Etikett: novell

Ny novell

Av , , 4 kommentarer 3

Igår när jag promenerade på Nydalasjön fick jag ett uppslag till en ny novell, som jag sedan skrev ner under kvällen. Så här är den, min andra novell. Och liksom den förra (som finns här för den som vill läsa den) saknas koppling till mitt eller mina vänners liv. Karaktärerna är påhittade och eventuella likheter med faktiska personer är en ren slump.

Stort tack till min korrekturläsare som fick mig att komplettera karaktärsteckningen av en av personerna.

 

Nu

Begravningen

Han tittade på kistan och kände tårarna rulla ner för kinderna. Hur hade det kunnat gå så här snett?

 

Lördag kväll

Rebecka och Mattias satt i vardagsrummet hos Rebecka. De träffades inte så ofta som förr, men ikväll var det fest. De hade lagat en kycklinggratäng och druckit en hel del vin. Didde, eller Andreas som han egentligen hette,  hade varit självskriven på festen om han inte hade haft personalfest.

"Jag måste ta det lugnt, om jag ens ska ta mig ner på stan. Jag tror att jag ska testa varannan vatten. Det ska vara bra har jag hört.", fnittrade Rebecka.

"Jo, det finns ju de som påstår sig ha provat det. Är det okej om jag fixar kaffe?"

"Självklart, gör en kopp till mig också."

När kaffet var klart sa Rebecka

"Annars då, händer det nåt spännande som du inte berättat om?"

Mattias tvekade ett par sekunder och såg Rebecka i ögonen. Under månaderna som gick efter den kvällen skulle Rebecka många gånger fundera på om det bara var alkoholen som gjorde att Mattias svarade som han gjorde eller om han bara väntat på ett bra läge.

"Jag mår inte så bra."

"Oj, alltså, hur då menar du?"

Han var tyst några sekunder till.

"Håll i dig nu, du får trettiosekundersversionen. Depression, självmordstankar, akutpsyk, antideppmediciner och psykologer."

Rebecka stirrade på Mattias.

"Men kan du dricka alkohol om du äter sån medicin? Eller vad fan säger jag, det verkar du ju kunna. Skit i det. Öh, men hur länge har du varit deprimerad då?"

"Ungefär ett år."

"Men va? Vi har ju träffats massa gånger det senaste året, jag har inte märkt nånting. Kanske att du inte varit på topp jämt, men det är ju ingen."

"Du anar inte vad bra man kan vara på att dölja sånt för dem som man bara träffar då och då."

"Då och då? Typ ofta mer än en gång i månaden."

"Visst, men bara några timmar åt gången."

"Jaha, men hur funkar medicinerna då?"

"Bra, eller mycket bra skulle jag nog vilja säga. De får mig inte att vara på topp, men jag vill då inte ta livet av mig i alla fall. Och det blir hela tiden bättre, även om det kommer ett och annat bakslag."

"Det är ju bra det i alla fall. Vilka vet om det här då?"

"Mamma, pappa, Jörgen och chefen. Han är jävligt tät chefen, verkar inte ha sagt det till någon."

"Har du jobbat hela tiden?"

"Nej, jag har varit sjukskriven en del, men inte så mycket. Det är bra att vara på jobbet, så grubblar jag inte så mycket. Nu jobbar jag som vanligt."

Rebecka fortsatte att ställa frågor en stund till, men efter ett tag sa Mattias ifrån.

"Nu pratar vi om nåt annat, och så tar vi en bärs. Det är ju fest ikväll!"

Morgonen efter

Didde drog igen dörren efter Helena. Trots att han tyckte att det var pinsamt hade han frågat vad hon hette på morgonen.  Nån ordning fick det ju vara. Det var ju en sak att ragga på krogen, men att glömma bort vad tjejen hette morgonen efter var inte bra. De hade bytt telefonnummer. Didde tänkte att det nog skulle bli som vanligt. Han skulle inte ringa, och knappast hon heller. Han stod och tänkte att han skulle ringa Mattias för att fråga hur han och Rebecka hade haft det igår kväll när Rebecka ringde.

"Hej Rebecka!"

"Hej Didde! Hur är läget?"

"Jo tack, det knallar på som farmor skulle ha sagt. Eller varför inte huvudet upp och fötterna ner. Personalfesten var kanon, sen gick vi vidare till Schlagerklubben."

