Etikett: glesbygd

1 maj och en vemodig färd

Av , , Bli först att kommentera 2

Tussilagon uti backarna står, heter det visst i någon visa. Och det gör den, oavsett om det finns någon som kan njuta av den stolta vårblomman.
Om man samtidigt som man sakta åker genom en avfolkad glesbygd lyssnar på på P1 där arbetarrörelsens frontfigurer med anledning av 1 maj intervjuas om vad de vill göra och vad partiet tidigare gjort för landet kommer vemodet krypande. Bondehatet och omöjliggörandet av ett liv på landet initierades nämligen av dessa politikers föregångare och förebilder.
De stolta tussilagoblommorna tycktes stå och demonstrera det sistnämnda just denna 1 majdag.
Gomiddag!

Inkapslad årstid

Av , , Bli först att kommentera 4

När jag stod på den bokstavligen dödstysta glesbygdsskaren vid sjutiden i morse kände jag påtagligt att vintern nu fått ge vika för en ny årstid. Det är äntligen vår, och den gångna årstiden har omsorgsfullt kapslats in under ett isigt skartäcke. Vintern får inte se dagens ljus förrän höstljuset ger upp inför nästa kalla säsong.
Mars månad innehåller kanske vår mest spännande klimatologiska brytningstid och jag ryser lätt när jag trampar på den delvis upptinade grusgången. Varför gårdsgruset kallas "singel" har jag aldrig förstått, för något mer kollektivt än en grusgång får man leta efter. Grusets stenar är fortfarande stumma, men under dagens lopp kommer dagsmejan att tvinga loss dem från varandra. Då får jag återigen höra ljudet av den rytmiska vårsång grusets upptinade stenar stämmer upp när jag går över gårdens infart. Den sång som så ljuvligt förebådar nästkommande årstid, sommaren.
Gomorron!

Demokratins dödgrävare

Av , , 1 kommentar 9

Läste i morse ett blogginlägg där en kollega i glesbygdsgänget (Paul Redstig) ondgör sig över att Juholt vill ha enhetliga digitala förhållanden i hela riket. Enligt Juholt är det en självklarhet att ett demokratiskt samhälle ska ge alla skattebetalare samma möjlighet att delta i samhällsbygget. Vindelnbloggaren delar dock inte hans demokratiska grundsyn. I Alliansens marknadsstyrda system är det den heliga penningen som är den styrande faktorn. Se bara hur de släppt lös äldrevården till rövargängen Caremas och Attendos gottfinnande.  
"Jag vill inte betala för att det ska bli ännu mer master av mobiloperatörer som ändå ingen tänker använda", avslutar Redstig inlägget med. Det han då säger är, att bara han själv i sin glesbygdsvilla har tillgång till mobila tjänster så räcker det. Vad han i sin enfaldiga trångsynthet inte tänker på är att det framför allt är storstädernas skattebetalare som står för notan. Hans egna inbetalningar räcker inte långt när det handlar om digital infrastruktur. En annan sak han bortser ifrån är att det är inte installationerna i sig det handlar om utan själva möjligheten att bosätta sig varhelst man vill i landet. Konsekvensen av hans resonemang blir att när riksdagen börjar dra gränser för var folk tillåts bosätta sig kan hela Vindelns kommun vara i farozonen.
Det samhället vill nog ingen ha, men får denna regerings bristfälliga och odemokratiska fokusering på skattesänkningar för storstädernas välbeställda fortsätta ytterligare några valperioder har glesbygden inte en chans.
Jag säger som jag sagt förut: Med tanke på vad som händer i Europa med kamrersstyrda länder och strul med euron måste vi vara på vår vakt. De demokratiska institutionerna måste under alla omständigheter tillåtas förbli intakta. För om hörnet väntar diktaturen, och det kan gå snabbare än vi tror…

Stödbygden

Av , , 2 kommentarer 3

Resultaten av arbetarrörelsens insatser på 1960-och 70-talen för att skapa en ekonomiskt hållbar landsbygd kan idag utläsas i de broschyrer och pamfletter som länsstyrelsen konstgöder glesbygden med. Resultatet av den ombesjungna blandekonomin har blivit att den del som hamnade utanför de stödberättigades skara och i stort sett fick klara sig på egna meriter (industrin) idag blomstrar medan landsbygden hamnade i ett ohjälpligt bidragsberoende. Industrin fick rollen Marknadsanpassad medan landsbygden tilldelades rollen Socialiserad, ett förhållande som ytterligare befästs genom medlemsskapet i EU. Därför blir Alliansens mest använda slogan "Marknadsanpassning till varje pris" aldrig trovärdig. Politiken är fortfarande selektiv trots att allt – till och med skola, sjukvård och infrastruktur – till varje pris ska konkurrensutsättas. Undantaget är dock den ombesjungna glesbygden som fortfarande tillåts leva i den gamla blandekonomin.
En paradoxal iakttagelse är jämförelsen i materiell standard hos olika samhällsklasser. På landsbygdens gårdar trängs de extremt dyra traktorerna och redskapen med pickuper och premiumbilar medan parkeringarna intill höghusen i stans ytterområden befolkas av halvgamla standardbilar. 
Det är nåt som inte stämmer…
Gomorron!