Etikett: Religion

Bög? Flata? Transperson? Kom igen!

Av , , Bli först att kommentera 24
Insändare-i-NSD-2

Klicka på bilden för en större
och läsbar version.

Idag publicerades min insändare ”En annan värld är möjlig”Norrländska Socialdemokraten. Det är en uppmaning till andra att delta och ett solidaritetsuttalande för Tornedalen Pride. Jag hoppas vi blir många som deltar på Tornedalen Pride 2014!

Insändaren

En annan värld är möjlig
För drygt ett år sedan blev jag inbjuden av Svenska kyrkan att hålla ett tal under Kärlekens mässa i Umeå stadskyrka. Jag kände mig som en udda fågel i sammanhanget. Stapplande steg jag upp för att dela med mig av några ögonblick ur mitt liv. Jag inledde:

”Homosexualitet är onormalt. Det är en perversion. En synd.

Som homosexuell väntar den oåterkalleliga domen att i helvetets eldar spendera evigheten.

Men det finns hopp.
Homosexualitet kan botas. Om de vill.
Om de vill kan de bli normala. Hela.

För det är ett val.
Det är inget äkta. Inget sant. Det saknar djup.
Det är inte en fråga om kärlek. Det är en frestelse som kan och måste motstås.

Det handlar om vilja. Det handlar om val.”

Att på en Kärlekens mässa ta sin utgångspunkt i det försåtliga och den oförsiktiga obetänksamheten kan verka konstigt. Men det handlar om hat och fördomar reflekterad i självbegränsningar och rädsla. När talet var klart och jag hade torkat mina tårar förstod jag hur berörda församlingen var. Även prästerna var tårögda.

Som bög vandrade jag genom min uppväxt i Kiruna som en vilsen och plågad människa. Att jag var onormal och äcklig, så mycket var klart. Det var så alla sa om homosexuella, i skolan, hos släkten, på Konsum, i lekparken, på praktikplatsen. Ensamheten. Rädslan. Jag sa aldrig ifrån. Jag erkände aldrig mitt eget värde. Som människa var jag inte jämlik. Så mycket visste jag.

För det är så heteronormen fungerar. Den förstör självkänslan. Den skapar rädsla, ångest, vemod och hat. Den leder till och med till döden. Vi som ändå klamrar oss kvar får våra liv begränsade. Heteronormens uttryck i förväntningar på det normala, och hat mot dem med en annan sexuell orientering eller könsidentitet, begränsar möjligheten till kärlek, omtanke och omsorg. Inte minst syns det i mordlystna uttryck som ”Bög eller älg. Hä bara å skjut.” Ett sådant uttryck blir en sten i muren av osynliga regelverk; normer som avser att beröva enskildas människovärde och liv.

Jag blev inte förvånad när jag läste om de hot och hat som riktats mot Tornedalen Pride och dess arrangörer. Jag är förfärad över inskränktheten som ännu råder i mitt hemlän. Det finns en sanning jag som icketroende håller högt: ”Störst av allt är kärleken”. Det är genom kärleken och omtanken till din nästa, att du erkänner din medmänniska, som håller samhället samman. Om fler skulle anamma det istället för att hata och fördöma skulle världen bli en mycket bättre plats.

365 dagar om året lever jag i en enda lång heteronormativ parad som berövar mig både frihet och trygghet. Därför är tillfällen som Pride symboliskt viktiga! Där möts vi som tror på kärlek och jämlikhet mellan människor. Det är ett tillfälle att lyfta frågan om samhällets heterosexism, homofobi, bifobi och transfobi.

Tillsammans med andra kommer jag och min älskade Björn att åka till Pajala för att visa vår solidaritet. I Pajala den 5 juli kommer vi att kräva vårt människovärde tillsammans. Min förhoppning är att vi blir många som visar att en annan värld är möjlig.

