Etikett: HBTQ-personer

Tornedalen Pride

Av , , Bli först att kommentera 6
Tornedalen Pride i Pajala 3-5 juli

Tornedalen Pride i Pajala 3-5 juli

Snart är det dags för Tornedalen Pride. Det blir nog att svänga förbi där och visa min solidaritet med de människor som lever under de förhållanden som råder där. Jag minns när jag bodde i Norrbotten. Det var trångsynt och kvävande. Hatet och föraktet var alltid närvarande. Det tillhörde det vanliga att hatets trupper avhumaniserade HBTQ-personer. Visst måste man avhumanisera om det ska gå att motivera att vi bögar, flator med flera ska mördas. Det gäller att stjäla vartenda litet gram av människovärde.

Tornedalen Pride är inget undantag. De har blivit hotade och utstått mycket hat. Flera hot har varit mordlystna yttringar. Det visar hur viktigt det är att slå hål på den machokultur och det religiöst motiverade hatet som finns där. Ingen ska behöva leva i ett samhälle som begränsar människans möjlighet att vara sig själv. Det handlar om frihet, jämlikhet och kärlek.

Jag hoppas att vi blir många som deltar på Tornedalen Pride och i paraden 5 juli, för ett öppnare Tornedalen!

I demokratins namn

Av , , 4 kommentarer 14

I gårdagens ETC fanns en mycket bra ledare som jag lägger in här nedan. Följd denna länk för att läsa ledaren på etc.se och även ta del av andra ledare och nyheter.

Ledaren tar upp det bakvända i demokratiargumenten som används av så många. Texten nedan visar på hur fel vi hamnar när vi börjar normalisera och ursäkta hat och rasism.

 

ETC-ledare:

I demokratins namn konfiskerar rektorer plakat med orden ”Alla är vi lika mycket värda”

Elever som är rasifierade, muslimer och hbtq-personer ska i demokratins namn lyssna på SD och SDU.

Jag har funderat ett tag på det här med ordet demokrati. Och vad det egentligen innebär. Och ironin i att Sverigedemokraterna, de som verkar propagera för demokrati allra mest i praktiken är de minst demokratiska av alla. Fast det kanske är just det som är demokrati. Att inte behöva leva upp till dess värderingar men gärna få njuta av kakan. I alla fall om man ska gå efter Sverigedemokraternas version av demokrati.

Ordet ”demokrati” som kommer från grekiskans demos kratein, kan översättas till ”folket härskar”. Ett styre som anses vara den västerländska demokratins vagga. Ett begrepp som vi idag hyllar utan att ifrågasätta. Och vi vill gärna glömma bort att när demokratin i antikens Grekland väl var i rullning så var den inte till för alla. Bara fria män fick vara med och ta besluten. Kvinnor, slavar och icke-greker hade ingen plats i demokratin. Och jag tänker, kanske har vi faktiskt inte kommit längre. Kanske är vi fortfarande fast i synen på demokratin från 500 f Kr. Jag ser det som att vi fortfarande har ett system där vissa människors röster hörs och respekteras mer än andras. Och framförallt att vissa människor verkar ha ett tolkningsföreträde till just begreppet demokrati. Allra tydligast idag ser jag det i diskussionerna om huruvida man ska stoppa eller bjuda in Sverigedemokrater. Jag tänker främst på eleverna runtom i Sverige som motsatt sig besök från Sverigedemokraterna och deras ungdomsförbund.

Hur både sverigedemokrater, lärare, rektorer och i vissa fall politiker från andra partier sagt att detta anses var ett ”hot mot demokratin”. Det är nästan som att man förutsätter att eleverna ska släppa på sina demokratiska rättigheter för deras skull. För att det är i demokratins namn som elever hotas med avstängning för att de motsatt sig att antidemokratiska krafter ska få sprida sin propaganda i deras skolor. Det är i demokratins namn som rektorer konfiskerar banderoller och plakat med bland annat orden ”Alla är vi lika mycket värda”.

En elev på Globala gymnasiet filmades av SDU när de protesterade mot deras närvaro. När eleven uttryckte sin oro för uthängning och hot för polisen och rektorn fick hen svaret att det var hen själv som utsatte sig för den risken, eftersom hen protesterade. Men det är nog det som måste vara demokrati. Att alla ska bjudas in trots att det kan utgöra hot för någon annan. Tolkningen blir då att SDU är lite mer värda i demokratins namn än eleverna och deras säkerhet.

