Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: atmosfär

Gott hopp för Vännäs…

Av , , 4 kommentarer 17


Ja, så avslutar Petter Bergner sin krönika efter att ha besökt måndagens kommunfullmäktige i Vännäs. Hoppas att det går i uppfyllelse. Att det håller i sig, även intrycket att det är en ny stämning i politiken. Det brukar bli enklare att hitta lösningar om det är sådana som är i fokus.

Vännäs problem är inte över för att budgetförslaget togs i ett enhälligt beslut. Det gäller att budgeten håller också. Den här perioden kommer att kräva bistert arbete, gemensamt ansvar
och att det kommer positiva överraskningar och nya innovationer i förvaltningarna. Saker som kan göra planåret 2022 bättre än nuvarande beslut medger.

Ulf Eriksson skriver på FB att budgeten inte alls är så tuff med tanke på kommunens omsättning. Jag tror det med tiden skulle bli svårt att hitta medarbetare som håller med ute i förvaltningarna. Samtidigt finns inget val. Det går inte för oss att förbruka nästa generations pengar. Det skulle bli svårare att värva nya politiska ansvarstagare till en verksamhet uppbyggd på skulder som växt oss över huvudet. Och från staten kan vi tyvärr inte vänta räddningen.

Det finns definitivt hopp för Vännäs. Soliditeten ökar försiktigt. Investeringar har kunnat göras med överskottsmedel. Vi har många duktiga chefer och medarbetare som gör ett gediget jobb. Vännäs ska bli och vara lätt att ta över för dem som kommer efter, det kommer inte av sig själv. Det kräver mycket verkstad, lite prestige och väldigt lite sandlåda.

En hårdare atmosfär? Det är frågan hur sånt…

Av , , Bli först att kommentera 2

En hårdare atmosfär?

Det är frågan hur sånt mäts, men många tycks anse att vi har ett hårdnande samhällsklimat. Några försöker förenkla maximalt och vill påstå att den utvecklingen startade 2006. Det är inte många som hävdar något så dumt, men de som gör det är hyfsat ihärdiga just i år.

Idag hade jag ett långfika med en socialdemokrat som är väldigt mycket klokare och ärligare än så. Det kändes uppfriskande att han villigt och utan omsvep höll med om att utvecklingen vi båda anade definitivt inte är ny. Att det tycks bli allt mer vanligt att bara göra andra det man absolut måste, även när man mer specifikt har med människor att göra i sitt yrke. Att det verkar bli alltmer sällsynt att ta initiativ till att underlätta för andra där man kan. Supersubjektivt och flummigt kanske, men vi delade bilden.

En vän som fått pröva mycket svårt har nyligen stött på det motsatta. Det var direkt rörande att höra honom tala om"änglarna". De som gjorde mer än vad de måste och tog extraordinära initiativ för att underlätta och lindra. Kanske inte extraordinära i storlek, men i betydelse för mottagaren. De finns, det ska vi inte glömma. Jag är inte främmande för tacksamhet och jag känner definitivt det mot de anonyma sjuksköterskor vars bemötande han beskriver.

Ibland glimmar det till. Också idag.