I den kontinuerliga skapandeprocessen av det sammhället vi lever idag så tror jag att vi har fastnat lite i vårt nuvarande tankesätt. Vi har byggt in oss i någon sorts paradigm där ekonomisk tillväxt och ytlighet är viktigt. Jag tänkte här vidga vyerna för vad man kan ha för mål och visioner med ett samhälle.

Ett samhälle bör vara anpassat för människor, och utgå från vad människor behöver. Till att börja med så måste man då veta vad en människa är. Fredrik Lindström har gjort en serie som sändes i SVT för några år sedan, som heter just "Vad är en människa". Den serien rekomenderas starkt.Det i är just i människan som allt bör bottna.

Vad behöver då en människa? En forskare som heter Maslow i efternamn har föreslagit en teori om detta, Maslows behovspyramid, eller ibland Maslows behovshierarki. Det är en pyramid med 5 steg.

Längst ner i pyramiden, i basen, hittar vi de fysiska behoven. Vi måste ha mat, luft, vatten, skydd från väder och vind. Detta bör vara fundamentalt för ett samhälle att kunna garantera till samtliga individer.

Steget ovanför benäms ofta behovet av säkerhet. Man behöver ha någorlunda säkerhet i tillvaron, att inte behöva ständigt oroa sig för matbrist, rånare, katastrofer, eller vad det nu kan vara. Människan är anpassad till att klara av sådana situationer, men klarar inte av längre tider av osäkerhet.

Ovanför det så finns ett steg för kärlek och gemenskap. Människan är en social varelse. Evolutionärt har det varit en fördel att leva tillsammans med andra människor, så därför har vi olika mekanismer för att tillse att det händer, att vi blir kära till exempel.
Vad gäller dagens samhälle, så är kärlek och gemenskap något som från samhällets sida ofta strutas i. Tidigare skulle jag nog säga att den sociala biten togs omhand av kyrkan, men i takt med sekulariseringens framfart så lämnas den biten ofta upp till den enskilde, med taskigt resultat som följd.
Jag brukar ofta använda bilden (säkert kraftigt romantiserade, tagit från filmen "dansar med vargar", som förresten också rekomenderas) av indianstammen. Alla känner alla, och man har en gemenskap inom stammen.
Idag i individualismens tidevarv är vi snarare uppmanade att vara självständiga än gemenskapiga.

Det 4e steget, då man fått ordning på de 3 stegen under, är behovet av uppskattning. Att man har en plats, något att göra, och blir uppskattad för den man är och det man gör. För att återigen jämföra med hur det är idag så är det knappast så. Den som skriker högst eller operear sig mest vinner, och då bara för att man skrek högst, inte för att man är den man är.
Detta är såklart svårt att på ett systematiskt sätt bygga bort, särskilt i en värld med alltmer billig energi och snabba kommunikationer. Vem uppskattar att du kan jonglera när det finns filmer på youtube där någon jonglerar 30 brinnande motorsågar? I en värld där allt mer styrs av datorer och maskiner blir uppskattningen för människan mindre. Lägger man därpå den blixtsnabba kommunikationen, med youtube, facebook och annat, så verkar man som enskild mycket sämre i den globala konkurrensen. Det som någon gjorde som var uppskattat hemma i bondbyn förra århundradet, är ingenting i dagens hypersnabba globala samhälle.

Sen kommer vi till det sista steget, behovet av självförverkligande. Detta är precis som det 4e steget svårt att på ett systematiskt sätt få till i en hypersnabb värld.
Vi är alla olika. En del har lång rygg, andra stora ögon. I dagens samhälle där alltfler konkurrerar om allt färre möjligheter så blir det väldigt jobbigt om man föds i en dålig sits. Dessutom får man veta hur bra det går för "alla andra", och att vi är på väg in i en kunskapsekonomi. Var finns plats för en vanlig människa i ett sådans samhälle, där dom vanliga jobben skickas till Kina? Återigen vill jag peka på indianstammen. De starka och drivna blev hövdingar, medans de mindre starka hade sin plats i stammen.

Nä frågan är om människan är byggd för att leva i det samhället vi har idag? Eller kanske om samhället idag är byggt för människan idag? Vi har på något sätt fastnat i tanken på mer ekonomisk tillväxt och högre BNP, och ignorerar det faktum att trots att BNP ökat med 5 ggr de senaste 30 åren, har livskvaliten minskat. Och är det inte livskvaliten vi vill åt? "Men livskvalite är ju så svårt att mäta, så vi tar det sen…"

Jag skulle vilja se att man börjar på en nytt papper och designar om samhället för att passa människan. Dock finns många mäktiga institutioner som är emot sådana reformer. För att få till sådana saker krävs kraftiga händelser tror jag, exempelvis krig, kollaps, eller motsvarande händelse av den digniteten.

Lyft blicken och se möjligheterna.