Etikett: Umeå

Del 2: Vänsterpartiet Umeås interna problem – mina erfarenheter

Av , , Bli först att kommentera 88

Liten överblicksbild av min erfarenhet

Maktmänniskor och vindflöjlar
Personer med makt vill sällan dela den med andra. Otydliga beslutsvägar, information efter mottagare och informella strukturer är maktmänniskors bästa vän och redskap för kontroll och exkludering. En tydlig interndemokrati slår sönder möjligheten till inkonsekvent hantering av medlemmar och härskartekniker vid val av företrädare. Det är därför med viss förvirring jag läser insändaren från 18/12 undertecknad av en rad nuvarande och före detta vänsterpartister.

Det finns patriarkala strukturer i alla samhällen, även i mitt parti, det har insändarskribenterna helt rätt i. Det som förvånar är delen som i praktiken är en kritik mot en god interndemokrati – beskrivet som patriarkalt förtryck – och den bristande självinsikt som finns bland somliga undertecknande. Inte alltför sällan under möten håller dessa – med andras goda minne – låda på ett sätt som effektivt begränsar andras utrymme; rena monologer som allt som oftast är fyllda av härskartekniker. Det är framförallt några män bland de undertecknande som utgör ett betydande bekymmer.

Internt ska hållas internt
Jag är en partilojal organisationsbyggare. Det känns därför olustigt att lyfta det här offentligt – interna problem ska i första hand hanteras internt, men insändarskribenterna har ändrat spelreglerna och i handling (eller avsaknad av den) har partiets ledningar bekräftat detta. Fönstret har lämnats öppet. Tyvärr varken fanns eller finns förutsättningarna för intern diskussion i dessa frågor i Umeå partiförening på grund av en utbredd tystnadskultur. Det händer inte ofta, men som tur är finns medlemmar som vågar ta bladet från mun och peka på problemen – när interna forum inte finns – däribland att valda kvinnor som det verkar, utan diskussion i partigruppen, har utestängts från sina kommunpolitiska uppdrag till förmån för vita män som saknar förståelse för strukturell diskriminering – något som tyvärr känns igen alltför väl. Men generellt är folk rädda, och antalet aktiva medlemmar i Umeå är nere på rekordlåga nivåer. Hur har det kunnat bli så här?

Problematiken på valmöten
Problemen blir mest uppenbara under valmöten, för det är där flera av dessa dyker upp som gubben i lådan tillsammans med sina partners, kända partimedlemmars föräldrar, släktingar och vänner som aldrig annars är på möten eller deltar i partiets aktiviteter. De presenterar någon kandidat som ingen annan någon gång hört talas om eller sett till. På mötet sitter medlemmar sedan många år som har en gedigen bakgrund i organisationens aktivism. Dessa förbises för den, en till synes helt okänd och oprövad person, som raggats upp i sista sekund.

Det är alltid lättare att kontrollera personer som saknar plattform och kontakter i partiet, så varför inte välja denna ”slumpmässigt” utvalda personen, framför partimedlemmar som sliter, delar flygblad, samtalar med medborgare, deltar på medlemsmöten och andra aktiviteter? Dessa bestraffas för att de är aktiva, medan nya belönas med gräddfil. Det har förekommit att ledande kommunpolitiker föreslagit val av kandidater som inte är eller vill bli medlemmar i partiet – till och med personer som bor i andra kommuner har lyfts fram som kandidater – i syftet att utestänga lokala medlemmar från uppdrag.

Maktspråk för att tysta medlemmar
När argumenten för kandidaterna börjar presenteras kommer maktspråket in. Jag drar ett specifikt möte till minnes där en av partiets mest ihärdiga kommunpolitiska företrädare framför mötet tar till orda och påstår att vi måste välja dennes kandidat av de två kandidaterna enligt partiets stadgar. Kandidatens eventuella kompetens och duglighet skulle inte övertyga oss, utan genom dryg monolog och order försökte företrädaren styra mötet. Det var en hotfull retorik som syftade till att tysta andra och tvinga mötet att rösta ”rätt”. Ironiskt kan man säga att jag utan en tanke på mitt eget bästa inte kunde tyst titta på och därför påpekade det demokratiskt vidriga i företrädarens resonemang och beteende. Han försökte även tysta i synnerhet två kvinnliga medlemmar, däribland Berit Seedorf. Omtalad företrädare finns med bland dem som undertecknat insändaren från 18/12.

Det var ett flagrant exempel. Mötet röstade dock inte enligt kommunpolitikerns order. Efter mötet började denne etikettera mig som ett internfeministiskt problem med efterföljande konsekvenser. För somliga är stadgan och internfeminism tyvärr en fråga om person och tillfälle snarare än en viktig princip och riktlinje. Ett tydligt sentida exempel på detta är gruppledningens behandling av Nasteho Osman Lander, som rönt stor uppmärksamhet i och utanför vårt parti.

