Etikett: Brattsbacka

Drömmen om Klippiga Bergen

Av , , Bli först att kommentera 8

uppstod när jag som barn skickade in en tävlingskupong jag klippt ur Kamratposten. Tävlingen bestod i att på bästa sätt motivera varför man ville åka till Klippiga Bergen och förstapriset var en resa till The Rocky Mountains i USA. Och som hängiven läsare av Vilda Västern och Prärieserier ansåg jag att det nästan var självmål av Kamratposten att låta mig delta i en tävling som var så uppenbart tillrättalagd för mig. Jag visste ju precis vad som gällde om man befann sig i de bergsområden där dessa två tidningar utspelar sig. Följden blev att jag började längta efter biljetten redan när jag postat kupongen och sedan har drömmen om denna resa stannat kvar i mig genom åren. Den första tiden ägnade jag åt att bygga upp en kunskapsbank genom att ta reda på så mycket som möjligt om den amerikanska bergskedjan i Nordisk Familjebok och senare kompletterade jag detta med att läsa hästböcker som till exempel Den Svarta Hingsten av Walter Farley.
Att jag trots all denna möda ännu inte fått någon gratisbiljett ut i världen har säkert präglat mitt liv, exemplet med Kamratpostens tävling visar med all önskvärd tydlighet att goda grundkunskaper inte alltid räcker för att lyckas med vad man föresätter sig. Andra betingelser går tyvärr oftast före…

klippiga

Gonatt!

 

Underbart

Av , , Bli först att kommentera 12

Det här är årets bästa tid. När våren öppnar upp det nya året och påbörjar kreerandet av den natur som ska omge oss under kommande månader hamnar jag närmast i extas. Just i detta ögonblick tittar de första blyga krokus- och narcisstjälkarna fram mellan de täckande löven och snökanten, videknopparna kläcks snabbt på tunna kvistar och mängder av nyvakna myror väller fram ur stackens utgångar, allt tack vare en strålande vårsol. I sjöar och vattendrag finns dessutom mer påtagliga tecken på att naturen äntligen vaknat; under vattenytan pågår de första ansatserna till föryngring av både djur- och växtliv i takt med att isen ger med sig och vattnet sakta värms upp. På vattenytan presenteras samtidigt spektakulära parningsritualer, varje sjöfågelart med sin egen specialitet och idag fick jag tillfälle att studera hur knipor och svanar väljer att imponera på presumtiva partners. En minst lika intressant iakttagelse idag var de tillsynes generade gräsänder som satt uppradade på iskanten intill de hormonstinna estradörerna. För vissa av dem blev det nog för mycket, de lämnade sina publikplatser och drog…

vide_P1030301

Vardagskyssarnas tioitopp

Av , , Bli först att kommentera 2

1 Godmorgonkyssen*
2 Första skeden kall vaniljyoughurt på tungan
3 Torka ansiktet efter duschen
4 Rakvattensviet på halsen
5 Första prillan
6 Våt kattnos mot näsan
7 Carpe Diem i VK
8 Orrkutter från skogen
9 Spotify
10 Bloggen

*Vid tillfälle

Gomorron!

Vi kör på

Av , , Bli först att kommentera 6

Så var marsmånaden äntligen avverkad, nu tar vi itu med april. April ligger lite bättre i munnen än februari och mars även om vi redan fått smaka på den annalkande våren. Vårfloden tar sina första stapplande steg, idag såg jag för första gången små iskalla silverkulor spritta upp i åns strömdrag. Nya fågelarter dyker upp för varje dag och nu flyger bofinkar, bergfinkar, gulfinkar, grönsiskor, ringduvor och spillkråkor omkring i omgivningarna. Enstaka kanadagäss kamperar ihop med gräsänder, svanar och knipor i åns in- och utlopp från Bergsjön och Vångsjön. På morgnarna hör jag orrarnas kuttrande uppifrån skogen. Våren har artat sig riktigt bra i år.
Än så länge kanske jag ska tillägga, vår äldsta familjemedlem kommenterar alltid vackert vårväder med ”Vi kom’ no’ att få ijännä i maj” alternativt ”När ska vi få ijänn e’hännä då?”.
Suck!

sprittande_IMG_3560Den sprittande vårfloden.