"Blev det nån karaoke då?"

"Haha, givetvis inte. Jag tog det lugnt."

Han tänkte på de kopiösa mängder öl han hällt i sig och undrade hur han ens lyckats få till det med Helena. Nytt klamydiatest skulle han behöva göra också, så klantigt.

"Några skandaler eller vackra kvinnor?"

"Nej, inget sånt. Själv då, hur är läget?

"Det är bra, men jag tänkte bryta ett underförstått löfte. Jag måste berätta en sak om Mattias. Jag frågade inte rent ut om jag fick berätta för dig, så rent krasst har han inte förbjudit det."

Didde avbröt Rebecka.

"Du, jag fattar att du har dåligt samvete och försöker övertyga dig själv om att du gör rätt sak. Men det är lika bra att du sätter igång och berättar för både jag och du vet att du kommer att berätta."

"Ja, ja, okej då." Sen sammanfattade Rebecka det Mattias berättat om sin sjukdom kvällen innan.

"Helvete vad otäckt, men skönt att han verkar få ordning på det där."

"Ja, vi får hoppas det, men jag tror att vi ska hålla ögonen lite extra öppna framöver när vi hänger med honom."

"Självklart. Men du, jag måste hoppa in i duschen, morsan kommer hit om en kvart. Vi ska på Mio och kolla på en soffa till henne."

"Okej. Vi hörs."

"Hörs."

Han satte sig och zappade runt bland kanalerna på TV:n. 57 kanaler och inget att se.

 

Två månader senare. Larmsamtalet

"SOS alarm."

"Jag står och tittar in genom ett fönster på Matematikgränd och det hänger en man i en snara i taket. Han är definitivt död."

Brevet

Det stod fullt med folk utanför fönstret på Matematikgränd när polisbilen kom dit. Jävla hyenor, tänkte Staffan som var en av poliserna.  Låssmeden och ambulanspersonalen hade redan kommit dit och gått in i lägenheten. När Staffan kom in tittade han på liket och såg rivmärkena på halsen. Stackars jävel, han hade långsamt strypts istället för att få nacken knäckt och då hade han försökt komma loss genom att försöka dra loss snaran. Staffan och hans kollegor hade vid några tillfällen skämtat om att man behöver vara rutinerad för att kunna hänga sig ordentligt. Han hade slutat med de skämten, de var inte roliga längre.

Det låg ett papper och en kulspetspenna på golvet. Det enda som stod på papperet var

"Livet var inte min grej, men låt inte min död hindra ERA liv från att gå vidare."

 

Nu

Begravningen

Rebecka grät tyst och tittade först på Mattias och sen på kistan. Hon sa ingenting, men ville bara skrika "FAN DIDDE. VARFÖR SA DU INGET TILL NÅN OM ATT DU MÅDDE DÅLIGT? DET HADE INTE BEHÖVT BLI SÅHÄR."

Jag skrev en novell

Av , , 2 kommentarer 2

Jag skrev mitt livs första novell igår, en historia om relationer, fasader och önskan om ett bättre liv. Karaktärerna är INTE baserade på mitt liv, och för er som känner mig IRL kan jag meddela att de är inte baserade på nån jag känner heller.

Det är fem scener, och om du väljer att läsa vidare hoppas jag att du ska gilla den.

 

Baksmällan

Grannarna i lägenheten under skrek åt varandra. Men va fan, tänkte Martin, inte nu igen. Han drog upp stereon och lät Edith Backlunds låt Black Hole fylla rummet. Bra bakismusik, tänkte han. Han loggade in på Facebook och kollade om Saga var online, och det var hon.

"Tja"

"Hej. Läget?"

"Bakis"

"Kört KODA?"

Martin fnissade, Saga var som vanligt rakt på sak. Några månader tidigare hade de pratat om hur man bäst lindrade en baksmälla, och de enades om kaffe, onani, dusch och Alvedon.

"Jo, men det hjälpte inte så mycket. Lust med en promenad?"

"Kommer du förbi?"

"Om en kvart."

"Ses."