Utan demokratisk fingertoppskänsla
Liknande scenarier med maktspråk av detta slag utspelas nu och då från olika personer och stämplingar av partimedlemmar sker löpande. Det är föga smickrande att så tillåts ske i en demokratisk organisation som Vänsterpartiet ändå är, men i Umeå är god demokratisk sed satt ur spel på de mest fundamentala sätt att man inte längre reflekterar över det, som exempelvis att – och detta blir en parentes – hålla ett viktigt valmöte där de mest centrala politiska uppdragen i kommunpolitiken ska väljas med kort nomineringstid (17 till 27 december) när stora delar av partiföreningen mest sannolikt är borta på jul- och nyårsledighet. Är man intresserad av att måna om partiföreningen och medlemsinflytande är detta ett av de sämsta tänkbara sätten att agera, däremot det bästa om målet är att kunna kontrollera utfallet.

Går inte utfallet att kontrollera och medlemmarna skulle välja fel, kan alltid vald kandidat tvingas avsäga sig sin plats – det har hänt. När medlemmarna enligt den informella makten valt fel, har den informella makten tagit sig friheter.

Ingen kan ha missat att Vänsterpartiet Umeå byter företrädare ofta och har problem att besätta mandat. Det ovan redogjorda är en starkt bidragande orsak, men det finns naturligtvis andra skäl med. Ett annat skäl är det stora misstag att inte erbjuda mentorskap när man väljer in nya personer utan erfarenhet av kommunpolitiskt arbete på uppdrag i kommunen. Det är en metod som är välbeprövad, tyvärr, och den skrämmer bort folk. Partiet måste stärka nya medlemmar, inte bryta ned dem.

Ledningarna måste sluta stoppa huvudet i sanden
När jag tittar på Umeå partiförening idag och tänker tillbaka känns det tungt. Situationen var dålig förr. Jag kan tyvärr konstatera att situationen är extremt mycket värre nu. Jag tänker Miljöpartiet Umeå. Det positiva är dock att locket flugit av och jag hoppas att fler vågar säga sin hjärtas mening.

Jag vet att det är svårt att föra fram sådant som riskerar att skada det parti man själv kämpat hårt för och lagt ner väldigt mycket tid på för dess framgång i många år. Jag har också själv den motsättningen inom mig efter 15 år i Umeås partiförening, som ni partimedlemmar som läser detta säkert också har. Men här måste vädras och grundligt städas.

Vänsterpartiet och partiets politik för att utjämna klasskillnader, stärka demokratin och skapa ett jämställt och jämlikt samhälle är för viktigt för att behandlas på det här sättet. Umeås invånare förtjänar bättre. Ledningarna för partiet måste ta detta på allvar och agera – inte lägga locket på som är det vanliga tillvägagångsättet. Endast genom att erkänna problemen, komma fram till att vilja ändra dem och arbeta tillsammans för de förändringarna går sakers tillstånd att förändra.

Del 1: Vänsterpartiet Umeås interna problem – min syn

Av , , Bli först att kommentera 92

Kort sammanfattning av min syn

Den har varit där länge. Tickat olika högt under årens gång. Nu utlöstes bomben. Med en bekväm distans, dock inte utan PTSD-ryckningar, beskådar jag hur en mångårig konflikt, som gått i arv genom ”generationer” av politiska företrädare och eskalerats under senare år, rasar inför öppen ridå. Konflikten har givits många olika kläder genom åren. Nu senast som beskyllningar om mobbning. Men jag tror inte kärnan till problemen är i någon av beklädnaderna som skådats genom åren. Det är symptom på något djupare som gjort att många frysts ut, tystats och passiviserats obundet av kön.

Jag vill dock inte med detta inlägg förringa Ulrika Edmans eller andra partimedlemmar och inblandades upplevelser. En upplevelse äger man trots allt och jag vill inget annat än djupt beklaga den obehagliga känslan Ulrika bär på. Jag kan dock inte påstå att jag känt till att en specifik partimedlem varit hennes stora aber. Det är nytt för mig. Däremot har jag under alla år tillåtits vaggas in i tron att den besvärliga situationen låg i relationen med andra partiers manliga företrädare, deras informella maktstrukturer och hur det påverkat Umeås politiska klimat, och därmed hennes möjlighet till inflytande som kvinna.

Pressetik
I media skildras Vänsterpartiet Umeås problem genom en enkel dikotomi. Jag anser dock att problemet är betydligt mer komplext och går djupare än vad som antyds i den undermåliga skildringen som den ansvariga journalisten givit frågan. Sett utifrån det pressetiska regelverket blir skildringen ett publicistiskt mysterium. Neutralitet och saklighet sattes helt ur spel. Varför? Ville tidningen förmedla sanningen genom den ansvariga journalistens skildring, och VK:s nyhetsredaktion beredvilligt bli ett redskap för detta syfte? Det framstår så. Den utpekade ges inte ens möjligheten att bemöta påståendena i skildringens alla delar. Hur kommer det sig? Där är VK svaret skyldig.

Organisationen är roten till problemen
Vänsterpartiet Umeås problemen handlar om struktur och organisation. Huvudsakligen en demokratisk ordning mot en orwellsk individualistisk ordning. Denna underliggande problematik har utmynnat i många konflikter i partiet lokalt genom åren. Problemet fanns i Vänsterpartiet Umeå när jag satt i styrelsen 2015/16. Det finns idag och det fanns 2003 när jag flyttade till Umeå. Sedan finns det givetvis politiska skiljelinjer, men dessa är i allt väsentligt sekundära. En demokratisk organisation kan hantera och hämta kraft ur sådana.

