Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Ja till kärnkraften också


Vid tisdagens KSAU i Vännäs röstade jag nej till ett protestupprop mot kärnkraftverket i Pyhäjoki i Finland. Med blandade känslor, ska erkännas. Det finns modernare kärnteknik att tillgå. Fjärde generationens kärnaggregat skulle kunna köra ofattligt länge bara på det hittillsvarande kärnavfallet, utan ny uranbrytning. Samtidigt skulle halveringstiden kortas dramatiskt på det avfall som kommer ut i andra änden. Det känns inte heller bra med rysk kärnteknik under rysk kontroll. Där förstår jag inte hur de ansvariga tänkte.

Att jag röstade nej är främst en principiell fråga. Man kan inte vara övertygad om att också vi i Norden behöver kärnkraft som bas- och motkraft, men säga nej till att den byggs i närheten. Det behövs energikällor som går i ur och skur och balanserar fluktuationer i vind, sol och bioenergi – som vi också behöver. Om vi nu inte ska sluta vara ett industriland och välja muskeldrivet istället för ottomotor- och eldrivet.

FN:s klimatpanel lyfte i december fram kärnkraftsutbyggnad som en väg att slippa mer miljöbelastande kolkraft. Man talar om en nödvändig ökning på mellan drygt 100 % och knappt 200. Om vi nu tänker oss begränsa utsläppen. Man är bekymrade över den låga utbyggnadstakten.
Det upprop som en förening nu uppmanar Norrlandskommunerna att skriva under går rakt emot detta, avskriver och tar avstånd från kärnkraften som energikälla. Något sådant kan jag inte skriva under, trots medvetandet om dess faror och baksidor.

Några tusen kolkraftverk byggs och planeras i världen. Kina satsar mycket på förnyelsebart, men då motkraft behövs måste det till mängder med stabil energi. Kol eller kärnkraft. Alla har inte tillgång till älvar i vår omfattning.
De senaste veckorna har Finland och Sverige importerat mycket el. Vi behövde importera kolkraft även i somras när hettan låg på och älvarna var låga. I delar av södra och mellersta Sverige kan man inte längre ge tillstånd till vilka industrietableringar som helst. Det saknas tillräcklig regional elkraft och struktur att få fram den utifrån.
När vi stängt ner ännu fler kärnkraftverk blir det ännu mer import. Tysklands energiförsörjning är till två tredjedelar fossil. Danmark där man har extremt mycket vindkraft har ca 20 % fossil kraft.

Jag ser inte annat än att en betydande del av lösningen heter kärnkraft. Därför kan jag inte skriva på upprop emot den.

PS. Jag värmer huset med vindkraft. (När det blåser)

Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

4 kommentarer

  1. anders näsman

    Tack för Ert ställninstagande.
    Här i Österbotten är man färundrad över endel Västerbottningars inställning till
    Finsk kärnkraft, när ni har dubbelt fler kärnkraftverk än Finland och endel är
    närmare Danmarks huvudstad än Pyhäjoki är till Skellefteå.
    Hälsningar Anders Näsman, Korsholm

    • Jan Nilsson (inläggsförfattare)

      Ja, riktigt konsekvent blir det inte. Att kommuner ska skriva på såna här upprop känns i sig ganska märkligt.
      Södra Sveriges elbrist blir att mer påtaglig, jag tror att fler kommer att nyktra till på den här sidan också.

    • Jan Nilsson (inläggsförfattare)

      Sant. Det är bra med nya energikällor, men de behöver en dygnetrunt- och åretruntkraft som kärnkraften är. Vi behöver behålla de få outbyggda älvar vi har kvar och behöver mer motkraft till det förnybara än de skulle kunna ge.
      Få älskar kärnkraften, men vi gillar ljus, värme, välfärdsgivande företag och eldrift.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.