Ryssland, Barents och det regionala

Ryssland, Belarus och journalistik

Av , , Bli först att kommentera 0

Det globala utbrottet av Covid-19 har haft stora konsekvenser för mediasektorn särskilt i Ryssland. Annonsintäkterna sviker och det ryska samhällets ekonomi är satt i gungning, särskilt efter den långa ledigheten som alla ryssar beordrades att ta under tidig vår för att hindra smittspridning. För den ryska journalistkåren har nygamla knep åter tagits i bruk av den ryska statsmakten, genom att anklaga journalister för att sprida hemlig information (Sergeji Safronov) så tystas effektivt journalister ned. Generellt sett kan man se tendenser till ett civilt uppvaknande i Ryssland, under förra sommaren etsade sig de många och stora protesterna mot den planerade sopdeponin i Shies fast sig på mångas näthinnor. I år är det främst protesterna mot statsmaktens hanterande av den populära guvernören i Habarovsk som har blivit åtalad för anstiftan till mord som har föranlett stora folkliga protester. Journalister bevakar och rapporterar relativt fritt från dessa protester. Belarus är också väldigt intressant att följa både för ryska journalister men även för oss andra. Denna sista utpost för Sovjetunionen som inte privatiserade i princip alla näringar som Jeltsin gjorde i Ryssland har gått under mångas radar. Helt plötsligt (är aldrig helt plötsligt) så är många tusen ute på gatorna och gör sina röster för en fredlig maktövergång hörda.

För den ryska Barentsregionens journalister är dessa händelser en påminnelse om den allt striktare korridor som fria och oberoende journalister rör sig i. Det finns alltjämt ljusglimtar såsom mediehuset med bas i Republiken Komi, 7×7 som lyckas fortleva med bra fristående journalistik. Det finns många fler småskaliga exempel på hur komplex situationen är för ryska journalister och mediehus. Det är allt för enkelt att tro att den ryska mediesituationen är ensidigt svart eller grå, den har många fler nyanser än så. Barents Press Sverige kommer i början av september att släppa en bok om ryska journalisters arbetsvillkor, där framgår ryska journalisters egna röster tillsammans med en genomgång av rysk medielagstiftning. Kryphål, ignorans och eller kombinationer möjliggör relativt fri journalistik när det gäller ämnen utan allt för känsliga aktörer såsom staten eller lokala affärsmän.

 

Bli först att kommentera

Stora hot mot infrastrukturen när permafrosten smälter

Av , , Bli först att kommentera 1

Många har säkert läst om det stora utsläppet av diesel som skett i den sibiriska staden Norilsk, tyvärr välkänd för sina svåra miljöproblem. En månad senare sker det ännu ett utsläpp, denna gång läckte 44,5 ton olja ut i naturen. Dessvärre kan vi nog vänta oss än fler av dessa utsläpp, mina ryska kollegor är inte förvånade utan är inställda på fler svåra lokala miljöproblem. Mycket av den ryska arktiska och nordliga infrastrukturen är konstruerad under Sovjetunionens dagar, där stora statliga företag började bygga gruvor och finna oljefyndigheter. Under Sovjetunionens välde underhölls och reparerades denna väldigt robusta infrastrukturen.

Privatiseringen och oligarkifieringen följde dock i samband med Sovjetunionens fall vilket medförde att mycket av den arktiska infrastrukturen fortsatte att användas, dock i många fall inte underhållet av densamma. På grund av krav på lönsamhet, inkompetens, svaga lagkrav och eller en kombination av dessa och övriga faktorer. Det innebär att många av de tankar, pipelines som idag används var konstruerade på 1950-1980 talet, på den tiden var permafrost ett välkänt fenomen men infrastrukturen byggdes uppenbarligen inte nog robust för att motstå dessa krafter. Viktigt att påpeka är dock att många av företagen har satsat resurser på att renovera och reparera den arktiska infrastrukturen men, det för Ryssland så välkända fenomenet korruptionen, gör dock att det i vissa fall inte blir utfört, eller blir utfört på ett undermåligt sätt.