Det är nog ingen hemlighet vilken ordning jag föredrar. Jag skrev trots allt utkastet till det interndemokratiska ramverket för partiföreningen tillsammans med Jessica Åhlin (t.f. ordförande i partiföreningen vid tiden), som antogs av partiföreningen och kommungruppen efter förhandling mellan styrelsen och kommungruppen och en motionsrunda i partiföreningen. Det var en gedigen process där alla som påverkades var inblandade och bidrog till slutprodukten. Allt i en demokratiskt rimlig ordning.

Det interndemokratiska regelverket och mottagandet
Det interndemokratiska ramverket gav partiföreningen den tydlighet och transparens vi länge varit i så stort behov av och välkomnades av partiföreningens medlemmar som sedan länge känt sig åsidosatta, ändå kom dessa regler att utgöra en nagel i ögat på somliga kommunpolitiker som inte kunde acceptera demokratiskt fattade beslut. Jag personligen utsattes för personangrepp och misstänkliggöranden, blev baktalad och svartmålad på grund av arbetet med dessa stadgar. Jag till och med blockerades på sociala medier av en del kommunpolitiker i partiet, som på möten mer eller mindre slutade erkänna min existens. Det kom också krav på min avgång och avsägelser av uppdrag.

Motiveringarna till motståndet mot stadgarna var lika varierat som kreativiteten bakom försöken till nedgörandet av min person. Det kunde röra sig om allt från – rumphugget sammanfattat – att man ansåg sig vara vald och därför inte behövde lyssna på partimedlemmarna och demokratiskt fattade beslut, till att man inte tyckte om skrivningarna om partiskatt på grund av att man inte ville betala den. Vissa gillade helt enkelt inte att regler överhuvudtaget fanns, och någon tyckte att det fungerade bra som det var innan. Det är inget konstigt egentligen; personer med makt vill sällan dela den med andra. Informella strukturer är maktmänniskors bästa vän och redskap för kontroll och utestängande.

Internfeminism och interndemokrati går hand i hand
Tydliga regler är dock viktiga för medlemmarnas möjlighet till medbestämmande och ansvarsutkrävande. En förutsättning för ett fungerande internfeministiskt arbete är därför att motverka informella strukturer och det åstadkoms till exempel genom tydliga demokratiska strukturer, kallelser i god tid innan möten och att alla vet vart beslut tas, när och av vem/vilka, så att alla kan beredas utrymme med jämställda förutsättningar. Det finns med andra ord tydliga paralleller mellan det interndemokratiska ramverkets direkta konsekvenser – som kritiserats upprepade gånger – och målsättningarna i Vänsterpartiets internfeministiska handbok. Att beskriva partiföreningens demokratisering och strävande efter tydlighet och transparens som ett av patriarkatets verktyg att trycka ner kvinnan, blir mot bakgrund av det en tankevurpa och därtill ett maraton i inkonsekvensens. Är alltså motsatsen att föredra? Om informella maktstrukturer är ett problem i det ena fallet måste det rimligen vara det även där man själv är en del av en sådan struktur.

Konsekvensen av att regelverket brutits mot och sedan avskaffats är att kommunpolitiken frånkopplades partiföreningen och att medlemmarnas inflytande över politiken rycktes dem ur händerna. Nu har ett nytt regelverk formulerats, men det har jag inte läst ännu.

Vänsterpartiets inre konflikter påverkar Umeå
Vänsterpartiet är Umeås näst största parti och när Vänsterpartiet har demokratiska problem lider också demokratin i Umeå. Vänsterpartiet fick många umeåbors förtroende och detta har partiet inte kunnat förvalta på grund av inre konflikter och dysfunktionella ledarskap i organisationens olika delar och nivåer. Man har slutat lyssna på varandra sedan länge. De pratar inte ens samma språk längre.

Risken är stor att många kommer se på detta inlägg som ett angrepp på partimedlemmar eller partiet. Se det inte så. Men tar du åt dig bör du fundera några varv bortom vänskapsbanden, oheliga allianser och tunna relationer. Det du läst är en exposé av vrede och sorg – som fler borde testa på. Det är med sorg jag tittar tillbaka på min gamla partiförening där jag var aktiv i 15 år. Det är med vrede jag beskådar hur företrädarna för organisationen förstör den. Det är oerhört respektlöst mot väljarna.

Som Sara Danius så väl formulerade det: Avgå alla!

”Lesbisk fest i flatstaden Umeå”

Av , , 4 kommentarer 36

prideflagga

Att inte känna sig välkommen eller fullt ut kunna vara en del av det vanliga samhället är tungt för en HBTQ-person, när dessutom HBTQ-världen stänger sina portar hamnar många i ett limbo, hänvisade till Internet och mobilappar för att hitta kontaktytor.

