Etikett: Homosexuell

Bög? Flata? Transperson? Kom igen!

Av , , Bli först att kommentera 24
Insändare-i-NSD-2

Klicka på bilden för en större
och läsbar version.

Idag publicerades min insändare ”En annan värld är möjlig”Norrländska Socialdemokraten. Det är en uppmaning till andra att delta och ett solidaritetsuttalande för Tornedalen Pride. Jag hoppas vi blir många som deltar på Tornedalen Pride 2014!

Insändaren

En annan värld är möjlig
För drygt ett år sedan blev jag inbjuden av Svenska kyrkan att hålla ett tal under Kärlekens mässa i Umeå stadskyrka. Jag kände mig som en udda fågel i sammanhanget. Stapplande steg jag upp för att dela med mig av några ögonblick ur mitt liv. Jag inledde:

”Homosexualitet är onormalt. Det är en perversion. En synd.

Som homosexuell väntar den oåterkalleliga domen att i helvetets eldar spendera evigheten.

Men det finns hopp.
Homosexualitet kan botas. Om de vill.
Om de vill kan de bli normala. Hela.

För det är ett val.
Det är inget äkta. Inget sant. Det saknar djup.
Det är inte en fråga om kärlek. Det är en frestelse som kan och måste motstås.

Det handlar om vilja. Det handlar om val.”

Att på en Kärlekens mässa ta sin utgångspunkt i det försåtliga och den oförsiktiga obetänksamheten kan verka konstigt. Men det handlar om hat och fördomar reflekterad i självbegränsningar och rädsla. När talet var klart och jag hade torkat mina tårar förstod jag hur berörda församlingen var. Även prästerna var tårögda.

Som bög vandrade jag genom min uppväxt i Kiruna som en vilsen och plågad människa. Att jag var onormal och äcklig, så mycket var klart. Det var så alla sa om homosexuella, i skolan, hos släkten, på Konsum, i lekparken, på praktikplatsen. Ensamheten. Rädslan. Jag sa aldrig ifrån. Jag erkände aldrig mitt eget värde. Som människa var jag inte jämlik. Så mycket visste jag.

För det är så heteronormen fungerar. Den förstör självkänslan. Den skapar rädsla, ångest, vemod och hat. Den leder till och med till döden. Vi som ändå klamrar oss kvar får våra liv begränsade. Heteronormens uttryck i förväntningar på det normala, och hat mot dem med en annan sexuell orientering eller könsidentitet, begränsar möjligheten till kärlek, omtanke och omsorg. Inte minst syns det i mordlystna uttryck som ”Bög eller älg. Hä bara å skjut.” Ett sådant uttryck blir en sten i muren av osynliga regelverk; normer som avser att beröva enskildas människovärde och liv.

Jag blev inte förvånad när jag läste om de hot och hat som riktats mot Tornedalen Pride och dess arrangörer. Jag är förfärad över inskränktheten som ännu råder i mitt hemlän. Det finns en sanning jag som icketroende håller högt: ”Störst av allt är kärleken”. Det är genom kärleken och omtanken till din nästa, att du erkänner din medmänniska, som håller samhället samman. Om fler skulle anamma det istället för att hata och fördöma skulle världen bli en mycket bättre plats.

365 dagar om året lever jag i en enda lång heteronormativ parad som berövar mig både frihet och trygghet. Därför är tillfällen som Pride symboliskt viktiga! Där möts vi som tror på kärlek och jämlikhet mellan människor. Det är ett tillfälle att lyfta frågan om samhällets heterosexism, homofobi, bifobi och transfobi.

Tillsammans med andra kommer jag och min älskade Björn att åka till Pajala för att visa vår solidaritet. I Pajala den 5 juli kommer vi att kräva vårt människovärde tillsammans. Min förhoppning är att vi blir många som visar att en annan värld är möjlig.

Daniel Nyström,
Människa

 

Vi mindes

Av , , Bli först att kommentera 28

IMG_20131121_115713Hatbrott drabbar människor på riktigt. Det är en verklighet och i många fall en oåterkallelig sådan. Bestialiska mord i vissa fall. Vi blir stenade, skjutna, kvävda, styckade. Hatet är ursinnigt och obegripligt. Vi måste uppmärksamma detta. Igår var ett sådant tillfälle rörande transpersoner. Vi från RFSL Umeå höll tillsammans med Transföreningen FPES en minnesstund på Rådhustorget: Transgender Day of Remembrances.

Hittills i år har 238 människor blivit mördade endast för att de valt att vara dem de är. Somliga synnerligen bestialiskt. Att vara en transperson är livsfarligt. Det transfobiska våldet och transfobin möter så många människor i deras vardag.

När jag pratar med transpersoner framkommer allt för ofta att sjukvården i Västerbotten är en skam. Transfobin finns närvarande och flera önskar inte ha kontakt med sjukvården i Västerbotten på grund av det.

Jag minns själv när jag uppsökte Ålidhems vårdcentral för att ta STD-prover. Som sexuellt aktiv person är det, enligt mig, oansvarigt att ibland inte titta upp ifall man har någon könssjukdom. (Detta gäller oavsett om du är heterosexuell, bisexuell eller homosexuell. Du ska kolla upp dig!) När jag önskade ta STD-prover på min vårdcentral mötte jag på motstånd. Jag önskade att de skulle titta bland annat svalget, men inte. Sådana tester gör de bara på tjejer, eftersom det bara är tjejer som har oralsex med killar. Det fick jag veta.

Jag käftade med dem i mer än 10 minuter varpå jag i frustration och irritation mer eller mindre skriker ut, i ansiktet på de två sköterskorna som försökte avvisa mig: ”Jag är bög och jag suger kuk!”. Den ena sköterskan började skruva sig och blev något avståndstagande. Den andra insisterade fortfarande på att de inte skulle ta svalgprov på mig, men sa irriterat efter ett tag: ”Jag ska prata med din läkare och se vad han säger. Var beredd på ett Nej!” Detta är ett exempel på heteronormativitetens uttryck i sjukvården.

Debaclet på Ålidhems vårdcentral slutade med att hon motvilligt gjorde svalgprov. Ett besök som skulle ta max 15 minuter tog mer än 1,5 timme. Det var en oerhört påfrestande och kränkande situation och jag mådde väldigt dåligt efter det mötet med sjukvården. Sedan dess går jag aldrig till Ålidhems vårdcentral i dessa syften. Jag besöker istället STD- och vulvakliniken på Norrlands universitetssjukhus (NUS).

Detta är bara en av många berättelser — min berättelse. Det finns många liknande där ute i Västerbotten. Jag som bög har det dock mycket lättare och bättre bemötande att finna hos sjukvården än vad en transperson har. Västerbottens läns landsting har en hel del att lära vad gäller HBTQ-kompetens och icke-fobiskt, -förakfullt och -hatiskt bemötande.