kanadagas_IMG_3526En kanadagås befinner sig mellan järnvägens luftledningar och de olika rastplatserna…

 

 

På Strandpromenaden

Av , , 2 kommentarer 8

Idag fick min morgonpromenad en helt ny sträckning. Istället för den publika Naturstigen tog jag en sväng längs sjöstranden. Skrapet från skorna mot skaren skrämmer effektivt bort de djur som till äventyrs skulle kunna finnas inom kamerahåll, varför jag valde en ny strategi för att få något med hem på kamerans Flash-kort. Och det blev en succé med mersmak, i strandkanten ligger många fast infrusna växtrester att föreviga så här krävdes inget smygande med grovinställd kamera…

storlov_P1030191

kvist-lov_P1030209

kvist_P1030150

isgren_P1030152

bjorklov_P1030179

isgrotta_P1030198

lov_P1030202

hange_P1030220

boj_P1030170

knipa_IMG_3486

Till slut hann jag dock fånga en bortflyende knipa med kameran, men det var allt…

 

…en annan sak

Av , , 1 kommentar 4

som bryr mig i dessa dagar av filosoferande är varför vissa kvinnor i princip slänger sin identitet på sophögen när de gifter sig. Redan som liten sysselsatte namnfrågan mitt arma barnasinne eftersom jag i tioårsåldern blev tillfrågad om jag ville byta efternamn. Frågan var i mina öron oerhörd och jag svarade med stor bestämdhet NEJ. Andersson är det släktnamn som mormor och morfar har och det ville jag naturligtvis också ha. Identitet har alltid varit mycket viktig för mig. Och så blev det, morsan bytte efternamn men inte jag. Senare har jag ofta funderat över varför denna namnsed är så långlivad och varför det inte förs någon som helst debatt i ämnet. Mellanösterns kvinnor ligger dagligen i stöpsleven när feminismen diskuteras här i väst. Men just i denna fråga, den som handlar om egen identitet, ligger många länder hästlängder före i denna namnfråga. Och inte ens FI har detta gissel som handlar om kvinnans identitet på dagordningen.
Frågan har under åren blivit särskilt aktuell när jag letat efter gamla klasskamrater. Killarna hittar jag med ett klick på datorn men tjejerna är förpassade till den totala anonymiteten. Men visst, på senare år har det skett en uppluckring av denna otidsenligt sed men i min generation är bytet av efternamn gängse. Igår drog jag därför min egen slutsats av detta och föreslog min hustru att lägga till sitt efternamn till vårt gemensamma Andersson. Hon tyckte det lät alldeles utmärkt så nu ligger en ansökan om efternamnsförändring i ett kuvert adresserat Skatteverket.

All min strävan…

Av , , Bli först att kommentera 7

Min strävan att få det bra efter avslutat arbetsliv har hittills varit en succé. Helt övertygad om detta var jag iallafall idag (mitt på blanka torsdagen) när jag kravlöst suttit i lä på en skönt stoppad fåtölj med upplagda ben och sakta somnat in i solskenet med bl.a. Leonard Cohen, Avicii, Antony, Neil Young och Rufus Wainwright i lurarna. Till yttermera visso vankas det Pulled Pork till middag, mumsigt. Kan ett pensionärsliv bli så mycket bättre?

Ån i mitt hjärta

Av , , 3 kommentarer 9

höll jag på att säga. Men det är inte helt sant. Längst inne i hjärtat ligger nämligen Hörneån fast förborgad alltsedan barndomen. Vi bodde nämligen bara tjugofem meter från Hörneån mitt i Hörnefors och porlandet från strömmande vatten frammanar fortfarande underbara bilder från min ungdom. Men som god tvåa kommer ändå den lilla å som flyter genom Brattsbacka och det är Leduån. Varje morgon tar jag en promenad på den hårda nattskaren längs den ström som knyter samman Bergsjön med Vångsjön. Jag har ännu inte lyckats fånga något spektakulärt ögonblick ur fågellivet längs ån med kameran men jag lovar att ett sådant kommer förr eller senare… För är jag något så är jag envis!

svanar_IMG_3020

knipa_IMG_2952

siska_IMG_2773

gulsparv_IMG_2659

Gomorron!