Att något är fel i Umeå gayliv tycks det finnas en rätt bred samsyn om, men vad som är problemets orsak och vad som ska göras för att lösa problemet verkar få ha svaret på. Det som däremot går att konstatera är att inte mycket konkret har hänt de senaste åren trots samsynen. Det kan även vittna om tillståndet i den reella politiska viljan att skapa jämställdhet inom HBTQ-gruppen i Umeå.

”Missade du den lesbiska festen i flatstaden Umeå? Jag såg dig ingenstans.” stod det i ett SMS från en kvinnlig bekant som dagen efter Pridefesten började beskriva vad hon ansåg om Pridearrangemanget i stort men festen i synnerhet. I år deltog jag dock inte på Pride och kan inte uttala mig om något gällande årets Pridefestival. Jag var istället i Jämtland med Björn för att mysa, ta hand om djur och röja i skog (avkvistning, trädfällning) och mark (ta bort sten och dylikt). Jag kan inte säga att jag ångrar det valet — Björn ger mig oerhörd glädje, framtidstro, energi, trygghet och värme — men visst är det tråkigt att ha missat Pride, denna frihetens dag.

Prideparaden har av alla hyllats som mycket trevlig, glad och framåtsyftande. Det är precis så Pride ska vara! Pride växer när fler vågar delta. Det är en dag alla kan samlas kring oavsett vem du är, för att fira likaberättigandekampens sanning — alla är vi jämlika. Men allt har inte varit bra. Tongångarna om Pridefesten varit en helt annan, som vanligt. Redan under föregående år berörde jag problemen i HBTQ-Umeå i inlägget ”Böglivet i Umeå”.

Pridefesten och Prideaarrangemangen har vid flera tillfällen efter det SMSet beskrivits för mig av flera som exkluderande och alienerande (främlingsskapande/förfrämligande). Kritiken har varit samstämmig men inte enkönad, även om killarna/männen är överrepresenterade bland de som framfört kritik. Pridefesten har beskrivits som en ”lesbisk fest” med ”flatmusik”. Kritiken går alltså i samma tongångar som den gjort de senaste åren.

Jag känner flera killar/män som helt givit upp och inte längre känner sig välkommen i HBTQ-Umeå. De stannar helt enkelt hemma. De går kanske på Prideparaden (men gör det helst i en annan stad), men de deltar inte på några föreläsningar eller andra arrangemang och aktiviteter under hela året. Att inte känna sig välkommen eller fullt ut kunna vara en del av det vanliga samhället är tungt för en HBTQ-person, när dessutom HBTQ-världen stänger sina portar hamnar många i ett limbo, hänvisade till Internet och mobilappar för att hitta kontaktytor.

***

När jag flyttade till Umeå var det första jag fick höra en varning: ”Umeå är en flatstad”. Det påståendet hade på bara några år bekräftades med råge. Även jag hamnade i detta ”Limbo”. Nedstämd över att inte höra hemma någonstans, att inte ens bli välkommen ”bland de sina”, funderade jag på att flytta härifrån. Idag kan vi kan konstatera att jag blev kvar, tog tag i saken för egen del och organiserade mig i HBTQ-rörelsen och hamnade i RFSL:s styrelse.

Inom RFSL finns en diskussion om hur man ska få in killar/män i HBTQ-verksamheten. Diskussionen når konstant återvändsgränder. Att få killar intresserade har varit svårt, dels för att flera givit upp, dels för att killar/män inte ges utrymme. Flera killar tror sig inte ha kompetensen att kunna engagera sig eller tror inte att de är välkomna. Som jag arbetat med att övertyga killar att ställa upp, jisses! Det är helt väsensskilt från andra föreningar där det är motsatt situation som råder.

Att jag hamnade i styrelsen för RFSL är en historia i sig själv som delvis bekräftar problemet. Visst är det så att jag har stora kompetenser om föreningsorganisering, ett bra kontaktnät och så, men det går inte att komma ifrån faktumet att jag också blev könskvoterad. Att jag hamnade i styrelsen beror mycket på att jag är kille. Det fanns den goda tanken att försöka bryta killarnas/männens utanförskap och att jag i egenskap av kille förväntades tillföra kunskap som skulle kunna bryta killar/mäns uteblivna deltagande i Umeås gayliv.

***

Pride och tillhörande fest arrangerades tidigare av RFSL och idag arrangeras den av Queerförvaltningen. När kritik framförts till Pride-arrangörerna (oavsett om det varit RFSL eller Queerförvaltningen) har en berättigad reaktion varit: Men engagera er och påverka då! Att arrangera Pride med tillhörande föreläsningar, arrangemang och fest är ett hästjobb och då är det givetvis nedslående och demoraliserande att få kritik. Det är däremot en ond cirkel som inte tillåts brytas ifall arrangörerna inte lyssnar till kritiken och skapar arenor för killar/män att engagera sig inom utan att känna sig som en udda fågel eller känner att han måste kompromissa bort sig själv.

I Umeå osynliggörs i mycket HBTQ-killar/män av HBTQ-rörelsen och dess aktiviteter, enligt killar och tjejer. Föreläsningar, arrangemang med mera, har en tydlig slagsida, enligt de som framfört kritik till mig. Jag väljer att tro på deras erfarenheter då jag har samma erfarenheter. Jag delar denna helt och fullt synpunkten att det finns en slagsida, ett osynliggörande och en exkludering.