Dessa två faktorer, en äldre, sliten, inte anpassad infrastruktur samt de allt större klimatförändringarna med en tinade permafrost kommer allra troligast att leda till fler utsläpp av olja, gas, diesel och annat, till skada för den lokala närmiljön. Här har Ryssland en gigantisk utmaning, och möjligen även den största möjliga väckarklockan om vikten av ett aktivt klimatarbete.

Bli först att kommentera

Påverkan och inflytande i Ryssland

Av , , Bli först att kommentera 0

Den ryska presidenten Vladimir Putin har i en nästan fyra timmar lång svarat på 20 frågor från den ryska nyhetsbyrån TASS. Kännetecknade för de många intervjuerna som har gjorts med Putin är hans skickliga sätt att besvara även besvärande frågor utan större bekymmer. Denna långa intervju avviker inte heller från detta signum, på frågor om allt från domstolsväsendets oberoende till Ryssland ekonomiska situation skapas en bild av en president som vill sitt folks bästa, som alltid har svar på tal och inte blir svaret skyldig vid första anblick.

Det område som jag tänker fokusera på i detta inlägg är dock detta om utländskt inflytande och den beryktade utländska agent lagstiftning som jag skrivit tidigare om. En nyckelmening i Putins resonemang kring de protester som i somras bröt ut i Moskva är följande:

Andrei Vandenko: Because the next question will be, why do the authorities prefer to communicate with the active part of society by using nightsticks?”

Vladimir Putin: I will tell you why. Because there are rules for everyone to follow: for those who like the authorities and for those who don’t, alike. There is law and it should be observed, otherwise we will find ourselves in a situation when the country is totally disbalanced.

Do we want cars to be burnt in our streets?”

Under förra årets sommar utbröt en rad protester i Ryssland, bland annat i Arkhangelsk där lokalbefolkningen protesterade mot planerna på att bygga en avfallshanteringsanläggning i det lilla samhället Shies utanför Arkhangelsk. Men även i Jekaterinburg har det protesterats mot planerna på att bygga en kyrka i en park men kanske framför allt det mest välkända är protesterna i Moskva. I Moskva kunde inte oppositionella politiker ställa upp i lokalvalen, rent formellt på grund av tekniska skäl, men för de många medborgare som protesterade kunde det ses som ännu ett steg från de på ytan demokratiska reglerna i Ryssland. Kremlin och Putin utmålade snabbt organisatörerna som antiryska och finansierade från utlandet.

Även om så vore fallet (såvitt jag känner till finns inga handfasta bevis för det) så är det ju inte helt omöjligt att se hur dessa legitima folkyttringarna kring tingens ordning uppstår, reallönerna har sjunkit, matpriserna har gått upp och den allmänna förbättring av livsvillkoren från krisernas 1990 tal har avmattats. Hoppet om ett bättre liv har inte krossats, men förbytts till en cynism som så ofta präglar samtal ryssar emellan. Det är då inte otänkbart att den så kallade bägaren rinner över, korruptionen, laglösheten och som i somras sopor kan vara den berömda droppen. Det får även Putin uppleva personligen då medborgarna vädjar om förbättring. På vissa sätt påminner Putins nuvarande roll allt mer om den kloka och inlyssnande tsaren som grämer sig över de inkompetenta och odugliga tjänstemännen. Men bara vi når fram till Putin så löser sig situationen! Denna roll är nog också en roll som Putin tycker bra om – i de årliga upp till fyra timmar långa tv sändningarna på bästa sändningstid ringer vanliga medborgare Putin för att beklaga sig över sina situationer. Och Putin löser till synes problemen som medborgarna kommer med, allt från jordbruksstöd till pensioner.

Ibland beskrivs Putin på ett drömlikt sätt här i väst som en stark ledare som får saker och ting gjorda. Onekligen är detta korrekt, Putin får vissa saker och ting gjorda. Men det underliggande systemet, korruptionen, inkompetensen och de många konflikterna tjänstemän emellan, det är saker som Putin har mindre makt över än man tror. Ett stabilt samhällsbygge bygger på tillit, långsiktighet och en oberoende statsapparat. Ingen vill se brända bilar på gatorna, upplopp eller oroligheter. Men dessa händelser har en bakgrund, en eller många orsaker. Likt de protester som nu återigen sköljer över USA är de strukturella och djupa, men inte opåverkbara. Inte heller för Ryssland.