Daniel Nyström,
Människa

 

Tornedalen Pride

Av , , Bli först att kommentera 6
Tornedalen Pride i Pajala 3-5 juli

Tornedalen Pride i Pajala 3-5 juli

Snart är det dags för Tornedalen Pride. Det blir nog att svänga förbi där och visa min solidaritet med de människor som lever under de förhållanden som råder där. Jag minns när jag bodde i Norrbotten. Det var trångsynt och kvävande. Hatet och föraktet var alltid närvarande. Det tillhörde det vanliga att hatets trupper avhumaniserade HBTQ-personer. Visst måste man avhumanisera om det ska gå att motivera att vi bögar, flator med flera ska mördas. Det gäller att stjäla vartenda litet gram av människovärde.

Tornedalen Pride är inget undantag. De har blivit hotade och utstått mycket hat. Flera hot har varit mordlystna yttringar. Det visar hur viktigt det är att slå hål på den machokultur och det religiöst motiverade hatet som finns där. Ingen ska behöva leva i ett samhälle som begränsar människans möjlighet att vara sig själv. Det handlar om frihet, jämlikhet och kärlek.

Jag hoppas att vi blir många som deltar på Tornedalen Pride och i paraden 5 juli, för ett öppnare Tornedalen!

Frånvänd verklighet?

Av , , 5 kommentarer 5

Jag fick en fråga tidigare idag om det finns något sätt att veta vem som sympatiserar eller är medlem i Sverigedemokraterna (SD). Det är i regel inte lätt att genom en yttre karaktärsbedömning dra några slutsatser idag. Det var en tid sedan partimedlemmarna gick i fascistuniformer och rakade skallar har de inte heller längre. Visst undantag finns, men i regel är det så. Efter en stunds resonerande kom jag fram till att det bästa sättet att avslöja en SD:are genom att lyssna på personens språk. Terminologin och argumentationsteknik avslöjar SD:aren.

Sverigedemokrater framhäver sig ofta stå för universella okränkbara värden, på riktigt. De stå för verklig demokrati, verklig yttrandefrihet och verklig åsiktsfrihet. Betoningen i detta läggs på ”verklig”, som ställs i motsats till vad de menar att vi har i Sverige idag. I siktet för detta finns lagen om hets mot folkgrupp de menar ska avskaffas. De ondgör sig över lagen om hets mot folkgrupp av den enkla anledningen att den enligt SD:aren inte omfattar ”svenskar” (muslimer, bögar, adopterade från Korea som utsätts för rasism etc är inte ”svenskar”). Ja, SD:are tycker att det är ett demokratiproblem, att vi har en bristande bristande yttrande- och åsiktsfrihet eftersom de som SD:are blir förhindrade från att hata, förfölja och bespotta minoriteter.

Argumenterar du emot SD:aren så går han/hon allt som oftast till personangrepp, eftersom han/hon saknar sakargument för sin sak. Om undantaget infinner sig och de argumenterar i sak har de i regel tolkat fakta (siffror om våldtäkter eller annat) som fan läser Bibeln. Påståenden SD:aren ger är nästan jämt populistiska floskler utan någon som helst tanke på konsekvens eller logik. Det som passar för stunden duger gott, för målet är det som är viktigast: Att slå på de som flytt sina hem, övergivit allt som de hållit kärt, för att överleva, det vill säga många av de som invandrat.