Att något är fel i Umeå gayliv tycks det finnas en rätt bred samsyn om, men vad som är problemets orsak och vad som ska göras för att lösa problemet verkar få ha svaret på. Det som däremot går att konstatera är att inte mycket konkret har hänt de senaste åren trots samsynen. Det kan även vittna om tillståndet i den reella politiska viljan att skapa jämställdhet inom HBTQ-gruppen i Umeå.

Underbara Första maj!

Av , , Bli först att kommentera 22
Foto: Erik Flinth

Foto: Erik Flinth

20140501_141832_2_bestshot

Igår var det Första maj och det är sannerligen en underbart härlig dag! Det osar av framtidstro och hopp om en bättre värld. På Första maj är förändring möjlig. Arbetarnas högtidsdag, en kampens dag för ett solidariskt och jämlikt samhälle mot girighetens samhälle.

För att citera en liten del av kompis dikt/sång och hyllning till socialismen som en frihetsideologi:

”Den röda stjärnan brinner än
över Sveriges långa land
och den röda stjärnans heta eld
har satt min själ i brand!
Och den röda stjärnan strålar klar
över sorger och misär
I den röda stjärnans ljus vet jag
vad frihet är!”

Det var många barnfamiljer med på första maj. Det var en riktig folkfest! :)

Det var många barnfamiljer med på första maj. Det var en riktig folkfest! 🙂

Vi var många igår. Uppemot 2000 personer i Socialdemokraternas och Enad Vänsters tåg som stod upp för en annan värld. Själv gick jag i en egen regnbågssektion med en regnbågsflagga för att även lyfta fram HBTQ-frågorna. Feminism och HBTQ-politik häger samman och det blir ett vackert giftermål med socialistiska idéer om frihet, solidaritet och jämlikhet.

Imorgon börjar socialistiskt forum på Umeå universitet. Missa inte det! 🙂 Följ den här länken för att hitta programmet för alla de seminarier, föreläsningar och samtal som kommer hända imorgon.

Tiggeri i Umeå

Av , , 15 kommentarer 29

Antalet personer som tigger ökar runtom i landet. Umeå är inget undantag. I den politiska debatten framförs obehagliga åsikter som inte ser människan som sitter där. Att tiggaren en person som möjligtvis/troligtvis är utnyttjad i en ekonomisk trafficking hörs sällan. Istället avhumaniseras människan som tigger och görs om till en oönskad varelse som stör stadsbilden. Men personen som tigger är en människa som jag och du och lever under förhållanden som få skulle anse acceptabla.  Att tvingas stå med mössan i vacker hand och be att någon som ”står över” ska förbarma sig över en. Det finns inget människovärdigt i det. Att ropa på förbud mot tiggeri dryper av klassförakt. Att förbjuda en individs sista livlina är inget annat än vidrigt och inhumant.

Det har nog inte undgått någon att det skett en mer eller mindre explosionsartad utveckling vad gäller antalet tiggare i Umeå. De sitter vid ingångarna till diverse välbesökta butiker och i gathörn. På vissa håll har handlare reagerat genom att kasta vatten på tiggare eller påstå att dessa tillhör kriminella nätverk.

När jag var liten fick jag alltid lära mig att man inte ska ge pengar till tiggare. Då var det i regel människor med alkoholproblem som tiggde om pengar. Uppfattningen var då att ger man dem pengar skulle de bara använda dem till att köpa alkohol. Däremot gick det bra att ge dem en macka, frukt eller liknande. Jag minns att dessa tiggare inte brukade bli speciellt glad över att få det istället för pengar.

Idag gick jag till Ålidhem centrum och där satt en tiggare. Jag tror inte det var samma tiggare som för någon dag sedan. För mig är situationen rätt enkel. Jag har aldrig kontanter på mig och kan därför inte ge några pengar. Denna tiggare var däremot inte intresserad av pengar denna gång. Hon gjorde upprepade gånger en panikartad rörelse med fingrarna mot munnen. Hon ville äta.

Jag minns då den skolningen jag fick som liten, som människor med alkoholproblem inte gillade. När jag kom ut från Ica hade jag tre bananer med mig som jag gav till kvinnan som satt där på knä. Hon började gråta, gjorde korsrörelser och tackade mig och Gud. Hon log och såg ut att genast må bättre. Lite ljus i vardagen. Sedan vandrade jag vidare.

För någon dag sedan satt jag med en kompis och snackade över Skype (som vi ofta gör kring många olika frågor — i regel en handfull personer) om just detta med tiggeriet som ökat. Där han bor (annan plats i Sverige) har det skett en liknande utveckling. Han hade gjort någon liten uträkning som han menade övertygade honom att det finns något organiserat bakom tiggeriet och att dessa människor utnyttjas brutalt. Det är människohandel, menar han. För att klara ett någorlunda uppehälle behöver en tiggare få in mellan 100-200 kronor per dag och att ta sig till Sverige är inte heller billigt och kostar åtskilliga tusentals kronor. Hur har de råd att komma hit och uppehålla sig här till att börja med? Hur förflyttar de sig runt i landet? Det är relevanta frågeställningar.