Men demokratin står även över rädsla och otrygghet. Rätten att få sprida lögnpropaganda som står i direkt motsats till allt vad demokrati egentligen borde stå för verkar gå före allt. Elever som gått in på skoltoaletten och gråtit av rädsla och obehag för att sverigedemokrater befunnit sig i deras skola är ingenting man tar hänsyn till i en demokrati. Dessa elevers rättigheter i en demokrati är obefintliga. Elever som är rasifierade, muslimer och hbtq-personer ska i demokratins namn lyssna till att de är mindre värda. Att de inte ska ha samma rättigheter som alla andra i Sverige. Det bestämmer inte de utsatta eleverna. Det bestämmer Sverigedemokraterna, de som bjuder in partiet och de som försvarar att de ska bjudas in. De som står i skottlinjen för Sverigedemokraternas hat har ingenting att säga till om i denna demokrati.

I detta icke-ifrågasättandet av Sverigedemokraterna som vi verkar vara i just nu tycker jag att det är ironiskt att det just är på grund av bland annat de som vi sänkt vårt demokratiindex, enligt The Economist Democracy Index. Vi låg nämligen på topp tidigare. Bäst i världen på demokrati. Men efter 2010 sänktes det, bland annat för att SD kom in i riksdagen. Ändå verkar vi kämpa för att deras tolkning av demokratiska rättigheter ska stå i förgrunden, och samtidigt förväntar vi oss att de som blir utsatta för deras politik ska göra avkall på sina egna.

Det känns som antikens Grekland igen. Den västerländska demokratins vagga. En liten grupp människor som får tolka och bestämma förhållningsreglerna. Och de andra som bara får anpassa sig. Som får torka tårarna i skoltoaletten. Som får acceptera uthängning och hot.

Kanske är inte denna demokrati så demokratisk trots allt.

Vi mindes

Av , , Bli först att kommentera 28

IMG_20131121_115713Hatbrott drabbar människor på riktigt. Det är en verklighet och i många fall en oåterkallelig sådan. Bestialiska mord i vissa fall. Vi blir stenade, skjutna, kvävda, styckade. Hatet är ursinnigt och obegripligt. Vi måste uppmärksamma detta. Igår var ett sådant tillfälle rörande transpersoner. Vi från RFSL Umeå höll tillsammans med Transföreningen FPES en minnesstund på Rådhustorget: Transgender Day of Remembrances.

Hittills i år har 238 människor blivit mördade endast för att de valt att vara dem de är. Somliga synnerligen bestialiskt. Att vara en transperson är livsfarligt. Det transfobiska våldet och transfobin möter så många människor i deras vardag.

När jag pratar med transpersoner framkommer allt för ofta att sjukvården i Västerbotten är en skam. Transfobin finns närvarande och flera önskar inte ha kontakt med sjukvården i Västerbotten på grund av det.

Jag minns själv när jag uppsökte Ålidhems vårdcentral för att ta STD-prover. Som sexuellt aktiv person är det, enligt mig, oansvarigt att ibland inte titta upp ifall man har någon könssjukdom. (Detta gäller oavsett om du är heterosexuell, bisexuell eller homosexuell. Du ska kolla upp dig!) När jag önskade ta STD-prover på min vårdcentral mötte jag på motstånd. Jag önskade att de skulle titta bland annat svalget, men inte. Sådana tester gör de bara på tjejer, eftersom det bara är tjejer som har oralsex med killar. Det fick jag veta.

Jag käftade med dem i mer än 10 minuter varpå jag i frustration och irritation mer eller mindre skriker ut, i ansiktet på de två sköterskorna som försökte avvisa mig: ”Jag är bög och jag suger kuk!”. Den ena sköterskan började skruva sig och blev något avståndstagande. Den andra insisterade fortfarande på att de inte skulle ta svalgprov på mig, men sa irriterat efter ett tag: ”Jag ska prata med din läkare och se vad han säger. Var beredd på ett Nej!” Detta är ett exempel på heteronormativitetens uttryck i sjukvården.

Debaclet på Ålidhems vårdcentral slutade med att hon motvilligt gjorde svalgprov. Ett besök som skulle ta max 15 minuter tog mer än 1,5 timme. Det var en oerhört påfrestande och kränkande situation och jag mådde väldigt dåligt efter det mötet med sjukvården. Sedan dess går jag aldrig till Ålidhems vårdcentral i dessa syften. Jag besöker istället STD- och vulvakliniken på Norrlands universitetssjukhus (NUS).

Detta är bara en av många berättelser — min berättelse. Det finns många liknande där ute i Västerbotten. Jag som bög har det dock mycket lättare och bättre bemötande att finna hos sjukvården än vad en transperson har. Västerbottens läns landsting har en hel del att lära vad gäller HBTQ-kompetens och icke-fobiskt, -förakfullt och -hatiskt bemötande.

Är du rädd, lille vän?

