Läser i dagens VK att Umeå kommuns borgerliga minoritet med Anders Ågren i spetsen förespråkar en partiell utförsäljning av allmännyttans (AB Bostaden) bostadsbestånd i Umeå. Avsikten skulle vara att möjliggöra för kommunen att bygga nya hyresrätter i den expanderande staden. Och skälet för att ta till denna nyliberala åtgärd skulle vara att ”bolånetaket, tolkningen av bullerkrav, motstridiga intressen från statliga sidan etc” har orsakat den låga takten på bostadsbyggandet. Mellan raderna anar man naturligtvis att förhållandena är resultatet av en medveten liberal politik. Eftersom staten under högerregeringen successivt har underminerat möjligheterna till byggande av vanliga hyreslägenheter i avsikt att privatisera vårt boende finns snart ingen annan utväg för de kommunala bostadsföretagen än att sälja ut sina bestånd av lägenheter till snart sagt vilket pris som helst. Det beror således inte på att det skulle finnas en ovilja hos oppositionen (V) och (S) i Umeå att de facto bygga bostäder utan att det finns ett motstånd från den sittande högerregeringen mot byggandet av allmännyttiga lägenheter (som ”vanligt folk” har råd att bo i).
Alltså se upp med Ågren och hans trojaner inför nästa val, bostadssituationen för unga som vill sätta bo och människor med genomsnittliga inkomster kan bli etter värre under kommande mandatperioder om (M) får makten i stan.
Gomorron!
Etikett: (M)
Och Aftonbladet jamar med…
Igår raljerade jag bildmässigt med den partisplittring inom Alliansens där olika fraktioner försöker profilera sig i försvarsfrågan. De tre "småpartierna" kämpar nu frenetiskt för att hitta sakfrågor som både är tillräckligt perifera för att inte vara möjliga att aktualiseras omedelbart och samtidigt vara lagom på tvärs med storebror (M). För min del får de gärna fortsätta i den stilen…
Den unkna Arbetslinjen
Jag har aldrig tyckt om ordet "Arbetslinjen". Det klingar tyskt 30-tal på något vis. Tanken att det enda som kan få människor lyckliga är ett lönearbete exkluderar nämligen de som av skilda anledningar inte är kapabla att ta en anställning och utföra ett arbete. Det är många som tillhör den kategorin – alltför många för att det ska anses vara normen för ett lyckligt och fullödigt liv. Vad jag kan förstå har (M) missuppfattat vad som var framgångsreceptet för Arbetarepartiet Socialdemokraterna under Sveriges humanistiska och ekonomiskt framgångsrika storhetstid i mitten av 1900-talet. Då gällde nämligen något som skulle ha kunnat heta "Livslinjen". En politik som gjorde att så många som möjligt gavs förutsättningar att skapa sig en tillvaro efter egna förutsättningar. Ur detta växte det nödvändiga myller av företag som i sina rullor ibland hade hela skalan av mer eller mindre "arbetsföra" medarbetare.
Den moderata idén om att folk ska tvingas till arbeten som inte existerar skapar inte den kreativitet och arbetslust som i sin tur bringar nya företag till liv. Nej, nu är det dags att vända oss bort från Die Arbeitslinie och vrida samhället mot en modern variant av den Livslinje landet en gång var världsberömt för.
Gomorron!
Senaste kommentarerna