Antalet personer som tigger ökar runtom i landet. Umeå är inget undantag. I den politiska debatten framförs obehagliga åsikter som inte ser människan som sitter där. Att tiggaren en person som möjligtvis/troligtvis är utnyttjad i en ekonomisk trafficking hörs sällan. Istället avhumaniseras människan som tigger och görs om till en oönskad varelse som stör stadsbilden. Men personen som tigger är en människa som jag och du och lever under förhållanden som få skulle anse acceptabla.  Att tvingas stå med mössan i vacker hand och be att någon som ”står över” ska förbarma sig över en. Det finns inget människovärdigt i det. Att ropa på förbud mot tiggeri dryper av klassförakt. Att förbjuda en individs sista livlina är inget annat än vidrigt och inhumant.

Lösningen är aldrig att slå på den som ligger. Fattigdomen försvinner inte bara för att vi förbjuder fattigdomens synliga uttryck. Det är fattiga politiker. Det är borgerliga politiker. Det är högerpolitik. Det vi behöver är inte mer av den politik som skapat dessa problem.

Det vi behöver är en solidarisk politik där vi tillsammans lovar varandra att ingen ska behöva leva i fattigdom. En politik som innebär att vi lovar varandra att lyfta varandra ur ekonomiska svårigheter när trångmålet kommer. Envar har rätt till frihet och lika möjlighet att förverkliga sitt liv. För ingen tror väl att den fattiga människan som sitter och tigger hela dagarna anser att sitt livs mening är uppfyllt?

VK-press & rasism

Av , , 8 kommentarer 34

Idag fick jag, Jessica Åhlin och Andreas Jansson in en debattartikel i Västerbottens-kuriren (VK) och Västerbottens Folkblad (VF) angående att VK-press återigen publicerat annonser från det rasistiska partiet Sverigedemokraterna i VK och VF. Initialt fick vi veta att debattartikeln skulle publiceras igår (onsdag), men försenades då ledningen inte hann ge sina extremt korta svara till på onsdag då Sverigedemokraterna besökte Umeå.

Nedan följer vår debattartikel som även kan läsas i Västerbottens Folkblad under rubriken ”En plattform för rasism” och i Västerbottenskuriren under rubriken ”Ge inte SD en plattform”. I anslutning till våra debattartiklar finns även redaktionernas kommenterar och VK-press synpunkter. Läs även VF-ledaren ”En problematisk annons” som var väldigt bra!

Debattartikeln: En plattform för rasism

Genom annonser i Folkbladet och Västerbottens-Kuriren ger VK-stiftelsen en plattform till rasister, skriver företrädare för Vänsterpartiet.

Stiftelsen VK-press som äger två av länets tidningar, Västerbottens-Kuriren och Folkbladet, säljer annonsplatser till Sverigedemokraterna.

Vi har tidigare sett annonser från Sverigedemokraterna i båda tidningarna (inför kyrkovalet och för öppna möten) och igen nu i lördags inför Jimmie Åkessons besök i Umeå på onsdag.

Partiets mål är naturligtvis att locka till sig sympatisörer i Västerbotten för att få in en fot i läns- och kommunpolitiken. Att sälja annonsplatser till Sverigedemokraterna är dock inte oproblematiskt.

Sverigedemokraterna är byggda av den, sedan andra världskriget övervintrade, svenska fascismen. Länge satt nazister i partiets ledning och fascister innehar till dagens datum fortsatt tunga poster inom partiet.

Vi kan se Sverigedemokraternas rasistiska historia och logiska fortsättning i deras program.

I partiprogrammet framför partiet rasistisk ideologi i termer av ”nedärvd essens”. Att något är nedärvt förutsätter en biologisk funktion, och en föreställning om essenser innebär att människan är bunden i sin utveckling.

Essensen är oföränderlig och evig och formar individen och dess lojalitet till sin kultur och sin stat.

Sverigedemokraternas tanke om essens-ideologi är rasistisk eftersom partiet anser att det finns bra och dåliga kulturer, vilket innebär att de även anser att det finns bra och dåliga människor.

I Sverigedemokraternas värld finns det kulturer som står över andra lägre stående och outvecklade kulturer. Deras essenstanke knyter an som en fortsättning på tredje rikets myter om ”rassjälar”.

Denna människosyn förklarar varför framträdande sverigedemokrater kan påstå att vissa människor är kulturellt förprogrammerade att våldta, stjäla och begå andra brott.

De anser nämligen att det finns i deras nedärvda essens.

Flertalet tidningar i andra län har tagit avstånd från Sverigedemokraterna på grund av att deras värderingar inte stämmer överens med tidningsägarnas värderingar.

Här i Västerbotten väljer Stiftelsen VK-press att medverka till att rasisterna får en plattform i länet. Stiftelsen, som drivs av en liberal ideologi, verkar glömma människovärdet i sin publicistiska gärning.

Vilka värderingar önskar VK-press egentligen förmedla? Vilket värde eller pris har mänskliga rättigheter och allas lika värde?