Sverigedemokraten motsätter sig islam eftersom han/hon menar att det inte är någon skillnad på politik och religion i frågan om islam. SD:arens inkonsekvens innebär att han/hon inte ser samma hinder i sin vurm för en extremt konservativ och ålderdomlig kristendom som han/hon önskar återuppliva ur det förgångna (som är minst lika moraliserande och begränsande för liv och frihet som konservativt politiserande islam). Det väsentliga är islamfientligheten. SD:aren motiverar sin islamfientlighet (som är byggd på fördomar och okunskap) som något rimligt med hänvisning till goda värden. Dessa goda värden är ofta att ta ställning för kvinnans rätt att rösta och kvinnans rätt till sin kropp. När SD:aren gör detta hoppas han/hon möta acceptans för sin position mot islam. Men kvinnans rätt till sin kropp gäller enbart när SD:aren vill slå mot islam och muslimer. När SD:are diskuterar kvinnans rättigheter, och islam inte är ett ämne i diskussionen, blir det tydligt att SD:aren vill begränsa kvinnans rätt att bestämma över sin egen kropp, exempelvis försämra möjligheterna till abort.

SD:aren anser sig också vara emot antisemitism och därför en naturlig motpol mot muslimer som han/hon menar är notoriska judehatare. Detta görs samtidigt som Sverigedemokraterna söker samarbete med andra högerextremister och antisemiter i Europa inför Europaparlamentsvalet.

När SD:aren talar om andra politiska partier benämns dessa alltid som ”sjuklöven”, trots att Sverigedemokraterna stöttat den moderatledda regeringen i uppemot 90 procent av de blockskiljande voteringarna i Sveriges riksdag.

Framförs en nyanserad åsikt i en komplicerad fråga eller om det hänvisas till forskning som på något sätt kan antas gå emot SD:arens världsbild är det den politiska korrektheten, i negativ bemärkelse, som talar och forskningen betraktas som partisk, enkom formulerad för att angripa Sverigedemokraterna. Konspirationsteorierna är alltid väldigt nära, gärna kombinerad med en grad av mystik. Vidare står SD:aren alltid för sanningen i någon universellt hävdad mening, alla andra ljuger eller mörkar. Jämt! Inga undantag finns. Men samtidigt gömmer SD:aren sig bakom anonyma användare på Avpixlat, Exponerat, Fria tider och andra högerextrema hatsajter där de önskar att barn ska svälta sig till döds. Men icket att glöma: Det är SD:arna som konstant är offer för förföljelse i media och blir orättvist behandlade. Det gör att SD:aren alltid går med offerkoftan på och gnäller på alla.

Är du i en diskussion med någon som får dig att genuint känna förvirring, att du och den du pratar med verkligen i sak och mening lever i olika världar, ja då är det sannolikt att du talar med en SD:are. 

SD:aren hatar jämlikhet och tror inte på alla människors lika värde. Är du nyfiken på vad SD har för sig kan jag rekommendera sajten ”Inte rasist, men…” Den bevakar SD och presenterar hårresande kommentarer och inlägg Sverigedemokrater gör i offentliga debatter, på Twitter och liknande.

Är du rädd, lille vän?

Av , , Bli först att kommentera 45
IMG_20131102_192601

Gott minne, glad stund. 🙂

Snart är det dags. Det är bara dagar kvar. Saknaden har varit stor sedan dagen jag klev på flight HS669. Det enda som överträffar saknaden är känslan av längtan. Längtan efter det enligt somliga förbjudna.

Jag tänker på de olika rubriker som liksom årstidernas cirkulära självklarhet återkommer gång på gång. Dessa uppmanar mig att inte visa min kärlek öppet. Ty den kan uppröra. Den kan irritera. Det är ett inslag i stadsbilden som inte hör hemma där, förmodligen på samma sätt som mörkhyade människor och kvinnor som tar sig ton stör friden i det svenska folkhemmet.

Hat, förakt och fördomar mot HBTQ-personer, rasism och kvinnohat hänger samman. Till skillnad från rubrikerna menar jag att den öppna glädjen och lyckan i sig inte är någon del av den nämnda skapandeprocess av irritation och upprördhet. Hatet finns där innan och närs ur okunskap och förakt, ofta nära förbundet med religiösa föreställningar om världen, i samspel med en eller flera vantolkningar av någon guds påstådda mening med livet. Till detta behövs motkrafter.

