Nu känner jag Åsa Ågren Wikström väldigt bra både som tidigare kollega i riksdagsgruppen men också privat eftersom hon är gift med min gode vän och politiska kollega sedan många år Anders Ågren. Jag har tagit del av hur först media under en period behandlade henne. Självklart finns det inget fel begånget men ibland försöker media ändå misstänkliggöra offentliga personer utan grund. Som bekant är det ibland mer än lovligt svårt att bevisa sin oskuld och även om man gör det är ju den allmänna tolkningen att det inte finns någon rök utan eld. Sådana mediastormar går tack och lov över väldigt fort. Det kan drabba alla som är offentliga personer och är en tråkig del av den viktiga öppenheten. Men alternativet att media inte granskar är långt mycket värre. Därför står de flesta ut och genomlider sådant. Förvisso hoppar ibland en del goda människor av sina politiska uppdrag. Men de flesta tar sig vidare lite hårdare i huden.

Men sedan råkar många av oss också ut för personer som ser det som sin livsuppgift att på olika sätt göra livet surt för oss. Det kan handla om allt från hot, förstörelse av egendom, beställa hem saker så ansenlig tid får ägnas åt att avbeställa och skicka tillbaka grejorna, förtal, ryktespridning, personförföljelse i varierande grad. För kvinnor handlar det ofta om att förlöjliga deras kompentens och gärna med lite sexuella anspelningar. För det är oftast män som utsätter både offentliga kvinnor och män för den här typen av förföljelse och hot. Ibland är det bara jobbigt och ibland är det mer än så. Det finns säkert en och annan som tycker det är rimligt att offentliga personer ska stå ut med sådant. Jag menar att det är helt oacceptabelt.

Det värsta som kan hända är när offentliga personer tvingas förändra sina beteenden för att ett litet fåtal personer utsätter dem för svinaktigheter i varierande grad. Det är därför mycket tråkigt att Åsa Ågren Wikström nu är en i raden offentliga personer som tvingas förändra sin offentliga närvaro för att hon inte orkar med den ständigt pågående personförföljelsen från några enstaka knäppgökar. Ja jag skrev knäppgökar. Låt oss kalla dessa vuxna män för vad de faktiskt är.

Karl-Gustav Sjöström skriver på VK-bloggen om Åsa, ibland flera gånger per dag, där han misstänkliggör allt hon gör i sitt arbete och mycket mycket mer. Nu senast var det Karl-Gustav Sjöström som i ett av hans upprepade blogginlägg om Åsa Ågren Wikström ifrågasätter en tjänsteresa som hon gjort till Göteborg. Han insinuerar både det ena och det andra. När fakta är att hon varit på tjänsteresa just till Sverigemötet i Göteborg, på uppdrag av sin chef i kommunens tjänst. Ingen hemlighet överhuvudtaget. Sjöström lägger då ned tid på att blogga om tjänsteresan och ringer t.o.m. upp Umeå kommun för att efterforska var Åsa Ågren Wikström är. Det är ett förföljarbeteende som följer ett obehagligt mönster där han är en av några män som ägnar mycket tid åt Åsa och hennes person.

Jag tror de vuxna män som håller på med sådant här i grunden är olyckliga människor som skulle kunna göra något mer meningsfullt än att hela sin vakna tid följa vad andra gör och hela tiden se någon konspiration i detta.

Läs mer här.

Edward Riedl (M).