Martin brukade tänka att Saga var som en riktigt bra killkompis, fast hon var tjej. Saga och Martin hade umgåtts i samma kretsar under lång tid, och när Saga och hennes man skiljde sig för snart två år sen började de umgås en del på tu man hand. Martin visste inte hur många gånger han sagt "Nej, vi är bara kompisar." till folk som undrat vad de hade för förhållande. De flesta trodde att de brukade ligga med varandra, men det gjorde de inte, förutom en gång. De hade sett en film hemma hos Saga och satt och pratade i soffan. Långt senare brukade de låtsasgräla om vem som hade börjat ta på vem egentligen, men lyckades inte enas i den frågan. Efter de älskat höll Saga upp ett finger över sina läppar och sa "Vi pratar imorgon."

När Martin vaknade på morgonen låg Saga och tittade på honom

"Jag vill inte vara ihop med dig, och inte KK heller. Bara K."

"Jag antar att du inte menar Knull-K:et i KK?"

"Precis"

Efter det berörde de inte händelsen på flera veckor, och umgicks nästan inte heller. Men en sen kväll ringde Saga på hos Martin, sa inte hej när han öppnade, utan bara

"Nu pratar vi igenom det här."

Några timmar senare när Saga gick hem tänkte hon, ikväll har jag fått en vän för livet. Vid samma tidpunkt tänkte Martin, det där gick ju bra, men varför ska det ta flera timmar att reda ut ett ligg?

 

Promenaden

De gav sig ut i den varma sommarluften. Efter lite allmänt småprat sa Saga "Kom igen nu. Jag fattar att det är nåt särskilt du vill prata om."

"Jag, Steffe och Anders hade grabbmiddag hos Steffe igår. Han hade skickat iväg Sussie och barnen nånstans så vi körde hela paketet med matlagning, drinkar, och utgång."

"Kul!"

"Ja, det var riktigt kul, men när jag kom hem fick jag ett slag i magen när jag började tänka på mitt eget miserabla liv i jämförelse med Steffes och Anders. Här sitter jag i en halvsunkig hyreslägenhet, singel, inga barn och så kollar jag på Steffe. Stort hus, nyrenoverade badrum, ska snart ta itu med köket, trevlig fru, härliga ungar och så ska de åka till Thailand i höst."

"Av alla på hela jordklotet är du avundsjuk på just Steffe! Skärpning. Vad tror du ligger bakom den fasaden? "

"Va?"

"Sussie fyllnade till lite när vi var ute sist och det lät inte som att det bara var guld och gröna skogar. Eftersom de inte har tillräckligt höga inkomster gör de all renovering själva istället för att ta in hantverkare och ingen av dem är ju direkt nåt snickarämne. De la sjukt mycket tid bara på badrummet på övervåningen. Sussie jobbar väl sällan mindre än femtio timmar i veckan, nu när hennes forskning är i ett intensivt skede. De har tre barn. Tre barn, du kan inte fatta hur mycket jobb det är med tre barn, och inga far- och morföräldrar i närheten som kan hjälpa till heller. Överlever förhållandet köksrenoveringen förtjänar de en medalj."

"Öh, alltså."

"Inga öh här. Jag kan sätta en slant på att Thailandsresan är nån slags lappa och laga förhållanderesa. Tror du att de har ett bra sexliv? Jag ger mig fan på att Steffe stötte på nån tjej när ni var ute igår."

"Nja, stötte och stötte."

"Äh, fy fan, jag vill inte veta."

"Du låter nästan lite bitter, hade inte du och Mange ett bra sexliv?"

Martin retades bara, han visste redan allt om Saras och Manges sexliv. Om blickar kunde döda hade Martin dött av Saras blick.

"Håll käften för fan."

"Jag bara skojar."

"Nån större komiker har du aldrig varit. Nu lämnar vi Mange utanför det här samtalet."

"Okej. Vi skiter i Steffe också. Men hur man nu än ser på saken så har jag ett skitliv."

Saga stannade, tog tag i Martin och kramade honom. Ett gäng fjortisar cyklade förbi och visslade. Martin tänkte att det här var det bästa med att ha en tjej som bästa kompis, att kramas. För båda två var det en lite ny situation att Martin var missnöjd med livet, de hade mest pratat om Sagas röriga liv tidigare.

"Två stukade själar med skitliv, det skulle ju kunna bli ett drama. Hur ska vi ta oss ur det här då?"

