De isländska bankernas erövringståg i världen visste inga gränser för några år sedan. Sedan kom finanskrisen och sagan var all. Bankerna gick omkull, den isländska börsen utraderades och omvärldens sparare krävde tillbaka sina pengar som slutligen den isländska staten skulle garantera. Men där fanns inte pengar för att ersätta de utländska spararna som hänvisades till sina hemländers regeringar som betalade ut till småspararna och sedan la fram notan till den isländska regeringen.

Islands statsminister lovade att Island skall betala tillbaka, idag röstade islands president nej och frågan skall nu avgöras i en folkomröstning som väntas rösta emot att Island skall ersätta de utländska staterna som betalat ut pengar som den isländska regeringen lovat att garantera från första början.

Den isländska sagan (som är långtifrån färdigskriven) visar  att det måste till en internationell uppstramning av banksektorn som gör att liknande haverier kan undvikas i framtiden. Dagens relation mellan banker och stater är inte rimlig. De isländska skattebetalarna kommer på ett eller annat sätt få betala ett mycket högt pris för tidigare ordning och om inget görs kommer det i framtiden att delas av skattebetalare i andra länder.

Slutligen kan den de isländska försöken att slippa betala sina skulder visa sig bli ödestigra för den lilla önationen då en internationell utfrysning inte är omöjlig i förlängningen. Det är inte rimligt att enskilda länder inte uppfyller sina åtaganden och förpliktelser. Tillåts enskilda länder slippa undan finns det fler på kö, betydligt större ekonomier bara inom Europa. Om de inte betalar tillbaka till Storbritannien och Nederländerna nu – Varför skall de betala tillbaka stödlånen som bl.a. Sverige lånat ut?

Edward Riedl (M).