Problemen i region Västerbotten är många och omfattande. Det märks inte minst på de kollapser, vårdkriser och den personalflykt som just nu sker på område efter område. Det som gör situationen ännu mer allvarsam är att regionen står utan en politisk ledning som har ambition att leda verksamheten. Ansvariga socialdemokrater med sina stödpartier i form av Vänsterpartiet och Miljöpartiet gör sig till offer för omständigheterna och skyller på andra för sina misslyckanden.

Kulmen på detta är när de saknar moralisk kompass och går så långt att de deltar i manifestationer mot sig själva. När verksamheten och dess ledning inte vet vartåt de ska styra så blir en redan svårstyrd organisation ännu svårare att leda. Vi har länge efterlyst tydliga prioriteringar där vård ska gå före annat. Framför allt i vårt tydliga ställningstagande att minst 100 medarbetare som inte jobbar i den direkta vården behöver lämna för att frigöra resurser. Nu vill vi ta ytterligare ett steg för att styra regionen på rätt kurs.

Under minst 20 års tid har regionledningen styrt till alltmer centralisering. Mindre basenheter har samlats ihop till mycket stora centrumbildningar. Nästa steg har varit att bilda än större länskliniker där ledar- och chefsansvar flyttats ifrån orten. Medarbetare har fått en allt större känsla av att närmste chef är schysst, en av oss, men inte den som bestämmer utan det är någon annan som man aldrig har träffat utan bara hört talas om.

Centraliseringen till Regionens hus har gått så långt att verksamhetscheferna för dessa stora enheter har tagits ifrån mandat och befogenhet att styra och därmed förutsättningarna att leda. Exempelvis så tillåts inte en chef med 400 till 500 anställda själv sätta löner utan förväntas följa det Excel-ark som skickats från Regionens hus. Därför är det inte konstigt att en av regionens största fackförbund i form av vårdförbundet väljer att säga upp sitt samverkansavtal med regionen. Ett annat tydligt tecken är att verksamhetschefer flyr på löpande band och många väljer att inte förlänga sina chefsförordnanden.

Vi har under lång tid föreslagit ett tydligare ledarskap på de respektive sjukhusen i form av en platschef. Nu vill vi ta ytterligare ett steg genom att göra länets tre sjukhus till egna resultatenheter med en egen sjukhuschef. Det betyder att sjukhuschefen får ett långtgående mandat och befogenhet att inom given budgetram lösa respektive sjukhus vårduppdrag. För den enskilda kliniken är vår ambition att avdelningschefen får ett väsentligt större mandat, att vara både chef och ledare.

Det innebär också att de mandat och befogenheter som idag finns på regionens hus i Umeå flyttar ut till respektive sjukhus. HR- och ekonomistabsfunktioner blir således en del av sjukhuschefens stab för att kunna lösa sitt uppdrag. De många och otydliga chefsleden blir färre och medarbetare och chefer vet vem som bestämmer. De tre sjukhuscheferna får därmed i uppdrag att lösa en god och nära vård utifrån de givna förutsättningarna som finns i Umeå, Skellefteå och Lycksele. Sjukhuschefen för NUS får ett särskilt uppdrag att värna och utveckla NUS som ett universitetssjukhus och regionsjukhusvård, samtidigt som det lokala uppdraget att lösa hälso- och sjukvård för Umeåregionen behöver prioriteras. Därmed förändras Hälso- och sjukvårdsdirektörens uppdrag i grunden och blir att värna till helheten och en gemensam färdriktning. Vi har idag ett fungerande samarbete mellan sjukhusen där olika vårdingrepp flyttas till ett enskilt sjukhus för att kunna kraftsamla. Det behöver givetvis beaktas och utvecklas i linje med en förändrad organisation.

Vi är väl medvetna om att det inte finns en perfekt organisation och en organisationsförändring i sig löser inte alla problem. Däremot ser vi ett stort behov av att bryta den stora centraliseringsvåg som skett under de senaste årtiondena i vår region. Mandat och befogenhet måste tillbaka till vårdgolvet och den enskilda kliniken eller hälsocentralen. Det löser i sig inte behovet av ytterligare prioriteringar att exempelvis minska på administration och överbyggnad.

Vi har fortsatt mycket stora utmaningar när det gäller att få en fungerande primärvård som kan jobba förebyggande. Det i sig avlastar trycket på sjukhusens akutmottagningar. Trots en förändrad organisation och en minskad överbyggnad kvarstår dock en politisk ledning utan vilja, initiativförmåga eller handlingskraft vilket i sig är den mest problematiska delen av regionens utmaningar. Den går emellertid att byta ut efter valet 2026, men fram till dess kan vi som en konstruktiv opposition peka på en annan väg som regionen kan ta.

Nicklas Sandström (M), Regionråd i opposition

Ewa-May Karlsson (C), Gruppledare

Hans-Inge Smetana (KD), Gruppledare

Maria Lundqvist Brömster (L), Gruppledare