I valet 2010 fick socialdemokraterna 30,7% av rösterna. Efter det för socialdemokraterna dåliga valresultatet så byttes Mona Sahlin ut mot Håkan Juholt som nu skulle frälsa både socialdemokraterna och Sverige. Med detta blev det inte så mycket och socialdemokraterna fortsatte att backa i opinionsmätningarna. Sedan byttes Juholt ut mot den nya frälsaren Stefan löfven som också var företagens bästa vän. Glädjen visste inga gränser. Alla skulle vinna på den nya politiken. I Sifo:s mätning i juni förra året noterade socialdemokraterna 38,8% och nu visste alla att socialdemokraterna bara hade att promenera fram tills valdagen 2014 där de i kraft av egen storlek skulle vinna regeringsmakten. Det var alltså ett år sedan. Sedan dess har allt fler börjat granska den nya S-politiken som ser väldigt lik ut den politik som Juholt och Sahlin drev. Faktum är att Löfven faktiskt vill höja skatterna ännu lite mer än sina företrädare. Dessutom börjar det bli allt mer svårt att se företagsvännen Löfven när han samtidigt vill chockhöja skatterna på både jobb och företagande. Den dryga miljarden som Löfven vill satsa på företagen börjar blekna i jämförelsen av de drygt 30 miljarder han vill höja deras skatter med. I den senaste Sifo-mätningen är nu socialdemokraterna nere på 31,0% i väljarstöd efter drygt ett år med Löfven. Så med ett år kvar till valet är nu Löfven nere på opinionssiffror som gjorde att Mona Sahlin tvingades lämna som partiledare. Jag konstaterar precis som jag gjorde för ett år sedan. Val vinns på valdagen och inget är klart förrän vallokalerna stänger. Väljarna kräver i slutändan både regeringsduglighet och konkret och realistisk politik.

Läs mer här.

Edward Riedl (M).