"Vi kanske kan börja med en lunch på stan?"

"Taget."

 

Lunchen

De fick tag på ett bord på en uteservering. Saga tog ett glas vin till maten, men Martin bara rös av tanken på alkohol och beställde cola. När de utarbetade KODA-metoden mot baksmälla hade de inte lyckats enas om någon särskild mat, men för Martin var det givet, kött i mängder, så han beställde den största hamburgare de hade. Halvvägs in i lunchen hördes en ljus pojkröst ropa

"Mamma."

Saga vände sig om och fick se sin 5-årige son Wilmer komma springande på trottoaren utanför uteserveringen. Saga började prata med sin son, medan Martin hälsade och småpratade med Sagas exman Mange och hans nya kärlek Elin. Saga var noga med att hela tiden demonstrativt vända ryggen mot Mange och Elin. Relationen mellan Saga och Mange var ansträngd, men höll långsamt på att bli bättre. När de hade gått sa Saga

"Att jag alltid ska bli så provocerad av Elin. Jag tål inte att se den där silikonbimbon."

Martin flinade och tänkte, here we go again.

"Det där med silikonet har vi pratat om tidigare. Du vet ju faktiskt inte om hon har opererat sig eller inte."

"Ja, det gör jag visst. Jag pratade med Lena häromdagen och hon hade träffat Elin i duschen på IKSU. Det avgjorde saken kan man säga."

"Där ser man."

"Att karlar är så lättlurade. Ung, korkad blondin med jättepattar finnes. Söker högavlönad äldre man för en trevlig samvaro. Jag spyr. Men sånt skulle väl aldrig du gå på?"

Martin skrattade så han kiknade.

"Absolut inte."

"Vad skrattar du åt då? Ah, nu fattar jag. Jessica hade ju sillisar. Men hon var ju i alla fall smart, trevlig och i din ålder. Varför dumpade du henne?"

"Rub it in."

"Haha. Ja, men just det, det var visst hon som dumpade dig. Tråkig historia."

"Du är lika usel komiker som jag. Men om vi ska återgå till Elin så inser ju både du och jag att det där inte kommer att hålla i längden, och dessutom är du både smartare och snyggare än henne så du vinner ändå."

"Ja, ja, jag låtsas väl att jag går på ditt smicker din lögnare."

 

Träningen

Efter lunchen gick de och la sig i gräset utanför Filmstaden. Martin somnade nästan direkt, medan Saga kände att en klump hela tiden växte i magen. Fan också. Allt prat om skitliv och blotta åsynen av Elin gjorde att ångesten kom krypande. Hon hade aldrig sökt hjälp för ångestkänslorna utan var ganska bra på att dämpa dem själv, eller det var väl helt enkelt så att de inte var särskilt allvarliga. Förstavalet var alltid att hitta på något med Wilmer, då lättade ångesten alltid. När han var hos Mange var andravalet stenhård träning. När hon tränade så hårt att hon nästan inte orkade ta sig hem mådde hon betydligt bättre sen. Hon väckte Martin.

"Jag sticker och tränar, vi kan väl höras sen."

"Mm", sa Martin och somnade om.

Det var lite folk på IKSU. Mest bara de riktiga fanatikerna som tränar en varm sommardag när solen gassar ute. Saga började på löpbandet och sprang tills kräkkänslorna kom. Hon vilade en stund och gick in i gymmet. Armar och bröstmuskler fick jobba hårt, och övriga som var i gymmet sneglade på henne när hon skrek av ansträngningen. När hon kom ner till omklädningsrummet hörde hon

"Men hej Saga!"

Det var Stina. En gammal kompis. De umgicks inte särskilt ofta, men en kaffe på stan då och då blev det i alla fall.

"Hej Stina!"

De kramades och log mot varandra.

"Vad kul att se dig. Har du semester?"

"Ja, själv då?"

"Ja, första dagen idag. Ska du göra nåt särskilt på din semester?"

"Jag och Wilmer ska åka ner till min syrra i Halmstad nästa vecka, men annars blir det nog att vara hemma och ta det lugnt. Själv då?"

"Ja, asså, jag och Stefan ska åka till Sydafrika och sen till New York. Han har fått ett chefsjobb på Skandia så vi tror att det kan bli svårt att åka på höstresan som vi alltid brukar göra."

