Idag blev det en sväng till besiktningen. En passande och fläckvis solgassande dag för övrigt. Jag flexade ut lagom tidigt och kom till Västerslätt lite före avtalad tid.
Väl framkommen hann jag fundera på om Bilprovningen utökat sin service ännu mer och börjat inspektera fottrampade tvåhjulingar. Det har man tydligen inte, men det vore kanske en affärsidé?
Tillbakavägen blev krokigast tänkbara och det kändes som sommar.
…
De två sista dagarna har det blivit sena middagar ute i det gröna. Årets första ätande i trädgården, i mitten av augusti. Det är lite eljest, men helt ok. Vi sitter fortfarande ute och filosoferar i kvällssolen.
Får man tro SMHI så kan det bli uteätande hela veckan. Finns en del att ta igen.
Det som stör självbedrägeriet en smula vad gäller årstiden är att ett gäng tidiga flyttgäss just landade på älven nedanför oss.
…hörde jag just.
Sannerligen inte dåligt.
Både åttioåringar och åttaåringar och därunder hade hittat till Näsmark idag. Många barnvagnar var också på området. Den här gossen satt, eller stod, en bra stund i den här lastbilen. Han akompanjerade körningen med diverse ljudeffekter.
Ekipaget han "körde" var inte dyrt lackat, bara snyggt.
…
16 IVA-sjuksköterskor har sagt upp sig på NUS i Umeå. Nu slutar 12 narkossköterskor på sjukhusets Operationscentrum. 28 specialiserade och erfarna människor som hanterat och dett det vi andra inte vill drömma om.
Landstingsrådet Peter Olofsson har ett återkommande mantra, om man får tro medierna. Han är "inte orolig". Jag undrar jag.
Att landstingskolossen är svårhanterad, det tror jag. Liksom att prioriteringarna är svåra. Jag hör absolut till de många oroliga som vill ha duktiga och samarbetade sköterskor som håller igång operation, intensivvård och annat. Då måste fler utbilda och specialisera sig och det måste finnas arbetsförhållanden och bekräftelse som gör att man orkar och vill slita för oss.
Idag mötte jag en som är under utbildning till sjuksköterska. Hon har jobbat åt landstinget, men ville inte jobba där när hon var färdig. De som ar makten måste inse och vända den här situationen, snabbt.
Det är nästan så att en gammal sopbilschaufför får en tår i ögat. Sopan från J-O Hedlunds i Frostkåge både segrade i kategorin "Övriga" och totalvann årets prestigefyllda Näsmark Trophy. En sopbil!
På ett sätt är det inte mer än rätt. Om de här bilarna inte gick i närmast kontinuerlig drift skulle det bli som det ser ut när man studerar bilen närmare.
Tur de här gynnarna är lackade.
Och att rabiesråttorna, eller vad de nu har, sitter där de sitter.
Är det multumstora fläskängrar, eller vad är det?
Här inne är det också snyggt och fint, med vit halvantik Scaniaratt och allt. Även om alla sopåkare inte har den här miljön så har det ändrats en del på 40-50 år.
Kommer lite fler bilder vad det lider.
Det här är mannen. Stellan Olofsson framför sina "Panterbilar". Han som för något halvt decennium sedan fick idén att ordna en lastbilsutställning på en åker bakom huset i byn Näsmark i Sveriges minsta kommun Bjurholm.Han är definitivt inte ensam om jobbet, men jag tror att han är drivkraften.
Idag genomfördes den hittills största omgången av "Näsmark Thropy". 98 brukslastbilar – de som på olika sätt får samhället att rulla – och mer folk än någonsin fanns på plats. Efter ett tag stod det mer än 800 besöksbilar på parkeringen, fast några "bara" stannade en timme eller två, och man fick öppna en helt ny åker att parkera på. Efter ytterligare ett tag slutade man ta betalt för att röstlapparna helt enkelt tog slut. Totalt talades det om 3-4 000 besökare. I kommunen med 2 425 invånare.
Ännu fler företag och organisationer av typen Handelsbanken, div lastbils- och utrustningsleverantörer och Transportarbetarförbundet fanns också på plats i år. Får vi se ytterligare ett år så blir det till att vara ute i tid för utställarna. Stellan vill kunna ha utställningen på nuvarande ytor, den ska inte bli mycket större vad gäller antalet lastbilar.
Det blir mer bilder framöver, har inte haft tid att skicka ut fler ikväll.
…
Att gå från semester till att starta skolåret är intensivt, mycket intensivt.
Visserligen är det måttligt med människor närvarande första veckan, men det är mycket att hantera och fundera över. Av både smått och stort. Den här veckan har det varit även andra saker som tagit energi och fokus. Inte på ett negativt sätt, men ändå.
Idag är det andra intressen som odlas en smula. Vi åker strax till Bjurholm (!) och Näsmark Trophy. Där, på en åker vid gården, ordnar den entusiastiske och gränslöse åkaren Stellan Olofsson utställning av fina brukslastbilar från nära och fjärran. Evenemanget brukar samla mer folk än vad som bor i hela kommunen. Stora och små, unga och gamla.
Vissa dagar skulle det kännas lockande även att köra lastbil. Men, hur trivsamt det än verkar så påminner mig min fru då om min sociala sida. Det är ju det där att det är så roligt med människor också. Och att få saker och människor att utvecklas och fungera med varandra.
…
Det är alltid speciellt att komma tillbaka till jobbet efter semestern. I mer komplexa uppgifter är det inte enklare direkt. Jag har hört många stöna över jobbstarten så här i slutet av sommaren och har väl inte direkt längtat tillbaka själv. Men…
Som många gånger förr, det känns ganska bra. Faktiskt riktigt bra. Den första arbetsdagen har varit omväxlande och, ja, riktigt rolig. Trots att jag aldrig hann igenom alla mail, däremot hann få förstå att mycket har kommit till och en del har komplicersts sen jag gick på semester.
Enligt en säker källa är det det bästa för människan här under solen om hon kan få känna glädje under arbetet. Och visst är det så. Att rätt ofta få glädjas där man lägger så mycket tid, kraft och energi. Antingen i arbetsgemenskapen, uppgifterna, nyttan för andra, resultatet eller alltihop. Lön och bekräftelse har förstås också sin del i tillfredsställelsen.
Oj vad de här raderna kan skrivas och klankas sönder och samman. Men det bryr jag mig inte om. Om du har arbete eller inte, uppgifter finns. Jag önskar dig riktigt god arbetslust!
Den här löftesbågen såg vi utanför Söderhamn tidigare i sommar. Det står om regnbågen i 1 Mosebok 9:13-17.
Jan
Senaste kommentarerna