Han lät hyfsat pigg och vid gott mod trots de senaste dagarnas oroligheter. Oroligheter är dessutom en finare omskrivning av något betydligt mycket värre. För de som blivit beskjutna och tvingats försvara sig själva och andra inrymmer ordet oroligheter något vi här hemma troligen har mycket svårt att förstå.

 

Vi hann bara prata några minuter men det märktes klart vad som upplevdes som det mest besvärande. Märkligt nog inte det som de precis varit med om utan faktiskt hur människor hemma i Sverige uppfattar deras arbete. Det var mer frustrationen i hans tonläge än det som han sa som avslöjade hans tankar. Att människor här hemma i den svenska tryggheten inte fullt ut förstod vilket viktigt arbete de faktiskt utför därnere. Att deras blotta närvaro gör att människor vågar drömma om en bättre framtid.

 

Jag själv har ibland så svårt att förstå att de som mest pratar om solidaritet (vänsterfolk i allmänhet) är de som är minst benägna att faktiskt hjälpa dem i vår omvärld som har det allra svårast. För om vi verkligen gjorde som Johanne Hildebrant (krönikör på aftonbladet) och hennes vänsterkamrater ville och lämnade kvinnorna och barnen i sticket. Vad vore vi då för människor? Har hon sett in i ögonen på de småflickor som återigen börjat våga sig till skolorna med västerländska soldaters beskydd? Jag har inte heller gjort det – Men jag har empati nog att lyssna på och förstå dem som har gjort det. Eller familjefadern (som inte är taliban) och inget hellre vill än att hans döttrar skall få friare och bättre liv, kanske till och med utbildning och arbete någon gång i framtiden. Tack och lov är stödet hemma i Sverige fortfarande stort. Men kunskapen och förståelsen för vad vi faktiskt gör där borta på andra sidan jordklotet kunde vara bättre. Mitt bidrag är att försöka skriva lite mer personligt om vad som sker och varför vi måste vara kvar där. För vi får aldrig bli så bekväma och egoistiska att vi slutar att bry oss om människor som har det sämre än vad vi själva har det.

 

Det skall bli skönt att träffas hela familjen igen med barn och allt. Se våra flickor leka ihop och få njuta några dagars svensk sommar tillsammans innan han måste återvända ner till Afghanistan. Regn eller sol känns faktiskt som det kvittar.

 

Edward Riedl, gruppledare i landstinget (M).