Jessica Åhlin (V)
Umeå
Andreas Jansson (V)
Vännäs
Daniel Nyström (V)
Umeå

Aktivism på Umeå2014

Av , , 5 kommentarer 22

För en tid sedan besökte hatet Umeå. Sverigedemokraterna tog in på Folkets hus. De var välkomna av ledningen på Folkets hus, eftersom Folkets hus ledning inte tycker att Sverigedemokraterna är främlingsfientliga eller rasistiska. Så långt har normaliseringen av rasismen och hatet gått i vårt samhälle.

I tider när Sverigedemokraterna också börjat hetsa mot samer för att hitta stöd i Norrland, ges besökarna ett antirasistiskt rim på Umeå2014 (se filmklippet nedan).

Åsikter om framträdandet

Folk på plats tyckte framträdandet var mycket bra, enligt VK:s rapportering.
Klicka på bilden för att se en större bild.

Cleo med flera

Bilden är från Umeå2014 facebookgrupp. På bilden Cleo, Sofia Jannok, Kristin Amparo, tillsammans med Free Joel i bakgrunden.
Foto: Oskar Sandström.

Under helgen ägde ett framträdande rum nere på stan. Tillsammans med Cleo, Kristin Amparo och Sofia Jannok, som framförde låten ”Faller en, faller alla”, fanns en grupp människor, antifascister, som bjudits upp på scen, med solidaritetsbudskapet ”Free Joel” på sina tröjor. Det är fascinerande och känns väldigt unikt för Umeå att något sådant händer. Antifascismen kan ta många olika uttryck. Det viktiga är att antifascismen är demokratisk och öppen, bred och välkomnande. Framträdandet var en frisk fläkt av yttrandefrihet i en tid när fascismen mer och mer visar sina tänder. Starkt jobbat Cleo med flera! (Förtydligande [2014-05-09]: Eftersom detta medvetet missförstås av några som driver kampanj mot mig på nätet så kan jag förtydliga att hyllningen är för den appell som genomfördes i inledning (se nedan) och låtens budskap: att vi ska tillsammans stå upp för varandra mot hat och förtryck. Precis som jag skriver ovan så måste antifascismen vara demokratisk och öppen, bred och välkomnande. Detta innebär kort för varje rimligt tänkande människa att jag inte förespråkar att vi klär oss i huvor eller använder våld som metod.)

Budskapet som framförs i början är väldigt bra. Antirasism. Människovärde. Jämlikhet. Kamp. Lyssna på introt till låten (börjar 1:25 in i låten) och på själva låten, ”Faller en, faller alla” (OBS! Ljudkvalitén är inte den bästa vid starka bastoner).

Fanny, tig lilltösen!

Av , , 7 kommentarer 21

Det måste vara skönt för rasisterna att befinna sig i sin egen lilla bubbla av sanning, där Sverigedemokraternas ideologi och mål mytifieras och når messianska höjder. Bara vi får väck invandrarna och vänstern… kanske också Fanny. Då är alla problem lösta och landet går en gyllene gryning till mötes.

Efter att jag och Fanny (s) tillsammans skrivit varför vi inte anser att det är rimligt att hyra ut lokalutrymme till Sverigedemokraterna inom ramarna för Folkets hus, har det rasat in hundra och åter hundratals inlägg på diverse sajter och bloggar. Det har trummats i en rasisttrumma genom hela Sverige. Den sverigedemokratiska hatbloggen Avpixlat har återigen varit denna rasismens tummelplats. Vi var två som skrev inlägget. Jag gjorde dess grundstruktur men det är Fanny som får klä skott för rasisternas hatvåg efter vårt gemensamma brev till Umeå Folkets hus.

Missförstå mig rätt. Jag tycker det är skönt att jag till stora delar slapp fokuset från dessa näthatare, men jag finner det synnerligen besvärande att läsa kommentarerna som riktas mot Fanny. De förlöjligar henne. De angriper henne på grund av hennes kön. De pratar om hennes utseende. Några anser att hon ska våldtas. Någon annan ansåg att hon förverkat sitt livs mening. Hon är ung kvinna och målet är att Fanny, den ”lilla tösen”, skall tiga. Det är fruktansvärt grova påhopp, många värda att polisanmälas. Det värsta jag fick utstå är att några Sverigedemokrater anser att jag, som är en bra bit över 30 år, är en snorunge som numera inte är att betraktas som svensk eller är välkommen i den svenska nationen.

Så resonerar rasisthögern. Högerextremisterna känner inte respekt för människor och människans värde. Något annat kan man dock inte förvänta sig från dessa människor, men vad som än värre är: Var är ni alla borgerliga ”antirasister”? När de är scenframträdanden på stan med mycket folk, JA då är ni där och jagar väljarsympatier likt hökar jagar villebråd, men när politiker ansätts utan väljarpublik håller ni käften och lyser med er frånvaro.

Jag vet inte vad som är värst: rasister eller hycklande antirasister.

Slutligen en liten parentes: Medan Fanny Eriksson löper gatlopp passar jag på att lyckönska herrarna Ågren och Riedl i sin fortsatta stolthet över sin regering. Bra nyttjande av bloggutrymme tider som dessa.

