Mötte nyss ett gäng glatt samspråkande ungdomar som promenerade genom byn. Eftersom detta är en syn som blir allt mer sällsynt här i Brattsbacka nuförtiden började jag fundera över deras plötsliga närvaro här. Gänget såg ut att vara ungefär likåldrigt, någon hade skägg, några var långhåriga och hade toppluva och ett par barhuvade tjejer gick i täten. Denna kliché passar klockrent på de av många skogsägare så förhatliga miljöaktivister som ibland fugurerar i media.
Förmodligen har de här personerna anknytning till någon av invånare i byn, men det kan även vara ungdomar utsända av någon obskyr miljöorganisation som kommit för att påminna oss här ute i spenaten att det finns andra sätt att försörja sig på än att kalhugga skog. Så en del brattsbackabor satte nog lunchkaffet i vrångstrupen när de kikade ut bakom gardinen och upptäckte de högt och trotsigt burna huvudena passera.
Etikett: Brattsbacka
Hä ä då alla olikheter!
Förr i tiden – när alla oavsett handikapp och sämre förutsättningar till ett fullödigt liv tvingades leva kvar hemma – myntades uttryck som fortfarande lever kvar i bygderna. När vi var på väg hem efter en tripp till Norge häromdagen och hade besökt en mycket speciell man som sålde rökt fisk och tunnbröd i sitt hem, sa min medresenär plötsligt "Här var det då alla olikheter". När jag skrattande frågade vad hon menade berättade hon om en ung kvinna som var inhyrd hos en familj ner-i-byn (Brattsbacka). Denna unga dam var lite "mindre för sig" och kunde ibland uttrycka sig minst sagt underligt. Efter att ha varit på besök "upp-i-byn" och tillfrågats om vad hon tyckte om dessa människor fräste hon föraktfullt:
– Ja, i’denna öppe är’e då alla olikheter!
Förmodligen hade hon av någon anledning känt sig kränkt av folk som uttryckt sig nedsättande om henne och ville ge igen.
Gammelfarmor i huset berättade ofta om de olika personligheter som tidigare levt i byn och när det gäller den tidigare omnämnda kvinnan hade hon ytterligare en anokdot som man kan höra än idag. Kvinnan ifråga hade aldrig fått smaka på den nya drycken "lemonad". När hon på en logdans upptäckte att denna förfriskning såldes låtsades hon svimma. Avsikten var naturligtvis att hon skulle få en slurk lemonad för att kvickna till. När så en man ropade "Vatten, vatten, vatten" till de omgivande människorna kunde kvinnan inte bärga sig utan ropade:
– Nej, lemonaad, lemonaad, lemonaad!
Gonatt!
yr.no rules!
Varför skiljer det sig så mycket mellan prognoserna? Och varför är det alltid Norge som lovar fint väder i Brattsbacka (röda punkten) och oftast har rätt?
Gomorron!
Sidekick på museet
Tack vare att IOK efter hårda förhandlingar tvingades förlägga dagens finaler till kvälls-TV kan vi i lugn och ro arrangera vår stora tårtfinal på museet idag mellan kl 12 och 16. Vad de inte visste var att jag personligen gärna offrar OS för att agera sidekick till mina kollegor på Brattsbacka museum idag. Och att få tillsammans med alla besökare får provsmaka alla tårtor är ju bara grädden på mus… f’låt moset.
Badkompisar
Vid kvällens bad i Bergsjön hade vi sällskap av några lommar som verkade roa sig kungligt i det 16-gradiga vattnet. Burr!
Åkbar giljotin
När man sitter och åker på gräsklipparen med hörselskydden på är det omöjligt att höra jämret från den massiva halshuggningsorgie som försiggår under maskinens "kjolar"…
2-1 till ”privata”
Klart.se och Yr.no har förutspått regn i helgen medan vårt statliga SMHI benhårt satsat på ett soligt Brattsbacka. För ovanlighetens skull är det privata företag som har högst trovärdighet. Undantaget som bekräftar regeln?
Titeln ”Årets mest meningslösa lista”
innehas just nu av Här-är-det-bäst-att-bo-listan i tidningen Fokus. Den är enbart ett statement från den som skapat dess parametrar med ledning av egna politiska värderingar. Mina egna parametrar för ett gott och fullödigt liv har fört mig hit till Brattsbacka. Och de allra flesta bor nog där de funnit det bäst att bosätta sig, så varför jävlas med Södertälje-, Bjuv- och Haparandaborna?
Vingslag
När jag var liten jobbade morsan som lokalredaktör för VF i Hörnefors. Utan att ha tillgång till bil bevakade hon i ur och skur års- och dödsdagar, föreningsevenemang och andra händelser av värde som inträffade på orten. Det var låångt före datorernas inträde på den mediala arenan.
När jag nu bevakar vad som händer och sker här i Brattsbackas närhet tänker jag ibland på hur enkelt det är att meddela sig med omvärlden nu jämfört med tidigare. Skrivmaskinen (en grön Halda) och en Rolleicord- (eller om det var en Rolleiflex-kamera) var de verktyg som stod till buds när mamma kreerade de reportage som via buss skulle transporteras till redaktionen i Umeå. Hennes deadline styrdes således av bussturlistan. Om texten skulle införas i följande dags tidning hade hon endast förmiddagen på sig.
När hennes alster väl kommit till redaktionen vidtog en redaktionell koll, framkallning och urval av bilder, sammanställning av materialet, sidplacering och sedan inlämning till sätteriet. Där sattes texten i bly på sättmaskiner och eventuella bilder hamnade på repro för att förvandlas till zinkklichéer inför tryckningen som liksom nu skedde på natten. Liite omständigt alltså!
Nej, nu är det dags att skriva ihop en liten "ortsnotis" om vad som timat vid dagens stora event här i Brattsbacka, Folknykterhetens dag på Brattsbackagården. Om lyckan står mig bi kommer den att ligga på vk.se inom en timme efter insänt mejl – med bild och allt. Kanske inte en notis av samma kvalité som de formidabla hantverk mamma lämnade ifrån sig, men kvalitén på distributionen är iallafall klart överlägsen.
Tornfalken tillbaka!
Förra året hade vi åtminstone två falkhäckningar intill vårt hus här i Brattsbacka. Vi följde paren under sommaren häckning och kunde så småningom konstatera att resultatet blivit att ett antal unga falkar kunde lämna byn för att flyga söderut. Idag dök denna fina falk upp för att rekognosera omgivningarna inför kommande häckningssäsong.
Underbart!
Senaste kommentarerna