Innan jag börjar diskuterar ekonomi tänkte jag säga några ord om logik. Logik är ett sätt att resonera med givna inputs, så kallade premisser. Ett exempel:
Solen går upp alla mornar.
När solen går upp
Då är det morgon.

Fullständigt logiskt. Dessutom stämmer det överens med verkligheten. Detta behöver dock inte vara fallet för att det ska vara logiskt. Ett annat exempel:

Alla rosa elefanter är telefonstolpar.
Arne är en rosa elefant.
Alltså är Arne en telefonstolpe.

Logiskt korrekt förvisso, men inte vettigt överhuvudtaget. Logik och vett har inget egentligen med varandra att göra; vettigheten i logiken ligger i premisserna. För att citera mig själv:

Logikens största brist ligger i premisserna

Detsamma gäller för budgetar, som man kan se som en sorts logisk uppställning av olika inkomst och utgiftsposter. En budget kan vara i balans, och den kan vara "vettig". Ofta idag så skryter (ofta moderata politiker) med att dom har en budget i balans, men i min värld så säger det ingenting. För att visa med ett par exempel:

En budget i balans! En annan budget:
 

Den här budgeten är också i balans, men den är inte vettig för det. På samma sätt som i logiken ovan, har vettighet och balans lite med varandra att göra. Har man inget bättre att säga om sin budget än att den är i balans, då kan man ju fråga sig vad för slags innehåll budgeten har. Jag tycker att det bör vara innehållet som är viktigt, inte bara att den är korrekt uppställd på balansräkningen. För att citera en tidigare socialdemokratisk partiledare:

"Ansvar är mer än att agera kamrer och balansera en budget"

Hur gör ett företag något mer effektivt? Låt oss säga att det finns i huvudsak två sätt att göra något mer effektivt: Med teknikförbättringar – och genom att externalisera kostnader. Att använda teknikförbättringar innebär att använda (nya) tekniker som använder tillgängliga resurser och energi mer effektivt, och därmed sänker kostnaderna för produktionen. Inom vården kan detta vara en ny digital röntgen istället för en analog, som ger digitala bilder direkt istället för analoga bilder på film. Inom skolan kan det vara att använda powerpoint istället för overhead, som går mycket enklare och snabbare att ändra, och kräver mindre oh-papper.

Sedan har vi externaliseringar av kostnader. Detta innebär att man flyttar kostnader från de egna räkenskaperna och budgetarna till saker som inte står med i dessa papper. Det handlar ofta om mjuka värden, så som personalens utbildningsnivå, personalens säkerhet, patienternas välmående osv. Inom sjukvården kan det handla om att anställa lägre utbildad personal, att dra in på kafferaster/kisspauser, färre blöjbyten osv. Inom skolan kan även där vara att dra in på personalens utbildning, dra in på skolbibliotek, mer lärare per  klasser, kvaliteten på lektionerna, låta eleverna ha mer hemläxor osv osv. Ofta då man jobbar med människor så finns det gott om "mjuka värden" som är lätta att externalisera.

Nu då till diskussionen om privat vård, skola och omsorg. Vad är skillnaderna mellan privat och allmän vård?

Vi gör ett explicit (uttryckligt) antagande att tekniken är densamma i privat och allmän vård, skola och omsorg (detta antagandet diskuteras nedan), och givet att det bara finns de två sätten att effektivisera beskrivna ovan. Detta ger vid handen att de som driver privat vård, och plockar ut vinst ur verksamheten, gör det genom att externalisera kostnader, det gör det alltså på bekostnad av de "mjuka värden" beskrivna ovan, alltså personalens kompetens, skolbibliotek – ja vårdens och skolans kvalité i allmänhet!

Hur stämmer då antagandet ovan? I regel så har privat vård och skola investerare bakom sig, ofta med mycket pengar. Detta innebär att de har ekonomiska muskler för att investera i ny teknik, så som digitala whiteboards, bärbara datorer till alla elever osv. Dock i skolan så sker ofta detta med en baktanke, att göra investeringar och bygga upp värdet på skolan, för att sedan sälja av den för att tjäna pengar. Sen så "investerar" dessa företag sällan i "dyra utbildningar" så som fordonsprogrammet, utan håller sig ofta till billigare program. Detta ger en orättvis fördelning av kapitalet, där vissa program får mycket kapital, och andra mindre.

Om diskussionen ovan mest är inriktad på skolan, så har vi en annan diskussion i vården. Där har vi bland annat stora och dyra investeringar, så som magnetröntgen osv. Dessa är ofta dyra, och därför så ser vi mest privat vård där kostnaderna är låga och möjligheterna till externaliseringar är stora, dvs äldrevården. Där finns det god möjlighet att spara in på "mjuka värden", så som blöjbyten, personalens kompetens, nattbemannning, osv. Ofta upphandlas dessa tjänster, och i upphandlingen specifiseras vilken vård som avses, och man får ofta "förluster" i upphandlingen, dvs brister i specifikationen hur vården skall utföras, som företag sedan kan utnyttja. Resultatet blir att vinster tas ut på bekostnad av dom svaga och ofta hamnar i skatteparadis.

Är det rätt att blindt lita på markanden och att det alltid gör saker mer effektivt, eller börj man tänka till lite innan man säljer ut välfärden?

Har du någon erfarenhet av vård eller skola, privat eller allmän? Mina uppgifter ovan bygger mest på bevakningen i nyheter och media, och en liten del på historier från anställda och anhöriga i vården, men det skulle vara intressant att höra era synpunkter och upplevelser av privat eller kommunal vård.