Tar emot allt beröm, vilket gör mig en aning starkare. Nästa tisdag lägger Lilly Bäcklund sin motion i fullmäktige; om att resa en staty till Esters ära och att dessutom döpa en gata i hennes namn.

Lilly Bäcklund frågade mig om jag funderat på hur en staty ska se ut och var den ska placeras. Jag svarade att jag för mitt inre ser en naturtrogen staty är på väg till eller från kyrkan, hasande fram i stora skor, men som ”fryst fast” i Långsamheten då hon precis passerat gränsen för evigheten.

Flera av mina vänner och bekanta menar att lämnat spår efter mig, vars avtryck kommer att synas länge. Det är möjligt, men min målsättning har varit att ge Ester upprättelse.

Drivkraften har varit skulden – den jag burit på sedan vintern 1973 då jag inte ingrep när mobbarna styrde omkring med Ester och lekte att hon antingen var ett lok eller en plog. (Japp jag minns flera av de mindre modiga männen.)

En ramsa jag hörde vidden tiden – tidigt 70-tal:
Den som är liten och klen, får gå till Frälsningsarmén,
medan den som stor och stark, får gå till Folkets park.

Det har varit drivkraften, skulden. Men samtidigt fick denna händelse att som vuxen vid ett flertal ingripa och gå emellan då folk tänkt slå varandra och med min skarpa blick och bestämda röst avstyrt situationer dom kunnat sluta i en katastrof. Jag skällt ut nazister, bett dem lämna mitt bord och dra dit pepparn växer. Jag har i skrift gång på gång i mina krönikor, på denna blogg attackerat knäppa idéer och handlingar, trots att det medfört hot och trakasserier.

14-15 år en ålder då rädslan fick mig att fly.

Den feghet jag som stoppade mig som femtonåring, som grundade sig i min rädsla, var en vändpunkt. Jag är fortfarande feg och en rädd människa, men har i vuxen ålder ständigt ”plattat till” vuxenmobbare, sverigedemokrater, nazister, konspirationsteoretiker, vaccinmotståndare och de som i största allmänhet uppfört sig dumt. Enbart med ord. Strindberg uttrycker detta så väl: ”Där hjärnan tar slut, tar nävarna vid.” Detta om feghet.

En del läsare har listat ut de ”Hitchcockare” som jag gjort i ”Älskade Ester.” Den store film regissören Alfred Hitchcock hade för vana att dyka upp korta ögonblick i sina filmer. Han kunde stå i en kö till en biograf, passera över en gata och det blev en sport att upptäcka honom.

Jag har varit övertydlig i mina ”uppdykanden” i texten, handlingen. Jag är Skriftställaren, som nog alla upptäckt, berättaren som styr hela historien, rösten i och mellan raderna. Jag dyker upp i Vänjaurträsk skola i form av den ljushårige, skrattade Tore; grabben som inte kunde sitta still: En kopia av ADHD-Kent och som sagt han som befinner sig vid torget i Lycksele när mobbarna ger sig på Ester.

Reportage i Lokaltidningen.

Skriver manus till mina återstående framträdanden. De två första i Umeå och Lycksele drog jag och Patrik Frohm, trubaduren, rejält över utlovad tid. Det krävs skärpning. Men det tar tid att skriva olika typer av manus, beroende hur mycket publiken känner till Ester Duva.

Patrik Frohm, den glade trubaduren

Utanför Lycksele krävs fördjupningar. I Åmsele, under LittFors, då vattnet, älven, forsarna ska beskrivas tillsammans med Ester, så kämpar jag med att fläta in Häradshövdingen Thomasson i handlingen: En portalfigur i räddande av Vindelälven. Mina kvarvarande framträdande, i fall ni vill komma och lyssna:

22 september
EXTRAFÖRESTÄLLNING
Trubaduren Patrik Frohm medverkar
Lycksele
18.30 MB Biosalongen
Arrangör: ABF

7 oktober
Storuman 18.30
Medarr: ABF Västerbotten

13 Oktober
Åmsele 18.30
Trubaduren Patrik Frohm medverkar
Medarr: ABF Västerbotten

19 oktober 19.00
Bolidens bibliotek
Berättarfestivalen
Medarr: ABF Västerbotten

20 oktober 19.00
Skellefteå stadsbibliotek
Berättarfestivalen
Medarr: ABF Västerbotten

21 oktober 19.oo
Malå bibliotek
Medarr: ABF

28 oktober 12.00
Lycksele sjukhusbibliotek
Medarr: ABF Västerbotten

2 november 14.00
Umeå, Väven
Medarr: ABF Västerbotten

15 November
Ånäset, kväll
Medarr: ABF Västerbotten

Ester blir staty

Av Kent Lundholm, 2 september 2021 kl 08:17, 4 kommentarer

Tidningen VI på plats i Lycksele: Tomas och Elin.

