När de stora vyerna bleknar i takt med den sjunkande solen kan man istället söka kameramotiven det som döljer sig i naturens makromiljöer. Där finns färgernas uttryckfullhet bevarad. Som till exempel i det här anspråkslösa vägdiket.
Tre bankdagar!
I dagar när pengar dansar runt jordklotet med ljusets hastighet i pokerspel, trav, galopp, triss och allt vad det heter behöver de svenska bankerna TRE DAGAR på sig för att "föra över" pengar mellan konton. En kvarleva från den tid då en bankkamrer satt och bokförde transaktionerna för hand! Och varför ska man inte få ut sin lön på det datum som arbetsmarknadens parter kommit överens om? Infaller löneutbetalningen på en helgdag betalas lönen ut på närmaste vardag! Bankernas datasystem arbetar ju som allra mest på helgerna. Och under "bankdagarna" dagarna arbetar datorerna för högtryck med kundernas pengar och syftet är naturligtvis att använda våra pengar för att skapa bnankernas fantasihöga kvartalsvinster. Och ingen, säger ingen, protesterar. Eller rättare sagt, de kanaler som skulle ha behövts för att ändra på systemet existerar inte och naturligtvis håller den svenska bankkartellen ihop.
Nej, förstatliga skiten och ställ denna viktiga samhällsfunktion under statlig kontroll! Varför ska vi tillåta att privata "fästingbanker" ostört tillåts dränera medborgarna på deras surt förvärvade slantar?
Surt Konsum-eko
Coop har tydligen ännu inte övergett sin metod att förpacka flingorna. Fliken på kartongen är ju hart när omöjlig att få in i den lilla springan. Förra århundradets Konsum-idéer lever tydligen och frodas fortfarande i produkterna. På 1950-talet handlade vi allt (och då menar jag allt, t.o.m. TVn 1960) i Konsum. Oftast var förpackningarna likvärdiga med ICAs men det fanns undantag, och det jag minns bäst är flingpaketen. Kelloggs Cornflakes, som av politiska skäl var förbjudna hemma, hade en mycket bättre förslutning och kändes tack vare detta mycket fräschare. Vad kooperationen hade missat var att de skulle ha koncentrerat sig mer på användarvänligheten än själva behållaren. Det är nämligen inte enbart en behållare man säljer, utan en produkt som ska vara lätt att använda, dvs öppna och försluta. Detta är ju det enda förutom smaken på innehållet som får kunden att vilja köpa produkten. Att Coops flingor fortfarande säljer beror nog mest på den ingrodda köptrohet som lever kvar bland oss som tror på kooperationen, trots uppenbara brister. Och eftersom vi inte förmått ändra ens på grundläggande tillkortakommanden under hela den här tiden får vi väl skylla oss själva. Det räcker inte med att bara byta namn…
Gomorron!
74% bollinnehav!
Trots Barcelonas 74%-iga bollinnehav kunde inte det imp. (nej jag vill inte skriva ordet igen) laget vinna på Celtic Park. 2-1 till Celtic med Lustig på backplats och 55.000 sjungande fans på läktaren. En fantastisk fotbollsmatch utspelades strax utanför Celtics målområde denna kväll. Men nu har jag fått nog av Barcelonas "skönspel", den här gången surnade det ihop fullständigt.
Gonatt!
Bedrövligt!
Det är ju för dj-igt att folk som kör på vilt med sin bil inte kan bekväma sig med att kolla upp hur illa det stackars djuret blivit skadat. Det enda som krävs är att plinga på i närmaste hus och meddela vad som hänt. Ute i byarna vet alla vilka personer som har möjlighet att göra eventuella eftersök.
I morse upptäcktes en svårt haltande råbock i vår närhet. Den försökte beta på den frusna åkern men hade stora problem med att böja sig ned till de änke gröngrässtråna på grund av sin skada. Vi avlivade naturligtvis bocken och räddade den samtidigt från en säker svältdöd. I vårt klimat är det bara de starkaste rådjuren som överlever vintern och då är det tack vare stödutfodring. När jag undersökte kroppen såg jag att ena frambogen var illa åtgången av en relativt gammal skada. Dessutom hade bröstkorgen brustit och området runt levern hade vuxit ihop med revbenen. Dessa skador bekräftar att bocken lidit under en längre tid, kanske ända sedan i våras. Inte bra!
Sorry, Joar!
I gårdagens Aftonbladet kunde man på sidan 4 läsa varför den "svenskamerikanske" författaren Joar Tiberg skulle rösta på Mitt Romney i det amerikanska presidentvalet. Eller rättare sagt varför vänsterväljare borde föredra Romney framför Obama. Så här kunde det låta i artikeln:
Först och främst är båda kandidaterna överens i viktiga frågor som "fortsatt imperialistisk utrikespolitik, inga åtgärder mot de enorma klimatutsläppen, stöd för Israels folkrättsbrottsliga ockupation."