 

PS. Jag har läst Sverigedemokraternas partiprogram flera gånger. Jag har lyssnat på riksdagsanföranden och debatter. Jag har analyserat dessa. Jag har tagit del av bland annat Avpixlat, twitter, blogginlägg och medieutspel. Att Sverigedemokraterna är ett rasistiskt parti är otvetydigt. DS.

 

Ett hån mot oss drabbade!

Av , , 8 kommentarer 17

På grund av många händelser senaste tiden har jag känt mig tvingad att ta bladet från munnen. Att stilla sitta tigande medan fascismen är på frammarsch i det svenska samhället håller inte. Igår skrev jag och Fanny Eriksson ett öppet brev (Fannys blogg igår och min blogg idag) om Umeå Folkets hus beslut att upplåta möteslokaler åt Sverigedemokraterna för ett uppstartsmöte — fascismen ges en hjälpande hand av Folkets husrörelsen. I vårt öppna brev anför vi att partiet är rasistiskt och vi underbygger detta påstående genom en kort sakdiskussion baserat på en analys av partiets principprogram och invandringspolitiska program. Den mer omfattande analysen jag gjort inför min 30 hp masteruppsats (som jag fått mycket bra kritik på av universitetet) kommer jag att utveckla men jag avser göra det längre fram i tid.

Som vi skrev i vårt brev var det inte länge sedan som umeborna tydligt visade att nazismen inte är välkommen här. Det har under en längre tid gjorts försök att göra inbrott i valmanskåren i Umeå men nazisterna har aldrig lyckats. Svenskarnas parti försökte under en längre tid. De har bedrivit affischerings- och flygbladskampanjer i flera bostadsområden med tydlig arbetarklasskaraktär med hög andel invandrad befolkning. Deras försök att skapa motsättningar och rida på vågor av rasbiologiska föreställningar om människans funktion och värderingar har fullständigt misslyckats. Svenska motståndsrörelsen har inte heller lyckats etablera sig här. Umeborna och vänsterrörelser i Umeå har gjort detta omöjligt.

På grund av att att nazistiska partier haft svårt att etablera sig söker sig dessa till Sverigedemokraterna och genom det partiet försöker de skapa en miljö för den vita nationalismen/vitmakt och tankar på vit överhöghet. Den högerextrema närvaron har också fått konsekvenser för många, däribland mig, andra vänsterpartister och socialdemokrater. Även socialister inom andra rörelser har drabbats illa. Vissa har skrämts till tystnad, andra har flyttat. Vissa står pall och andra kommer tillbaka (som jag gör nu). Sedan får vi inte glömma den stora gruppen invandrade som får sin identitet och historia konstant ifrågasatt, hånad och bespottad.

Mot bakgrund av de senaste händelserna är Folkets hus beslut, att släppa in högerextremismen i arbetarrörelsens lokaler, betänkligt och ett direkt hån mot oss alla som drabbats och drabbas av eller som sagt ifrån mot högerextremismen. Folkets hus beslut är ett legitimerande av det som jag drabbats av och det som så många andra drabbas av. Folkets hus legitimerar hat och intolerans mot invandrade, sexuella minoriteter, kvinnor med mera.

Vi som reagerat tror på jämlikhet mellan människor och friheten att förverkliga sig själv och sina drömmar. Vi menar att varje människas värde är okränkbart och att vi har lika rätt. Vad tror Umeå Folkets hus på? Uppenbarligen något annat som står i konflikt med dessa grundläggande värden som vi inom arbetarrörelsen delar. Jag har fått veta att det som primärt styr Folkets hus är deras Affärsplan, som till och med ställs över etiska riktlinjer och egna stadgar. Det är svagt av Håkan Bäckström (VD) på Folkets hus att försvara en utförsäljning av människovärdet!

Umeå Folkets hus, skämmes!

 

 

Ifall du önska nå ansvarig på Folkets hus är det Håkan Bäckström du ska vända dig till:

hakan.backstrom@umea.fh.se
090 15 62 10
070 311 94 98

Även vårt blivande kommunalråd Hans Lindberg (s) har tydligen godkänt detta möte, som jag förstått informationen rätt.

 

 

Mördad för den du är!

Av , , Bli först att kommentera 9

1472771_535795939843358_556593026_n

Idag, kl 18.00: Transgender Day Of Remembrance 2013 i Umeå

Under det gångna året har 238 transpersoner mördats runtom i världen på grund av att de är just transpersoner. Antalet 238 är bara toppen på ett isberg eftersom många länder helt saknar statistik över detta.

Sedan 1999 hålls årligen den 20:e november Transgender Day of Remembrance (TDoR) för att sörja och hedra dessa människor vilkas liv har släckts till följd av transfobiskt våld och för att väcka allmänhetens medvetenhet om detta.

I Umeå samlas vi på Rådhustorget kl 18.00 för en ljusmanifestation, tal och en minnesstund.

Besök Facebookeventet. Visa ditt stöd och medmänsklighet.

Arrangörer:
RFSL-Umeå-och-FPES