Gårdagens tur till Lycksele var slitsam för en parkinsonsjuk gubbe – men o så trevligt jag hade det. Vid Esters stod författaren, Tomas reportern får tidningen VI, Elin Berge fotograf och kommunalrådet Lilly Bäcklund. Vid Esters grav tände jag ljus och lämnade ett brev: ”Så länge vi minns en männisch, så länge finns hon kvar”. Ester lär förbli oglömd.

Ester äras med en staty
Lilly berättade att Lycksele kommun har för avsikt att resa en staty till Ester Nilsson Duvas minne. Även en gata ska bära Esters namn. Jag gav detta Lilly förslaget för ett år sen. ”Jag inväntade din roman och nu när den fått sådant enormt genomslag, då Ester håller på att bli en rikskändis, så skrider vi till handling. Nu funderar vi på var statyn ska placeras”, sa Lilly.

Ett förslag är att statyn ska placeras på en parkbänk, men jag skulle vilja se Ester nära Storgatan, där Ester för all evinnerlig tid fastnat i Långsamheten.

En roman som berör många. Snart staty.

Patrik Frohm, en glädjespridare spelade och sjöng.

Föreställningen på MB blev lång, nära två timmar. Jag snackade (för mycket) så tiden rann iväg. Trubaduren sjöng vackert och han avslutade med en egen komponerad låt, till ägnad mig. Biggan från förlaget hjälpta mig att sälja en hel del böcker. Tänk så fort det ska svänga från djupaste förtvivlan till sprudlande glädje. I juli hade ingen tidning skrivit ett ord om min roman. Sedan hände allt: Två fina recensioner.

Fin recension från norr

Av Kent Lundholm, 26 juli 2021 kl 15:52, 2 kommentarer

Äntligen! Nu börjar recensionerna att trilla in.

Först NSD och nu VK.

Tackar för fin recension.

Äntligen!

NSD rec 20210726

Litterär mångfald hotas

Av Kent Lundholm, 26 juli 2021 kl 08:03, 1 kommentar

Näthandelsjätten spelar ett högt spel

Jag har publicerat sju romaner på Ord & Visor förlag (den senaste ”Älskade Ester”) och under årens lopp har en hel del av mina böcker sålts via Adlibris. Nu kommer mina romaner, tillsammans med förlaget Ord & visors övriga titlar och författare, att blockeras på Adlibris näthandel.

Den 21 juli skrev förläggaren och författaren Göran Lundin (Ord & Visor förlag) ett inlägg på Facebook, som handlade om Adlibris planer. Lundins inlägg har spridits i de sociala medierna, lika snabbt som en gräsbrand. Däremot har det varit märkligt tyst från media/pressens sida (alla kan väl inte ha semester?)

Här är länken till Göran Lundins inlägg. ”Hotet mot de små förlagen”

Det är bråttom. Redan den 1 september stryper det Bonnierägda Adlibris beställningarna från de mindre, ”olydiga” förlagen. De som inte har råd att betala ett distributionsbolag. Totalt sett måste väl detta röra sig om snedvriden konkurrens!

Förläggaren Göran Lundin vägrar gå i Adlibris koppel

Hot mot den litterära mångfalden
Just nu svävar ett svart moln över den litterära mångfalden. Den resursstarka och Bonnierägda nätbokhandeln Adlibris, tvingar de mindre bokförlagen att skaffa en professionell distributör. Slut avtal med distributionsföretaget Stjärndistribution – som ska ha 20 % av F-priset i provision. Adlibris (som saluför ca tio miljoner titlar) håller fast vid sitt hot mot landets mindre bokförlag – men jag misstänker att även de medelstora förlagen kommer att få ekonomiska problem.