Men, Obama är den som sett till att "drönaravrättningar av civila, av barn, mödrar, åldringar, i Jemen, Afghanistan, Somalia, Pakistan fortsätter. Bara antalet dödade barn är enligt oberoende uppgifter nu uppe i 176 och ökar för varje vecka."
En av de tjänstemän som suttit med vid Obamas avrättningsmöten på tisdagar citeras i artikeln av Tiberg när han säger: "jag är alltmer bekymrad över hur enkelt det har blivit att döda någon under de regler som införts av Obama, och hans terrorrådgivare John O Brennan”.
Det är också tack vare den smidighet Obama har i den mediala hanteringen av krigföringen det demokratiska maskineriet den stösrsta mottagaren av donationer från USA:s krigsmakt.
Slutsatsen av Tibergs resonemang och därmed anledningen till att vänstermänniskor borde rösta på Romney är att det finns en avgörande skillnad när det kommer till hur media hanterar republikaner kontra demokrater: hade en republikansk president stått bakom hundratals avrättningar, dödat amerikanska medborgare utan rättegång (Anwar al Alwaki) osv skulle dominerande media som New York Post, Washington Post, CNN osv inte tigit om det som de nu har gjort utan de hade skrikit "i versaler" för att rädda rättsstaten. Med Obama vid spakarna kommer således dödandet att fortsätta under relativ medial tystnad och det enda som kunnat ändra på detta hade varit valet av en republikansk president.
Så tyckte Joar Tiberg.
Gomorron!
Gammställe & pizzaring
När jag stod och tittade ut från det förmodade köksfönstret uppe på Gammställe’ fick jag plötsligt en matidé. Varför inte starta en pizzaring i Brattsbacka? Det är rätt dyrt och krångligt att komma i åtnjutande av den vimlande tätortens delikatesser och man bor som vi, 3 mil från närmaste pizzarestaurang. Britta och jag åker till Bjurholm ett par gånger i månaden för att inhandla helgpizza. Ibland hakar en granne på och vi hämtar naturligtvis åt dem också. Men varför inte utveckla detta och hämta åt alla i byn som ibland vill bryta korvdieten med en exotisk pizza? Hör gärna av dig till mig om du bor mellan Runes och Abramssons/Arvidssons i Brattsbacka så fixar jag en meny och ger dig förutsättningarna. Två av förbehållen är att det gäller endast på helger och att pizzan köps där vi själva föredrar att beställa (f.n. i Bjurholm). Här kommer fler bilder från Gammställe’.
Själva huset med "köksfönstret" i högra gaveln.
Skafferidörrens beslag.
Fönstret på övervåningen.
En gåtfull 5 mm rörledning sticker ut mellan väggplankorna…
Till sist ett av alla dessa "frostögon" som täcker ytterväggarna.
En räfsa med resning
Den gamla släpräfsan har med bibehållen resning stått och vilat på samma plats i över 50 år nu. Jag återvänder till platsen ibland bara för att se det verkligt geniala arbetsverktyget. Den insats den gjorde för bonden som använde den har ersatts av den kreativa inspiration den skänker mig.
.jpg)
Utsikten från den plats där räfsan vilar.
Keps och genusneutrala kalsonger
Jag är inne i en transformeringsperiod. Nu förstår jag och känner medlidande med alla tidigare generationers herrar i övre medelåldern. De har genomgått samma obönhörliga glidning in i den äldre personens mentala och kroppsliga förstelning som jag nu kämpar med – eller rättare sagt mot. Man får hoppas att medvetenheten om vad jag utsätts för fördröjer bytet från fräsig sportkeps till gubbkeps av tweed.
Däremot skulle jag väldigt gärna byta ut de genusneutrala gylflösa kalsongerna till ändamålsenliga dito. Gyltlösa herrtrosor är speciellt vidriga när man är kissnödig och frusen om händerna. T-shirt och arbetsskjorta måste nämligen dras upp för att man ska få tag i troskanten, dra ned den och kissa. I annat fall måste man ägna sig åt genusneutrala toalettbesök (sittande) och där går gränsen för mig.
En meditativ weekend
Jag klarade med ett nödrop den deadline jag satt för mitt famösa vedhusbygge. Föresatsen var att det skulle stå klart före den 2 november som är min numera avlidne fars födelsedag. Det var därför extra vemodigt att åka till Hörnefors och tända ett ljus på föräldragraven denna dag sedan jag precis dragit in den sista skruven i bygget.
Under byggtiden har pappa varit mycket närvarande, särskilt när jag använt mitt klarröda vattpass. Jag har inte kunnat frigöra mig från känslan av att han suttit på sitt moln däruppe och sett mig vifta med vattpasset. Pappa var mycket noga med att allt han byggde skulle vara i vattring och det är honom jag har att tacka för alla mina vedhusplankor sitter som dom ska.
Senaste kommentarerna