 

Bli först att kommentera

Digitala tillkortakommanden

Av , , Bli först att kommentera 0

Världens digitalisering går allt snabbare i samband med pandemin. Allt fler av våra vanligaste konversationer, samtalen kring fikabordet, med kassörskan på ICA har nu blivit ersatta av algoritmer, ”likes”, och korta chattmeddelanden i valfri app. Jag kan nog beskrivas som teknikpostiv, jag upplever att många av de tråkigare delarna av livet kan förenklas eller elimineras med hjälp av teknik. Vår robotdammsugare minimerar antalet katthår som katterna sedan kan slicka i sig. Vårt IOT hem gör att det med ett röstkommando går att sänka belysningen, släcka vissa lampor och starta ett program på tv. Jag kan erkänna, jag är positiv till teknik som är säker, integritetssäkrad och gör verklig nytta.

Men denna teknik ersätter eller förflyttar inte interaktionen med verkliga människor. Dock gör den pågående pandemin det, när allt fler av oss sitter hemma framför en skärm och webbkamera förändras de sociala interaktionerna enormt. Alla som har deltagit i ett möte via videolänk vet hur stor skillnad gentemot ett vanligt fysiskt möte, där man lätt kan haka i vad någon annan säger utan att behöva vänta på ordet, där man via kroppsspråk tydligt kan presentera sin inställning till ett förslag.

Därför är jag märkligt nog digitalseringsnegativist, jag tror att många av de interaktioner vi idag har med varandra via Facebook, Twitter, Whatsapp och så vidare inte för mycket gott med sig för oss som individer.

Efter pandemin ska jag tejpa igen min webbkamera, ta en kopp kaffe och småprata om vädret.

 

Bli först att kommentera

Planera för en eventuell framtid

Av , , Bli först att kommentera 0

Tid tycks flyta på av sig självt.
De planer som vi alla gör upp tycks ofta falla på plats. Imorgon ska jag tvätta bilen och handla. I sommar ska jag åka på semester. Om 15 år går jag i pension och så vidare. I denna tid av pandemi tycks tid ha fått en annan innebörd, när är pandemin över, när återgår vi till det normala? När kan jag åka på semester, när kan jag åka och handla när och hur jag vill?

I en tidigare fas av mitt liv la jag ned mycket tid på att utforska Sveriges totalförsvar under det kalla kriget med fokus på det civila, ekonomiska och psykologiska försvaret. Den omfattande planeringen av de minsta, livsviktiga detaljer i människors liv genomfördes av tjänstemän i alla Sveriges kommuner och regioner. Var evakueringsbussarna skulle stå, varifrån läkemedel skulle komma vid eventuella utsläpp. Dagens samhälle ser radikalt annorlunda ut, som vi nu märker med all tydlighet. Beredskap handlar inte enbart om enskilda individer, utan om vårt gemensamma samhälles beredskap. Är vi beredda på kriser av detta slag?

Många siar om hur framtiden kommer att te sig, några menar på att den kommer se radikalt annorlunda ut. Jag vet inte, vi har lätt att glömma det hemska, det jobbiga och svåra. När veteraner från andra världskriget intervjuas blir det lätt det heroiska, självuppoffrande som lyfts fram. Det obehagliga, svåra, jobbiga och dödliga tycks förminskas med varje generation. För mig och säkert för dig så tycks framtiden ha skiftats från något man kan skönja vid horisonten till något under ytan. Något som finns där, okänt och svårgreppbart.

Jag ägnar dessa veckor att planera och strukturera för denna framtid som jag hoppas kommer åter efter sommarens glada dagar. Jag vill tillbaka till mitt uppdrag där människor träffas, möts och utbyter tankar och idéer. För vårt allas bästa.

