Jag har fått en hel del reaktioner kring gårdagens blogg och tänkte här svara på dessa i några generella punkter.

1. Jag måste förtydliga vad mitt inlägg inte handlade om. Att vara kvinna, invandrare, funktionshindrad, ung, homosexuell eller något annat innebär inte på något sätt ett frikort från kritik eller granskning. Men det får inte heller ligga till grund för systematiskt missgynnande heller. Maud Olofsson skall givetvis kunna kritiseras som vilken politiker som helst. Men just det och inget annat var min poäng.

2. Egentligen borde jag inte ens kommentera alla inlägg där Maud beskylls för både det ena och det andra eftersom mer parten av dessa var rent osakliga. Men problemet är att det är just det allt handlar om. Hur mycket kritik och på vilket sätt är rimligt att hon skall behöva ta emot. Jag har aldrig hört Maud beklaga sig över det. Men för egen del kändes det som måttet var rågat när vissa (läs bittra gubbar) av hennes egna partivänner gång efter annan kritiserar och beskyller henne för maffiametoder mm.

3. Politik är lagarbete och jag har sett alltför många duktiga politiker lämna sina uppdrag genom åren pga bristande stöd och uppbackning från de egna. Vill vi kunna rekrytera duktiga politiker i framtiden måste vi skapa ett bättre arbetsklimat. Det är ett ansvar som vi redan aktiva måste ta. Det innebär inte att man inte kan kritisera andra politiker eller ha skilda uppfattningar med de i ens eget parti. Det är snarare det som är grunden i demokratin. Men när det tar sig orimliga proportioner är det dags att fundera vad det handlar om. Jag rekomenderar SO Edvinssons (C) blogg här på VK i ämnet. Bra skrivet om just det här.

Edward Riedl (M).