I dagens VK kan man läsa en text från en av VK:s skribenter om att ”time out” för politiker är något negativt. Politiker borde minsann kunna gå och jobba även om det är lite tugnt för stunden. Jag menar tvärtom att det är ett bra sätt att hantera kriser när det gäller förtroendevalda. När en politiker misstänks för vissa typer av brott kan det vara direkt olämpligt att de fortsätter sitt uppdrag. Samtidigt är det inte rimligt att misstanke om brott ska innebära att en förtroendevald ska tvingas avgå. I skedet mellan misstanke om brott och faktisk dom är ibland en ”time out” det enda rimliga. För ett samhälle där misstanke om brott ska ses som en fällande dom vill åtminstone inte jag ha. Det hade varit intressant om skribenten på VK hade problematiserat lite mer kring hur liknande problem ska hanteras istället för att plocka billiga poänger om att även politiker minsann borde kunna släpa sig till jobbet som alla andra trots att det ibland är lite motigt.

Sedan kanske det vore bättre om vi formaliserade fler delar i vad som gäller kring politiska förtroendeuppdrag.

Edward Riedl (M).