 

Bli först att kommentera

Gränser, pandemier och karantän

Av , , Bli först att kommentera 0

Mitt arbete går ut på att passera gränser, både rent fysiskt och psykiskt. Jag tror att fler kontakter över gränser är ett måste för ett starkt, stabilt, öppet och ett intressant samhälle. Särskilt med länder såsom Ryssland som fortfarande betraktas med skepsis i Sverige. Att fler får möjligheten att bilda kontakter med yrkeskollegor, vänner eller andra bidrar till att minska missförstånd, fake news och andra källor till konflikter.

Att arbetar på detta sätt är förhållandevis unikt och inte något som är lätt i vardagen. I pandemitider som dessa är det så mycket svårare, gränser stängs, konferenser och projekt ställs in helt eller skjuts på en osäker framtid. Vem vet egentligen hur situationen kommer se ut hösten 2020? Alla kan vi hoppas på att situationen har gått mot det normala, men är det verkligen möjligt? Inte enbart med tanke på virusets framfart hos befolkningen, men även med tanke på den stora pressen på hotell, resebyråer och flygbolag. Vilka kommer finnas kvar efter att pandemin har släppt sitt grepp om våra samhällen?

Kommer vår framtid vara densamma som vi tidigare planerade för?
Jag tror inte det.

Jag fortsätter dock planera och arbeta för en framtid där vi kan fortsätta mötas tvärs över gränserna, lära mer av varandra och skapa något gott tillsammans.

Bli först att kommentera

Du kan ALRDIG tro vad som hände sen!

Av , , Bli först att kommentera 0

I helgen spenderade jag många timmar i bil tillsammans med duktiga journalister med många år i yrket. Vanligtvis uppstår efter en stunds bilåkande en öppen diskussion om dagens mediasituation, om clickbait, kravet på att leverera hellre än bra och de allt färre djupa reportagen som får plats i media. I samma mening brukar också de goda exemplen tas upp såsom magasinet Filter eller Dagens nyheter, där god, tankeväckande journalistik är den bärande affärsidén och som lyckas leverera fler läsare och därmed mer intäkter tillbaka till tidningen.

Affärsidé, detta ord väcker många konnotationer. Men i grunden är det väl rätt enkelt? Ett företags bärande syfte till att finnas, en rivningsfirma tjänar sina pengar på att riva byggnader, en veterinär på att ta hand om djur och så vidare. Hur gör de det? Genom att göra ett så bra jobb som möjligt, genom att leverera bättre än sina konkurrenter och därmed få större marknadsandelar. Många av dagens mediehus tycks ha stannat kvar i det tidiga tiotalets klickbaserade ekonomi, där klick är lika med annonspengar. Den ekvationen fungerar dock allt sämre då jättarna Google och Facebook tar över allt mer av annonsmarknaden online. Den klickbaserade ekonomin handlade om att få in så många klick på rubriker som lätt blir ”clickbait”. Alla har väl sett rubriker såsom ”Du kan ALDRIG tro vad som hände sen! Klicka HÄR för att läsa mer”. Idag har de värsta avarterna tack och lov försvunnit, men det fokus på enkla, snabba nyheter tycks kvarstå. Särskilt tydligt tycker jag att detta kan ses i viss lokalmedia där mycket av rapporteringen under en dag handlar om notismaterial som fått en betydligt större yta online. Här finns både nya restauranger, byten av VD och trafikolyckor.

Onekligen klickas och läses detta material av publiken, men upplevs det av publiken som värt att betala för?
Inom journalistiken debatteras det ofta om vad som är viktigt för publiken att få läsas, gentemot vad publiken önskar. Här uppstår det lätt en förskjutning åt något utav hållen vilket leder till att man tappar en mer seriös publik eller publiken som söker snabba korta nyheter. Nu menar jag inte per automatik att texter över 2 500 tecken automatiskt är av högre kvalité och något som berikar samhällsdebatten, dock tar de trots allt mer tid att planera och genomföra vilket brukar leda till ett bättre resultat.