Folk är förbannade
Ute på de sociala medierna håller ett uppror/upprop/ rent av en bojkott på ta form. Många skriver att de ska sluta att handla böcker av Adlibris, denna anrika nätbokhandel. Göran Lundins debattinlägg har enbart på min sida delats drygt hundra gånger. Inlägget delas och delas och sprids därför i en rasande fart.

MEN … DETTA ÄR INTE ALLT!

I höst träder ett nytt ramavtal i kraft vad gäller kommunernas bokinköp till landets bibliotek. Då dyker Adlibris upp igen. Nu som ENSAM leverantör av litteratur till landets bibliotek! (Samtidigt som de stryper beställningarna från de mindre förlagen). Vad blir konsekvenserna av detta monopol? Blir det så illa att biblioteken inte kan köpa in böcker från de förlag som är utanför Adlibris vallgravar? De som, likt förläggaren Göran Lundin, vägrar att gå i Adlibris band?

”Följden kan bli ett litteraturutbud som i en flygplatsbokhandel”, säger BTJ:s vd Anette Grönroos till Biblioteksbladet.

Det måste väl vara läge för kulturministern att träda fram?

En ny karta ritas i det tysta

En ny karta ritas
Kartan över den litterära bokutgivningen håller på att ritas om. Gränserna flyttas. Ett stort bokfönster stängs – men bara för somliga. Om förlaget läggs ner blir författarna förlagslösa. Mängder av livsöden och skrönor blir aldrig berättade. Det är ju mångfalden och variationen som är bokutgivningens själ och hjärta. Det är ofta de mindre förlagen som har modet att ge ut den ”smala litteraturen”; texter som ratats av de stora förlagen. Stora och små bokförlag speglar och formar sin tid. Genom historien har förlagen varit knutna till frihetssträvanden och kulturella rörelser. Förlagens och Sveriges historia hänger ihop.

Förlagsverksamhet handlar i hög grad om att odla och putta fram nya författarskap. Men för de små förlagen går mycket av tiden åt för att kämpa med usel likviditeten, då penningströmmen i förlagsbranschen är ojämn och marginalerna små. Det finns inga överblivna pengar att betala 20 procent av F-priset till ett distributionsbolag.

Men dagar skola komma … Domen mot Jättarna kan bli hård. I slutänden är det läsarna som avgör vad som är bra litteratur och de som vill visa solidaritet med de drabbade förlagen och författarna, torde framgent beställa böcker från exempelvis Bokus.com

Författarturné med Parkinson

Av Kent Lundholm, 19 juni 2021 kl 08:17, Bli först att kommentera

Värmebölja? Ja, nyhetsfolket i Stockholm påstår det.

Midsommarljuset har parkerat utanför mina fönster, även om det är en grå dag. I landets södra delar håller en värmebölja på att dräpa gammfolket. Här frys däm ihjäl i nolavädret. Sverige är ett avlångt land. Då blir det olika slags väder beroende var du bor. Men i morgonprogrammen och i nyheterna som sänder ifrån värmeböljans begränsade geografiska område, så vill de mena att hela Sverige badar i svett. De talar om ”vår” svåra hetta. VI-formen angår i detta fall (som många andra) de som bor i Sveland, helst i Stockholm och allra mest de som befinner sig i nyhetsstudion. Jag kan rapportera till Er i Stockholm: I resten av landet blåser det nolavind i alla väderstreck och regnet kommer snart att börja falla från de blygrå molnen. Klockan 07.30 visar MIN utomhustermometer 13 grader. Bara så att ni vet.

Från ett framträdande 2019.

Bokningarna droppar in och det kommer att bli full huggning. I morgon söndag är det sommar- och kulturfest i Froms trädgård. Musik – och en inbjudan till Författaren att komma och berätta om Ester. Sedan blir det semester fram till den 25 augusti då jag framträder på Pilgatan här i Umeå och veckan därpå åker jag till Lycksele. Den 1 september verkar det bli två föreställningar i MB – på en och samma dag. Tufft, men det ska nog gå bra om jag får vila ett par timmar mellan mina framträdanden. Det är ju så många i Lycksele som vill höra mig berätta om Ester – och så många som vill ställa frågor.

I oktober har det klumpat ihop sig. Då måste jag ”sitta ihop” och gör allt för att sparka Parkinson ut ur bilen.

