Kapitel 1 Varför är ekonomerna så oeniga?

I detta och några kommande inlägg kommer jag gå igenom boken Vår Ekonomi, en bok  som används flitigt i undervisning på våra universitet och högskolor och som rekomederas varmt av ledande ekonomer. Observera att kritiken i hög grad kommer vara värdeladdad och normativ, och sett ur ett mer naturvetenskapligt perspektiv.

I det första kapitlet av boken Vår ekonomi, 12e upplagan skriver författaren Klas Eklund: (min färgmarkering)

"Läsarens första undran är antagligen om man verkligen kan lita på vad som står i den här boken; ekonomerna — framför allt de som företräder olika intressegrupper — brukar ju alltid gräla med varandra i tv och tidningar. Den ene vill ha en stramare budget, medan den andre vill tvärtom; den ene vill sänka skatterna, den andre höja dem; den ene anser att man måste minska statsskulden, medan den andre inte anser att detär något att bekymra sig om. En vill att Sverige ska gå från krona till euro, en annan säger blankt nej till den tanken. Och så vidare.I och för sig överdrivs ofta ekonomernas förmenta oenighet. Ekonomer är vanligen rätt så eniga i flera grundläggande frågor. Men den enigheten tycker massmedia för det mesta är långt mindre intressant att skildra än kontroverserna. Icke desto mindre är det sant att den ekonomiska debatten ofta upplevs som obegriplig. En orsak till detta kan vara att ekonomerna i sina resonemang ofta utgår ifrån teorier och abstrakta modeller av verkligheten, vilka de sedan tolkar på olika sätt. Detta kan vara svårgripbart, särskilt då ekonomerna själva inte alltid vinnlägger sig om att framstalla sina resonemang pa ett alldeles lättbegripligt sätt. Ett annat skäl kan vara att journalister i olika media inte är särskilt intresserade av att gå till botten med sakanalysen utan hellre ägnar sig åt underhållande och snärtiga kommentarer. Risken är då uppenbar att media skummar på ytan medan de professionella ekonomerna är för svåra att förstå. Syftet med den här boken är att söka överbrygga den klyftan" (Eklund 2010, Vår ekonomi, s 13-14)

(Texten är inskannad med OCR så vissa fel kan förekomma)

 

 

 

 

 

 

 

 

   

 

 

 

 

Är det inte så att de som ägnar sig åt vetenskap i olika former bör vara prestigelösa och ödmjuka, och inte förnekande och bortförklarande? I detta fallet så skyller man ifrån sig på media; Förnekelse och (bort)förklarande är bland de första stegen i F-trappan, och i min mening inte ett tecken på bra vetenskap. God vetenskap bör klara granskning och genomlysning, även av media. 
 

Varför gör man detta då? Enlig mig så använder ekonomer ofta avancerat språksom ett maktmedel, kanske för att dölja sina svagheter?

 

  

 

 

 

 

 

 (Denna bloggens interface och redigeringsmöjligheter är inte de bästa och lämnar mycket att önska, men jag hoppas min poäng framgår)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2 kommentarer

  1. Stefan Olofsson

    Skillnaden mellan akademikerna/ekonomerna och journalisterna är ju självklart att de första ägnar sig åt teoretiska modeller som kan skall beskriva verkligheten medan de senare har en granskande uppgift. Journalister måste knyta an till verkligheten i form av konkreta fall, exempelvis företags beteende och ofta i samband med konsekvenser som är moraliska och påverkar medborgarna.

    Alla akademiker vill använda avancerat språk i syfte att skilja ut sig från bland annat journalister och lekmän. En vesäntlig skillnad mellan journalister och akademiker är ju metoden, kraven på hur kunskapen tas fram (epistemologi).

    Ekonomer kanske inte på samma sätt som vi statsvetare är så intresserad av metod utan mer fokus på teorier och modeller. Det kan bli ett självändamål att ju krångligare och mer svårbegripligt det är för vanligt folk, desto mer akademiskt och då även bättre rent vetenskapligt.

    Som de skriver i Uppsala universitets huvudbyggnad, tänka fritt är stort men tänka rätt är större.

  2. Erik Marklund

    Svar till Stefan Olofsson (2012-06-16 22:18)
    ”Alla akademiker vill använda avancerat språk i syfte att skilja ut sig från bland annat journalister och lekmän. En vesäntlig skillnad mellan journalister och akademiker är ju metoden, kraven på hur kunskapen tas fram (epistemologi). ”

    Men varför krångla till det med avancerat språk? Som jag var inne på, är det för att dölja för insyn för andra än de som har samma åsikter/utbildning som en själv? Varför kan man inte bara lägga fram sina teorier på ett enkelt och lättförståeligt sätt?
    Sen som du är inne på, ”att skilja ut sig”, alltså som om det vore någon sorts kamp, att vara bättre än andra [jantevarning jag vet]. Att lägga prestige och stolthet i sitt vetenskapliga arbete är i min värld inget att sträva efter, då man kan bli mindre benägen att förkasta dåliga och motbevisade slutsatser.

    ”Som de skriver i Uppsala universitets huvudbyggnad, tänka fritt är stort men tänka rätt är större.”

    Ja jag håller med, och tycker då också att man ska skrota slutsatser och antaganden som uppenbart är helt på tok felaktiga, istället för att fortsätta bygga globala styrsystem för resurser kring dessa.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.