Det är något som händer när två av samma kön håller handen. Det utmanar. Provocerar. Men i detta tänker jag inte så mycket på de blickar som kommer, utan på det att i den stunden så sker en förändring. Atmosfären i händelsens centrum och omgivning blir friare — något mer klar. Det blir lättare att andas. Den våta filten lyfts av en friheten tillfälliga pust. I den stunden är inte alla längre heterosexuella.

Egentligen behövs inte ens den gesten för att skapa förändring. Att ta någon i hand är bara ett bland många kommunikativa tillgrepp. Det räcker att som jag gjorde, berätta om min sexuella läggning. I nästan varje givet tillfälle är det någon av de som låtit påskina sin egen heterosexualitet som visar sig vara så kallat binyfiken, bisexuell eller homosexuell. Att bryta mark. Att byta luft. Det är lite som att ge hjärt- och lungräddning till någon som inte får syre och hotas av hjärndöden.

Det finns ett ansvar i detta som jag lägger på mig själv. Jag måste trotsa rubrikerna i tidningarna, mina egna föreställningar och stå emot rädslan inför det överhängande hotet. Precis som alla andra ska jag kunna visa att jag känner mig glad med en annan. I framtiden ska jag kunna sitta på Apbergets trappor, äta min glass i solen tillsammans med en man jag håller kär. Vi ska kunna hålla om varandra och bara finnas där i stunden. Njuta av glassen, solens värme och varandras närhet, utan rädsla.

Det är i alla fall min dröm…

 

Kärlek, homohat och rövhål

Av , , 3 kommentarer 20

kenringDet var något nytt. Det var lite uppkäftigt. En alldeles för lång kram för att vara simpel vänskap, åtföljd av en kyss som pricken över i. Två leenden och hejdå. Så var resan med bordningen av flight HS669 över för denna gång. Ett nytt kapitel skrivet. Ett rikare liv vunnet. Det var lite spännande. Det var något vågat.

Det kan te sig något bagatellartat för de flesta, men att kyssa någon offentligt är en svår process för mig. Att våga. Jag gjorde det! Det var så djävla rätt att göra. Men känslan av att kyssa någon offentligt, oavsett hur rätt det än kändes, överträffade inte den efterföljande känslan av oro. Vem kan ha sett? Blicken vandrar.

På planet funderade jag lite över Ken Ring om hyllas. Hyllas. HYLLAS! Låt gå att karln har ett musiksinne och är framgångsrik, men att karln är homofob får inte passera. Han är en offentlig röst och han uttrycker missaktning och hat. Ett hat som förminskar mitt och så många andra människors liv. Han motiverar sitt hat med Gud och ”the circle of life”, och menar att vi har ett ansvar att respektera naturen. För honom handlar livet om fortplantning genom att bilda heterosexuella familjer: ”Jag älskar barn, det är min första prioritet i livet. Därför är jag emot homosexualitet” och ”Hur fan kan man bli kär i ett annat arsle”.

Jag tänker inte spekulera i hur han ser på förhållanden eller vilket rövhål han just nu älskar (för något rövhål är det tydligen). Det väsentliga här är att Ken Ring uppenbarligen delar upp mänskligheten i två enheter: fittor och rövhål.

Yes. Penetration. Så är det.

Hans musikaliska verk ”Spräng regeringen” låter oss ta del av hans djupa funderingar och människofientlighet: ”Ey era bögar vad vill ni jag ska knulla sönder er fattar ni?”. Påfallande ofta använder han ordet bög med en negativ laddning — som ett pejorativ — i sina låttexter: ”Inget jävla fucking bögljud”, ”Med en ny stam, glöm allt bögland”, ”Försöker ändra lite lagar, lite fördomar. Med svordomar och ett hat för fucking bögungar” och så vidare.

Att han är homofob och hatisk står klart. Att han använder bög som pejorativ är uppenbart. Men detta är bara Ken Ring. Hur uttrycker du dig?