Den 7 oktober. Storuman, 23 mil bort, som kräver övernattning på Hotell Toppen.
13 oktober. Åmsele. Jag är en de många författar som ska lovsjunga Vindelälven under LittFors.
19 oktober Boliden 19.00
20 oktober Skellefteå 19.00 Berättarfestivalen
2 eller 4 november 14.00 (ej klart med datum) Umeå stadsbibliotek (LitteraTur och Retur)
8 el. 11 november. Kvällsföreställning i Ånäset.
December Boksignering hos Åkerbloms bokhandel.

Jag blir visserligen trött av resandet, medan framträdandet i sig sprider varm glädje i min kropp. Då finns jag, då är jag inte glömd och undanskuffad. Ännu ingen recension länsmedia. Lokaltidningen är på gång med att ge mitt författarskap och min bok ett rättvist omdöme. Vad gäller recensionerna finns det hopp, då ett par litteraturtidskrifter beställt recensionsexemplar. I går bokade ”Parkinson Bulletinen” en intervju, en intressetidning med ett stort spridningsområde och finsk kulturtidskrift beställde ett recensionsexemplar.

”De kommer inte förbi dig”, sa en på förlaget. ”Din roman är för bra för det. Jag tror att läsarna kommer att reagera om du i öppen dager utsätts för denna orättvisa.”

Satt i går och gjorde försäljningsblad och underlag till de som efter mina framträdanden vill handla böcker och inte har Swish i sina mobiler. Jag får offra en get till vädergudarna så att regnet drar förbi redan under lördagen, så att utomhusarrangemanget blir av på söndag.

Hörnefors feb. 2020. Några dagar ställdes alla framträdanden in.

Problemet är att att mina författarframträdanden förlagda på den tid på dygnet då jag är som sämst, då en del av Parkinson medicinerna går ur kroppen, men jag får pröva att ta dem senare på dagen, för att vara mer ”rörlig i tankarna” och inte bli stel som en pinne. Men då blir effekten att jag inte kan sova. Dessa turnéer har pågått sedan debuten 1999 och räknar jag in mina berättarföreställningar, blir det kring 100 framträdande. 90 procent i Västerbotten. Jag ses väl för att vara allt för provinsiell i mitt författarskap, med mina fem romaner om livet i den fiktiva byn Baklandet, som ligger någonstans i Västerbottens inland. Inlandsmännen har blivit noga beskrivna – när jag nu skriver min första biografiska roman om en kvinna, så lossnar det rejält. Första upplagan blev slutsåld på tre veckor, så förlaget trycker en andra upplaga, denna gång i Danskt band med mjuka pärmar.

Min förläggare Göran Lundin har jobbat hårt med min roman ”Älskade Ester”. Trots att vi sålt så bra, mycket bra, så har de flesta sålts till underpris. Våra försäljningsställen, biblioteken, de digitala och verkliga bokhandlarna köper in romanen till F-pris som är drygt hundralappen under vårt eget försäljningspris. Om folk tror att vi blivit rika på denna succé, så tror de fel. Dock har vi blivit rika i våra själar av allt beröm. Det är nu, när jag jag åker runt och framträder, som vi kan sälja till ett pris som kompenserar alla de böcker som sålts till F-pris. För varje bok jag i höst lyckas sälja till ”vårt pris” är pengar som går in i förlaget. När alla skulder är avklarade börjar vi se vinsterna. Det är då vi delar vinsten 50/50. I dagsläget har varken jag eller förläggaren tjänat många kronor. Men om folk köper många Esterböcker under min turné, så kan det bli en slant över.

Några bra recensioner ökar naturligtvis intresset – även i resten av riket. Det är mycket som ska stämma för att man ska bli förmögen på att trycka dyrt producerade pappersböcker. Nu är det ljudböcker som gäller. Jag har fått massor med frågor om när Älskade Ester blir en ljudbok. Ja sög det, har jag svarat. Det är dyrt att göra ljudböcker. Det kostar nästan lika mycket som att trycka en pappersbok. För ett litet förlag finns inte de ekonomiska musklerna som behövs att egen hand stå för inläsning, redigering, ljudkorrekturläsning, omslag – och sedan hitta en produktionskedja. Ibland väljer ljudboksförlagen ut en bok och står för omkostnaderna.

