Ställ en fråga i den här bloggen så får du ett svar i morgondagens videoblogg. Blir det väldigt många frågor så kommer jag givetvis inte att hinna eller ha möjlighet att besvara alla. Men jag kommer att göra mitt bästa.
Edward Riedl (M).
Ställ en fråga i den här bloggen så får du ett svar i morgondagens videoblogg. Blir det väldigt många frågor så kommer jag givetvis inte att hinna eller ha möjlighet att besvara alla. Men jag kommer att göra mitt bästa.
Edward Riedl (M).
Ställ en fråga i den här bloggen så får du ett svar i morgondagens videoblogg. Blir det väldigt många frågor så kommer jag givetvis inte att hinna eller ha möjlighet att besvara alla. Men jag kommer att göra mitt bästa.
Edward Riedl (M).
Ställ en fråga i den här bloggen så får du ett svar i morgondagens videoblogg. Blir det väldigt många frågor så kommer jag givetvis inte att hinna eller ha möjlighet att besvara alla. Men jag kommer att göra mitt bästa.
Edward Riedl (M).
Här kommer svaren på gårdagens frågor under bloggen ”Fråga Edward”.
Edward Riedl (M).
Sverige har ett av de mest beskattade länderna i världen. Inget annat land beskattar dessutom de med höga inkomster lika hårt som i Sverige. På vänsterkanten i svensk politik används ofta ”de rika” som en ofarlig källa till ännu högre skateintäkter. Självklart ska de som tjänar mer betala mer i skatt. Som sagt. I inget annat land beskattas just ”de rika” lika hårt som i just Sverige. Men frågan är om vi verkligen behöver höja skatterna ännu mer för dem. Jag tycker inte det. Då riskerar det att gå som i den tänkvärda texten nedan eller som i Frankrike där socialisten Hollande vann valet på att just höja skatterna för ”de rika”. Nu visar det sig att Frankrike får in mindre skatter eftersom ”de rika” valde att flytta. Kvar står alla vi andra med notan när sådana vänsterexperiment går över styr.
Edward Riedl (M).
10 glada personer går ut för att äta middag tillsammans. Notan
blir 1000 kr. Notan delas på samma sätt som skatt betalas:
– De första fyra (de fattigaste) betalar ingenting
– Den 5:e betalar 10 kr
– Den 6:e betalar 30 kr
– Den 7:e 70 kr
– Den 8:e 120 kr
– Den 9:e 180 kr
– Den 10:e personen (den rikaste) betalar 590 kr
De 10 personerna äter middag på restaurangen varje dag och är
nöjda med uppgörelsen om 1000 kr. En dag säger restaurangägaren:
– ”Ni är trogna kunder så jag lämnar 200 kr rabatt på era
middagar i fortsättningen”.
En middag för 10 personer kostar nu endast 800 kr och det är nu
det händer grejer. Man vill fortfarande betala middagen såsom
skatter betalas.
De första 4 påverkas inte. De får fortsätta äta gratis. Men hur
ska de andra 6 göra? Hur ska de dela upp rabatten på 200 kr så
att alla får sin del? De inser att 200 kr delat med 6 blir 33,33 kr.
Drar de bort beloppet från varje persons andel får den 5:e
och 6:e personen betalt för att äta.
Restaurangägaren föreslår att i rättvisans namn är det bättre
att reducera varje persons nota proportionellt. Han räknar ut de
belopp varje person skall betala. Resultatet blir att även
den 5:e personen får äta gratis.
Den 6:e får betala 20 kr, den 7:e betalar 50 kr, den 8:e 90 kr,
den 9:e 120 kr och den 10:e personen betalar 520 kr istället för
tidigare 590 kr.
Alla får ett lägre pris än tidigare och nu får 5 personer äta
gratis. Utanför restaurangen börjar de jämföra vad de sparat…
Jag sparar bara en tia av rabattens 200 kr, börjar den 6:e personen.
Han pekar på den 10:e och säger:
Men han sparar 70 kr!
Precis, jag tjänar bara en tia och det är orättvist att han
får sju gånger så mycket som jag, säger den 5:e personen.
Det är sant! Varför ska han få 70 kr tillbaka när jag bara får
20? De rika ska alltid ha det lite bättre, gormar den 7:e personen.
Vänta ett tag! Skriker de 4 första som äter gratis varje dag.
Vi får ingenting. Det här systemet utnyttjar de fattiga!
De 9 personerna skäller som hundar på den 10:e och kallar honom
för allt möjligt och anklagar honom för att suga blodet ur de
fattiga.
Nästa kväll kommer inte den 10:e personen till middagen. Skönt
tycker de andra 9 och sätter sig ner för att äta. När notan
sedan landar på bordet upptäcker de något väldigt märkligt:
Det fattas 520 Kr…
.
Och sedan undrar folk varför företag lämnar Sverige
Som politiker blir det ofta att man kritiserar media när man anser att de gör fel. Det handlar om att det egna partiet syns för lite eller att andra partier syns för mycket. Det kan också vara att det egna partiet framställs på ett ofördelaktigt sätt eller att andra partier slipper granskning. Alldeles för sällan säger vi att någon faktiskt gör något bra. Då nickar vi allt som oftast i tysthet. Men VK:s beslut (kanske vara det Näslund) att tillåta sverigedemokraterna att annonsera och samtidigt skänka pengarna till fördel för flyktingbarn lyckas i samma handling att förmedla både humanism och respekt för allas rätt att komma till tals i en demokrati. Att stänga ute SD från olika kanaler stärker dem bara. De som vill stänga SD ute från möjligheten att föra ut sina åsikter är väldigt ofta personer på vänsterkanten med många gånger svag respekt för demokrati och öppenhet. Inte alla men väldigt många. I ett öppet demokratiskt samhälle ska alla få föra ut sina åsikter och sedan röstar vi medborgare i öppna och fria val på dem vi vill ska företräda oss. Det är en bra ordning och innebär att även de som har åsikter som inte delas av flertalet måste få komma till tals. Den som vill börja begränsa vilka åsikter som ska få torgföras och inte hamnar alltid i gränsdragningsproblematik. Att förbjuda dåliga åsikter är alltid en dålig idé. Däremot är det en bra idé att VK i samma handling står upp för både humanism och respekten för att låta alla komma till tals.
Edward Riedl (M).
Ställ en fråga i den här bloggen så får du ett svar i morgondagens videoblogg. Blir det väldigt många frågor så kommer jag givetvis inte att hinna eller ha möjlighet att besvara alla. Men jag kommer att göra mitt bästa.
Edward Riedl (M).
Senaste kommentarerna