Visst kan det verka lättkränkt att ta illa vid sig av detta. Men det är fruktansvärt och jag har talat om detta tidigare: Homosexualitet är onormalt.

Homofobi kommer inte bara till uttryck genom fysiskt våld och det är inte bara då det är relevant. Det är inte heller frågan om något abstrakt utanför vår egen kontroll. Homofobin lever genom det vardagliga. Det försåtliga talet. Det oaktsamma agerandet. Den obetänksamma dunkla meningen. Det är oftast frågan om triviala händelser, handlingsmönster och beteenden vi inte tänker på. Det är så kallade praktiker. Dessa praktiker är gnagande och irriterande. De suger energi och glädje ur människan. Det är orättvisor som förekommer så frekvent att dessa förbises och tas för givna. Och de utgör naturliga inslag i vardagens kommunikation. Där ligger problemet.

Det är i samtalet mellan människor som homofobin uppstår, göds, ges sitt innehåll och föds på nytt — the circle of life, om så vill. Utan homofoba uttryck och fördomar i vardagen kan homofobin inte existera. Du har ett ansvar att säga ifrån.

Homofobin begränsar mitt liv. Den fördunklar, förtar och förgör det annars vackra. Medan heterosexuella obehindrat kan visa sina känslor — att kyssa den de tycker om eller älskar — gör jag detta med betydande tröghet. Min position är en med ett bestulet privilegium. Det är som hur rasism fungerar, något jag skrivit om i mitt examensarbete:

”Vithet innebär en position som ger ett större handlingsutrymme i rummet, något som gör att en kropp som inte definieras som vit har en högre viskositet och är ständigt betraktad, medan den som uppfyller kriterierna för en vit kropp rör sig utan större hinder och ej under betraktelse.”

Det är just så det fungerar för mig som homosexuell i den heterosexistiska miljön som utgör vårt samhälle.

Åter på flygplatsen: Vem såg oss kramas och pussas? Antagandet om att de tisslar och tasslar, spottar och väser. Erfarenheter: ibland tunga att bära. Det gäller i synnerhet när dessa beskär ett önskat liv, kärlek och lycka.

Tänk på det nästa gång du använder ordet bög som pejorativ.

 

 

Hatets apologeter och demagoger

Av , , 9 kommentarer 11

Mitt under Umeå Pride publiceras en artikel i The Huffington Post med ett uttalande av den gambiska presidenten Yahya Jammeh. Han anser att homosexualitet är ”dödligare än alla naturkatastrofer sammanslaget.” Detta sa han i sitt anförande i FN:s generalförsamling i september, och tillade att ”de som främjar en homosexuell livsstil vill sätta ett stopp för människans existens.”

Presidenten har också uttryckt en stark uppmaning till bögar och flator att lämna landet eller bli halshuggna. Han förklarar att Gambia är ett land som består av troende människor, som anser att det  är syndigt och omoraliskt med homosexualitet och att homosexualitet aldrig kommer att tolereras i landet. För detta har han bland annat uppmanat — i religiösa övertygelsers namn — till förföljelse av homosexuella; homosexualitet i alla former och uttryck är uttryck för ondska och emot Gud.

Jag kan inte annat än instämma i Andre Banks mening att Jammehs uttalande är paranoid och oroväckande. Gambias president är en hatets demagog och apologist. Och han är inte ensam. Hatet finns överallt. Dessa åsikter florerar även i Sverige, och de växer i sin extremism. De finns nära oss, här i Västerbotten. Vi kan möta dessa hatare i bland annat kommentatorsfälten på Västerbottens Folkblad och Västerbottens Kuriren. Extra tydligt var det kring kommentarerna runt Pride i Folkbladet. Med tanke på vad de släppt igenom vågar jag inte ens tänka på vad de stoppat.

Det värsta hotet mot mänskligheten är inte homosexualitet. Det är intolerans.