En bok blir till ljud.

1 krona och 50 öre
Det hade skett med författare som skrivit en deckare. Han ringde mig här förleden och berättade att hans bok valts ut av ett ljudboksförlag till att bli en ljudbok. Efter att ha skalat ner sidantalet, kortat kapitlen, tagit bort alla ”svåra ord”, skrevs kontrakt mellan författaren och ljudboksförlaget. ”Vad får du för varje såld ljudbok?” frågade jag nyfiket. ”1,50 kr per bok!” 1,50! Lika illa har det gick för en annan författarkollega, som själv spelade in och redigerade ljudtexten, förpackade den i ett snyggt omslag och sålde den till det förlag som härskar på landets bibliotek, som man via en app kan ”streama” ljudboken till datorn, paddan eller mobilen. En tjänst som finns på landets bibliotek. Men till författaren och hans berättelse kommer inga vinster. Han går back 150 kronor per månad, för att inte tillräckligt många har lånat hans ljudbok. Däremot så kan ”de stora” deckarförfattarna, vars ljudböcker tankas ner i stor omfattning – särskilt om de dessutom har lejt in en känd och duktig inläsare, som Lassgård.

”Vi som håller på med pappersböcker håller på att bli bokbranschens dinosaurier”, sa min förläggare när vi senast diskuterade att göra Ester till en ljudbok.

Hjälp till att göra Ester till talbok!

Tips till er med funktionshinder – låna talböcker gratis

MTM (Myndigheten för tillgängliga medier) producerar årligen 4000 talböcker som finns att låna på biblioteken. De flesta populära böcker blir talböcker (alla mina romaner är inlästa) och kan lånas av er med läs- och skrivsvårigheter, synnedsättning eller ni som har ADHD, autism. Det proffsigt inlästa talböcker – dessutom en fullständig version av en utgiven bok. Alltså HELA boken. Man kan ladda ner boken via MTM:s bibliotek. Jag har fått mina inspelade talböcker som CD-skivorna som jag flitigt lyssnar på i bilen. Senast ”Män som spelar schack”. Hög kvalité på inläsaren och vartenda ord som jag skrivit är inläst.

Beställ Ester!
Många av de talböcker som MTM läser in, görs efter förslag från läsarna och de lokala biblioteken. Så föreslå ditt bibliotek att du vill lyssna på Älskade Ester som talbok, så lär även den bli inspelad. Men den torde väl bli tio-femton timmar lång …

Hundratals drog till Gammplatsen

Av Kent Lundholm, 10 juni 2021 kl 22:05, Bli först att kommentera

Esterdagen på Gammplatsen

Var helt slut när jag återvände till Umeå. 2,5 timmes signaturskrivande och ett kort hyllningstal över överlevaren och kämpen Ester Nilsson (Duva), fick mig att se dubbelt. Tur att jag hann smaska i mig två paltar i Ruselegården. Kön väntade därute.

Jag skrev och skrev – allt mer oläsligt.

Jag har aldrig varit med om dess like under mina år som författare. Jag signerade drygt 250-300 böcker. ”Hur har du lyckats pricka in Esters inre egenskaper så träffsäkert?” undrade en kvinna. Ja säg det. Jag tackar för den hjälp jag fått från Lyckseleborna, Lycksele kommun, kyrkan, lantmäteriet osv

Kön ville inte ta slut.

Räddades av stämpeln jag köpt

Min handstil blev allt mer skakig, darrig men som tur var hade jag köpt en stämpel med mitt namn, som jag kunde trycka dit mitt namn när min signatur allt mer liknade ett ”bomärke”. Det blev nog en värdig sorti, för i djupet av min själ ligger sanningen väl förankrad: Lundholm nu har du skrivit klart. Det är över nu.

Radio Västerbotten var på plats, medan övriga lyste med sin frånvaro. Visst, jag kan luta mig tillbaka och suga åt mig folkets hyllningar, men nog finns där en tagg i mitt hjärta.

Du skall icke förhäva dig!

Hon är fri att gå

Av Kent Lundholm, 30 maj 2021 kl 14:00, Bli först att kommentera

Ester, du är fri att gå!

