Måndagen den 26/8 publicerades min debattartikel ”Vad är Ågren egentligen emot?” i VK (och idag svarade Ågren den). Den skrevs som en reaktion på det jag uppfattade som tjafs mellan Lennart Holmlund och Anders Ågren. Att avpolitisera politiken som dessa två gjorde tycker jag är beklämmande. Om det mellan dessa herrar inte finns mer meningsskillnader än förmågan och leda eller att hota med Vänsterpartiet med tillhörande vänstervridning, så finns där inte alls mycket för någon att hämta.

Min första reaktion var naturligtvis på Holmlund inlägg som angrep Ågren. Inlägget publicerades efter Ågrens glädjerop om att det våras för alliansen. (Endast om Holmlund försvinner kan alliansen vinna, tydligen. Det handlar om person och inte politik, uppenbarligen.) Enligt mitt tycke är ledarskapsförmåga en fråga för praktiken och inget annat. Jag är personligen övertygad om att Ågren är fullt kapabel att axla manteln som kommunalråd om Umeås invånare vill det. Jag tror också att han i rollen som kommunalråd skulle kunna föra sig minst lika bra som Holmlund.

Vad gäller Ågrens skrämselpropaganda, valde jag att i den saken kommentera debatten mellan dem två. Det var det enda som hade något form av politiskt innehåll, även om det inte egentligen handlade om Socialdemokraterna (vilket borde varit det rimliga, men i politiken är det inte alltid det rimliga som sker) eller något konkret i sak.

För uti bakväntland
Idag fick jag, som tidigare sagt, svar på min debattartikel av Ågren: ”Replik: Vänsterns inflytande är negativt för Umeå”. För mig är det är svårt att ta svaret på allvar. Jag är dock övertygad om att Ågren tror på det han skriver. Moderater tenderar att tro på det ”nya arbetarpartiet”. De tror också att partiet var för allmän och lika rösträtt när det väl begav sig. Vilket vi vet för ett absolut faktum inte stämmer. Jag har även mött moderater som benhårt tror att de var för en allmän sjukförsäkring. Även det lika oriktigt som det första. När det kommer till sak ser vi hur Moderaterna röstat emot nära varje välfärdsreform som genomförts i Sverige. Några exempel på vad Moderaterna motsatt sig är införandet av A-kassan, sjukkassan, fri sjukvård, att ge homosexuella rätt att ingå partnerskap och få sina rättigheter erkända i EU (så sent som 1994 respektive 1998). De ”Nya moderaterna” erkänner dock inte sin historia och de tror benhårt på den nya revisionen av densamma. Samtidigt genomför de omfattande försämringar av exempelvis A-kassan och sjukförsäkringen. Precis som de ”Gamla moderaterna”.

Därför: Om vi leker med tanken och förutsätter att Moderaterna verkligen har förändrats, och blivit välfärdens försvarare och utvecklare. Om vi bortser från oriktigheter i repliken (alliansen har röstat avslag/nej på reformer Ågren nu påstår är moderat politik) och antar att det faktiskt är moderat politik Vänsterpartiet bedrivit, kan jag ändå inte låta bli att undra. Jag är nämligen fortfarande tveksam över om jag förstår vad Ågren är emot. Det är något Ågren inte säger till oss. Kanske vet han att det är något impopulärt? Spekulationer förvisso. Vad som däremot framgår är att han tycks invända mot att: verksamheter som inte fungerar, där brukare far illa och skattepengar slösas på privata vinster, återtas i kommunal drift. Det kan vi direkt se och konstatera. Spontant känns det som en ansvarslös inställning av ett eventuellt framtida kommunalråd.

Oärlighet
Ett annat problem är oärlighet. Att ökningen av sjukfrånvaron tillskrivs Vänsterpartiet i Umeå känns inte som något annat än ett försök att tjäna mycket billiga politiska poänger. Eller tror/menar Ågren seriöst att Vänsterpartiets politik i Umeå har effekt på hela Sverige? I augusti 2013 uttryckte Ågrens partikamrat, tillika socialförsäkringsminister, Ulf Kristersson oro över den ökande sjukfrånvaron i Sverige. Detta hade han även gjort flera månader tidigare. Sjukfrånvaron ökar nämligen inte bara här i Umeå. Den ökar även i det Moderatstyrda Sverige. Ågren är naturligtvis medveten om detta. Att försöka föra över skuld på det här sättet är bara ett av politikens ohederliga uttryck och inget annat än tom retorik. ”Fluff” om så vill.

Inflytande och människovärde
När det kommer till inflytandefrågan är den mycket enkel. Att öka inflytandet för Umeå kommuns anställda är inget som Vänsterpartiet motsätter sig. Tvärtom. Men ett ökat inflyttande uppnås inte genom att man privatiserar och avdemokratisera kommunal verksamhet, som Ågren och Moderaterna vill. Detta uppnås inte genom att man kastar pengar över privata aktörer som pressar de anställda och ger äldre och sjuka sämre omsorg, som högeralliansen med Ågren i spetsen vill. Det enda vi får ut av en sådan högerpolitik är att människan förlorar sitt människovärde och görs om till en kund på en marknad som företag ska tjäna pengar på. Är du inte lönsam hänvisas du till ett annat ställe (ofta verksamhet som drivs av kommun eller landsting).

Vi kan nu tydligt se hur det går med privatiserade skolor (även kallat friskolor) där de privata stänger ner dessa på löpande band, på grund av att våra barn inte är tillräckligt lönsamma för företagen. Att denna cynism börjat begränsas i Umeå ser jag som något positivt. Det borde även Ågren göra om han menar allvar med sin replik.