Lokalmedia har en unik affärsidé, att lyfta lokala nyheter. Denna unika marknad i Skellefteå, Åsele eller Umeå kommer Google eller Facebook aldrig att lyckas erövra. God journalistik med lokal förankring á la Dagens nyheter måste vara framtidsvägen för den lokala journalistiken, för vad skulle den annars vara?

Dessa korta resonemang tar inte heller itu med den oerhört viktiga roll journalistiken besitter såsom granskare av makten, oavsett vem som har den. Detta måste vi alla samhällsmedborgare värna, oavsett vad vi må anse om media i stort. Mycket god journalistik finns på både lokal och nationell nivå i Sverige, dock behövs mer av den varan och mindre av den allt för snabba, korta, sammanfattade journalistiken. Det tjänar vi alla på.

Bli först att kommentera
Vinnare, Camilla Stoltenberg, Amund Trellevik, Anna Kireeva, Tim Andersson Rask

Pris till journalistsamarbete i Barents

Av , , Bli först att kommentera 0

”Under en prisceremoni i norska Kirkenes under onsdagen mottog Barents Press International, en sammanslutning av journalister i Norge, Sverige, Finland och Ryssland Thorvald Stoltenbergs pris för 2020. I motiveringen som lästes upp av Thorvald Stoltenbergs dotter Camilla Stoltenberg trycktes det särskilt på vikten av fri gränsöverskridande journalistik i allt svårare tider med en känsligare geopolitisk situation, fake news, trollfabriker och hoten mot enskilda journalister.

Barents Press har funnits sedan början av 1990-talet och bestod då framför allt av enskilda journalister som reste i det då nyöppnade Ryssland. Sedermera kom mycket av verksamheten att handla om de stora årliga mötena som samlar runt 100 journalister från hela Barentsregionen. Idag består verksamheten förutom de årliga mötena av projekt, seminarier och konferenser.

I Sverige är drygt 110 journalister medlemmar i den ideella föreningen Barents Press Sverige, varav merparten är verksamma i Norr- och Västerbotten. Varje år genomför Barents Press Sverige ett tiotal olika projekt och aktiviteter för både svenska och ryska journalister. Bland annat har unga journalister från Sverige, Finland och Ryssland tillsammans skapat boken #Barents #Beingyounghere. Barents Press Sveriges övertygelse är att genom personliga möten och kontaktskapande tvärs över gränsen mellan väst och öst bidrar till nya värdefulla erfarenheter, kunskaper och insikter för den enskilda journalisten och journalistiken i stort.”

Så stod det i det pressmeddelande vi sände ut i slutet av förra veckan. Barents Press International, denna rätt unika sammanslutning av journalister från Norge, Sverige, Finland och Ryssland fick alltså ta emot priset till minne av den norska utrikesministern Thorvald Stoltenberg för år 2020. Att kommunikationer upprätthålls mellan journalister, folk till folk är möjligen viktigare än någonsin i dessa tider av allt fler hinder i de diplomatiska kontaktvägarna.

Mer om priset finner du här.

Bli först att kommentera

Rysk media del 3: Journalisterna del 2

Av , , Bli först att kommentera 0

Framtiden.
För en vecka sedan meddelade den ryska presidenten Vladimir Putin att den ryska konstitutionen ska ändras med resultat att presidentmakten inskränks till förmån för parlamentet. Av de många Rysslandskännare jag följer och läser så var detta alternativ föga troligt för ett par månader sedan. Många har spekulerat i om en ny union mellan Ryssland och Belarus skulle leda till någon form av överpresidentspost besutten av Putin. Detta alternativ är inte längre troligt, utan det alternativ som många nu pekar ut som mest troligt är en rokad där Putin får en ny roll lite mer i skymundan i ett säkerhetsråd eller liknande.

Detta inlägg kommer inte avhandla Rysslands framtida politiska styrning utan framtidens journalistik i Ryssland. Det ämnet är dock tätt sammanknutet bland annat med den politiska styrningen i Ryssland. I det förra inlägget i denna serie av inlägg gav jag en kort och översikt för journalistikens utveckling i Ryssland under 1900 talet fram tills idag. De många svårigheterna som möter ryska journalister som försöker skapa god journalistik. Men hur kommer det se ut om ett tiotal år, kommer den statliga repressionen att fortsätta eller kommer det att bli lättare och enklare för ryska journalister att publicera sig? För att svara på den frågan behöver vi förstå dagens situation och se i vilken riktning den pekar.