Jag befinner mig i skrivandets depressiva fas. Det är inte så märkvärdigt. Du har säkert sörjt någon nära som gått bort. Det är än värre med författandet. I år lever man nära, nära en huvudkaraktär och bifigurerna som kommer och går. Jag har ju grävt upp Ester ur sin grav, gett henne nytt liv och när det är klart, efter ett par år, så överlåter jag henne till läsarna. Det är som att förlora ett barn. Det är en sådan sorg jag känner.

Nu när jag inte har skrivandet att luta mig mot, så blir det tid över till vända blicken mot mig själv och ställa frågan: Jaha, vem har vi här då? Vad är det för en herre?

Detta är onekligen jag. Eller …

Introvert eller folkskygg
Ja, jag är utåt sett en stillsam man. Somliga anser att jag är en lat och folkskygg karaktär. Tja. Däremot är det felaktigt, och oförskämt, att påstå att jag är så högfärdig, att jag inte kan umgås med vanligt folk. Mina belästa vänner menar att jag är introvert – ett finare ord för de som grubblar för mycket, som tycker att större anhopningar av folk är störande och som högaktar stunder av ensamhet och tystnad.

Social analfabet
Somliga menar att introverta människor är sociala analfabeter, som inte lärt sig att umgås med folk. Skitsnack! Det är snarare en genomskådande visdom som får mig att fly bullriga miljöer, som undviker skränande fyllhundar, och som går hem, utan att tacka för maten, när ”samhällsvetaren”, som på Bolibompanivå beskriver problemen som drabbar oss på grund av den slappa migrationspolitiken. Då är det njutningsfullt att komma hem, att få stänga dörren efter mig, och stå i hallen och lyssna på den bitande tystnaden. Det är i denna enslighet som jag kan koncentrera mig på göra något meningsfullt: som att skriva en roman på 600 sidor.

Det är skillnad på ensamhet och ensamhet
Jo, jag har ett stort behov av avskildhet. När jag får välja ensamheten. Naturligtvis. En påtvingad ensamhet, som under pandemin, kan skapa rädsla och oro. Ett arv från tiden vi levde i grottor. En ensam grottman blev snabbt uppäten av en sabeltandad tiger.

Om folk vill nu nödvändigtvis vill sätta en etikett på mig, så föreslår jag kuf. Det kan jag gå med på. En särling som suttit ständig beredskap. Ja, jag föddes nämligen med en motor inne i skallen, som kan börja brumma precis när som helst. Då måste jag bryta upp, då blodet i benen byts mot sockerdricka. Vid ett av dessa tillfällen köpte jag en enkelbiljett till Kina. Jag räknar tyst. Herregud, jag flyttat drygt tjugofem gånger till och från olika hyresrätter. Att skaffa ett eget hus, som polarna, skapar en kvävande känsla. Tanken på ett gigantiskt bolån, får mig att associera till fotbojor av järn.

Eller bor jag i ett torn …

Numera bor jag i ett höghus i Umeå. Hyresrätt. Jag kommer förmodligen inte att lära känna några av mina grannar. Den enda kommunikation som förekommer, är via de lappar som ”Irriterad granne” sätter upp i tvättstugan. ”Rengör luddfiltret, din dumma jäkel!”

Jag är en oslög man, som är glad över att kunna ringa vaktmästaren när en packning ska bytas, elementen måste luftas eller när ett stopp i toalett måste åtgärdas. Ett gott råd: Se till att stå på god fot med vaktmästaren. Jag bjuder alltid på kaffe, senast när han bytt en propp som lagt arbetsrummet i mörker. Jag stärker hans Jag-känsla, genom att berömma hans ovärderliga, unika kunskaper.

Främlingar som inte hör ropen
Jag trivs utmärkt i sina två rum och kök. Ko-ko. Dessutom får jag av kommunen hyra ett larm för 300 kronor i månaden. Inom tjugo minuter kommer en patrull – om jag skulle ramla och bli liggande på köksgolvet. I detta åtta våningar höga betonghus, bor bara främlingar och ingen av dem hör ett rop på hjälp.

Drömmer om att få dyka ner i en sjö. Jag som glömt hur man simmar.

Med en damhatt på huvudet

Av Kent Lundholm, 16 maj 2021 kl 08:00, Bli först att kommentera

Började onsdagen med att läsa Lokaltidningen.