"Men vad roligt!"

Saga kände hur det började snurra. Hon hörde att Stina fortsatte att prata.

"Bra betalt fick han också… zebror… midsommar i Skärgården… kanske köpa sommarstuga… barnen går på indianläger"

Saga förstod plötsligt hur Martin känt sig när han tänkte på Steffe och kände spyan välla upp och sprang in på toaletten.

"Men hur är det med dig?", sa Stina då Saga kom ut.

"Jag tror att jag tränade för hårt. Jag måste nog åka hem nu."

Saga ledde cykeln hemåt och kände tårarna rinna ner för kinderna. Det kan inte fortsätta såhär.

 

Kvällen

Klockan hann bli nio innan Saga ringde till Martin.

"Vad gör du?"

"Kollar på film."

"Porr?"

"Nej."

"Tårdrypande drama?"

"Nej, komedi."

"Bra, pausa och kom hit på en gång."

"Varför då?"

"Tjafsa inte nu, gör som jag säger bara."

Det var nåt med Sagas tonfall, det var på allvar.

"Ja, jag kommer om en stund."

När Martin kom till Saga doftade det av te i hela lägenheten.

"Sötdoppa eller mackor?"

"Vilket som."

Martin undrade vad det var som pågick. Deras standarprocedur var oftast att han fick göra kvällsfika om han ville ha, för Saga var aldrig sugen.

"Okej, då blir det bara te."

"Jaha."

"Det här har varit en kosmisk jävla skitdag. Det har varit ett enda långt vältrande i elände. Det kröntes med att jag spydde när jag träffade Stina på IKSU och hon gick på om sitt perfekta liv."

"Vad fan säger du? Spydde du?"

"Ja, men skit i det, det är oväsentligt."

"Jaha, vad är väsentligt då?"

"Hur många gånger har vi pratat om att förändra våra liv?"

"Inte vet jag, typ många."

"Exakt. Hur många gånger har vi gjort några förändringar?"

"Inte vet jag, inte så många."

"Fel, aldrig."

"Nä, men vänta nu. Jag har ju börjat träna."

"Jaja, det är bra. Men vet du vad jag tänkte på idag när jag gick hem från IKSU?"

"Nej, såklart inte."

"Det kommer troligen inte att bli några stora livsförändringar varken för dig eller mig. Har nån av oss tur så träffar vi den stora kärleken, men det kan lika gärna gå åratal utan att det händer. Så vad säger du om att ta nåt litet steg nu på en gång? Nåt att se fram emot? Och så peppar vi varandra att ignorera alla som bräker på om sina perfekta liv, det är säkert lögn hursomhelst."

"Ja, det låter väl bra."

"Säg en storstad."

"Stockholm."

"Men skärp dig. Nytt försök."

"Paris."

"Det duger. När ska vi åka?"

"När som helst."

"Bra, då tar vi om tre veckor. Då ska Wilmer vara hos Mange."

De surfade en stund för att hitta flyg och ett hotell. Saga tyckte att hotellrumsfrågan kändes lite känslig.

"Ska vi dela rum, eller ha separata?"

Martin funderade en stund.

"För mig kan vi ha samma, och lägga pengarna på annat. Jag har ju hursomhelst sett dig naken på nära håll."

Sara boxade honom i bröstet.

"Hörrudu, tur att det inte är nån här, det är ju hemligt."

"Det finns ju inte en människa som inte tror att vi gjort det hursomhelst, så slappna av nu."

"Jaja, vi delar väl rum då. Men inget runkande när jag ser på."

"KODA då?"

"Det blir ingen alkohol på resan!"

Både Martin och Saga skrattade gott. Klockan passerade tre innan de bokat klart och pratat om vilka sevärdheter de skulle gå på.

"Får jag sova på soffan."

"Självklart, men du kan glömma att låna tandborsten."

"Har du nån Minttu som jag kan skölja med i istället?"

Saga skrattade.

"Tokfan. Det blir hursomhelst inget hånglande med nån tjej imorgon så du kan strunta i tandborstning både ikväll och imorgon bitti."

Både Saga och Martin somnade med en skön känsla i sina kroppar. Livet var faktiskt på väg att bli bättre, mycket bättre.

 

2 kommentarer
Etiketter: ,