Sverige tillhör ett i raden av demokratiska länder med en rättstradition där den åtalade är oskyldig tills dess motsatsen är bevisad. Den som är misstänkt för brott behöver inte heller bevisa sin oskuld för att frias. Skuldfrågan behandlas innan dom avkunnas och straffet verkställs.

När det gäller offentliga personer (oavsett om det är politiker, idrottsstjärnor eller andra kända personer) så förändras gången. Media tar sig rätten, i folkets intresse, att behandla både skuldfrågan och till viss del också verkställa straffet genom offentlig skampåle. Allt detta oaktat huruvida personen i fråga är skyldig eller inte. Skyldig genom blotta misstanken. Ingen rök utan eld och så vidare.

Nu senast i Västerbotten var det en folkpartipolitiker som misstänkts för brottslighet. Misstänks utan att vara dömd. Detta räckte för att både VF och VK skulle ta sig rätten att fästa honom med bild och namn vid skampålen. Är han skyldig? Rimligen bör det vara upp till rätten att avgöra det. Om han finns vara oskyldig är redan straffet mot hans person till stor del verkställd via medias försorg. Både han och hans familj kommer att lida stor skada oavsett om han är skyldig eller ej.

På vilket sätt övervägde allmänintresset i det här fallet? Hur bör kompensationen se ut om han finns vara oskyldig? Är det rimligt att media behandlar människor, offentliga eller ej, på sådant sätt? Är det inte bättre att hänga ut människor vid skampålen efter de bevisats vara skyldiga till brottet?

Edward Riedl, gruppledare i landstinget (M).