Trevligt reportage i Lokaltidningen. Där står jag, författaren med stråhatten på flintskallen, och lutar mig mot den svarta käppen. Där står skrivet att jag lanserar en 600 sidor tjock bok om Ester Duva Nilsson. Mellan raderna står att jag lyckats skriva denna omfattande roman, trots allt elände som stört mig. Roligt att Lokaltidningen ville uppmärksamma min sista bok, mitt tack och farväl till det litterära skrivandet. Det fattas ork och tid. Några andra länstidningar lär inte skriva något om min person, utan jag får vara glad om de ens ids recensera romanen. Jag tycks ha råkat ut för en kulturell bannbulla.

Fem arvoderade framträdanden blir nog lagom, men skulle tippa på att det blir ett par till – mer orkar jag inte med. 2019 när jag var ute på turné med ”Män som spelar schack” blev det 15 framträdande, men då höll jag på att dräpa mig. Blev liggande över Julhelgen. Sedan slog pandemin till i januari-februari 2020. Inte förrän den 25 augusti 2010, då jag ska framträda på Kafé Pilgatan, lett arvode.

Jag tappade ca 60 000 kronor under 2020 och fram till nu.

Dock – redan innan utgivningen har förhandsbeställningen varit fantastiskt bra, men det är en dyr bok att framställa, inbunden med hårda pärmar, vacker omslag och med titeln i guldfärg.

För att förlaget ska få igen för sina utlägg för storsatsningen på min roman, måste vi sälja många hundratals exemplar och sälja boken till ett pris per bok mellan 250-300 kronor. Den vinst som det eventuellt blir, utbetalas först om ett år. Jag lever på de arvoden jag eventuellt får. Vill det riktigt illa, att vi inte når taket i försäljningen – ja då kan både jag och förläggaren bli utan ”lön” – det skulle betyda 0 kronor för två års dagligt arbete, cirka 8-10 timmar per dag.

Så romantiskt är författarskapet. Nu känner jag mig säker på att Lyckselebornas köp av boken kommer att ge en slant i fickan. Men att leva mitt skrivande är omöjligt. Boken måste utanför länsgränserna, bli omskriven i storbladen (typ DN, Svenskan, Aftonbladet eller Expressen. Men de sorterar på förhand bort författarskap som är utgivna på små Norrländska förlag. Det hjälper inte att BTJ i sin recension gav min roman + + + + (4 av 5).

En helsida i Lokaltidningen.

Dessa framträdande jag kommer att genomföra, trots att Parkinson biter mig i nacken och häller betong i mina ben, stelnat min mimik och sakta med säkert stjäl mitt språk och min röst.

Bokningar

10/6 Boksignering och ett kort tal till folket. Gammplatsen i Lycksele. Ett arrangemang som mina och förlagets återförsäljare av mina romaner. Roligt att Skogsmuseet vill sälja mina böcker som i stort utspelar sig i och kring Lycksele; i en trakt som jag döpt till Baklandet.
22/7 Tärnaby.
25/8 Pilgatan i Umeå.
22/9 Församlingsgården i Lycksele. Samtal med stadens prästerskap om och kring romanen om Ester.
13/10 Åmsele under Vindelälvens litteraturfest.
19/10 Bolidens bibliotek.
20/10 Skellefteå stadsbibliotek (Berättarfestivalen)

Sedan kan det bli ett eget arrangemang i Lycksele i slutet av augusti. Det beror på övrig bokning.

För övrigt hasar jag fram på hala golv och väntar på leveransen av ”Älskade Ester”. Till veckan ska lastbilen anlända till Gammplatsen, sedan fortsätter lastbilen till förlaget i Skellefteå och därefter till mig här i Umeå. Försöker klura ut var jag ska ställa alla kartonger innehållande hundratals med böcker.

Jag lever på hoppet och hoppas på en skön sommar då jag kan sitta på balkongen och läsa alla de böcker jag inte orkat läsa under mitt skrivande. Klas Östergrens senaste är en av de romaner som väntar. Även Karin Smirnoffs trilogi som börjar med ”Jag for ner till bror”, vill jag läsa.

Jag vill även meddela att jag inköpt en ny stråhatt. På H M:s damavdelning. Stråhattar för flintskalliga män verkar inte saluföras längre. Skit samma, jag är nöjd med min nya hatt.

Lev väl.

Min hatt från damavdelning.