Av , , Bli först att kommentera 45
IMG_20131102_192601

Gott minne, glad stund. 🙂

Snart är det dags. Det är bara dagar kvar. Saknaden har varit stor sedan dagen jag klev på flight HS669. Det enda som överträffar saknaden är känslan av längtan. Längtan efter det enligt somliga förbjudna.

Jag tänker på de olika rubriker som liksom årstidernas cirkulära självklarhet återkommer gång på gång. Dessa uppmanar mig att inte visa min kärlek öppet. Ty den kan uppröra. Den kan irritera. Det är ett inslag i stadsbilden som inte hör hemma där, förmodligen på samma sätt som mörkhyade människor och kvinnor som tar sig ton stör friden i det svenska folkhemmet.

Hat, förakt och fördomar mot HBTQ-personer, rasism och kvinnohat hänger samman. Till skillnad från rubrikerna menar jag att den öppna glädjen och lyckan i sig inte är någon del av den nämnda skapandeprocess av irritation och upprördhet. Hatet finns där innan och närs ur okunskap och förakt, ofta nära förbundet med religiösa föreställningar om världen, i samspel med en eller flera vantolkningar av någon guds påstådda mening med livet. Till detta behövs motkrafter.

Det är något som händer när två av samma kön håller handen. Det utmanar. Provocerar. Men i detta tänker jag inte så mycket på de blickar som kommer, utan på det att i den stunden så sker en förändring. Atmosfären i händelsens centrum och omgivning blir friare — något mer klar. Det blir lättare att andas. Den våta filten lyfts av en friheten tillfälliga pust. I den stunden är inte alla längre heterosexuella.

Egentligen behövs inte ens den gesten för att skapa förändring. Att ta någon i hand är bara ett bland många kommunikativa tillgrepp. Det räcker att som jag gjorde, berätta om min sexuella läggning. I nästan varje givet tillfälle är det någon av de som låtit påskina sin egen heterosexualitet som visar sig vara så kallat binyfiken, bisexuell eller homosexuell. Att bryta mark. Att byta luft. Det är lite som att ge hjärt- och lungräddning till någon som inte får syre och hotas av hjärndöden.

Det finns ett ansvar i detta som jag lägger på mig själv. Jag måste trotsa rubrikerna i tidningarna, mina egna föreställningar och stå emot rädslan inför det överhängande hotet. Precis som alla andra ska jag kunna visa att jag känner mig glad med en annan. I framtiden ska jag kunna sitta på Apbergets trappor, äta min glass i solen tillsammans med en man jag håller kär. Vi ska kunna hålla om varandra och bara finnas där i stunden. Njuta av glassen, solens värme och varandras närhet, utan rädsla.

Det är i alla fall min dröm…

 

Självförsvar mot övergrepp

Av , , 1 kommentar 9

2694064_520_292-450x252Det våras för feministiskt självförsvar i Umeå! I Folkbladet kunde jag idag läsa hur Ung Vänster och Vänsterns Studentförbund (VSF) i Umeå gör gemensam sak för att stärka tjejers självkänsla, självbild och möjlighet att — om så krävs — fysiskt värja sig mot övergrepp (se Facebookgruppen för eventet och delta om du är tjej / kvinna). Det är ett jättebra och viktigt initiativ! I synnerhet efter den rad övergrepp som varit senaste tiden.

”Feministiskt självförsvar är ett verktyg för att återta makten över våra liv”, säger Ellen Kling som är instruktör i feministiskt självförsvar.

Det är en viktig fråga att arbeta med. Kvinnor som grupp är mycket utsatta för elakartade kommentarer och omges av bilder och föreställningar som förstör deras självkänsla och styr handlingsmönster. Det finns all anledning att arbeta med självförsvar för att kunna hantera intrycken och direkta fysiska övergrepp.

Jag som HBTQ-person utsätts också dagligen av övergrepp. Dessa är tack och lov endast verbala — just nu. Jag har flera gånger tidigare utsatts för fysiskt våld och hot om våld endast på grund av att jag är homosexuell. Dessa handlingar hämtar dock sin näring från något mer subtilt — från det vanliga, ur vardagens irriterande praktiker och handlingar: Det jag får utstå är en sexualisering av mig som individ och i samband med detta får jag veta hur äcklig, pervers och onaturlig jag är — i sann heterosexistisk anda. Ibland får jag veta hur lite jag borde få leva. Det vi inte får glömma (som tyvärr ofta glöms bort) är våldet mot och mellan HBTQ-personer och våldet i samkönade relationer. Det är frågan om våldtäkter, misshandel, ofredande med mera.

Det behövs en bättre feministisk maktanalys än den som idag ges utrymme för i debatten. Den nuvarande är för enkelriktad och allt för makt- och perspektivlös. Det handlar om normer och komplicerade mänskliga relationer, inte enkla dikotomier!