Miriam Landau är en av förintelsens överlevare som fått skadestånd av tyska staten på 80 000 kronor. Nu har den svenska försäkringskassan lagt beslag på drygt hälften av pengarna med hänvisning att det inte är att anse som skadestånd utan ersättning för arbete. Problemet är att utbetalningen i Tyskland kallas för pension och därför av försäkringskassan anses som uppskjuten lön. Vill man tolka detta vansinne välvilligt kan man hänvisa till svensk byråkrati när den är som värst och jag hoppas också att så är fallet. För alternativet är så mycket värre.

Att som statlig tjänsteman försöka lägga beslag på drygt hälften av det lilla skadestånd som en av förintelsens offer erhållit från Tyskland är i mitt tycke rent vidrigt. Jag är övertygad om gällande regelverk medger utrymme att låta henne behålla denna i sammanhanget mycket modesta summa för det lidande hon varit utsatt för. För vem tror på fullt allvar att den tyska staten betalar ut pension (uppskjuten lön) för hennes tid i koncentrationsläger. Skulle det mot all förmodan innebära ett tjänstefel hos aktuell. tjänsteman finns det en medmänsklig och moralisk skyldighet att uppmärksamma sådana fel. Detta är ett lågvattenmärke utan dess lika.

Läs hela artikeln här:

Edward Riedl, gruppledare i landstinget (M).