  • Social media
    Sajter såsom VK.com, Facebook, Instagram och kanske framför allt Telegram har blivit allt viktigare för en viss grupp av ryska mediekonsumenter. Flera lagförslag har behandlats av den ryska Duman för att framför allt tvinga mediejättarna som Facebook och Twitter att ha sina servrar i Ryssland och därmed följa rysk lagstiftning. Ett försök från den ryska medietillsynsmyndigheten Roskomnadzor att blockera Telegram för ett par år sedan misslyckades. Dock finns det nu lagstiftning kring ”förolämpande av statliga symboler och tjänstemän” som gör det möjligt för att fälla enskilda individer för publiceringar online som antas förolämpa troende, tjänstemän eller ryska federationens symboler. Dock uppfattas nog sociala medier fortfarande som generellt sett rätt fria för både publiceringar av journalister och av enskilda medborgare.
  • Traditionell media
    Här existerar många utmaningar både rent juridiskt men kanske framför allt ekonomiskt. De många små och medelstora regionala tidningarna har allt mindre kassor på ett liknande sätt som resten av vvärlden, allt fler ryska medborgare kommer inom de närmaste åren ta del av nyheterna online. Hur ska affärsmodellen överleva även i Ryssland? Traditionell media ägs ofta också utav kommunen eller andra myndigheter vilket ofta medför ett svårt uppdrag för de anställda journalisterna att granska den egna verksamheten och samhället.  De oberoende eller de mediehus som ibland beskrivs som oppositionella har en än svårare framtid framför sig då många kämpar med en svår ekonomi, utan tillskott från allmänna medel och allt fler ppålagor från staten.

Det som kanske framför allt upplevs negativt bland ryska journalister är vetskapen att ens journalistik sällan gör skillnad. Jag minns särskilt ett möte med en rysk journalist anställd på en relativt stor tidning i Sankt Petersburg som precis skrivit ett stort avslöjande om hur polisen aktivt tillåter och tjänar pengar på drogförsäljning. På frågan om, vad hände sen blev svaret det som allt för ofta hörs hos ryska journalister ”ingenting”. Ett sådant avslöjande i Sverige skulle onekligen leda till utredningar och fler gräv med resultat. Om inget händer, om publiken rycker på axlarna resignerat åt korruptionen eller orättvisorna varför då fortsätta? När det gäller resultaten kanske en viss ljusning kan skönjas i samband med de protester som ägde rum i somras i Moskva och andra städer. Det allt mer globaliserade ryska samhället, de allt fler ryssarna som reser världen runt får möjligen med sig en vilja och önskan om en förbättring och ”normalisering”. Vad detta medför inför framtida maktskiften kan ingen veta.

 

 

 

Bli först att kommentera

En podcast om Arktis och Barents

Av , , Bli först att kommentera 0

Barents Press Sverige har nu skapat och släppt en podcast om Arktis- och Barentsregionen tillsammans med journalister från USA, Kanada, Norge, Sverige och Finland. Podcasten är uppbyggd som en konversation mellan journalister om deras bevakningsområden som berör Arktis och Barentsregionen. Det första avsnittet handlar om massturismen som på riktigt har etablerat sig särskilt i vår del av Arktis och Barentsregionen. Är det en så kallad ”mörk turism” där människor söker sig till en region som kommer genomgå kraftiga förändringar, eller är det tystnaden och renheten som lockar? Och hur sann är den bilden av regionen? Resterande fem avsnitt kommer att släppas de fem kommande måndagarna med teman som ”Effekterna av klimatförändringarna”, ”Militariseringen av Arktis” och ”Arktiska drömmar och mardrömmar”.

Podden hittar du här och redan nu finns två avsnitt ute.
God lyssning!

Bli först att kommentera